Weekend vid Höga kusten och Skuleberget del 2

Under en septemberhelg gjorde vi en bilresa till Höga Kusten med omnejd, tyvärr var inte vädret riktigt på på vår sida åtminstone inte under lördagen när vi tog oss mellan Sundsvall och Örnsköldsvik. Det är förstås inget att göra något åt men vi fick vara glada över att det ändå slutade regna när vi väl var framme i Örnsköldsvik då det var bara var lite duggregn och väldigt grått.

Örnsköldsvik

Efter vår tur från Sundsvall med en liten avstickare ut till Nordingrå och Bönhamn kom vi fram till Örnsköldsvik som ligger så vackert vid havet. Härligt att se dessa trevliga städer norröver och som vi borde ha gjort långt tidigare, men bättre sen än aldrig. Tyvärr blir besöken alldeles för korta när man bara reser över helgen men vi försöker hinna med så gott det går ändå, det får bli en tur till fots i närområdet och därför är det ju bra att bo så centralt som möjligt.

Innan vi körde in i Örnsköldsvik tittade vi in hos Fjällrävens Outlet, jag tyckte det var ganska rörigt där med kläder lite överallt, jag gillar egentligen inte att prova och shoppa kläder när det är mycket folk, men så mycket folk var det inte alls här utan mer en röra av hela butikens utbud. Jag visste inte heller vad jag egentligen behövde och Fjällräven kunde inte heller inspirera mig att spontanköpa så det blev ett kort besök innan vi anlände Örnsköldsvik i lite duggregn.

Boende

Inför vår övernattning i Ö – vik ville vi bo prisvärt och just denna lördagmorgon när jag bokade boende hade First Hotel Statt ett bra pris så jag slog till ganska ovetande om standarden. Hotellet ligger centralt och nära havet, rummet var kanske inte det roligaste, ganska slitet men hyfsat stort, både middag och frukosten var ändå helt okej. Gratis parkeringsplats är något som jag ofta prioriterar på våra boenden och det ingick på Statt Hotell. Nu skulle vi ju inte sitta på hotellet mer än nödvändigt men när vi anlände så sent som vid fyra tiden på eftermiddagen höll man på att stänga butikerna runt om i stan.

Promenad runt stan

Eftersom de flesta butiker hade stängt och vi började bli hungriga kände vi att en tur runt stan måste vi göra innan middagen trots det att det fortfarande småregnade lite. Vi traskade runt på gågatorna som var ganska ödsliga denna eftermiddag men jag kan tänka mig att det säkert är mer livat när vädret är bättre.

Trevliga gågator genom centrum.

Museiparken

Allt var stängt och igenbommat när vi promenerade runt men när vi såg en park på lite håll tog vi oss dit och igenom parken som är indelad i tre olika rum. I den första närmast Stor torget där vi kom i från ligger en stor lekplats som kallas “Cityleken”, Örnsköldsviks största lekpark och säkert rolig för barn i olika åldrar eftersom lektemat är hav med bådar och fiskar.

Vi var inte så intresserade av barnlekar, vi vandrade vidare till nästa rum en klassisk rosenträdgård, med ännu blommande rosor i rosa och vitt. Kan tänka mig att det måste vara en ljuvlig prakt att strosa runt här på sommaren. I det tredje rummet närmast Örnsköldsviks museum och konsthall finns en hel del fina växter med bland annat japansk dvärgspirea.

Kvällspromenad vid havet

Lagom tills vi ätit middag slutade det till sist att regna och då passade det utmärkt med en promenad utmed hamnen och havet. Ett nytt område med hotell, bostadshus och småbåtshamn har vuxit upp i den tidigare industrihamnen. Det finns ett trevligt promenadstråk runt hamnen där vi njöt av att det äntligen slutat regna och vi kunde till och med ana att morgondagen kanske skulle kunna bli riktigt bra vädermässigt.

Vi bestiger Skuleberget

Söndagmorgon och redan dags att lämna den mysiga staden Örnsköldsvik, hemresa och snart måndag, men först ville vi gärna besöka Skuleberget. Ja kanske inte klättra upp för egen kraft däremot hade jag läst att det skulle finnas en lift upp till toppen.

Skuleberget ligger i Docksta ett par mil söder om Örnsköldsvik och efter att ha taget en titt från Örnsköldsviks kyrka som ligger med vacker utsikt över staden och havet körde vi mot Skuleskogens nationalpark, stora skyltar är uppsatta på E4 så det går inte att missa avfarten (synd!). Väl framme konstaterade vi att liften inte var öppen, den är tydligen stängd för renovering stod det att läsa på någon hemsida. Alltså fick vi vandra för egen maskin, vi var inte riktigt förberedda för denna lilla utmaning men tänkte att det nog inte skulle vara så farligt.

