Praiano på Amalfikusten
Under vår roadtrip i Italien var det förstås självklart att besöka Amalfikusten, efter fyra dagar på den östra sidan av Italien vid Joniska havet körde vi tillbaka mot västkusten och norrut. Vi startade hyfsat tidigt söndagmorgon från Roccella för att ta oss upp till Amalfi, en resa på 45 mil. Det skulle gå snabbt eftersom vi skulle köra motorväg i princip hela vägen. Bara de sista 2,5 milen gick utmed Amalfikusten.
Vägen från motorvägen till vårt förbokade hotell som ligger Praiano visade sig var allt annan än enkel bilväg. Vackert – men smalt och väldig krokigt och söndageftermiddag med massor av helgfirande italienare, i bil och på vespa eller moppe. Med hjärtat i halsgroppen lyckades vi till sist lokalisera en skylt där vårt hotell skulle ligga – Villa Bella Vista.
När skylten väl var hittat gällde det att även hitta hotellet och var gjorde man av bilen? Det var bara att kliva ur bilen och leta sig ner i smala gränder med trappor – massor av trappor. Det var jobbigt nedför, men ännu värre uppför förstås – men värt allt slit.
När vi lyckats bära ner allt vårt bagage från bilen, parkeringsplatsen låg långt från hotellet, möttes vi av ett hotell med en helt fantastisk utsikt över hela Amalfibukten & Sorrento
Boende på hotel Bellavista
Vi hade ett dubbelrum med extra säng då vi är tre i familjen bilresa. Till rummet fanns en fantastisk terass med den otroliga utsikten, det gick att skymta Capriklipporna på lite håll. Trots de många trapporna ner till hotellet var vi mer än nöjda. Ganska dyrt men prisvärt med tanke på att vi hade familjerum med magisk utsikt.
Längst ner, minst 1000 trappsteg ner ligger en liten badplats, ganska trång men väldigt häftigt att bada i det kristallklara och ganska varma Medelhavet. Denna plats är en av resans riktiga höjdpunkter, här är otroligt vackert och visst det är ju känt sedan länge att Amalfikusten är ett riktig fint resmål och nu fick jag se det med egna ögon.Det är inte det lättaste att komma ner till badvikarna och att parkera bilen är nog den tuffaste utmaningen här på Amalfikusten. Bilar stod parkerade precis överallt, det var och ganska tuff terräng nerför att ta sig ner till havet från bilvägen. Stannar man i de orter som ligger utmed kusten finns det små badstränder men även väldigt mycket bilar.
Vårt hotell var verkligen inget lyxhotell, jag hade försökt hitta ett prisvärt hotell men inte ge avkall på utsikten. Och det var helt perfekt, ett familjeägt pensionat med den italienska genuina charmen. Nu var vi inte helt ensamna svenskar här – faktiskt hade ett par andra familjer hittat hit och de verkade njuta lika mycket som vi.
Framåt kvällen serverades middag ute på terassen och jag tror alla hotellets gäster hade tackat ja till denna middag så det blev en härlig kväll med enkel men underbar god mat. I skymningen strax efter klockan 20.00 serverades en fyrarättersmiddag, sånt tackar man verkligen inte nej till, särskilt inte med den fantastiska utsikten över havet.
