Königsee – Kehlsteinhaus

Königsee & Kehlsteinhaus

ks1

När vi lämnat Florens var det dags att även lämna Italien. Vi körde upp via Österrike och gjorde en liten avstickare i Tyskland här finns ju väldigt många sevärdheter och man skulle kunna tillbringa en hel semester med att bara resa runt här. På hemresan gjorde vi ännu ett stopp, vi åkte av motorvägen i Österrike och körde in i Tyskland ganska nära Salzburg. Någon mil in i Tyskland hade vi bokat övernattning i den vackra alpbyn Königsee.

KS

Jag har blivit rekommenderad sedan länge av min pappa att besöka Kehlsteinhaus, Hitlers Örnnäste. Min pappa berättade att det förutom var en 50-års present till Hitler, så är det en helt fantastisk utsikt över stora delar av alperna.

Jag hade bokat hotellet hemifrån, då jag ville bo så nära utflyktsmålet som möjligt. Vi skulle bara besöka Kehlstein under förmiddagen och sedan köra vidare till Fürt/Nürnberg, så ju närmare hotellet låg Örnnästet, desto bättre.

K s

 När vi lämnade Florens på moronen var det strålande sol och en bit över 30 plusgrader, men när vi kom in i Österrike ösregnade det och stundtals gick åskan häftigt med kraftiga blixtrar mitt på ljusa dagen. Det blev ett riktigt oväder och när Gps:n fick ett infall att visa oss den ”snabbaste” vägen (som den tyckte), återigen på mycket smala och slingriga vägar kändes det det lite olustigt. Trodde verkligen vi gjort vårt på krokvägarna, men som sagt det blev värre…!

I det fruktansvärda ovädret var vi helt i händerna på Gps:n och det enda man kunde göra var att hoppas att vi snart skulle vara framme. Jodå till sist kom vi fram och dagen efter visade det sig att det gick en bred och jättefin väg gick strax norr om krokvägen, typiskt irriterande att vår bilkarta inte heller var uppdaterad.

KS

Ganska sent på eftermiddagen kom vi till sist fram och lite synd var det förstås att det var ett så dåligt väder – särskilt när alptopparna låg precis runt knuten. Vi fick dock en helmysig afton på hotell Köppeleck, som faktiskt ligger i Tyskland. Men för att komma därifrån måste man åka in i Österrike igen och så tillbaka till in i Tyskland.

Koppeleck

När vi vaknade nästa morgon hängde molnen långt ner i dalen – det såg inte ut som om solen skulle komma fram. Vi checkade ut från hotellet och körde ett par kilometer till orten Obersalzberg. Vi visste inte riktigt hur man kom till Kehlstein, men efter att ha fått lite information från hotellet var det ganska lätt att hitta.

Kommer man med bil finns det två stora parkeringsplatser som var helt tomma när vi kom så tidigt som vid 9-tiden på morgonen. Däremot på eftermiddagen var dessa parkeringar helt fulla, med bilar och turistbussar, jag kan verkligen rekommendera att vara tidigt ute på alla turistattraktioner i Europa. 

Väl framme köper man biljett, 15 euro per person(2009). Sen var det bara att sätta sig på en av de specialbyggda bussarna och åka uppför. Dessutom hade det hunnit bli strålande solsken – vilken tur!

ÖN 4

Bussresan uppför är fantastisk, ca 6,5 km som tar 25 minuter. Vägen är bara 4 meter bred så det är skönt att slippa köra själv, vilket inte heller är möjligt. Antingen åker man buss eller så går man, det ska finnas vandringsleder, säkert jobbigt men häftigt för den som orkar i den underbara miljön.

ÖN 203

Väl uppe på dryga 1700 meter, så långt bussarna kan köra, slussas man vidare in i en klippa, där en 3 meter hög och 127 meter lång tunnel för en vidare till en hiss. På 40 sekunder tog en hiss oss upp vidare 124 meter direkt in i Örnnästet.

ÖN 190

ÖN 186

ÖN 188

Det blev en verklig WOW-Upplevelse, inte just för själva byggnaden, men för utsikten.

