Château de L’Islette – ett levande renässansslott i Loiredalens skugga
Mitt i den natursköna Loiredalen, omgiven av den stilla floden Indre och lummiga parklandskap, ligger Château de L’Islette, ett av regionens mest charmfulla och samtidigt mindre uppmärksammade slott. Med sin välbevarade renässansarkitektur, fascinerande historia och nära koppling till konstnärsparet Auguste Rodin och Camille Claudel erbjuder slottet en unik inblick i Frankrikes kulturarv. Här möts historia, konst och naturskön miljö i en harmonisk helhet som gör ett besök till en minnesvärd upplevelse.
När vi besöker Château d’Azay-le-Rideau upptäcker vi att det ligger ytterligare ett slott bara några kilometer bort. Vi kör en kort bit genom det vackra landskapet, och mycket riktigt dyker ett både elegant och sagolikt slott upp framför oss. Självklart kan vi inte låta bli att stanna när vi ändå är så nära. Och när Château de L’Islette dessutom ser ut som en gräddig bakelse är frestelsen alldeles för stor. Vi parkerar bilen och gör ännu ett slottsbesök.
Historia
Château de L’Islette är ett av Loiredalens mest genuina renässansslott. Domänen omnämns redan år 1295, men det nuvarande slottet uppfördes omkring 1530 av René de Maillé, vars familj ägde egendomen i närmare 300 år. Enligt traditionen anlitades samma hantverkare som samtidigt arbetade med det närbelägna Château d’Azay-le-Rideau, vilket förklarar de påtagliga likheterna mellan de båda slotten.
Slottet är uppfört i den franska renässansens eleganta stil, med höga torn, dekorativa fönster och en gräddvit, bakelseliknande fasad. Tidigare fanns det vattenfyllda vallgravar men under 1800-talet fylldes dessa igen, samtidigt som tornen sänktes, vilket gav slottet det utseende det har i dag.
Under den franska revolutionen tillhörde slottet Charles Tiercelin d’Appelvoisin, men avrättades i giljotin 1793. Därefter bytte egendomen ägare flera gånger innan den restaurerades varsamt under 1900-talet. År 1946 klassades Château de L’Islette som ett historiskt monument, och sedan 2010 är det öppet för allmänheten samtidigt som det fortfarande är ett privat hem för ägarfamiljen.
Château de L’Islette är inte ett särskilt stort slott jämfört med många andra slott i Loiredalen, vilket också är en del av dess charm. Byggnaden består av fyra våningar inklusive vinden, med två kraftiga hörntorn och en lång rektangulär huvudbyggnad.
I mitten av 1960-talet förvärvade Pierre och Madeleine Michaud slottet som då var i behov av omfattande restaurering. De inledde ett långsiktigt arbete med att återställa slottet och bevara dess historiska karaktär.
Sedan 2010 har deras barn tagit över familjeegendomen men insåg att det inte var ekonomiskt möjligt att bevara ett renässansslott enbart som privatbostad. Därför gjorde de det till både ett hem och ett kulturprojekt. Under vinterhalvåret bor de i slottet, medan de under besökssäsongen flyttar till den intilliggande gården så att besökare kan uppleva de möblerade rummen och den levande miljön. Intäkterna från entréavgifter, evenemang och donationer används för att skapa intäkter till det kostsamma underhållet och restaureringsarbetet.
När slottet uppenbarar sig för oss är det svårt att inte dra paralleller mellan Château de L’Islette och det mer berömda Château d’Azay-le-Rideau. De båda slotten uppfördes under den franska renässansen i början av 1500-talet och delar flera arkitektoniska drag, såsom de eleganta tornen, de rikt utsmyckade fönstren och den ljusa tuffstenen som är typisk för Loiredalen. Enligt traditionen arbetade samma stenhuggare och hantverkare med båda slotten, vilket sannolikt förklarar deras påfallande likheter.
Trots detta har de utvecklats i olika riktningar. Château d’Azay-le-Rideau är ett av Loiredalens mest besökta slott och har restaurerats för att spegla den prakt som omgav den franska adeln under renässansen. Château de L’Islette har däremot behållit sin karaktär av privat familjebostad.
Att besöka slottet
Det märks direkt att Château de L’Islette är ett privatägt slott eller att det faktiskt bor människor här till vardags. Säkert är många av föremålen tänkta att bara ha som utställning men samtidigt är det ett väldigt varmt och välkomnade slott som tar emot oss. Det är lite som att kliva in i någons vardagsrum när man kan titta på familjeporträtt från nutid.
Den mest imponerande interiören är den stora salen, som mäter cirka 14 meter lång, 8 meter bred och 5 meter hög. Salen är rikt dekorerat i början av 1600-talet. Taken, väggarnas träpaneler, dörröverstyckena och den stora öppna spisen är rikt dekorerade med målningar och vackra utsmyckningar.
