Norra Kvills Nationalpark – Välbevarad urskog på småländska höglandet

På en liten bilresa under en långweekend i mitten av maj passar vi på att besöka nationalparker och göra några toppbestigningar. Den här typen av resande är lite nytt för oss, att besöka nationalparker och att det är själva målet för resan. Dessutom är det ett spännande äventyr att få möjlighet att upptäcka nya miljöer och nu när vi besöker vår femte nationalpark Norra Kvill är vi givetvis nyfikna på vad parken har att erbjuda.

Till skillnad mot våra tidigare bilresor är vi för dagen redo och väl förberedda med vandringsbyxor redan på morgonen. Våra gympadojor kan snabbt bytas ut mot vandringskängor om så skulle behövas.

Vi har startat hemifrån Vallentuna vid niotiden och kommer fram till Norra Kvill mitt på dagen. Nationalparken ligger i Småland, cirka 19 km nordväst om Vimmerby.  Från det att vi kört av motorvägen strax söder om Linköping har färden gått på trevliga landsvägar, genom små samhällen och till sist kommer vi äntligen fram till Norra Kvills nationalpark.

Det är väl skyltat men det är en ganska liten parkeringsplats som parken har till sitt förfogande. En hel hel husbilar har parkerat upp sig men trots det vackra vädret finns det ett par platser kvar även till oss.

Vid entrén håller man på att bygga nytt. Tyvärr har man ännu inte hunnit fått upp nationalparkens namnskylt, men vi hittar en gammal skylt som man ställt åt sidan.

Nationalparken

Norra Kvill är 114 hektar stort i Rumskulla socknen i Vimmerby. Parken inrättades 1927 och utvidgades 1994 Det är orörd skog med unik hög kvalitet som dominerar i parken. Det är dock ingen urskog men känns uråldrig och vild när den har stått orörd i över 150 år. Det finns tallar som är 350 år gamla och som är riktiga bjässar med en höjd på över 35 meter  och hela 2,5 meter i omkrets.

Området runt parken är sevärt där man som gäst stiger in i en trolsk värld av böljande mossmattor, stenblock , grova gran- och talljättar och näckrosprydda tjärnar.

Det är en ganska otillgänglig nationalpark när det redan från start är en del nivåskillnader och man får skutta lite över stock och sten. Varken barnvagn eller rullstol fungerar här.

Val av led

Vi har trots att jag lovat att ta det lugnt ändå lite bråttom. Jag har varit lite tidsoptimist när jag tänkt att vi bör hinna lite fler äventyr på en och samma dag. När vi tittar närmare på de leder som finns väljer vi en lite blandad tur. Dels upp till Idhöjden och en liten tripp ned till Stora Idgölen.

Det finns ytterligare några rundor att vandra, men ingen är särskilt lång så hade vi haft mer tid kanske vi tagit ytterligare någon led. Men skog är skog och det mesta ser lite likadant ut och det är alltid lite kul med en utsikt, även om det mestadels går uppför.

Blockmarker

Från entrén tar vi oss ut på den gamla delen av nationalparken, där skogen är som äldst. På vår väg upp mot Stora Idgölen ser vi mossklädda block. Berggrunden utgörs av smålandsgranit. De lösa avlagringarna domineras av blockrik morän, som framför allt i höjdlägen ofta är storblockig. En mindre förekomst av isälvsmaterial finns längs områdets östra gräns.

Det är alltid intressant att läsa informationsskyltar som berättar lite om innehållet i parken.

Upplevelser i parken
Skalbaggar

Det är givetvis inget som man med blotta ögat lägger märke till eller ens bryr sig om men den lilla skalbaggen svartoxen trivs här i gammal orörd barrskog. Den lever som larv och skalbagge i riktigt brunrötad, liggande ved av helst grova granar. Från mitten av juni till första veckan i juli kan man se de fullbildade skalbaggarna. Man bör vara försiktig och inte gräva runt i de grova stockarna. Då kan man förstöra hem för flera generationer svartoxar.

Spår av brand

Förr var branden skogens normala föryngringsmetod. Skogen i nationalparken har formats av otaliga bränder genom århundradena, både spontant uppkomna och genom mänsklig påverkan. I dag är det över hundra år sedan det senast brann i Norra Kvill. När man vandrar mot Idhöjden syns spår efter så många som åtta bränder i ett och samma träd. Spåren kallas brandljud eller brandlyra och skapas då skogen brinner. Tallen har god förmåga att läka sina brandsår genom att valla in den skadade veden.

Det är en lummig och fin skog som vi går igenom, när vi kommer fram till Stora Idgölen går vi runt en bit men vänder och går tillbaka. Kanske är vi inte så imponerade av gölen utan fortsätter och tar oss upp mot höjden istället.

Mot toppen

Det går uppför nästan hela vägen men det är inte särskilt ansträngande förutom på ett ställe där man satt upp rep (handledare) för att kunna ha något att hålla sig i vid en smalare och lite stenig passage.

Vi tar oss som smidiga pantrar uppför backen men klart att lite andfådda blir vi nog ändå. Sedan går det nedför en bit och så de sista hundra meterna blir det en liten höjd innan vi når toppen.

Toppen skyms en aning av ganska många träd men lite fin utsikt är det. 

Vad tyckte vi om Norra Kvill  nationalpark?

Det är en riktigt fin skog som vi traskar runt i. Vid starten av ledernas början finns nya informationsskyltar där man kan läsa om vilka djur som trivs i parken. Det är en trivsam liten vandring men det är inte så många slingor eller vandringar att välja på. Dessutom är de ganska korta och för oss passar det riktigt bra, vi hinner till och med fika vid den mysiga rastplatsen Näckön innan vi fortsätter mot Växjö.

Hitta hit

Man når Norra Kvills nationalpark från vägen mellan Vimmerby och Norra Vi, via en avtagsväg sju km söder om Ydrefors. Till parken är det väl skyltat. Efter två kilometer på avtagsvägen är man framme vid parkeringen. De båda sista avtagsvägarna är markerade med skyltar. Informationstavla finns vid parkeringen.

Från Jönköping till Norra Kvill, cirka 110 km, restid cirka 1 timme och 40 minuter och från Vimmerby till Norra Kvill, cirka 25 kilometer, restid cirka 30 minuter.

""
Karta över Norra Kvill. Hans Sjögren, Stockholm 

Fika efter avslutad vandring vid Näckön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 2 =