Ankarede och Stekenjokk – Roadtrip på Vildmarksvägen del 2 av 4

Höjdpunkten på vår resa norröver kan kanske vara att köra ännu en gång uppe på kalfjället. Vi gjorde ju även ett besök på Flatruet i Härjedalsfjällen tidigare under vår Norrlandsresa. Att kunna köra bil i den så unika svenska fjällvärlden känns både fascinerande och lite overkligt. Fjällen ligger så nära att det känns mer som att delta i en film än i verkligheten. Det är ju en sak att fjällvandra då blir verkligheten mera kännbar men att sitta i en bil är en riktig lyx för att ta del av fjällvärlden på enkelt sätt.

Resan från Gäddede till Stekenjokk är cirka 11 mil lång. Utmed vägen finns flera olika sevärdheter som man kan njuta av från bilen men även stanna till vid när man hittar något intressant. Naturen är så skiftande att alla smaker kan tillgodoses på mindre än en eftermiddag. Kanske gillar man all slags natur som vi, ja, då tar det förstås evigheter att köra denna ganska korta sträcka.

Sjöar, älvar och skogar

Vi tar fram kartan som visar var nästa sevärdhet som vi vill besöka ligger. Det är inte långt att köra mellan de olika markeringarna på kartan som jag laddat ner från https://wildernessroad.eu/karta. Vi kör tillbaka till Gäddede och handlar lite lunch, sen bär det av på Vildmarksvägen igen.

Det är ganska mycket lövskog och här och där kan vi se glittrande blåa sjöar, en av de större som vi kör förbi är Jormvattnet och Stora Blåsjön. Här finns flera forsar och älvar samt Korallgrottan, som vi tänker stanna till vid men när jag söker lite snabbinformation om grottan verkar det som det enbart kan göras med guide och dessutom är den stängd säsongen 2020. Vi bestämmer oss istället för att köra till Ankarede som är en samisk kulturplats med café och kapell. Jag som dessutom är lite svag för de norrländska kapellen tänker att det får bli en bra ersättare till Korallgrottan.

Anakarede

Vi tar av från huvudvägen och kör ett par kilometer på en ganska smal grusväg och som tar slut på en stor parkering. Det står bara ett fåtal bilar, och några husbilar verkar ha hittat en bra plats att stå på. Vi är rejält hungriga och kanske är caféet öppet, vi har ju medhavd sallad från Ica men kanske finns det någon godbit till kaffet senare idag.

Vi hittar lite intressant information om Anakrede kapellplats och kyrkstad vid Lejarälven och Ankarälvens utlopp på en en skylt vid infarten.

Tyvärr är caféet stängt, likaså kapellet. Nä, här vill man inte ha några turister.

Så vacker kyrka i all sin enkelhet.

Vi strosar runt en stund i Ankarede. Tittar lite på älven som forsar förbi den mycket lugna kyrkstaden. Det finns ett par gamla hus på området men ingen riktigt förklaring om huruvida dessa tillhör kyrkstaden, men vi antar att de gör det. Vi äter lunch och kör vidare mot Stekenjokk.

Stekenjokk

Från Ankarede till Stekenjokk är det cirka 70 kilometer. Vi ser några husbilar längs vägen men annars är det ganska lugnt. En och annan ren traskar utmed med väggrenen så det gäller att köra försiktigt. Vi börjar märka att växtligheten minskar alltmer och att fjällvärlden öppnar sig. Snön ligger kvar här och var. Vi är förstås lite nyfikna på om det finns några snödrivor kvar uppe på Stekenjokkplatån. Det är ju bara ett par veckor sedan man öppnade vägen efter den långa vintern och då kunde vi se på tv hur folk invaderade Stekenjokk för att fota sig själva i de höga snödrivorna.

Fågelskyddsområde på Vildmarksvägen

När vi närmar oss kalfjället ser vi skyltar om förbud att gå av vägen på ganska stora områden i Stekenjokk. Från den 10 juni till den 10 juli är får man bara vistas på vägbanan, parkeringsplatser, grillplatser och vissa vandringsleder. Anledning till förbudet ska vara att det sker en systematisk plundring av fågelägg som kan vara värda mycket pengar hos vissa samlare internationellt.

Man får inte beträda vissa delar av Stekenjokk mellan 10 juni och 10 juli, står det på skylten. Det finns många skyltar så det går inte att missa.

Lite historia

Redan 1918 påträffades Stekenjokkmalmen genom upptäckten av rika malmblock i en bäck. Under 60 – talet gjordes studier för eventuell gruvdrift, starten av driften kom igång i januari 1976. Under tolv år var gruvan igång och under denna tid bröts 7,1 ton malm som även innehöll koppar, zink, silver och guld. 1988 transporterades den sista malmen till anrikningsverket och följande år påbörjades efterbeahandlingsarbeten i området.

Vid Klimpfjäll som ligger 22 km från Stekenjokk hade bostäder byggts till personalen som arbetade vid gruvan. Vägverket svarade för att hålla vägsträckan mellan Klimpfjäll och Stekenjokk öppen året om. Den snöfria perioden är kort, juni till augusti, varför Europas största snöslunga användes till uppgiften.

Fortfarande en hel del snö

Javisst finns det en hel del snö kvar, men det känns lite larvigt att gå ut och ställa sig bredvid en snöhög för att visa snödjupet. Det går ju lika bra att sitta kvar i bilen. Ångrar dock att vi inte stannade vid skylten som visar var Stekenjokks högsta punkt ligger; Stekenjokk 876 m ö h.

Är det mycket turister och renar då?

Nej faktiskt inte, klart att det är några bilar parkerade vid de större parkeringsplatserna och vid en ställplats för husbilar ser vi att ett gäng parkerat upp sig. Det är fortfarande lite blött och lerigt på parkeringsplatserna men när det värsta snösmältningen är klar kommer det torka upp snabbt. Några renar ser vi inte alls här uppe. Däremot när vi lämnar Vildmarksvägen kommer vi stöta på ganska många ensamma renar utmed de större vägarna.