Ankarede och Stekenjokk – Roadtrip på Vildmarksvägen del 2 av 4
Resan längs Vildmarksvägen fortsätter genom storslagen fjällnatur. I denna del besöker vi kyrkstaden Ankarede kyrkstad och tar oss vidare upp mot det vidsträckta högfjällsområdet Stekenjokk.
Höjdpunkten på vår resa norrut kan mycket väl vara att ännu en gång få köra uppe på kalfjället. Tidigare under vår Norrlandsresa gjorde vi också ett besök på Flatruet i Härjedalsfjällen. Att kunna köra bil genom den unika svenska fjällvärlden känns både fascinerande och lite overkligt. Fjällen ligger så nära att det ibland känns mer som att vara med i en film än i verkligheten.
Det är förstås en helt annan upplevelse att fjällvandra, då blir naturen mer påtaglig. Men att kunna ta sig fram med bil är också en lyx, ett enkelt sätt att uppleva fjällvärlden och komma riktigt nära landskapet.
Resan från Gäddede till Stekenjokk är cirka 11 mil lång. Utmed vägen finns flera olika sevärdheter som man kan njuta av från bilen men även stanna till vid när man hittar något intressant. Naturen är så skiftande att alla smaker kan tillgodoses på mindre än en eftermiddag. Kanske gillar man all slags natur som vi, ja, då tar det förstås evigheter att köra denna ganska korta sträcka.
Sjöar, älvar och skogar
Vi tar fram kartan som visar var nästa sevärdhet som vi vill besöka ligger. Det är inte långt att köra mellan de olika markeringarna på kartan som jag laddat ner från https://wildernessroad.eu/karta. Vi kör tillbaka till Gäddede och handlar lite lunch, sen bär det av på Vildmarksvägen igen.
Det är ganska mycket lövskog och här och där kan vi se glittrande blåa sjöar, en av de större som vi kör förbi är Jormvattnet och Stora Blåsjön. Här finns flera forsar och älvar samt Korallgrottan, som vi tänker stanna till vid men när jag söker lite snabbinformation om grottan verkar det som det enbart kan göras med guide och dessutom är den stängd säsongen 2020. Vi bestämmer oss istället för att köra till Ankarede som är en samisk kulturplats med café och kapell. Jag som dessutom är lite svag för de norrländska kapellen tänker att det får bli en bra ersättare till Korallgrottan.
Ankarede
Vi tar av från huvudvägen och kör ett par kilometer på en ganska smal grusväg och som tar slut på en stor parkering. Det står bara ett fåtal bilar, och några husbilar verkar ha hittat en bra plats att stå på. Vi är rejält hungriga och kanske är caféet öppet, vi har ju medhavd sallad från Ica men kanske finns det någon godbit till kaffet senare idag.
Vi hittar lite intressant information om Ankrede kapellplats och kyrkstad vid Lejarälven och Ankarälvens utlopp på en en skylt vid infarten.
Tyvärr är caféet stängt, likaså kapellet. Nä, här vill man inte ha några turister.
Så vacker kyrka i all sin enkelhet.
Vi strosar runt en stund i Ankarede. Tittar lite på älven som forsar förbi den mycket lugna kyrkstaden. Det finns ett par gamla hus på området men ingen riktigt förklaring om huruvida dessa tillhör kyrkstaden, men vi antar att de gör det. Vi äter lunch och kör vidare mot Stekenjokk.
Stekenjokk
Från Ankarede kyrkstad till Stekenjokk är det cirka 70 kilometer. Vi möter några husbilar längs vägen, men annars är det ganska lugnt. En och annan ren traskar utmed väggrenen, så det gäller att köra försiktigt.
Efter hand märker vi hur växtligheten blir allt glesare och hur fjällvärlden öppnar sig. Snön ligger fortfarande kvar här och var. Vi är förstås lite nyfikna på om det finns några snödrivor kvar uppe på Stekenjokkplatån. Det är ju bara ett par veckor sedan man öppnade vägen efter den långa vintern. Då kunde vi se på tv hur folk invaderade Stekenjokk för att fotografera sig själva i de höga snövallarna.
Fågelskyddsområde på Vildmarksvägen
När vi närmar oss kalfjället ser vi skyltar om förbud att gå av vägen i ganska stora områden i Stekenjokk. Mellan den 10 juni och den 10 juli får man bara vistas på vägbanan, parkeringsplatser, grillplatser och vissa markerade vandringsleder. Den viktigaste orsaken till begränsningen är att skydda häckande fåglar under en mycket känslig del av deras fortplantningsperiod. I området finns flera arter som häckar på marken och lätt störs av människor. Ett ytterligare skäl är att motverka plundring av fågelägg, som tyvärr kan vara värdefulla för vissa internationella samlare.
Man får inte beträda vissa delar av Stekenjokk mellan 10 juni och 10 juli, står det på skylten. Det finns många skyltar så det går inte att missa.
Lite historia
Historien om gruvan i Stekenjokk började redan 1918, då man fann rika malmblock i en bäck i området. Fyndet väckte intresse, men det dröjde till 1960-talet innan mer omfattande undersökningar gjordes för att avgöra om en gruva kunde bli verklighet. I januari 1976 startade brytningen.
Gruvan var i drift i tolv år. Under denna tid bröts cirka 7,1 miljoner ton malm som innehöll koppar, zink, silver och guld. År 1988 transporterades den sista malmen till anrikningsverket och året därpå påbörjades efterbehandlingsarbeten i området.
I Klimpfjäll, drygt två mil från Stekenjokk, byggdes bostäder för många av dem som arbetade vid gruvan. För att verksamheten skulle fungera året runt behövde vägen mellan Klimpfjäll och Stekenjokk hållas öppen även under vintern. Det var ingen liten uppgift i detta högfjällsområde. Den snöfria perioden är kort, ofta bara från juni till augusti och därför användes Europas största snöslunga för att hålla vägen farbar genom snömassorna.
Fortfarande en del snö
Javisst finns det en hel del snö kvar, men det känns lite larvigt att gå ut och ställa sig bredvid en snöhög för att visa snödjupet. Det går ju lika bra att sitta kvar i bilen. Ångrar dock att vi inte stannade vid skylten som visar var Stekenjokks högsta punkt ligger; Stekenjokk 876 m ö h.
Är det mycket turister och renar då?
Nej, faktiskt inte. Visst står det några bilar vid de större parkeringsplatserna och vid en ställplats för husbilar ser vi att ett mindre sällskap har parkerat. Det är fortfarande lite blött och lerigt på parkeringsplatserna, men när den värsta snösmältningen är över torkar det nog snabbt upp.
Några renar ser vi däremot inte alls här uppe. Först när vi lämnar Vildmarksvägen stöter vi på ganska många ensamma renar längs de större vägarna.
