San Francisco – Branta backar i liten storstad

San Francisco är en liten storstad med stora kontraster – kompakt, levande och byggd på branta backar som formar både utsikten och tempot. Mellan kullarna ryms kultur, historia och en känsla av rörelse som märks i varje kvarter. San Francisco är en stad jag längtat efter att besöka under hela mitt liv.

Sakta men säkert närmar vi oss Kalifornien och det är den sista delstaten som vi kommer att få uppleva under den här bilresan. Vi lämnar Reno och kör ett par timmar i ett storslaget landskap och kommer så småningom in i Kalifornien. Vi är på väg till San Fransisco.

Det är en mycket vacker väg från Reno till Kalifornien. 

 

Ju närmare San Francisco vi kommer desto fler bilar. Det är just inga problem att ligga i kö med den underbara utsikten vid infarten vid Oakland Bay Bridge. 

San Francisco dyker sakta men säkert upp.

San Francisco är en av USA:s mest särpräglade städer, känd för sitt dramatiska landskap, sin historia av förändring och sin starka identitet. Staden växte snabbt under guldruschen på 1800-talet, då människor från hela världen strömmade hit i hopp om rikedom. Spåren av den tiden syns fortfarande i arkitekturen och i stadens mångkulturella prägel. Trots jordbävningar, bränder och ekonomiska svängningar har San Francisco gång på gång rest sig och blivit ett centrum för idéer, innovation och motkultur – från beatpoeter och hippierörelsen till dagens tech-scen i Silicon Valley strax söder om staden

De branta backarna ger San Francisco sin karaktär och gör en tur med de klassiska cable cars till både transportmedel och sevärdhet. Vid vår första promenad genom staden begränsar vi oss till att endast titta på de fina vagnarna.

Det är väldigt speciellt att äntligen på besöka en plats som man så länge gått och drömt om. Visst har jag sett många bilder från staden men vilken känsla det är att få strosa runt i de branta backarna och njuta av den härliga energin som San Francisco har.

Mitt i San Francisco har jag bokat hotell. Vi upplever inte alls några problem att köra bil till hotellet denna lördagseftermiddag. Det känns ovanligt lugnt för att vara en storstad. Vi är dessutom alldeles för tidiga för att checka in på hotellet så vi tar en tur på stan först.

Från vårt hotell kunde vi skymta Golden Gate Bron.

Det är dock ganska jobbiga backar och väldigt långa. När vi till sist kommer upp mot toppen kan blicka ned över fantastiska vyer, alltså värt allt slit för utsikterna.

San Francisco ligger på en smal halvö med väldigt kuperad terräng. När staden växte explosionsartat under guldruschen på 1800-talet behövde man snabbt bygga bostäder, affärer och hamnar och man byggde helt enkelt där det fanns plats. Att plana ut kullarna hade varit både dyrt och tekniskt svårt, så istället anpassade man staden efter landskapet.

Dessutom var läget viktigare än bekvämligheten. Nära hamnen, jobben och centrum ville folk bo, även om det innebar branta backar. Med tiden blev kullarna till och med en fördel: bättre utsikt, friskare luft och mindre dimma högre upp. De branta gatorna bidrog också till stadens särprägel och gjorde att områden fick tydlig karaktär.

Vi har bokat två nätter i San Francisco och det är enkelt att promenera rakt ut på stan, även om det är ganska tungt – särskilt i uppförsbackarna. Redan på eftermiddagen blir det snabbt kyligt. Efter att ha haft omkring 35–40 grader i bland annat Florida, Texas och senast Nevada känns klimatet här betydligt svalare, med en frisk vind när vi kommer upp på höjderna i San Francisco. Så länge solen skiner är det riktigt behagligt, men framåt kvällen sjunker temperaturen till runt 10–15 grader.

Vi har spanat in Alcatraz men har inga direkta planer på att följa med på någon guidad tur. Ska man göra det behöver man boka flera månader i förväg, om man inte lyckas få tag på någon form av restplats. Däremot har vi hittat en båttur som under cirka 45 minuter går ut till Alcatraz och runt ön. Den kostar bara 10 dollar per person och passar tidsmässigt perfekt för vår första kväll i San Francisco.

Vackra San Francisco.

Golden Gate Bridge

Det är svårt att föreställa sig hur kallt det skulle bli men vi båten får vi  filtar att värma oss. När vi lämnar hamn börjar det förstås att gunga rätt bra men det är inget som stör oss. Efter dryga femton minuter är vi framme vid södra sidan av ön Alcatraz. Vi får ju inte stiga i land utan fortsätter österut och sedan norrut och till sist runt till den västra sidan där kvällssolen lyser upp.

Även om man bara åker båt runt Alcatraz och inte går i land får man faktiskt en väldigt tydlig bild av ön och dess historia. Från vattnet syns de flesta av de centrala byggnaderna ganska bra, eftersom ön är liten och bebyggelsen ligger öppet.

Det mest iögonfallande är cellhuset (Cellhouse), den stora, ljusa byggnaden som ligger högst upp på ön. Det var här de berömda fångarna satt inlåsta, bland annat Al Capone, och det är just den byggnaden de flesta förknippar med Alcatraz. Nedanför och runt cellhuset kan man se vakttorn och murar, som ger en tydlig känsla av hur strikt bevakad ön en gång var.

Man ser också fyrtornet, som faktiskt är ett av USA:s äldsta fyrtorn på västkusten. Det står på öns högsta punkt och användes för sjöfarten långt innan Alcatraz blev fängelse. Från båten syns även administrationsbyggnader, baracker för vakter och militärpersonal samt rester av bostadshus från tiden då ön fungerade som militärbas och senare som familjebostad för fängelsepersonal.

Alcatraz har haft flera liv genom historien. Ön användes först som militärfästning på 1800-talet och fungerade tidigt som både försvarsanläggning och militärfängelse. Tack vare sitt isolerade läge i San Francisco Bay ansågs den idealisk för fångar som inte fick rymma.

År 1934 blev Alcatraz ett federalt högsäkerhetsfängelse, avsett för USA:s mest svårhanterliga brottslingar. Här satt kända namn som Al Capone och “Machine Gun” Kelly. Fängelset blev ökänt för sin hårda disciplin, kalla celler och sitt rykte som rymningssäkert, även om några få fångar försökte fly, där den mest kända rymningen skedde 1962.

Längre ner mot vattnet kan man urskilja landstigningsbryggan där fångar en gång anlände, och delar av de slitna betongstrukturerna längs strandlinjen. Allt är omgärdat av klippor, sjöfåglar och det öppna vattnet i San Francisco Bay – vilket från båten gör det extra tydligt hur isolerad ön är, trots att stadens skyline och Golden Gate-bron syns så nära i bakgrunden.

Intressant att se Alcatraz från utsidan, men det är kallt, riktigt kallt.