Vi har ju som vanligt alltid bråttom och för att ta oss upp för Skuleberget var det naturligtvis snabbast väg som gällde. När vi parkerade bilen träffade vi på ett annat par och vi frågade dem hur de tänkte ta sig upp, jo den snabbaste vägen, men även den brantaste, svarade de. De skulle göra en långsam vandring uppför, en riktigt heldagstur, det hade ju vi inte tid för, ju snabbare desto bättre. Vi kände att vi kanske inte var helt rätt klädda för en brant vandring uppför, men en liten vattenflaska lyckades jag trycka ned i min täta regnjacka och så startade vi den ganska tuffa uppstigningen på Skuleberget.

Ganska, nej mycket jobbigt var det att ta sig upp och trots att jag gör minst en 14 000 steg per dag kändes det rejält i låren. Lite halt efter allt regnande var det också men eftersom vi hade lite tidspress ner till Stockholm kunde vi inte vila alltför ofta. Belöningen kom med höjden, ju högre upp desto vackrare vy. På vissa ställen var det rätt stenigt och ganska besvärligt, ibland fanns det branta trappor att ta sig uppför, till sist var vi uppe och tänkte att vi ändå skulle unna oss våfflor som jag sett att man kunde köpa i toppstugan.

Nedför Skuleberget

Svettig är det minsta man kan säga att man blev efter att ha rusat upp för Skuleberget, inga våfflor serverades, toppstugan var givetvis stängt för säsongen så vi festade istället på resten av min vattenflaska. Efter att ha vilat och njutit av utsikten en stund började vi fundera på hur vi skulle ta oss ner, det måste ju finnas någon enklare väg än den vi kom upp, som kändes i brantaste laget för en nedstigning. Vi tittade på kartan och bestämde oss för Södra Bergstigen men när vi gått nedför en stund kom maken på den strålande idén att vi skulle gå under liften, det måste vara den bästa vägen, trodde han. Nej, jag var inte överens med honom men vi var ensamma och om något skulle hända ville jag verkligen inte vara själv på dessa branta stigar, maken hade naturligtvis redan börjat gå under liften så det var bara för mig att vända om för att ta den sämsta vägen för att ta sig ned från Skuleberget.

Vi kom till sist ner och för mig blev det nästan jobbigare nedför än uppför, det var tidvis lerigt och ganska halkigt, en del svordomar föll över mina läppar, hur kunde jag ta denna usla väg nedför? När jag till sist kom ner på “fast mark” stod maken glatt väntandes nere vid den stängda liften och jag frågade honom om han visste var vi var. Det visade sig att vi hade en liten nätt promenad tillbaka till parkeringsplatsen på 3,4 km, fy tusan vad många svordomar som kom från min mun när jag förstod var vi befann oss, så långt från den älskade bilen.

Det var bara att bita ihop och promenera, att lifta kändes löjligt för det kom ändå ingen bil, nästan framme vid E4 och Docksta hittade vi en väg som gick parallellt med motorvägen. Man kan säga att vi fick riktigt bra med motion denna helg och behövde inte ha dåligt samvete för all god mat och dryck vi fått i oss under denna helg.

Sol vid Högakustenbron

Vi fick en fin hemresa med strålande sol och när vi väl pustat ut kände vi oss så stolta att vi bestigit Skuleberget, vi var också riktigt glada att vi gjort en resa norröver. Fantastiska vyer och trevliga små norrlandsstäder som ligger så vackert vid havet är perfekt för en roadtrip men gärna under än längre tid än en weekend. Vi var riktigt nöjda med helgens resa som trots att vi kom hem ganska sent på söndagkvällen gav så mycket energi att det kändes riktigt kul att gå till jobbet morgonen därpå.

 

Högakustenbron underifrån – Magiskt.

2 reaktioner till “Weekend vid Höga kusten och Skuleberget del 2

  • november 11, 2019 kl. 8:06 e m
    Permalink

    Bra jobbat, att bestiga Skuleberget (för att inte tala om nedstigningen).
    Försök komma ihåg att ni inte är 50 längre och var lite rädda om varandra. 😉😁😉

    Svar
  • november 13, 2019 kl. 4:31 e m
    Permalink

    Ha, ha – jo jag är 50+, men känner mig som 35 särskilt när vi reser. Th var dessutom snabbast ner han måste känna sig ännu yngre. Nu så här efteråt är vi riktigt stolta för det var riktigt jobbigt det där Skuleberget!
    Många hälsningar
    Christina

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva + tjugo =