Skuleberget – Ett litet äventyr

Vi är ute på en liten weekendtripp vid Höga kusten. Det är söndagsmorgon och helgen går alldeles för snabbt, det är redan dags att lämna den mysiga staden Örnsköldsvik. Det är hemresa och snart måndag som väntar men först vill vi gärna besöka Skuleberget. Ja kanske inte klättra upp för egen kraft däremot har jag läst att det ska finnas en lift upp till toppen.

Skuleberget ligger i Docksta ett par mil söder om Örnsköldsvik. Efter att ha ätit en rejäl hotellfrukost lämnar vi Örnsköldsvik och kör ett par mil söderut mot Skuleskogens Nationalpark. Stora skyltar är uppsatta på E4 så det går inte att missa avfarten. Väl framme konstaterar vi att liften inte är öppen, den är tydligen stängd för renovering står det att läsa på någon hemsida. Alltså får vi vandra för egen maskin, vi är inte riktigt förberedda för denna lilla utmaning men tänker att det nog inte är så farligt.

Vi bestiger Skuleberget

Vi har ju som vanligt alltid bråttom och för att ta oss upp för Skuleberget är det naturligtvis snabbast väg som gäller. När vi parkerar bilen träffar vi på ett annat par och vi frågar dem hur de tänker ta sig upp, jo den snabbaste vägen, men även den brantaste, svarar de. De ska göra en långsam vandring uppför, en riktigt heldagstur, det har ju vi inte tid för, ju snabbare desto bättre. Vi känner att vi kanske inte är helt rätt klädda för en brant vandring uppför, men en liten vattenflaska lyckas jag trycka ned i min täta regnjacka och så startar vi den ganska tuffa uppstigningen på Skuleberget.

Tuffare än vad vi trott

Ganska, nej mycket jobbigt är det att ta sig upp och trots att jag gör minst en 14 000 steg per dag känns det rejält i låren. Lite halt efter allt regnande är det också men eftersom vi har lite tidspress ned till Stockholm kan vi inte vila alltför ofta.

Belöningen kommer med höjden, ju högre upp desto vackrare vyer. På vissa ställen är det rätt stenigt och ganska besvärligt, det finns ett par branta trappor att ta sig uppför. Lite kämpigt är det allt men till sist är vi uppe och tänker att vi ändå ska unna oss de berömda våfflorna som jag hört att man kan köpa i toppstugan.

Nedför Skuleberget

Svettig är det minsta man kan säga att vi blir efter att ha rusat upp för Skuleberget, inga våfflor serveras förstås, toppstugan är givetvis stängt för säsongen så vi festar istället på resten av min vattenflaska. Efter att ha vilat och njutit av utsikten en stund börjar vi fundera på hur vi ska ta oss ned, det måste ju finnas någon enklare väg än den vi kom upp, den känns som i brantaste laget för en nedstigning.

Ta inte vägen under liften för att komma ned

Vi tittar på kartan och bestämmer oss för Södra Bergstigen, men när vi kommit en bit ned kommer maken på den strålande idén att vi istället ska testa att gå under liften, det måste vara den bästa vägen, tror han. Nej, jag är inte överens med honom men vi är ensamma och om något skulle hända vill jag verkligen inte vara själv på dessa branta stigar, maken har naturligtvis redan börjat gå under liften så det är bara för mig att vända om för att ta den sämsta vägen ned från Skuleberget.

Tufft att även komma ned

Vi kommer till sist ned och för mig känns det nästan jobbigare nedför än uppför. Det är tidvis lerigt och ganska halkigt, en del svordomar faller över mina läppar, hur kan jag luras att ta denna så usla väg nedför? När jag till sist kommer ned på “fast mark” står maken glatt väntandes nere vid den stängda liften och jag frågar honom om han vet var vi är. Det visar sig att vi har en liten nätt promenad tillbaka till parkeringsplatsen på 3 – 4 kilometer, fy tusan vad många svordomar som kommer från min mun när jag förstår var vi befinner oss, så långt från den älskade bilen.

Det är bara att bita ihop och promenera, att lifta känns löjligt för det kommer ändå ingen bil, nästan framme vid E4 och Docksta hittar vi en väg som går parallellt med motorvägen. Man kan säga att vi får riktigt bra med motion den här helgen och behöver inte ha dåligt samvete för all god mat och dryck vi äter under den här mysiga helgen.

Sol vid Högakustenbron

Vi får en fin hemresa med strålande sol och när vi väl pustat ut känner vi oss så stolta att vi bestigit Skuleberget, vi är också riktigt glada över att ha gjort en resa norröver.

Fantastiska vyer och trevliga små norrlandsstäder som ligger så vackert vid havet är perfekt för en roadtrip, men gärna under än längre tid än en weekend.

Högakustenbron underifrån – Magiskt.