Härliga dagar på stränderna och regnskogen norr om Cairns

När vi steg av planet på Cairns flygplats var klockan nästan sex på kvällen, det var skymning och betydligt varmare än vi varit vana vid de senaste dagarna. På Cairns lilla flygplats gick allt smidigt och lätt, vid väskutlämningen fanns även biluthyrarna. På mindre än tio minuter hade vi fixat bilnycklar och hittat vår hyrbil för de kommande fjorton dagarna.

Jag hade valt boende för hela fem dagar lite på måfå. Det hade inte varit det enklaste att veta var man skulle stanna till under en något längre tid. Jag gick lite på magkänsla, pris och storlek när jag valde Trinity Beach strax norr om Cairns. Lugn och ro, närhet till lite äventyr med förhållandevis bra prisläge kändes det som ett bra val, men såklart riskabelt om det inte skulle passa oss.

När vi lämnat flygplatsen mörknade det snabbt men Trinity Beach ligger bara cirka tjugo minuters bilkörning därifrån och vänstertrafiken satt som en smäck nu, nästan i alla fall. Dessutom var vi rätt ensamma ute på vägarna och hittade utan några problem vårt boende. Vi hade bokat lägenhetshotell med havsutsikt men tyvärr motsvarade inte standarden alls det som utlovats, förvisso var balkongen underbar med världens bästa vy, men inredningen från åttiotalet var inte rolig.

Morgonen därpå tog vi oss en rejäl sovmorgon och kom lite sömndruckna ner till receptionen för att klaga och ta reda på var man kunde hitta frukost. Även om vi hade kök med kokmöjligheter är jag inte den som lägger energi på egen matlagning i semestertider, finns det frukost att köpa tar jag gärna mot den lyxen. Eftersom vår ankomst varit så sen och receptionen stängt hade vi fått vår nyckel från ett kassaskåp kvällen innan. Nu när vi checkade in på riktigt passade jag på att klaga eftersom lägenheten inte var fyrstjärnigt utan snarare tvåstjärnigt. Jag brukar inte ha några problem att kuna byta rum, det är nog min paradgren, men här var det bara ett blankt nej. Dessutom var värdinnan så extremt trevlig att jag bara fann mig i hennes bortförklaringar och eftersom utsikten var så magisk orkade jag inte bråka mer om den saken, men lite surt kändes det.

Våra dagar i Trinity Beach var mer än välbehövliga, något slitna efter en lite tuff start kunde vi nu landa lite och ta dagen som den kom. Det blev en hel dag med promenader utmed den lilla men vackra stranden, god mat på den mysiga italienska restaurangen, balkonghäng och lite vila. Dagen därpå tog vi bilen och körde runt lite på de olika stränderna runt norra Cairns och jag konstaterade att jag gjort ett bra val när jag valt Trinity Beach istället för det mycket större Port Doglas eller Palm Cove som jag varit nära att bokat.

Vädret varierade en del, lite regn, en hel del sol under dagarna och temperaturen hölls sig kring en tjugofem grader. Ganska snart  blev vi lite rastlösa och tog en biltur till Daintree Forrest. Vi startade ganska sent på morgonen eftersom det inte var så långt att köra enligt kartan, bara tretton mil och google map visade på ca två timmar. Vägen upp mot Port Doglas är otroligt vacker, en av topp tio i världen, enligt värdparet på vårt boende. Vi stannade till uppe vid Port Doglas och gjorde oss ingen brådska, promenerade där en stund och fortsatte sedan Cape Tribulation road mot Daintree National Park.

En bilfärja skulle ta oss över Daintree River och mycket riktigt kom vi fram til en lång bilkö som inte rörde sig mer än par meter var tionde minut. Först tänkte vi vända men beslöt oss ändå för att vänta och vi stod minst en timme i bilkö innan vi kom över det lilla sundet. Tydligen var det något slags skollov under ett par veckor vilket gör att det är många campers som liksom vi vill ut på lite äventyr.

Vägen mot Cape Trabulation går på delvis ganska smala slingriga vägar genom fantastisk regnskog. Vi stannade till på utmarkerade utsiktsplatser, tog en lunch på ett café utmed vägen. Det finns flera intressanta djungeläventyr med besök hos fjärilar, ormar och krokodiler.

Även om det inte mörknar lika snabbt uppe i nordöstra Australien som i de södra delarna är det definitivt mörkt strax efter sextiden på källen. Vi var lite osäkra på hur långt vi vågade köra så vi stoppade när vi kommit fram till Cape Trabulation. Vi tog en liten djungelpromenad och besökte den underbara stranden innan vi var tvungna att vända tillbaka innan det mörknade. Det blev några stopp utmed de krokiga vägarna tillbaka mot färjeläget men för retureresan kunde vi nästan köra på båten direkt.

Även om vägarna  till och från är ganska bra tar resandet med bil betydligt längre än vad man tror. Inte minst för att vi naturligtvis bara var tvungna att stanna till för att njuta av de storslagna landskapen och supa in alla fantastiska vyer för vem vet om någonsin kommer tillbaka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 5 =