Besök i Puglia / Apulien “Klacken”

Under vår roadtrip i Italien 2011 besökte vi äntligen den så kallade “klacken” nere på den sydöstra sidan. Vi hade tillbringat ett par dagar på den östra sidan vid Joniska havet och fortsatte längs kusten norrut, mot Apulien. Vägen är ganska bra och det gick lite snabbare än vi trott. Mellan Crotone och Gallipoli som var vårt nästa stopp är det ca 35 -38 mil, beroende på vilken väg man tar. Vi hade inte bråttom utan tog den kortare vägen? Ja men det tog längre tid eftersom vi valde den sämre vägen närmast kusten.  

Lite då och då stannade vi till och njöt av vindruvorna som snart är klara att skördas.

Gallipoli

Väl i Gallipoli gällde det att hitta hotellet. Att ha en Gps är en ovärderlig hjälp när man bilar som vi, men ibland kan det ändå vara riktigt svårt att hitta fram. I Gallipoli visade Gps:n att hotellet skulle ligga ca 500 meter in i en gränd i den gamla delen av staden. Men där kunde man ju inte köra bil. Irriterarande att behöva irra omkring i gränder utan att veta vart man skulle, till sist frågade jag om vägen och en vänlig man visade mig till rätt ställe och dit kunde man inte köra bil.

Bara att försöka hitta en parkeringsplats och det är alltid svårt på sådana här orter, men vi hade tur och lyckades hitta plats åt bilen och därifrån gå till hotellet, vilket också gick bra. En liten fin beach låg inom fem minuters avstånd från vårt supertrevliga hotell Palazzo Senape de Parce! Vi hann med ett dopp och lite sol vid den lilla trevliga stranden i Gallipoli innan skymningen lade sig över staden.

Mycket trevlig Bed & Breakfast, hur mysigt som helst. Det enda vi saknade på vårt rum var en balkong, men kanske hade det ändå varit för varmt att suttit på den.

Trapphuset – det fanns som tur en hiss!

Ville man sitta ute för att ta ett glas vin innan middagen var hela taket en enda stor takterass, verkligen kanon.

Eftersom vi bara stannade en natt var det bråttom ut för en promenad i den lilla stenstaden innan det blev helt mörkt. Lite svårt var det allt att hitta hem i de spännande och trånga gränderna.

Ganska snart var det dags att gå ut och leta middag och i Gallipoli finns det restauranger överallt. Från vår takterass hade vi fin utsikt över närmaste restaurang.

Nästa morgon fortsatte vi runt hela Salentohalvön och hamnade både i bilkö och återigen på ganska smala och krokiga vägar. Vårt nästa boende var nära Apuliens största stad Bari – Polignano a Mare. Eftersom det var söndag och sista helgen i juli då italienarna själva startar sin semester var det rejält med bilar och folk utmed alla små kustorter som vi passerade med vår bil.

Ganska snart nådde vi den sydligaste spetsen på “klacken” och här var det också en hel del semesterfirare, men inte så mycket strand som jag trott. Ganska mycket klippor och många stenstränder, nja inget som jag riktigt fastnade för. Därefter fortsatte vi norrut längs kusten, trevligt och lugnt trots att det ändå var rätt mycket folk. Trafiken var nästan stillastående lugn jämfört med det hetsiga Neapel.

Tyvärr blev vädret allt sämre när vi närmade oss vår övernattning i den trevliga staden Polignano a Mare och trots att jag trodde att vi verkligen hade gjort vårt i trånga gränder blev det ännu en eftermiddag i en ny  gränder för att hitta hotellet. Lite luttrade från gårdagen var det bara att inse att hotellet faktiskt kunde ligga i princip varsom helst, här tar man inte hänsyn till bilburna turister. Som tur finns det hjälpsamma människor och jag är inte rädd för att fråga mig fram och självklart hittade vi till sist det mycket speciella Bed & Breakfasthotellet Casa Dorsi.

Boende

Eftersom vi är tre personer som gör denna bilresa har jag förstås sökt boende för minst tre personer, men i Polignano a Mare hade jag lyckas boka lägenhet för fyra personer och vi fick en hel lägenhet om tre våningar. Till första våningen fick man klättra högt upp på en mycket smal trappa med resväska och allt. På första våningen fanns tvrum, kök och toalett med dusch. Via en mycket smal trappa kom man upp till sovrumsavdelningen, här fanns tre sovrum med toalett. Lite jobbigt kändes det med allt spring i  de trånga trapporna, men belöningen fanns högst upp, med en helt fantastisk utsikt över Adriatiska havet och hela Polignano a Mare – en underbar takterass och här skulle man kunna stanna länge.

Polignano a Mare har en mycket trevlig stadskärna, med ganska många turister särskilt där vi bodde. Nattlivet varkade vara ganska livat, men absolut inget vi blev störda över då vi bodde så högt upp. Här serverades god mat och ett helt underbart gott vin från Salento av Primitivodruvan förstås. 

Även på denna ort fanns förstås en liten badstrand.

Tyvärr börjar resan lida mot sitt slut, det blev dags att lämna södra Italien för att köra mot Rom som är slutdestination.