Tre platser i Nordnorge: Kirkenes, Karasjok och Tromsø

Nordnorge rymmer enorma kontraster, och få resor visar det tydligare än vägen mellan Kirkenes, Karasjok och Tromsø. Här möter vi allt från gränsstadens ryska influenser och arktiska stillhet, till Karasjoks samiska kultur och vida vidder, och vidare till Tromsøs livliga puls bland fjordar och fjäll. Tre platser som nästan inte kan vara mer olika, men som tillsammans ger en bild av  Nordnorges yttersta hörn.

Vi lämnar Vardö under förmiddagen och får köra tillbaka på E75 på Varangerhalvön och in mot Varangerfjorden som glittrar så vackert i solen. Efter dryga sju mil kommer vi fram till den lite större staden Vadsö som har egen flygplats. Där inhandlar vi dagens lunch som ofta består av färska frallor, något gott pålägg samt kaffe. Ganska snart kommer vi ut i ödemarken igen och under dagens resa som bara ska vara 24 mil unnar vi oss en rejäl promenad utmed Varangerfjorden i strålande solsken.

Tyvärr varar inte det fina vädret så länge snart mulnar det på rejält. Det är synd eftersom allt blir så mycket vackrare när det är fint väder. Snart är vi åter ute på E6:an som har sitt slut eller början i just Kirkenes.

Kirkenes

När vi närmar oss Kirkenes blir vädret allt gråare, och kanske är det just regntyngda moln som gör att staden inte riktigt lyckas charma mig vid första intrycket. Den känns modern men kantig, med mycket betong och få äldre byggnader som bryter av. Torget, hotellen och det lilla inomhuscentret behövs förstås, men lämnar inte mycket i form av karaktär, trots att Kirkenes faktiskt ligger väldigt vackert vid havet.

Samtidigt är det ändå något speciellt med att vara här, i denna gränsstad där Norge möter Ryssland. Det väcker en nyfikenhet, och trots mina egna föreställningar om hur det ser ut på andra sidan gränsen hade det varit spännande att fortsätta vidare. Men det får bli en annan gång.

Trevligt boende vid norsk-ryska gränsen

Det är inte alltid det lättaste att hitta boende som tar två hundar, men en bit utanför Kirkenes, precis vid gränsstationen till Ryssland hittar vi ett mycket trevligt hotell/stuga ”Sollia Aurora Park” som passande nog har egen kennel. Här tillbringar vi resten av eftermiddagen, vi tar långpromenad i området och på kvällen klättrar vi så högt upp vi kan upp på ett berg för att kunna se in i Ryssland. Vi ser dock ingen skillnad på Norge och Ryssland, bara skog så långt ögonen räcker.

Mot Karasjok

Morgonen därpå vaknar vi av att det småduggar. Dagens bilresa är inte så lång trots att vi ska köra den något längre vägen i Norge på E6:an istället för att åka via Finland mot Karasjok. Istället för 26 mil, blir det ca 7 mil längre på väg som är helt okej. Vi ska köra söderut mot Finnmarksvidda och jag har bokat övernattning i Karasjok en ort mitt i ingenstans eller en ort i väldigt mycket natur!

 

Vad gör man i Karasjok?

Efter en ganska behaglig bilresa med många vackra forsar, fjordar och en del skog förstås kommer vi fram till Hotell Rica i Karasjok alldeles intill samemuseet. Vår bilresa går ju med hundsällskap och vi sätter alltid hundarnas behov i främsta hand. Detta innebär en hel del middagar på hotellrummet eftersom hundar aldrig är välkomna på restauranger och ibland får det förstås bli någon tråkig grillrätt från ortens grillkök. 

I  Karasjok finns en superhäftig restaurang i en lappkåta alldeles intill hotellet vi bor på, men givetvis får vi inte tillträde dit då det inte är tillåtet att ha med hund men ett tips till den som kommer dit utan hund – det verkar vara en riktigt spännande och mysig restaurang.

Vi besöker i alla fall Karasjoks samemuseum även om mitt intresse inte är så stort kring detta är det intressant att se hur livet i samesamhället fungerade. Ville man dessutom handla någon sameprodukt typ renskinn eller varmare klädesplagg finns det ett flertal produkter att välja på.

Och här står alla snöskotrarna – snart är det vinter, jippi!

Efter vår måltid gör vi Karasjok och det tar inte lång tid. Ortens stora behållning måste vara älven Karasjohka som nu när solen tittar fram ser underbart inbjudande ut. Visst hade man kunnat ta sig ett dopp, men det är nog iskallt.

Lång omväg

Eftersom vi nu reser med hund är det bestämt att vi bara skulle resa i Norge och det gör att vi är tvungna att resa tillbaka E6:an mot Alta för att komma ut mot Lofoten. De flesta som gör denna Norgeresa tar förmodligen Finland norrut och kör hemåt via Norge söderut. För vår del gör det inte alls något eftersom det är så fantastiskt vackert uppe vid Altatrakten och Finland får väl bli en annan gång. Men givetvis är det en betydligt längre väg. 

Dagens resa blev betydligt längre än planerat. I ett optimistiskt ögonblick hade vi bokat in oss i Tromsø, något som kanske inte var det smartaste när man egentligen tittar på kartan. Tanken på att få se denna omtalat vackra stad lockade, men tyvärr möts vi av regn som vräker ner och dimma som gör det omöjligt att se någonting alls. Det blir många timmar i bilen i halvtråkigt väder, men trots det fortsätter Nordnorges landskap att imponera med sina dramatiska vyer.

När vi efter nästan nio timmar äntligen rullar in i Tromsø och checkar in på hotellet är vi både trötta och hungriga. Vi kastar oss ner till restaurangen på Scandic Tromsø för att få något i magen.

Vi lämnar Tromsö 

Nästa morgon vaknar vi till regnskurar, det blir en snabbtitt på Tromsö innan vi letar oss tillbaka mot E6:an. Dagens etapp är också ganska lång med dryga 54 mil eftersom vi ska ända till sydspetsen på Lofoten. Det tar betydligt längre tid att köra bil här i norra delarna av Norge, vägarna är okej men en hel del långsamtgående trafik får man helt enkelt finna sig i. Norrmännen verkar inte vara direkt stressade av sig.