Mysigt hotell med perfekt läge på Amalfikusten

Att resa på Amalfikusten under sommarmånaderna brukar förknippas med mycket folk och dyra priser. Men vi lyckas hitta ett prisvärt och charmigt hotell med perfekt läge i orten Praiano.

Amalfikusten är aldrig fel. Att trängas med all världens turister på vägar med hårnåls smala kurvor är en tjusning i sig. Men att samtidigt beskåda allt det vackra runt omkring, ja då behövs en övernattning på någon av de orter som ligger utmed denna dramatiskt och oerhört vackra kuststräcka.

Är det någon av de resor vi gjort genom åren är det till Amalfi och dess underbara vyer jag ofta längtar tillbaka till. Att få uppleva de charmiga byarna med de pastellfärgade husen som på något magiskt sätt klänger sig fast på klipporna är något alldeles speciellt. Att komma körande med bil på de smala vägarna mellan byarna och trängas med galna bilförare, mopedister, bussar och ja till och med lastbilar är en blandning av mardröm och lycka.

Byarna på den branta kusten utmed Amalfi bjuder på både dramatiska och spektakulära vyer. Bergen utmed kustlinjen och det djupblå Medelhavet skapar läckra kontraster. Kanske är det ett av Europas vackraste landskap.

Utöver de galet trånga gatorna finns väldigt många trappor som tar besökaren in i små gränder, gulliga trädgårdar och antika små torg med stenkyrkor. Mitt i allt finns ett stort utbud med restauranger, barer och givetvis hotell. Ett myller av turister men ändå med en känsla av lugn och avkopplande atmosfär.

Chiesa di San Gennaro

Längtan tillbaka

För ett femtontal år sedan reste vi mycket i Italien och hittade ett riktigt drömboende i den lilla orten Praiano. Kanske var det lilla familjeägda hotellet då en aning slitet och maten som serverades i enklaste laget, men med sitt så oslagbart vackra läge blev vi helt sålda. Åren har tickat på, men platsen har alltid funnits i våra hjärtan och självklart ville vi tillbaka till Hotell Villa Bellavista under sommaren 2024 års resa genom Italien.

Under planeringsstadiet av resan var det självklart att boka in oss på Hotell Villa Bellavista och döm om min förvåning hittade jag ett mycket bra pris inklusive frukost och middag. Jag minns inte riktigt vad priset var men tillräckligt lockande för att göra en bokning här. Lite ångestladdat kändes det ändå, för tänk om det inte alls var så bra som vi minns det. Och det skulle inte vara så konstigt med tanke på hur saker och ting brukar förändras och då ofta inte till det bättre.

Att parkera på Amalfi

Efter en dag på serpentinvägar på både Sorrentohalvön och i de närliggande orterna Positano och Amalfi blir det äntligen dags att checka in. Men först behöver vi hitta en parkeringsplats till vår bil och att hitta en parkering på Amalfi är en utmaning i sig. Vi minns ändå ett ställe i en mycket brant backe, där vi med lite tur hoppas hitta en parkeringsplats. Och det visar sig att vi är så pass tidiga att det faktiskt finns ett par lediga platser kvar och att vi kan stå under hela den tid vi är här. Det är dock ganska dyrt, men så värt.

Åter på hotell Villa Bellavista

Vi har fått en incheckningstid redan till klockan 14.00 vilket nästan låter för bra för att vara sant, det innebär att vi kan njuta många timmar här på plats. Och givetvis står vi och hänger på låset exakt på utsatt tid.

Vi har varsin tung resväska att baxa nedför de säkert hundrafemtio trappstegen till hotellets entré. Inga problem nedför men några tankar kommer smygande inför morgondagen, för hur lilla jag, ska få upp den tunga väskan i de branta trapporna när vi ska ta oss tillbaka till bilen. Men dessa tankar skyndar jag mig att skjuta undan för snart skymtar vi hotellet i den pittoreska gången som leder oss i rätt riktning.

