Great Ocean Road – Ett biläventyr på Australiens karga sydöstkust
Som roadtrip-entusiaster har vi länge drömt om att köra Australiens ikoniska Great Ocean Road. När vi äntligen får möjligheten blir det en dröm som går i uppfyllelse. Vägsträckan jämförs ofta med Kaliforniens Highway 1, som vi har kört flera gånger. Fantastiskt vackert där, men kan Great Ocean Road vara ännu bättre?
Great Ocean Road
Vi har hela två dygn på oss för att köra den cirka tjugofyra mil långa vägsträckan mellan Torquay till Warrnambool längs med Australiens sydöstra kust i delstaten Victoria. Vägsträckan byggdes av soldater som återvände hem efter första världskriget, det tog dem 13 år att färdigställa vägen och som ska vara ett minne över deras stupade kamrater. Great Ocean Road invigdes 1932 och är en av Australiens främsta sevärdheter.
Vänstertrafik
Vi hämtar upp hyrbilen på Melbournes flygplats. Till en början känns vänstertrafiken ganska jobbig, det gör nästan ont i huvudet att tänka åt vänster hela tiden. Trots att det bara är vår första riktiga bildag i vänstertrafik har vi en lång resa framför oss, cirka 25 mil från Melbourne till Wattle Hills, där vi ska övernatta.
När vi lämnar Melbourne går det en bra bit på motorväg. Bilen är fulltankad och vi behöver inte stanna, men så jag kommer på att jag gärna vill ha en riktig papperskarta över sydöstra Australien och gärna också över Great Ocean Road. Vi svänger av och kör in på en större bensinstation med butik och vägrestaurang. Där hittar vi en perfekt karta, och även om vi har GPS är det skönt att kunna se helheten framför oss.
Den första prövningen i vänstertrafik är avklarad, parkera, köra runt bland andra bilar och ut på motorvägen igen. Först känns det lite läskigt, men snart har vi koll på vänsterläget.
Dramatiska klippor, ett blått hav och några enstaka småorter
Vi tänker att vi tar vägen lite som den kommer, vi har inte bråttom utan kan stanna till där det passar bra. Motorvägen tar slut och vi färdas vidare ned mot kusten och snart ser vi havet. Till en början är vi inte så imponerade men allteftersom vi kör ser vi dramatiska klippkanter och det karga landskapet breda ut sig framför oss. Himlen matchar det mörkblå havet som dundrar in mot klippor och stränder, landskapet känns oändligt. Vi färdas som små prickar utmed kusten och möter endast ett fåtal bilar. Det är storslaget.
Lorne
Vi hoppar över den första större orten, Torquay och Bells Beach, surfarnas paradis, och fortsätter istället mot Lorne, en charmig kuststad med vacker havsutsikt. Lorne marknadsförs som en semesterdestination, med sandstrand perfekt för bad och rekreation.
Staden är inte särskilt stor, men på huvudgatan ser vi hotellet vi ska bo på imorgon. Vi stannar till och tar en promenad på stranden. Det är en klar höstdag, och inte en människa så långt ögat kan nå.
Snart är vi tillbaka i bilen och kör vidare längs huvudgatan. Ett par restauranger och butiker passerar, och innan vi vet ordet av lämnar vi stan. Nu väntar slingriga vägar, inte extremt krokiga, men några rejäla kurvor här och där.
Vi passerar Kennett River och flera mindre orter. Området är känt för sina koalor, men idag vill de inte visa sig för oss.
Apollo Bay
Efter ett par mil börjar vi vänja oss vid vänstertrafiken, även om det kommer att ta ett tag innan det känns helt självklart. Skönt ändå att köra automatväxlad bil, ett problem mindre.
Nästa lite större ort är Apollo Bay. Under sommarmånaderna är det ett paradis för surfare, men idag ser vi inga surfare alls. Inifrån bilen ser Apollo Bay trevligt ut, men när vi stiger ut märker vi direkt att det inte är läge för något semesterdopp. Det är kallt och blåsigt.
Det vackra, soliga vädret lurar oss att tro att det är varmare än det egentligen är. Vi förstår snabbt att det här nog kan vara riktigt härligt under den australiska sommaren med restauranger, surfbutiker och hotell som gör orten till en populär semesterplats.
Great Otway National Park
Området vid Great Ocean road är glest befolkat, vi möter endast några enstaka bilar. Vi följer den planerade rutten och så sakta lämnar vi havet, landskapet ändrar karaktär och plötsligt känns det som om vi befinner oss på den engelska landsbygden med gröna kullar som lyser mot lövskogen.
Nationalparken Great Otway är populärt för sina fina vandringsleder utmed vattenfall och regnskogar samt för att göra besök längst ned i Australiens sydligaste del, Cape Otway, här finns Otway Lighthouse och telegrafbostaden med tillhörande museum. På tillbakaresan gör vi ett besök där.
Mitt inlägg om Cape Otway Lighthouse
The Twelve Apostels
Resans höjdpunkt är naturligtvis ”De Tolv Apostlarna”, kanske Great Ocean Roads mest kända sevärdhet och något som stått på min bucket list i evigheter. Jag har sett dem på bild och drömt om att en dag åka dit, trots att det är så långt hemifrån.
Kanske är det känslan av att äntligen nå vårt drömresmål, som länge känts ouppnåeligt, som gör att det nästan stockar sig i halsen när de majestätiska kalkstensklippor dyker upp längs kustlinjen. Vi är här nu. Wow! Hur häftigt är det inte?
