SverigeVästmanland

Sala Silvergruva – Ett besök i Sala med barnbarn

Varje sommar besöker vi den lilla staden, Sala i Västmanland. För oss som bor i Stockholmstrakten är det en lagom bilresa för en trevlig dagsutflykt. En av Salas kanske mest kända och omtyckta besöksmål är Sala Silvergruva. I år passar vi på att besöka gruvan, gruvområdet och självklart Sala.

_____________________________________________________________________________________

En av sommarens höjdpunkter är när barnbarnen kommer på besök. Vi har fyra stycken och de två äldsta, tio och drygt sju år är i perfekt ålder för oss att uppleva lite äventyr med. Redan förra året besökte vi gruvområdet tillsammans och maken som är uppvuxen i Sala visade sina bästa platser för barnen. De var imponerade av gruvområdet och vi lovade dem att åka tillbaka för att ta oss ned i gruvan. Då tyckte vi nog att den yngre av barnen som då bara var dryga sex år skulle ha mer behållning av besöket ett år senare.

Besöka gruvan

Nu är vi åter på plats och för säkerhets skull har vi kollat in på Sala Silvergruvas hemsida hur det ligger till med biljetter. Det går bra att förboka men det går även utmärkt att köpa biljetter på plats. Vi gör det senare och betalar med familjerabatt 795 kronor för allihop. Vi väljer den tur som kallas “Upplev gruvan på egen hand” en tur ned till 60 meters djup.

Trots att det är lördag och mitt i sommaren är det förhållandevis lugnt. Visst är det en del folk här på besök men vi behöver inte trängas eller vänta. Vi får sätta på oss hjälmar och får en mycket bra broschyr om beskrivningen av det som väntar oss. Broschyren finns både i vuxen- och barnvariant.

Varma kläder

Det är bara några enstaka plusgrader nere i gruvan så det behövs varma kläder nere i gruvan. Jag rekommenderar långbyxor, lättare tröja och gärna jacka. Dotterdottern hade gärna haft fingervantar också eftersom hon blev kall om fingrarna.

Information om turen

När vi är ett samlat gäng på cirka tio personer tar en guide med oss in i “Anfarten” för en kort genomgång av säkerhetsreglerna som gäller för besöket i gruvan. Det är inga svåra regler utan mer av självklar art. Det är viktigt att inte störa Gruvfrun, för allas bästa är det viktigt att hålla henne på gott humör får vi berättat för oss. När vi går ned i gruvan ska vi knacka tre gånger i bergväggen för att visa att vi kommer på besök.

Vi får även intressant information om hur det kunde vara att arbeta nere i gruvan då det inte fanns el. Alltså när endast facklor lös upp nere i gruvan då man arbetade långa dagar i den kyliga miljön. Det var förmodligen inget lätt arbete heller. Det krävdes nog en hel del muskelstyrka när man inte hade dagens maskiner och verktyg.

Utmärkt och väl förklarat för både vuxna och barn vad som väntar oss nere i gruvan. 

All information är lätt att förstå även för barnen och innan vi går ned i gruvan får alla barn en uppgift att utföra under turen nere i gruvan. Detta ska belöna sig när de åter är uppe.

Vi är såklart riktigt taggade för att ta oss ned i gruvan efter den viktiga genomgången. Det är totalt 370 trappsteg för att ta sig hela vägen ned och givetvis tillbaka. För att det inte ska bli för trångt i trapporna finns det regler för hur man tar sig nedför och uppför.

Spännande tur i gruvan

Ganska snart blir det ordentligt mörkt trots att det finns viss belysning. Barnen tar sig utan problem på de stundtals lite leriga gångarna men jag måste erkänna att det är lite svårt att se var man sätter fötterna. Ibland är det en liten vattenpöl eller någon stenbumling som ligger i vägen. Mitt mörkerseende är kanske inte det bästa nu mitt i sommaren. Snart vänjer sig dock ögonen med mörkret och det blir lättare att traska runt i underjorden.

Vi håller oss hela tiden runt Drottning Christinas schakt. Undan för undan tar vi oss ned allt djupare. Vi följer en led som kallas “Vandringsschaktet”. På vissa nivåer stannar vi till och lyssnar på de guider som finns nere i gruvan. Det berättas bland annat vad en “ropare” hade till uppgift att utföra.

Vi fortsätter allt längre nedåt och det är riktigt spännande. Vi kommer ned till 40 meters djup och här berättas det om olika mineraler och hur silvermalmen togs fram.

Gustav V besökte silvergruvan 1924. Längre ned i gruvan finns vår nuvarande kungs namnteckning. 

Vi kan se vilka verktyg som användes i gruvan, så ofattbart enkelt. 

För att ta oss ned den sista biten är det smala spiraltrappor. Här får man snällt hålla i sig för att inte halka, ja åtminstone jag då. Barnen verkar inte ha några problem alls att ta sig nedåt med gott tempo. Som tur är, finns det ordentligt med staket för att inte trilla ned i de djupa schakten. Så var det förstås inte när gruvan var i drift.

När vi kommer ned till 55 meter får både barn och vuxna, om man vill, prova på olika arbetsuppgifter. Om man vill får man testa att lassa sten i en mycket gammal skottkärra. Kanske inte världens roligaste jobb, precis.

Till sist är vi nere på 60 meters djup. Här följer vi ledljuset och det behövs, sträckan är ojämn och vi klampar i både lera och vatten. Vi har gympaskor på oss och även om dessa blir lite blöta är det ingen fara, stövlar tycker jag inte behövs.

