Vi kör Great Ocean Road med övernattning

Vi lämnade vår trevliga lägenhet och den nyvunna tryggheten i Melbourne med taxi och åkte tillbaka till flygplatsen. Där hittade vi hyrbilsfirman, plockade ut hyrbilen, nu var det dags för vänstertrafik. Det gick fort att få ut bilen, installera oss, bagaget och den nyinköpta Gps:n i en Hyndai suvmodell. Ganska  snart kom vi ut på motorvägen och jag måste erkänna att hjärnan inte riktigt gillar vänstertrafik, det kändes helt fel och jag var verkligen glad att slippa köra själv. Men bara efter någon timmes bilåkning började den värsta obehagskänslan försvinna och man började så sakta att vänja sig med vänstertrafiken.

Det tog oss någon timme på motorvägen sedan svängde vi av till en mindre väg mot kusten för att nå starten av Great Ocean Road. Denna kustväg sägs vara en av världens vackraste vägar och kommer man öster ifrån som vi startar den 243- kilometer långa vägsträckan i staden Torquay och slutar i Warrnambool. Vi var naturligtvis mycket nyfikna på vad som väntade eftersom denna sträcka jämförs lite med Kaliforniens Highway 1 som vi besökt flera gånger de senaste åren.

Storslagna vyer mötte oss, vägen går utmed dramatiska klippkanter med vacker utsikt mot havet. Vägen är ganska krokig till och från men är hyfsat bred och vi var rätt ensamma ute på vägarna, det är ju inte riktig säsong för denna tur nu på vintern. Vårt första stopp blev i den enligt kartan lite större staden Lorne, men det visade sig bara vara ett mindre samhälle med lite butiker, restauranger och några hotell. Vi skulle tillbringa morgondagens övernattning här och såg hotellet utmed vägen. Nästa lite större ort är Apollo Bay, där vi tog en bensträckare, klockan tickade på och vi hade ännu ganska många mil kvar att köra innan vi var framme vid kvällens boende. Förutom att det är lite kyligt nu på vintern här nere i sydöstra Australien mörknar det redan vid 17.30 tiden och vi ville gärna hinna fram till Great Ocean Roads stora höjdpunkt ”De tolv apostlarna”, innan solnedgången.

Den praktfulla naturen är väldigt varierande på Great Ocean Road, vi körde utmed klippformationer, genom regnskog, gröna kullar, passerade små jordbruk i nationalparken Great Otway. Vi såg oändliga sandstränder och ville förstås stanna till vid varenda en av dem, men den tiden kunde vi inte riktigt unna oss utan programmerade istället Gps:n till nattens boende. Efter ytterligare någon timmes bilkörning visade Gps:n in oss på en smal väg upp på kullarna någonstans ovanför havet och en bit in på en lantlig grusväg låg mycket riktigt hotellet vi bokat. Lite ensamt kändes det eftersom det var ett litet ställe med bara fyra rum varav två i anslutning till värdens kontor men rummet kändes helt perfekt med underbar utsikt över gröna kullar i höstfärger och långt bort skymtade havet. Vi slängde av packningen och gav oss genast i väg mot de tolv apostlarna som låg bara en tjugominuters bilkörning från vårt boende.

Det var inte svårt att hitta fram väl synliga skyltar är uppsatta och det finns goda parkeringsmöjligheter åtminstone så här i lågsäsong. Det blåste rejält när vi steg ur bilen och trots att det var en ca tio – tolv grader kändes det kallt. Vi följde den utmarkerde vägen ned mot utsiktsplatserna tillsammans med mängder av asiatiska turister och plötsligt var de där – De tolv apostlarna. Såklart skulle de fotas från alla håll och kanter men tyvärr var det motljus, inte det lättaste att få till bilderna.

Lyckan att vara här, en av livets stora höjdpunkter och det är en magisk plats. Jag är säker på att det ändå var värt att resa runt halva jordklotet för att få se dessa stenformationer som funnits på min bucket list i evigheter.

När det väl mörknar går det väldigt snabbt, vi var dessutom rejält hungriga eftersom vi endast ätit en medhavd smörgås från frukosten och levt på kaffe och dajm som är min nödproviant från Arlanda. Hotellvärden hade gett oss lite information om närliggande matställen och vi körde tillbaka mot orten Princetown. På kartan ser det ut som en stad men verkligheten är några enstaka hus och någon butik samt restaurang. Vi hittade ortens lokala bar men ingen middag skulle serveras förrän om en timme, vi körde istället mot den något större orten Port Campbell. Vi fick leta en bra stund innan vi hittade en öppen restaurang och äntligen få dagens första riktiga måltid. Medan vi väntade på maten mörknade det blixtsnabbt, när vi var klara med middagen och skulle köra tillbaka de två milen till nattens boende var det becksvart. Vinden hade dessutom ökat nästan till stormstyrka, det kändes som en riktigt otäck höstkväll när vi färdades på de mörka vägarna tillbaka till hotellet. Allt gick bra och vi kom tillbaka på den sista riktigt mörka och lantliga vägen till hotellet, väl framme ruskade stormen till rejält och vinden ven genom väggarna, ja det blev en riktigt orolig natt. När det var dags att stiga upp var vi fortfarande trötta, det var iskallt i vårt rum eftersom vi gillar att sova utan värme och gärna med öppet fönster om det varit möjligt. Nu var vi tvugna att sätta på värmen på ac:n krypa tillbaka till den varma sängen och invänta några fler plusgrader innan vi kunde starta en ny dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − 1 =