Apostlarna som inte är tolv till antalet utan bara sju stycken står där ute i havet, det har funnits åtta men den åttonde aposteln har försvunnit ned i havet. Apostlarna äts långsamt upp av havet och vinden.
Ganska mycket turister är här under seneftermiddagen, alla fotar och väntar på solnedgången för att få bästa bild. Jag tycker dock att ljuset inte ligger rätt och det är svårt att fota för att få den perfekta bilden. Vi stannar en bra stund även om det är lite kallt. Till sist lämnar vi apostlarna men kommer tillbaka morgonen därpå. Solen har gått upp någon timme tidigare, vi är helt ensamma här, en riktigt mäktig känsla, men var är alla? Kanske har det varit här vid soluppgången, men morgonen har startat med molnigt väder det är först nu som molnen skingrar sig och vi får en ny solig dag utmed Great Ocean Road.
Inte en människa så långt ögat kan nå. Det är helt fantastiskt att få uppleva” De Tolv Apostlarna” nästan helt ensamma, åtminstone i fyrtiofem minuter. Kvällen innan var samma plats full av turister från världens alla hörn.
Port Campbell
Vi lämnar apostlarna och fortsätter mot orten Port Cambell, vi vet sedan i går kväll att det inte finns så mycket mer att se där. Ett par restauranger, ett villaområde och några butiker, det känns som en riktig, men från en svunnen tid finns många berättelser från alla skeppsbrott som kusten är känd för. Port Campbell är en utmärkt bas för den som vill göra organiserade dyk- eller snorklingsutflykter, eller upptäcka kusten från ett fågelperspektiv med helikopter.
Peterborough
Vi kör genom orten och fortsätter västerut mot nästa utsiktsplats. Det finns flera platser att stanna till vid och det är lite svårt att veta vilken plats som ger bästa vy. När man parkerar bilen är det ofta en bit att gå för att nå bästa utsiktsvy. Vi kör förbi orten Peterborough, även här är det ödsligt men det står en skolbuss utmed vägen och vi ser en matbutik, alltså det borde bo människor här, även om det är glest mellan husen.
Vi kör vidare och gör vårt sista stopp vid Bay of Islands. Kanske börjar vi sakta men säkert vänja oss vid den storslagna miljön.
Hungern börjar göra sig påmind, men det finns inga restauranger längs vägen. Jag borde ha planerat bättre, det är glest med service utmed Great Ocean Road. Det hade varit smart att proviantera åtminstone några smörgåsar och kaffe när vi passerade de få orterna längs sträckan.
Nu har jag bara med min nödproviant – en Dajmpåse från Arlanda i handbagaget. Men vi överlever såklart. Lunchen blir några timmar försenad, och smakar som bäst när vi sitter på Cape Otways café, spanar ut mot fyren och havet.
Boende utmed Great Ocean Road
För att slippa leta boende under vår dyrbara tid i Australien har jag bokat ganska många boenden hemifrån, men som alltid med möjlighet till avbokning. På Great Ocean Road vill vi bo så nära de ”De tolv apostlarna”, som möjligt.
Southern Anchorage Retreat
Jag hittar ett perfekt boende för vår första natt högt upp på de gröna kullarna med bara tio minuters bilresa från apostlarna.
Southern Anchorage Retreat känns inte direkt som ett hotell, lite mer som rum med stugkänsla. Den enda vi träffar under vår vistelse är hotellvärden, vår enda granne sover när vi anländer på kvällen och är borta innan det hinner ljusna på morgonen. Vi har ett stort kök med matsal till vårt förfogande samt en enklare frukost stående i kylskåpet, vår granne har bara tagit sin egen frukost och lämnat vår orörd. Utsikten över de gröna kullarna är underbar men natten blir stormig och det känns som huset håller på att slitas sönder. När morgonen äntligen kommer håller vi på att frysa ihjäl, maken får springa upp och sätta igång värmen på luftkonditioneringen innan vi överhuvudtaget kan gå upp.
Pris med frukost 1165 skr
The Mantra Lorne
Vårt andra boende har också förbokas, vi vill gärna bo lite närmare Melbourne eftersom vi ska flyga därifrån senare under dagen. Mantra är en stor anläggning med både hotell och privata lägenheter. Det är en trivsam anläggning precis intill Lornes vackra beach, det finns restaurang, pool och spa. Rummet är rymligt med balkong och under sommarmånaderna är det nog toppen här.
Pris med frukost 1170 skr
Great Ocean Road eller Highway 1?
Spontant säger jag bägge! Bägge vägsträckorna är otroligt vackra, olika men ändå lika. Den storslagna naturen är enastående på båda vägsträckorna och påminner om varandra, även om Great Ocean Road känns mera vilt. På Highway 1 är det betydligt mera bilar och varenda parkeringsplats var fyllt till bredden när vi var där, på Great Ocean Road känner vi oss väldigt ensamma, är vi de sista människorna på jorden, mån tro?
Om jag måste välja?
Ja då får det nog bli Great Ocean Road, det är så långt, långt bort, känslan att vara här i denna magiska miljö slår mycket av det jag hittills gjort i bilresor. Highway 1 är givetvis också fantastiskt med underbara kuststäder som Carmel-by-the-Sea och för att inte tala om ”17 – Mile Drive” som är en sevärd vägsträcka på Highway 1. Det är inte lätt att välja, så har man möjlighet, kör bägge!
