MAJIPPARESOR

RESOR FRÅN NÄR TILL FJÄRRAN

FrankrikeLoiredalenSlott & Herrgårdar

Chenonceau – kärlek, makt och hemligheter på slottet över Cher

Det är svårt att föreställa sig en mer sagolik syn än Château de Chenonceau, det eleganta renässansslottet som sträcker sig ut över floden Cher i Loiredalen. Men bakom de vackra fasaderna döljer sig en historia fylld av passion, maktkamp, kungliga intriger och dramatiska öden.

Under vår resa i Loiredalen i Frankrike försöker vi besöka så många slott som möjligt och en lite dimmig vårförmiddag har turen kommit till Château de Chenonceau. Ett slott helt i min smak, här finns en spännande historia, ett vackert slott och en alldeles fantastisk miljö.

 

Det finns många vackra slott i Loiredalen, men Château de Chenonceau är svårt att jämföra med något annat. Där andra slott reser sig över landskapet ligger Chenonceau nästan svävande på vattnet. Slottet är byggt över floden Cher, och den långa, ljusa galleribyggnaden sträcker sig som en bro över floden. Det är onekligen en lite märklig men samtidigt elegant syn. Bakom den vackra fasaden döljer sig en historia fylld av kärlek, maktkamp, kunglig prakt, personliga tragedier och till och med hemliga flyktvägar under krig.

I bakgrunden, Tour des Marques

Vårt besök startar redan tidig förmiddag men trots det börjar entrén snabbt fyllas med många hitresande besökare. Vi betalar inträde och tar oss genom slottsallén fram till slottets ingång där vi förses med audioguide eller en broschyr för att följa den spännande historien om Château de Chenonceau.

Damernas slott

Chenonceau brukar kallas ”Damernas slott” och det är inte bara ett smeknamn. Under flera århundraden var det framför allt kvinnor som byggde, förändrade och räddade slottet. Katherine Briçonnet, Diane de Poitiers, Catherine de’ Medici, Louise de Lorraine, Louise Dupin, Marguerite Pelouze och senare Simonne Menier satte alla sina tydliga spår här.

Och kanske är det just därför Chenonceau känns så intressant. Här handlar historien inte enbart om kungar och krig. På Château Chenonceau är det kvinnorna som är huvudpersonerna.

Från medeltida borg till renässansslott

Historien om Chenonceau börjar långt före det eleganta renässansslott som vi ser i dag. På platsen fanns en medeltida befästning, och det enda som återstår av den äldre anläggningen är den så kallade Tour des Marques, ett runt torn som fortfarande står kvar vid ingången till slottet. År 1496 köpte Thomas Bohier, en högt uppsatt ämbetsman och finansman i kungens tjänst, den äldre borgen. Han lät så småningom riva nästan hela den gamla byggnaden för att skapa ett nytt och betydligt mer modernt residens. Arbetet pågick under 1500-talets början, och här kommer den första av Chenonceaus många betydelsefulla kvinnor in i historien, hans hustru Katherine Briçonnet.

Medan Thomas Bohier ofta befann sig på uppdrag åt kungen var det Katherine som i praktiken övervakade byggnadsarbetena. Det nuvarande slottet växte fram omkring 1513–1521, och redan från början blev Chenonceau ett projekt där en kvinna hade en mycket aktiv roll i slottets byggnation.

Det nya slottet var inspirerat av renässansens arkitektur och skilde sig tydligt från de mörka medeltida borgarna. Chenonceau var tänkt som ett elegant residens snarare än en militär fästning. Men det skulle snart bli betydligt mer än ett privat hem.

Diane de Poitiers 1499 – 1566

Diane de Poitiers – kungens älskarinna

År 1535 hamnade Chenonceau i den franska kronans ägo. Några år senare förändrades slottets historia dramatiskt. Kung Henrik II gav Chenonceau till sin berömda älskarinna Diane de Poitiers. Hon var drygt tjugo år äldre än kungen men hade ett mycket starkt inflytande över honom. Diane var inte bara en kunglig favorit utan också en intelligent och inflytelserik kvinna med ett stort intresse för ekonomi, arkitektur och trädgårdskonst.

