Vi kör Great Ocean Road med övernattning
Vi lämnar vår trevliga lägenhet och den nyvunna tryggheten i Melbourne med taxi och åker tillbaka till flygplatsen. Där hittar vi hyrbilsfirman, plockar ut hyrbilen, det är dags för vänstertrafik.
Det går fort att få ut bilen, installera oss, bagaget och den nyinköpta Gps:n i en Hyndai suvmodell. Ganska snart kom vi ut på motorvägen och jag måste erkänna att hjärnan till en början inte riktigt gillar vänstertrafik. Det känns helt fel och jag är verkligen glad att slippa köra själv. Men bara efter någon timmes bilåkning börjar den värsta obehagskänslan försvinna och vi börjar så sakta att vänja oss med vänstertrafiken.
Starten av Ocean Road börjar i Torquay
Vi kör någon timme på motorvägen sedan svänger vi av till en mindre väg mot kusten för att nå starten av Great Ocean Road. Denna kustväg sägs vara en av världens vackraste vägar och kommer man öster ifrån som vi startar den 243 – kilometer långa vägsträckan i staden Torquay och slutar i Warrnambool. Vi är naturligtvis mycket nyfikna på vad som väntar eftersom denna sträcka jämförs lite med Kaliforniens Highway 1 som vi besökt flera gånger de senaste åren.
Imponerande vyer i ett storslaget landskap
Storslagna vyer möter oss, vägen går utmed dramatiska klippkanter med vacker utsikt mot havet. Vägen är ganska krokig till och från men är hyfsat bred och vi är rätt ensamma ute på vägarna, det är ju inte riktig säsong för denna tur nu på vintern.
Vårt första stopp blir i den lite större staden Lorne, men det visar sig bara vara ett mindre samhälle med lite butiker, restauranger och några hotell. Vi ska tillbringa morgondagens övernattning här och ser hotellet utmed vägen. Nästa lite större ort är Apollo Bay, där vi tar en bensträckare, klockan tickar på och vi hade ännu ganska många mil kvar att köra innan vi är framme vid kvällens boende.
Förutom att det är lite kyligt nu på vintern här nere i sydöstra Australien mörknar det redan vid 17.30 tiden och vi vill gärna hinna fram till Great Ocean Roads stora höjdpunkt “De tolv apostlarna”, innan solnedgången.
Varierande natur
Den praktfulla naturen är väldigt varierande på Great Ocean Road, vi kör utmed klippformationer, genom regnskog, gröna kullar, passerar små jordbruk i nationalparken Great Otway. Vi ser oändliga sandstränder och vill förstås stanna till vid varenda en av dem, men det kan vi inte riktigt unna oss utan programmerar istället Gps:n till nattens boende.
Efter ytterligare någon timmes bilkörning visar Gps:n in oss på en smal väg upp på kullarna någonstans ovanför havet och en bit in på en lantlig grusväg ligger mycket riktigt hotellet vi har bokat. Lite ensamt känns det eftersom det är ett litet ställe med bara fyra rum varav två i anslutning till värdens kontor men rummet känns helt perfekt med underbar utsikt över gröna kullar i höstfärger och långt bort skymtar havet. Vi slänger av packningen och ger oss genast i väg mot de tolv apostlarna som bara ligger en tjugominuters bilkörning från vårt boende.
Så är det till sist dags – De tolv apostlarna
Det är inte svårt att hitta fram. Väl synliga skyltar är uppsatta och det finns goda parkeringsmöjligheter åtminstone så här i lågsäsong. Det blåser rejält när vi stiger ur bilen och trots att det bara är en ca tio – tolv plusgrader känns det kallt. Vi följer den utmarkerde vägen ned mot utsiktsplatserna tillsammans med mängder av asiatiska turister. Och plötsligt ser vi dem – De tolv apostlarna. Såklart ska de fotas från alla håll och kanter men tyvärr är det lite motljus, inte det lättaste att få till bra bilder.
Magiska känslor
Lyckan att vara här, en av livets stora höjdpunkter och det är en så magisk plats. Lång väg att nå, men jag är säker på att det ändå var värt att resa runt halva jordklotet för att få se dessa stenformationer som funnits på min bucket list i evigheter.
Svårt att hitta mat
När det mörknar går det väldigt snabbt, vi är dessutom rejält hungriga eftersom vi endast ätit en medhavd smörgås från frukosten och levt på kaffe och dajm som är min nödproviant från Arlanda. Hotellvärden gav oss lite information om närliggande matställen och vi kör tillbaka mot orten Princetown. På kartan ser det ut som en stad men verkligheten är några enstaka hus och någon butik samt restaurang. Vi hittar ortens lokala bar men ingen middag kommer att serveras förrän om en timme, vi kör istället vidare mot den något större orten Port Campbell. Vi får leta en bra stund innan vi hittar en öppen restaurang och äntligen få dagens första riktiga måltid.
Medan vi väntar på maten mörknar det blixtsnabbt, när vi är klara med middagen och ska köra tillbaka de två milen till nattens boende är det becksvart. Vinden har dessutom ökat nästan till stormstyrka, det känns som en riktigt otäck höstkväll när vi färdas på de mörka vägarna i vänstertrafik tillbaka till hotellet. Allt går bra och väl framme ruskar stormen i rejält och vinden viner genom väggarna, ja det blir en riktigt orolig natt.
När det är dags att stiga upp är vi fortfarande trötta, det är iskallt i vårt rum eftersom vi gillar att sova utan värme och gärna med öppet fönster om det är möjligt. Nu är vi tvugna att sätta på värmen på ac:n och krypa tillbaka till den varma sängen och invänta några fler plusgrader innan vi kan starta en ny dag.