ÖN 5

 Kehlsteinhaus – Örnnästet är byggt i granit, den besår av ett stort runt sällskapsrum med en öppen spis i marmor, matsal, kök och vaktrum.

ÖN 137

ÖR 2

Uppfarten till Örnnästet byggdes på tretton månader (1937/1938) från maj till oktober, arbetet måste ibland ställas in på grund av väderförhållandena. Jag hörde av guiden att 3000 man hade jobbat i tre skift under dessa månader, det hade varit riktigt tuffa villkor och den 20 april till Hitlers 50-årsdag stod allt klart till en kostnad av ca 30 miljoner riksmark, (undrar hur mkt det var?). Örnnästet tjänade som representationsändamål

KS

ÖN 3

Kehlsteinhaus – Hitlers Örnnäste är sedan 1952 öppet för allmänheten och själva byggnaden är inte så stor. Den består av en stor sal med en gigantisk öppen spis och här finns nu en trevlig resturang.

öppen spis

 Det finns också ett galleri med en liten fotoutställning och en utomhusservering.

ön

Från huset kan man sedan vandra vidare uppåt.

ÖN 88

Lite högre upp kan man faktiskt se snö. Det finns vandringsstigar för enklare vandring till mer avancerad, det är mycket sten och man måste förstås vara lite försiktig. Kan tänka mig att det är en häftig utmaning för bergsklättrare att vidga sina bergsvyer?!

Panorama

Får man ett bra fäste i en bergsskreva kan man sitta länge och njuta av utsikten, det gjorde även vi men på fast mark högt upp.

ÖN 29

Underbara minuter i mitt liv!

ÖN 89

  Efter en fantastisk förmiddag i vacker natur och sol kom det regn…ösregn i massor och vi kastade oss in i restaurangen och åt en glass. Lite besviken att det började regna men då fick vi möjlighet att se Hitlers Örnnäste innifrån. Det finns väldigt bra litteratur som man kan köpa på plats om Örnnästet, det finns även en bra film som visar hur hela bygget kom till. Byggnaden kom till under Hitlers storhetstid och är fantastiskt bygge, det är verkligen otroligt inressant. Örnnästet klarade sig från olika bombangrepp, men beslog togs av den amerikanska ockuationsmakterna fram till 1952 då den Bajerska statsregeringen tog över och arrendrarde ut Örnnästet till den tyska alpföreningen Berchtesgaden. Tur var det då det faktiskt var nära att man språngde sönder allt efter krigsslutet men efter en hel del övervägande beslöt man att ändå spara stället – för turister.

ön

Att man sparade detta guldkorn ska vi vara glada över trots de delade känslorna som platsen ger. Visst är det Hitlers 50 års present – men alla de som var med och byggde detta ställe är också värda att minnas. Kan tänka mig att det inte var så lätt alla gånger.

ön 155

ön 119

Det var bara att njuta, det häftiga regnet gav med sig och snart var det sol igen. Vädret här uppe är väldigt omväxlande, jag tjuvlyssnade på den engelska guiden som berättade att förra sommaren hade temperaturen helt plötsligt börja sjunka mot noll och att det börjat snöa mitt i augustimånad, dagen efter hade det återigen varit 20 plusgrader. Förmodligen helt möjligt då denna plats ligger så högt upp.

ÖN 90

Solen kom fram men molnen låg ganska lågt så det ser lite molnigt ut.

ÖN 129 

Efter ett par timmars flanerande på historisk mark var det dags att börja nedresan. Vi hade bokat tid till 11.40 bussen och hade väl gott om tid, men istället för att ta hissen ner till bussamlingsplatsen så tog vi en vandringsled ner istället.

 Det skulle ta en kvart att ta sig ner men det var betydligt lättare att ta sig ner än upp och det var en riktigt trevlig promenadväg och det var skönt att röra sig då det var lite kyligt uppe på toppen, men vi slapp i alla fall regn.

ön150

ön 177

En mycket lätt och trevlig nedfart till bussarna.

ön 154

  Man kan självklart ta hissen ner till samlingsplatsen, men det var kul att testa bägge möjligheterna.

ön 181 

Efter en lärorik och minnesvärd förmiddag lämnade vi denna vackra plats.

ÖN

Är det nån som spökar?