För Diane blev Chenonceau mer än bara ett slott, det blev ett prestigeprojekt. Omkring 1555 gav Diane de Poitiers arkitekten Philibert de l’Orme i uppdrag att bygga en bågbro från slottet ut över floden. Det blev ett avgörande steg i slottets historia. Chenonceau förändrades från ett slott som låg intill vattnet till en byggnad som bokstavligen växte ut över floden Cher och som har blivit slottets kanske mest välkända kännetecken.

Kärlek och maktkamp

Men Diane skulle inte få behålla Chenonceau. År 1559 dog Henrik II efter en olycka under en tornering. Hans död förändrade maktbalansen i ett slag. Drottningen, Katarina de’ Medici, blev änka och var inte beredd att låta makens älskarinna behålla Chenonceau. Diane tvingades lämna slottet och fick i stället ett annat slott, Château de Chaumont som inte var någon dålig ersättning. Slottet och den tillhörande egendomen var värdefulla, och genom bytet kunde Katarina få tillbaka just det hon helst ville åt, Chenonceau. Diane fick lämna sitt älskade slott, men förlorade varken sin rikedom eller sin ställning som en av Frankrikes mäktigaste kvinnor.

Och kanske är det just därför maktkampen mellan de två kvinnorna är så fascinerande. Diane hade förvandlat Chenonceau till sitt stora renässansprojekt och byggt den eleganta bron över floden Cher. Katarina tog sedan över verket och gjorde det till sitt eget. När hon lät uppföra det praktfulla galleriet ovanpå Dianes bro blev det en arkitektonisk markering. Bron var Dianes, men det var Katarina som fick sista ordet.

Än i dag kan man därför se spåren av de båda kvinnorna i samma byggnad. Diane byggde bron. Katarina byggde ovanpå den. Och kanske är det svårt att tänka sig en mer elegant form av hovpolitisk revansch.

Katarina de’ Medici – kvinnan bakom makten

Kanske tycker någon lite synd om den stackars Diane de Poitiers som tvingades lämna sitt älskade Chenonceau. Men för att förstå slottets fortsatta historia behöver man lära känna kvinnan som tog över efter henne, Katarina de’ Medici.

Katarina var inte själv regerande drottning, men hon skulle komma att bli en av Frankrikes mäktigaste personer. När hennes make, Henrik II, dog 1559 blev deras femtonårige son Frans II kung. Han dog redan året därpå och efterträddes av sin lillebror Karl IX, som bara var nio år. Eftersom Karl var minderårig fick Katarina en mycket stark politisk roll och kom i praktiken att styra landet under sonens regeringstid.

Catherine de’ Medici 1519 – 1589

Efter Karl IX:s död 1574 blev hennes tredje son Henrik III kung. Katarina fortsatte att ha stort inflytande över honom och den franska politiken. Hon dog på slottet i Blois i januari 1589, bara några månader innan sonen, Henrik III mördades.

Henrik III blev den siste kungen av Valoisätten. Eftersom han saknade arvingar gick kronan vidare till hans släkting Henrik av Navarra, som blev Henrik IV och grundade den franska Bourbonlinjen.

Katarina fick alltså aldrig uppleva slutet på den dynasti som hon hade kämpat så hårt för att hålla samman. Men på Chenonceau finns hennes avtryck kvar, inte minst i det storslagna galleriet som hon lät bygga över Dianes bro.

Ett franskt Ponte Vecchio

Chenonceau brukar ibland beskrivas som Loiredalens motsvarighet till Ponte Vecchio i Florens, och jämförelsen är lätt att förstå när man ser hur slottet sträcker ut sig över floden Cher.

Och visst är det galleriet som gör Chenonceau så häftigt. När man står här och tittar ut genom de stora fönstren ser man hur floden flyter nedanför slottet. Att bygga ett slott över en flod var knappast den mest praktiska platsen att bygga ett slott på. Det krävde både pengar, teknisk skicklighet och ambition och resultatet blev ett arkitektoniskt byggnadsverk som fortfarande imponerar.

Katarina de’ Medicis italienska bakgrund passar på sätt väldigt bra in här. Hon var född i Florens och förde med sig en stark italiensk kulturell prägel till det franska hovet och Chenonceau var helt enkelt aldrig tänkt att vara blygsamt.

Galleriet över Cher

Även om det finns många vackra salar på slottet är det ändå i galleriet som gör slottet både annorlunda och imponerande. Här över floden Cher är maktspelet mellan Diane de Poitiers och Katarina de’ Medici som allra tydligast. Diane var den som byggde bron, medan Katarina byggde galleriet ovanpå den. Det som påbörjades av Diane blev Katarinas kanske mest storslagna avtryck.