Väl framme i receptionen möts vi av två ganska sura, äldre damer, eller ja så som många italienare faktiskt är. Lite korta och arroganta i tonen, och till viss del aningens kantiga, till gränsen att verka lite otrevliga, trots att de inte alls är det.

”Inga rum är klara ännu”, fräser den ena damen. Men vi låter oss inte nedslås utan berättar glatt för damerna som också är ägarna, att det är så roligt att komma tillbaka efter hela femton år och äntligen få återse denna fantastiska plats. Damerna skiner upp och den ena av dem får lite eld i baken. Visst är ett av rummen precis klart, bara att checka in.

Rum med utsikt

Och precis som vi minns det, är platsen så underbar och rummet har faktiskt renoverats sedan sist. Vi kastar oss ut på balkongen och njuter av den underbara utsikten som vi längtat så länge efter.

Från balkongen har vi fin utsikt mot havet och bergen.

Badläge

En av anledningarna till att just hotell Villa Bellavista är så bra är just dess läge med en liten badplats. Men då får man kämpa lite, åtminstone på tillbakavägen. Nedför går det ju lekande lätt. Många, många trappor är det och jag tänker för varje trappa i nedförsbacke, att alla dessa trappor måste vi ju traska uppför, när vi ska tillbaka.

Till sist når vi den lilla badviken och kan beskåda hotellet långt där uppe.

Äntligen dopp i havet

Solen steker hett när vi till sist når den lilla stenbryggan vid vattnet. Tyvärr är det ganska tuffa vågor, åtminstone för mig som inte kan kråla. Här behövs lite starkare krafter för att våga sig ut en bit. Jag får snällt hålla mig intill kanten för att inte komma för långt ut. Det är inte något barnvänligt eller ett ställe för de som endast behärskar bröst- och ryggsim trots att vattnet ser så lugnt ut. Sist vi badade här var det kavlugnt och inga problem alls att simma ut en bit.

Det blir en härlig eftermiddag i det azurblå medelhavet.

Gullig trädgård

Efter ett par timmar vid havet är det till sist dags att knalla upp. Faktiskt är det inte så jobbigt ändå med alla trapporna och när vi kommer tillbaka ser vi att hotellet har en gullig liten trädgård med blommor och fin citronlund. Det finns även en mindre pool med några solstolar i skuggan, men med tanke på den mycket gröna färgen är vi tveksamma till att ta ett dopp i den.

Citronlunden är ljuvlig.

Poolen skulle behöva en ordentlig rengöring och kanske en kontroll av kemikalierna. 

Långt bort i diset skymtar Capri.

Terrass med middag och frukost

Det råder lugn innan solen går ned. De flesta gäster sitter förmodligen på sina balkonger och inväntar middagen som serveras vid 20.00 – tiden. Här kan man även sitta inomhus men den takbeklädda terrassen erbjuder skydd för både sol och sämre väder.

Fyrrätters middag

När solen gått ned startar middagen. Alla gäster verkar ha bokat in sig med halvpension, så det är fullt. Middagen består av fyra mindre rätter, med en sallad, en lättare ravioli, en stadig huvudrätt samt efterrätt. Allt smakar väldigt gott och det känns som hotellet steppat upp en hel del vad det gäller maten. Servicen är bra och visst är det en del väntetid, men atmosfären är så ljuvlig. Här kan man sitta resten av kvällen och njuta av det goda livet.

Enkelt men riktigt gott!

Grillad kyckling och rostad potatis, som hemma, men smakar betydligt godare i Praiano. 

Efter en natt med god sömn är det tyvärr dags att lämna, men innan hinner vi äta en rejäl frukost, som med italienska mått är helt okej. Kanske smakar croissanterna extra gott med vyn över Amalfibukten.

Vår parkeringstid går ut klockan nio och vi tackar för oss. De lite sura damerna som står i receptionen ler nästan när vi lämnar och säger att vi tänker komma tillbaka så snart vi kan. Dessutom tipsar de mig om att jag kan rulla upp min väska på en liten mindre väg utan trappor upp till kyrkan San Gennaro och därifrån är det bara ett tjugotal trappsteg för att nå huvudgatan.