Även om Stora salen har anor från 1600-talet känns den förvånansvärt modern. De stora fönstren, de ljusa färgerna och de moderna lamporna och möblerna bidrar till den ljusa och luftiga känslan.
Och här är det faktiskt någon som bor här på riktigt. Familjen Michaud bor fortfarande här under delar av året, vilket gör att besöket här på slottet känns ovanligt personlig och genuint, där är det inte bara historien som visas upp utan också fortsätter att vara en del av vardagen.
När vi går genom våningarna är rummen fortfarande möblerade med familjens egna inventarier, personliga föremål, böcker och fotografier. På väggarna hänger porträtt som berättar om både tidigare ägare och den nuvarande familjen, vilket är riktigt intressant.
Det är en slags levande atmosfär som skiljer Château de L’Islette från många av de andra slott i Loiredalen. I stället för att vandra genom ett museum får vi uppleva ett hem. Vi får bland annat se ett modernt kök där det finns moderniteter som mikro och frys med ismaskin och ett tjusigt badrum.
Tjusigt badrum
Camille Claudel och Auguste Rodin – en kärlekshistoria på Château de L’Islette
Slottet är också känt för att de berömda skulptörerna Camille Claudel och Auguste Rodin kärlekshistoria som ägde rum här. Under 1890-talet vistades de här vid flera tillfällen, långt från Paris offentlighet. Deras kärlekshistoria har gjort Château de L’Islette till en av Loiredalens mest romantiska kulturhistoriska platser. Vid den här tiden var Auguste Rodin redan en internationellt erkänd konstnär, medan Camille Claudel höll på att etablera sig som en av Frankrikes mest begåvade skulptörer. Deras relation var passionerad men också komplicerad, inte minst eftersom Rodin fortfarande var knuten till sin livspartner Rose Beuret.
Slottet erbjöd dem en lugn tillflyktsort långt från Paris konstliv och offentlighet. Den dåvarande ägarfamiljen välkomnade konstnärerna, som kunde arbeta ostört i den natursköna miljön vid floden Indre. Här skapade Rodin delar av sitt monumentala verk Balzac, medan Camille Claudel arbetade med flera egna skulpturer. Mest känd är La Petite Châtelaine, ett porträtt av den lilla Marguerite Boyer, barnbarn till slottets dåvarande ägare. Verket räknas i dag som ett av Claudels främsta porträtt.
Vistelserna på Château de L’Islette kom att få stor betydelse för dem bägge. För Rodin blev slottet en plats där han kunde arbeta koncentrerat med ett av sina mest omdiskuterade verk medan Camille Claudel utvecklade sitt eget konstnärskap och skapade verk som i dag räknas bland hennes främsta. Men det var också här på slottet som deras relation, lika intensiv som komplicerad, levde sina starkaste år. Slottet blev en plats där kärlek och konst flätades samman, men också där spänningar och olikheter långsamt började växa.
När deras vägar till slut skildes åt gick de också mot helt olika öden. Rodin fortsatte sin bana och blev en av sin tids mest hyllade konstnärer, medan Camille Claudel drogs undan från offentligheten och tillbringade sina sista decennier i isolering, långt ifrån den konstvärld hon en gång varit en del av. Först långt efter sin död har hennes betydelse blivit fullt erkänd.
Än i dag är Château de L’Islette starkt förknippat med deras kärlekshistoria. I flera av rummen berättas om deras vistelser, där man kan se fotografier, reproduktioner och information om de verk som skapades här.
LEGO-utställning
Högst upp i slottet hålls en tillfällig LEGO-utställning under säsongen 2026. Här kan man gå runt bland fantastiska LEGO-kreationer som bygger på en välkänd trollkarlsvärld, inspirerad av Harry Potter. Den består av omkring en miljon LEGO-bitar fördelade på ett tjugotal modeller.
Efter ett givande slottsbesök tar vi oss ut i det strålande solskenet och går runt lite i den närliggande delen av slottsparken. Den är inte någon av de större vi sett här i Loiredalen, men det är ändå lugnt och stillsamt, vilket också ger känslan av en mer privat trädgård.
Själva slottsparken omfattar ändå omkring 14 hektar och genomkorsas av floden Indre. I parken finns en hel del grönska och perfekt klippta gräsmattor och buskar. Små grusade stigar leder runt den närliggande slottsparken och utanför den centrala delen är det mer vildvuxet.
Att besöka slottet när de precis öppnat det för säsongen har sina fördelar. Visst är det en del besökare men de flesta verkar vilja vistas ute i solen och i den härliga slottsparken. Några har intagit en plats på det lilla caféet som ligger i anslutning till slottet. Även om slottet inte är lika känt som sin storasyster, Azy-le-Rideau, är det ett mycket sevärt och spännande slott att besöka.
Läs mer – Information och biljetter
