Bodens fästning – en resa genom Sveriges försvarshistoria

Djupt inne i berget, dolt bakom massiva stålportar och granitväggar, döljer sig en av Sveriges mest imponerande militära anläggningar, Bodens fästning. Under en guidad tur får vi möjlighet att följa med in i det som en gång var ett av rikets mest hemligstämplade försvarsverk. Genom kalla gångar och välbevarade bergrum berättas historien om kalla krigets spänningar, strategiskt tänkande och livet för soldaterna som tjänstgjorde här.

Vi befinner oss på kommunbesök i Boden och när vi gör dessa vill vi gärna besöka en sevärdhet i kommunen. I Boden faller vi för Bodens fästning eller Rödbergsfortet som platsen heter.

Några kilometer från Bodens stadskärna ligger Rödbergsfortet och när jag ser att det är möjligt att göra en guidad tur i berget bestämmer vi oss för att köra dit. Nu på sommaren håller man öppet för guidningar vid varje heltimme. Från huvudvägen tar en slingrande väg oss uppför berget tills vi når vägens slut och då är vi framme.

Väl uppe på Rödbergets topp kan man köpa biljetter, men det rekommenderas att man köper sin biljett online för att vara säker på att komma med på den tur man har tid och lust med. Biljettpriset är (2025) 140 kr för vuxen och 60 kr för ungdom, barn under 6 år är gratis. Vi har tur som kommer cirka en halvtimme innan visningen, och då finns det platser kvar.

Vi är ett gäng om cirka 15 personer som väntar in vår guide för turen vid marketenteriet. När guiden kommer tar vi oss därifrån in i berget via en vallgrav.

Vad är Bodens fästning?

Bodens fästning är ett av världens tio största befästningsverk och ett av Sveriges mest imponerande militära byggnadsverk. Fästningen började byggas år 1900 och stod stridsklar 12 år senare. Fullt utbyggd omfattade den cirka 1200 anläggningar med allt från skyttevärn till fem stora bergsfort. Ett av dem är Rödbergsfortet där vi befinner oss. Forten placerades i en cirkel runt Boden. Där uppfördes Bodens garnison, det militära samhället med flera regementen som skulle betjäna fästningen.

Boden fästning byggdes för att skydda Kirunas och Gällivares malmfält och malmtransporter. Den gick mellan Narvik och Luleås hamnar via Boden, dit även Norra stambanan nått. Narvik låg strategisk vid den isfria Atlantkusten. I Finland som sedan 1809 tillhörde Ryssland höll järnvägen på att byggas upp till Torneå. Det fanns alltså risk för en rysk expansion och i Norrbotten fanns inte kapacitet att stoppa ett fientligt anfall. Det blev viktigt att stärka försvaret i de norra delarna av Sverige.

Man bedömde att Boden skulle vara den plats där anfall skulle hejdas. Här fanns urberg att bygga fort i och hit nådde inte artilleri från fientlig flotta. Flyget utgjorde ännu inget hot. Strategin var att under motstånd släppa fienden en bit in i landet samtidigt som 300 000 man mobiliserades söderifrån.

Fästningen byggdes enligt senaste försvarsmode. Rödbergsfortets hjässa täcktes med betong och kanontornen doldes av vridbara pansarkupoler. Nere i fortet kunde 500 man inkvarteras. I logementet fanns mässar, kök, verkstäder, och en komplett operationssal. Dessutom fanns utrymmen för lager av ammunition och proviant.

Djupborrade brunnar skulle försörja anläggningen med vatten och dieseldrivna generatorer gav el. Fortet skulle vara självförsörjande vid eventuell belägring.

Spännande tur i fortet

Det blir en spännande och informativ tur genom fortet. Vår guide är påläst och har själv gjort lumpen här vilket han visar i sitt engagemang. Det märks att han har goda kunskaper som han förmedlar på ett intressant sätt. Vi tar oss runt i fortet i de underjordiska gångarna där vi bland annat får se soldadkök och logement.

Trångt mellan bäddarna, men samtidigt fostrande för ungdomarna att få möjlighet att göra värnplikt. Kanske är det mer utrymmen på dagens logement.

Under andra världskriget hade Bodens fästning upp till 15 000 soldater stationerade. Fästningen har aldrig varit i strid, men den fungerade som avskräckning. Den hade sin största betydelse under kalla kriget, och delar av fästningen användes militärt ända till slutet av 1990-talet.

Vi tittar in i sjukstugan och är även hos tandläkaren. Några av de yngre besökarna ryser när de ser tandläkarborren från förr. Men faktiskt är det inte så länge sedan som den plågade även oss födda på 1960 – talet när vi gick till skoltandvården. Inte konstigt att många av min generation fick tandläkarskräck.

Något som säkert var bland de viktigaste i fortet var maten. I köket får vi se hur det hela tillagades och det lite finare porslin som officerarna fick äta på. Soldaterna fick äta sin mat ofta i djup tallrik av plåt, men senare blev det plast.

Finporslin för officerarna. 

Sambandscentralen

Fem stora fort

Bodens fästning är inte ett enda stort byggnadsverk, utan består av ett system av fem stora fort insprängda i berg. Det är Rödberget, Degerberget, Södra Åberget, Gammelängsberget samt Mjösjöberget.

Till det kommer hundratals bunkrar, batterier, skyttevärn, förråd, artilleriställningar och underjordiska utrymmen. Hela systemet är noggrant maskerat i landskapet och utformat för att tåla attacker och klara sig själv under belägring.

Bodens fästning var i bruk under två världskrig och kanske bidrog den också till viss del att bevara freden. På 1970 – talet började fästningen avvecklas och idag är det mesta avslutat. Boden är dock fortfarande landets största garnisonsort trots att flera regementen lagt ned. Sedan 1997 är dessutom staden öppen för alla. men dessförinnan fick Boden inte besökas av utländska medborgare.

Vår tur i fortet avslutas med en tur upp på taket där vi kan se pansartorn med kanoner. Idag är det mer en utsiktsplats med vyer över Boden.

Rödbergsfortet är det enda av forten i Boden som är öppet för allmänheten genom guidade turer.

Vad tyckte vi om besöket på Bodens fästning?

Även om man inte är jätteintresserad av militära anläggningar tycker jag besöket på Bodens fästning är en intressant betraktelse. Tack vare den utmärkta guidningen får vi många intressanta inblickar i Sveriges försvarshistoria. Vi är en lagom grupp på cirka 15 personer. Vi traskar i en hel del trappor vilket kan vara svårt för mindre barn eller för andra med problem att ta sig upp och ned i dessa.

Kanske är den guidade turen väl lång. Enligt informationen tar den en och halvtimme men vi höll på något längre. Det är inte möjligt att gå på egen hand och avsluta när man har lust. Hela turen görs med guide, till skillnad mot fästningen på Hemsö, där det fanns guider utplacerade i olika miljöer. (2020)

Läs mer: Hemsö fästning vid Höga kusten