Det stora galleriet är omkring 60 meter långt och sex meter brett och har 18 fönster som släpper in ljuset från båda sidor. Det stod färdig 1577 och blev förstås en praktfull plats för fester och hovliv.

Louise de Lorraine – änkedrottningen 

Efter Katarina de’ Medicis död 1589 kom Chenonceau in i en mörkare och mer sorgsen period. Catherines svärdotter Louise de Lorraine, änka efter kung Henrik III, drog sig tillbaka till slottet efter mordet på sin make. Hon bar den vita sorgdräkt som traditionellt förknippades med franska drottningar och ägnade mycket av sin tid åt bön, läsning och välgörenhet.

Hennes närvaro gav Chenonceau en helt annan atmosfär. Från att ha varit platsen för kungliga fester och politiska intriger blev slottet ett tillflyktsort för en sörjande änkedrottning.

Louise de Lorraines död 1601 markerade samtidigt slutet på den kungliga närvaron vid Chenonceau.

Från kungligt residens till upplysningstidens salong

Chenonceaus historia tog sedan en ny vändning. På 1700-talet blev slottet hem för Louise Dupin, en av upplysningstidens framstående kvinnor. Hon gjorde Chenonceau till en litterär och intellektuell mötesplats och bjöd in några av sin tids mest kända författare, filosofer och vetenskapsmän.

Här samlades bland andra Voltaire, Montesquieu och Jean-Jacques Rousseau. Chenonceau var inte längre framför allt en plats för kunglig makt, utan blev en salong för idéer och samtal.

Louise Dupin brukar också förknippas med ett tidigt arbete för kvinnors rättigheter. Enligt Chenonceaus egen historieskrivning arbetade hon med ett slags Code des droits des femmes, en text om kvinnors rättigheter, med hjälp av sin sekreterare Jean-Jacques Rousseau.

Revolutionen och Chenonceau 

När den franska revolutionen svepte över landet drabbades många aristokratiska slott av förstörelse men Chenonceau klarade sig. En viktig anledning var att slottet inte längre tillhörde den kungliga familjen. Redan på 1500-talet hade det lämnat kronans direkta ägo, och det bidrog till att Chenonceau kunde undgå samma öde som många andra kungliga egendomar.

Marguerite Pelouze – kvinnan som ville återskapa Diane de Poitiers Chenonceau

På 1800-talet fick Chenonceau ännu en kvinnlig ägare som ville sätta sin prägel på platsen. Det var Marguerite Pelouze, som köpte slottet 1864. Hon hade stora ambitioner och spenderade enorma summor på att restaurera Chenonceau och ge det ett utseende inspirerat av den tid då Diane de Poitiers ägde slottet.

Men den praktfulla satsningen blev hennes fall. En politisk och ekonomisk skandal bidrog till hennes ruin, och Chenonceau såldes vidare flera gånger innan det 1913 köptes av Henri Menier, medlem av den förmögna familjen bakom chokladföretaget Menier.

Från slott till sjukhus

När första världskriget bröt ut förändrades Chenonceaus funktion ännu en gång. Familjen Menier lät förvandla slottet till ett militärsjukhus. Simonne Menier, sjuksköterska och senare föreståndare för sjukhuset, ledde verksamheten. Gallerierna och andra delar av slottet utrustades för sjukvård, och mer än 2 000 skadade soldater behandlades där fram till 1918.

Hemligheten under andra världskriget

När Frankrike ockuperades av Nazityskland hamnade floden Cher på gränsen mellan den ockuperade zonen och den så kallade fria zonen. Det innebar att Chenonceau fick en mycket speciell geografisk position. Den norra sidan av slottet låg i den ockuperade delen, medan floden och den södra sidan gav tillgång till den fria zonen. Det stora galleriet blev därmed mer än en vacker sal, det blev en passage mellan två delar av Frankrike.

Familjen Menier hjälpte människor som flydde undan nazisternas förföljelser att ta sig över gränsen. Den södra dörren i galleriet kunde användas för att nå den fria zonen. På så sätt blev Chenonceau en del av motståndet mot den nazistiska ockupationen.