Vi tar oss allt längre in i orten, vi vet att snart kommer ljuset att upphöra och det blir becksvart. Detta har gjorts för att vi som besökare ska få uppleva hur det var när man som gruvarbetare tappat sitt tjärbloss. Ja, det går inte att se helt enkelt. Med dagens teknik tänder vi bara ficklamporna på våra mobiler och vips så har vi ledsyn igen.

Vi tar oss tillbaka samma väg som vi kom men det är ganska dryga steg uppför. Barnen springer förstås med lätthet men väntar snällt på sina morföräldrar. Till sist når vi det sista trappsteget och är åter ute i ljuset. Ganska skönt att vara ovan jord.

Vad tyckte vi om turen i gruvan?

Både jag och maken är överens om att det är en perfekt tur. Att få upptäcka gruvan i sin egen takt samtidigt som det finns möjlighet att ställa frågor till guiderna vid de olika nivåerna. Guiderna ville gärna berätta för oss hur allt fungerade. De kan sin gruva och berättar spännande och engagerat. För oss tog turen cirka en och en halvtimme. Jag skulle nog kunna stanna längre, jag behöver alltid lite längre tid för att iaktta och begrunda det jag ser. För barnen känns det precis lagom.

Det enda som jag önskar vi gjort innan vi gick ned i gruvan var att läsa på bättre i den broschyr vi fick med oss. Det är ganska svårt att både läsa och gå i gruvan samtidigt.

Vad tyckte barnen om turen i gruvan?

De var riktigt spända inför äventyret. De hade ju väntat i ett helt år för att få uppleva det som vi berättat om silvergruvan. Väl nere tycker de att det var jättespännande och intressant. Kanske lite läskigt till en början men ganska snart vande de sig. De tyckte även att det lilla uppdraget de skulle utföra var roligt och inte minst den spännande belöningen var en kul grej. De var helt klart mycket nöjda med besöket i gruvan.

Utställning intill gruvan

Vill man kan man se mer av gruvlivet finns en mindre utställning i den lilla lada som ligger strax intill entrén till gruvan. Där var vi förra året. Då fick vi uppleva flera intressanta föremål och berättelser från den tid när driften var i gång i gruvan.

Uppskattad belöning

Något som är nytt för i år är att det inte är helt slut med upplevelser efter nedstigningen i gruvan. Barnen har ju haft en uppgift att utföra nere i gruvan och den var inte så lätt att lösa. Det fick kluras en hel del nere i mörkret innan de löste uppdraget. En belöning ingår som var mycket uppskattat hos våra barnbarn, även om de fick jobba lite för den också.

Fika i direktörsbostaden

Vi är förstås lite trötta efter alla 740 trappsteg och vistelsen nere i gruvan. Vi blir lite fikasugna eller sugna på glass när vi åter kommer upp i värmen. I direktörsbostaden kan man även köpa lite souvenirer och titta in hos familjen Heberle som flyttade in i villan 1889.

Fiket är öppet mellan 09:30-17:00 varje dag i sommar.

Hemma hos familjen Herberle i slutet av 1800 – talet.

Flera sevärdheter runt gruvområdet

Det finns flera intressanta sevärdheter vid gruvområdet. Jag och maken har varit här otaliga gånger, och visst har det varierat med olika upplevelser genom åren. I år (2023) har man öppnat upp betydligt mer för turister än tidigare. Det är roligt att det nu också är möjligt att besöka några av de vackra villorna som tillhör gruvområdet.

I Gruvstugans tingssal fanns “Gruvrätten”. Här togs beslut som rörde frågor om gruvan och dess drift. Man höll även samling med bönestund morgon och kväll.

Det finns även en restaurang i området men den har vi ännu inte provat på.

Gustav III:s Schakt

När vi var nere i gruvan fick vi veta att man behöver pumpa bort ganska mycket vatten för att hålla en jämn vattennivå på 155 meters djup. Ett helt badkar per minut pumpas bort. Schaktet är viktigt för att det inte ska bli för mycket vatten nere i gruvan. Här i schaktet finns även gruvans första personhiss som går ned till 60 – metersnivån.

Runt gruvområdet finns även möjlighet till andra aktiviteter. Några gånger har vi spanat in vad som finns i den röda ladans antikaffär. Här kan man säkert göra sig några trevliga fynd.

Lekplats i Sala stadspark

För oss och barnbarnen finns ännu en trevlig aktivitet i Sala. Det är den fantastiska lekparken i Sala stadspark. Klart att vi passar på att besöka även den.

När våra barn var små besökte vi också parken och jag måste säga att den redan då var något alldeles extra. Nu är den säkert renoverad flera gånger sedan dess. Det gamla har ersatts med dagens moderna klätterställningar.

Maken knorrade dock något om att man hade torrlagt den fina dammen som fanns när han var barn. Det hade förstås varit ännu trevligare med en liten damm för barnen att doppa fötterna i. Nu finns istället en stor klätterställning på platsen.

Givetvis finns en glasskiosk och intill en mindre restaurang.

Dammen är numera ersatt av ännu en klätterställning.

Intill den stora lekplatsen ligger trevliga promenadstråk runt den stora dammen “Ekeby dammar”. Här finns en grön liten oas att strosa runt i när barnen lekt färdigt.

Kristina kyrka

När vi ändå befinner oss i stadsparken passar jag på att ta en titt på den vackra Kristina kyrka, som ligger precis intill lekparken. Kyrkan byggdes mellan åren 1635–1641 och döptes efter drottning Kristina. Från 1600-talets konstnärliga utsmyckning finns nu enbart sandstensportalerna i norr och söder kvar. Genom århundraden har kyrkan byggts till och restaurerats både utvändigt och invändigt.

De underbart vackra rosenbanden i kyrkans valv kom till mellan åren 1905–06 då kyrkan också fick centralvärme och elektriskt ljus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

nio − nio =