Mitt värsta resminne!

För ett par år sedan var vi i Venezuela, en resa som i sig var helt fantastisk. Vi landade på storflygplatsen i Caracas och flög därifrån vidare till Isla Margarita strax norr om Venezuela. Vi hade hela två veckor på Margarita och gjorde en hel del utflykter. En av utflykterna var en resa till arkipelagen Los Roques, som vi bokade genom den resebyrå som fanns på plats på Margarita. Vi fick ett hyfsat ba pris, cirka 2500 kronor  per person för taxitransfer till och från flygplatsen, flygresa, övernattning, kryssning med katamaran ute i Roques ö-värld samt mat och dryck.

På morgonen när vi skulle åka iväg diskuterade vi hur mycket pengar vi skulle ha med oss. Ja vi hade ju allt inkluderat så det behövs väl lite till dricks och eventuellt någon dryck som inte ingick i priset, resonerade vi.  Maken tog fram de kontanter vi hade och det var cirka 750 svenska kronor fast i dollar, det borde väl räcka, tyckte vi bägge. Jag minns även att vi inte tyckte det var någon idé att ta med bankkort eftersom det säkerligen inte behövdes och ja det kändes lite onödigt.

Vet inte riktigt vad mitt vanliga bondförnuft, kontrollbehov eller det katastroftänk som jag ofta lider av hade tagit vägen, men jag insisterade på att pengarna absolut borde räcka. Tänkte inte alls på oförutsedda händelser som olyckor med mera som kan hända, rejält ansvarslöst kan jag tycka så här i efterhand.

Nåväl packade med ryggsäck, en vattenflaska var och kläder för ett dygn ute på Los Roques begav vi oss iväg med några få dollar och lyckligt ovetande om fortsättningen på denna resa. Vi lämnade hotellet i taxi och blev avlämnade på flygplatsen, minns inte om vi ens gav någon dricks till chauffören, men något fick han säkert. Väl på flygplatsen checkade vi in och fick veta att vi måste betala utreseskatt à 20 dollar. Vad??? Detta hade vi inte fått veta då vi köpte biljetterna, hoppsan där försvann en hel del pengar och det var absolut inte läge att vända tillbaka cirka en timmes bilresa till hotellet för att hämta mer pengar.

Efter en kortare försening kom vi till sist iväg med flyget och Los Roques. En dryg timmes flygresa så landade vi i ett litet paradis i Karibien. Endast en liten biljettlucka kvar sen skulle vi vara inne i Los Roques, men ännu en överraskning väntade, inreseavgift à 20 dollar per person, nej det är inte sant? Detta innebar att alla våra pengar var slut redan innan vi kommit fram, vi fick skrapa fram alla mynt vi hittade och när vi försökte förklara att vi inte hade några pengar för detta såg guiden och biljettpersonalen lite misstroget på oss och trodde nog vi skämtade. Det var inte riktigt läge att börja pruta, bara att ta våra absolut sista pengar att betala inträde, ja vad hade annars hänt? Stämningen hade nog inte blivit så trevlig.

Jag har nog aldrig känt mig så liten, eller kanske spak. Inte ett öre på fickan, tänk om vi måste ha mer pengar för att komma ut från Los Roques? Men vår guide lugnade oss och sa att inga pengar behövdes för att lämna ön och att vi nog skulle fixa det här dygnet ändå. Det var inte heller läge att låna pengar av de andra resenärerna som inte alls kom från samma del av Margarita som vi. Det var ett helt gäng från Argentina, ett par från Ryssland och så vi, de stackars svenskarna, utan pengar.

Vi ryckte upp oss och gick ombord på katamaranen som skulle ta oss ut på öarna runt om Roques. Vi hade landat på huvudön Grand Roques, men det finns många små fina öar som turisterna skjussades ut till i båt med solstolar, parasoll och en stor kylväska fylld med mat. Vi skulle besöka några av dessa småöar.

Jag har ingen större erfarenhet av att vara helt pank, men när vi kom ombord på katamaranen bjöds det på läsk/ vatten och kex. Gissa om vi åt kex, plockade på oss lite extra, ja helt plötsligt fick vi upp ögonen för vad som kunde vara bra att ha. När det sedan blev lunch märkte vi direkt hur bra det hade varit att haft pengarna, då man kunde köpa pinfärsk hummer som skeppets egen kock tillagade för knappt 30 dollar. Nåja kycklinggrytan med ris som serverades ”inklusive” var helt okej, vi blev mätta och jag tänkte att vi kommer att klara oss till middagen senare på kvällen.

Efter mat och dryck kunde åtminstone jag slappna av och njuta av båtliv, bad och allt det vackra och vi fick en helt underbar dag trots allt.

Framåt seneftermiddagen anlände vi åter Grand Roques och fick se lite mer av ön. Hela ön är bilfri och gatorna är klädda i mjuk vit sand. Det bor cirka 1000 fasta invånare, det finns ganska många familjer med barn och när vi gick i de små kvarteren kunde man för en liten summa pengar äta hemma hos en familj, men vi hade ju inga pengar.

När vi checkat in på vår extremt enkla posada vände jag ut och in på ryggsäcken och lyckades hitta några cent, hm vad kan de räcka till. Vi gick till närmaste butik och insåg att vi kunde köpa en och halv liter vatten, vilket behövdes då våra egna vattenflaskor snart var slut.

Utan pengar men med drygt en liter vatten och nästan tolv timmar kvar på denna grymt vackra ö, kunde vi bara njuta av varenda sekund och ja visst hade det varit så gott med ett glas mousserande eller något annat än vatten, men den magiska solnedgången var tillräckligt nog för ett livsminne.

Vår middag intog vi på den restaurang vi blivit anvisade, men det fanns förstås flera möjligheter att komma de bofasta invånarna lite närmare, men utan pengar hade vi tyvärr ingen möjlighet till detta.

Ja detta är verkligen mitt värsta resminne, i litenhet, samtidigt en bra påminnelse om hur bra vi egentligen har det. På något sätt var det ju precis på marginalen att vi hade pengar till de nödvändigaste utgifterna och därefter var det känslan och rädslan av att inte kunna köpa det man är van vid var kanske inte så rolig just då, men ändå så himla litet i jämförelse med vad som kan vara ett hemskt resminne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + 2 =