Lång roadtrip genom Nevadaöknen

Från Las Vegas till Reno är det 448 miles eller 72 mil. Dagens roadtrip ska ta ca 6 timmar och 54 minuter om det går som det ska. Vi startar hyfsat tidigt på morgonen och det känns verkligen lite spännande att få göra denna biltur eftersom stora delar av den kommer att gå i den så omtalade Nevadaöknen. Och här ska man absolut ha en fulltankad bil och en bil som inte går sönder.

Bra att tanka fullt och ta med matsäck

Vi lämnar Las Vegas och strax utanför stan tankar vi  fullt i en liten by och tror nog inte att det ska bli några problem att hitta lunch lite senare under dagen. Vi tittar på storkartan där vi ser att det finns några orter utmed Veterans Memorial Hwy 95 där vi kanske ändå kan hitta lite mat, eller ja, vi kan nog klara oss ända fram till Reno helt utan mat, om så behövs.

Snabbt ute i öknen

Efter det att vi lämnar Las Vegas tar öknen snart vid. De vackra bergen i bakgrunden gör att det absolut inte känns som Saharas sandöken precis. Vi är inte heller särskilt ensamma, en hel del ganska långsam trafik som drar ner vår snitthastighet. Det är inte heller dubbla körfält som vi varit vana vid ett tag nu.

Många vägarbeten möter vi under vår resa genom Nevadaöknen.

Sista ort för bränsle

 Efter den lilla staden Goldfield blir det glest mellan orterna men framåt lunchtid kommer vi fram till den lite större orten Tonopah. Hade vi inte haft nästan full tank så hade det varit läge att fylla på bränsle här för sedan är det långt till nästa tankställe. 

Vi tycker först att det är lite tidigt att äta lunch men vi beslutar oss ändå för att köra in på Subway och köpa med oss lite goda smörgåsar för att äta dem lite senare.Vi får vänta länge på våra mackor, det för ovanligheten skull är proppfullt på Subway. Inte undra på det eftersom det är det absolut sista matställe genom öknen i Nevada.

Många övergivna hus

Vi ser en hel del övergivna hus på mycket små orter som är markerade på kartan och där jag tror att de kanske kunde haft något matställe. Tur är att vi tog det säkra före det osäkra och handla på oss lite lunch, inte för att vi dirket skulle svälta ihjäl men jag kan bli extremt grinig om jag inte får mat på någorlunda bestämda tider under dagen. 

Vi stannar till på ett övergivet och sönderslaget gammalt motell och använder bagageluckan som matbord. Vi har blivit varnade att det skulle vara fruktansvärt varmt men det är inte alls så farligt säkert inte mer än trettio grader och lite mulet.

Efter ett par timmars bilkörning kommer vi fram till Hawthorne, där den amerikanska armén har en stor ammunitionsdepå och mängder av bunkrar sticker upp här och där. Vi behöver inte stanna utan kör vidare till Walker Lake och där känns det skönt att sträcka på benen.

Mycket vacker blir sjön i det steniga landskapet.

Stopp på bilen i öknen

Först i staden Fallon behöver vi tanka. Tack och lov får vi inte något stopp på bilen. Vem skulle ha stannat för att hjälpa oss?

Vi kör förbi en stackare som fått stopp på bilen och det varnas ju verkligen att inte stanna om någon står utmed vägen och vill ha lift. Det känns lite olustigt att köra förbi eftersom även mobilnätet inte riktigt fungerar som det ska. Jag hoppas verkligen den stackars mannen fick hjälp av någon annan bilist det är ändå ganska mycket trafik på Hwy 95, även om det stundtals är helt knäpptyst när vi stannar till på någon enslig plats.

Framme i Reno

Inte förrän vid 16 – tiden är vi framme strax utanför Reno för övernattning. Vi har bokat hotell till ett bra pris, både i Las Vegas och här i Reno är det ganska billigt. Tyvärr får vi vänta i nästan en timme på att checka in eftersom hotellet har tekniska problem och fredagskväll som det är med säkert över tvåtusen gäster är vi ändå glada att till sist få vårt rum med fin utsikt på 26 våningen. Inte lika flott som Vegas men hotellet håller med eget casino, riktigt god och prisvärd mat.