Rundtur på slottet

Under vår rundtur på slottet får vi följa Chenonceau genom århundranden och det är ett slott som inte bara spektakulärt utifrån. Interiörerna är fyllda med konst, möbler, gobelänger och historiska föremål. Förutom galleriet som givetvis är den del av slottet som är det mest intressanta finns också en stor samling verk av flera av Europas stora konstnärer.

Kapellet

På Chenonceau finns också ett kapell. Det är från 1521 och har en vacker kunglig läktare, där drottningarna kunde följa mässan. De höga välvda taken, målningarna och det färgade ljuset från fönstren ger rummet en helt annan stämning än de praktfulla salarna runt omkring.

Men kapellet har också överlevt mer än 500 år av dramatisk historia. Under franska revolutionen räddades det genom en ganska listig lösning. Ägaren Louise Dupin lät helt enkelt använda kapellet som vedförråd. På så sätt doldes den religiösa funktionen och kapellet undgick förstörelse. På väggarna ska det finnas gamla inskriptioner på engelska från 1500-talet, lämnade av skotska vakter som tillhörde Maria Stuart. De vackra glasmålningarna som lyser upp kapellet är faktiskt betydligt yngre än resten av rummet. De ursprungliga förstördes av en bomb 1944 och ersattes på 1950-talet.

Köken

Efter att ha gått runt i de praktfulla salarna kommer vi ner till köken. Här försvinner för en stund, det kungliga skimret och man får en känsla för vardagen bakom festerna och de storslagna middagarna.

Köken är inbyggda i de kraftiga stenfundamenten som bär bron över Cher, under galleriet och mitt i floden. Samma konstruktion som bär den 60 meter långa gallerian och ger en annan bild av livet på Chenonceau. Här handlade det inte om vackra gobelänger och praktfulla salar, utan om eld, kopparkärl, matlagning och allt arbete som krävdes för att försörja ett stort hushåll.

Trädgårdarna 

Även trädgårdarna berättar historien om Diane och Katarina. De fick varsin trädgård, och än i dag kan man se skillnaden mellan deras två skapelser.

Diane anlade praktfulla renässansträdgårdar. Hennes trädgård finns fortfarande kvar och är en av de stora sevärdheterna på området. Den är geometriskt strikt och ligger på upphöjda terrasser som skyddas mot Cherflodens översvämningar. Den ursprungliga fontänen har också återskapats i mitten av trädgården.

Katarina, som var född i Florens, hade ett stort intresse för den italienska trädgårdskonsten. Hennes trädgård ligger nära slottet men är betydligt mindre och är uppbyggd kring en rund vattenbassäng med rosor, lavendel och formklippta buxbom.

Men det var inte bara en vacker trädgård hon ville ha. En bit längre bort i parken finns den italienska labyrinten som hon lät anlägga. Den är fortfarande en av de roligare delarna att uppleva på Chenonceau, med omkring 2 000 idegranar och en liten upphöjd paviljong i mitten.

Efter en förmiddag på Chenonceau är jag faktiskt lite utmattad av alla berättelser och intryck. Slottet tar faktiskt lite andan ur mig. Under besöket är det är mycket att se och läsa, bakom varje sal finns en ny berättelse. Här ryms kärlek och makt, rivalitet och intriger, men också sorg, förändring och nya liv.

Men visst är det framför allt historien om Diane de Poitiers och Katarina de’ Medici som gör Chenonceau så fascinerande. Den ena älskarinna, den andra drottning. Den ena tvingades lämna, den andra tog över och satte sin prägel på slottet. Än i dag möts deras världar i arkitekturen, trädgårdarna och berättelserna som lever kvar.

Chenonceau är kanske ett av de mest intressanta slott jag hittills besökt i Loiredalen. Det är inte bara ett av Frankrikes vackraste slott, utan ett slott där intriger, makt och hemligheter fortfarande känns närvarande, mer än 500 år senare. Och kanske är det också känslan av att man trots allt inte riktigt har fått veta allt. Några hemligheter måste ändå få stanna kvar mellan slottets väggar. Resten får fantasin ta hand om.

Var ligger Château Chenonceau?

Chenonceau ligger i Loiredalen cirka 30 km öster om Tours och 230 km sydväst om Paris. Lättast att ta sig hit är med bil, det finns stora parkeringar strax intill slottet.

Mer information om slottet hittar man på: Château de Chenonceau – officiell hemsida

Besöka slott i Frankrike? Se mer om de slott jag besökt här

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 2 =