Drottningholm – Ett världsarv och ett storslaget slott i historisk miljö
Drottningholm, drottningarnas slott, ett av Europas tjusigaste slott och ett världsarv. Det vackra gyllengula slottet med perfekt placering intill Mälaren. Den härliga parken med fontäner, labyrinter, buskar och träd. Tillsammans med det exotiska lustslottet Kina slott och den storslagna slottsparken är slottsanläggningen ett mycket populärt turistmål. Trots många besökare känns det aldrig trångt och kanske beror det på att parken innehåller så många olika delar.
Även om det kan kännas fullt tillräckligt att strosa runt i den härliga parken är det intressant att också besöka slottet invändigt. Vi passar på att besöka Drottningholms slott en lördagseftermiddag bland dagens sista besökare och får nästan hela den del av slottet som visas för allmänheter helt för oss själva.
Drottningholms slott
Slottet började byggas redan 1576 och var då ganska litet. Några av murarna finns kvar från den tiden. Det var Johan III som var byggherre och gav slottet till sin maka Katarina Jagellonika. Det är alltså Katarina som är drottningen i namnet Drottningholm. När Katarina Jagellonica avled 1583 var slottsbygget ännu inte fullbordat. Johan III vistades efter hustruns död bara vid enstaka tillfällen på Drottningholm, sista gången var sommaren 1592.
Slottet ägdes från 1603 av drottning Katarina (Stenbock) och efter hennes död kom flera ägare som drottningarna Kristina och Maria Eleonora.
År 1661 köpte den då 24 – åriga änkedrottningen Hedvig Eleonora Drottningholm. Då Hedvig Eleonora förvärvade slottet var det ett stenhus i två våningar med ett torn som bestod av över 20 rum i den nedre våningen och cirka 10 rum i den övre våningen. Dessutom fanns ett kapell och en stor sal med 36 fönster.
Hedvig Eleonora hade firat julen här på slottet och åkte dagen före nyårsafton till Stockholm. Bara ett par timmar efter det att hon lämnat slottet startade en brand som ödelade hela slottet. Redan i april 1662 inledde änkedrottningen bygget av det nya Drottningholm. Det var arkitekten Nicodemus Tessin den äldre som fick i uppdrag att uppföra en ny slottsbyggnad utifrån de bevarade murarna och källarvalven av Johan III:s slott.
Hedvig Eleonora var en av landets mäktigaste personer och med Drottningholm ville hon visa upp den nya ätten Pfalz. Den pfalziska ätten var regerande dynasti i Sverige mellan åren 1654–1720 och avlöste Vasaätten, som den också var besläktad med via Karl IX:s dotter Katarina Vasa. Den sista regerande medlemmen av Vasaätten, Kristina, var drottning av Sverige 1632–1654.
Drottningholm blev en förebild som lockade många besökare från Europa. Slottet hann dock aldrig bli helt klart under Hedvig Eleonoras livstid. Men Drottningholms slott kom att förbli de kungliga damernas slott. År 1744 skänktes slottet som bröllopsgåva till Lovisa Ulrika när hon gifte sig med den svenske tronföljaren Adolf Fredrik. Hon lät bygga på slottslängorna mot norr och syd med en våning för att inrymma bostäder, bibliotek och porträttgalleri.
Det var på Lovisa Ulrikas initiativ Drottningholmsteatern anlades. Hon gjorde också slottet till en mötesplats för tidens lärde när hon 1753 grundade Kungliga Vitterhetsakademin. Drottningen hade privata samlingar av mynt, konst och naturalier, (museiföremål som kommer från naturen). Dessa föremål lät hon Carl von Linné att ordna med.
År 1777 tog Lovisa Ulrika son Gustav III över slottet. Kungen lät nyinreda delar av slottet i gustaviansk stil. I Hedvig Eleonoras paradsängkammare lät han införa en ny ceremoni, kungens officiella påklädande.
Gustav III såg även till att den långa besvärliga färdvägen från Stockholm till Lovön förbättrades, alltså dagens Drottningholmsvägen. Det var ett omfattande projekt som även innefattade flera brobyggen, föregångarna för bland annat dagens Tranebergsbro, Nockebybron och Drottningholmsbron.
Trots att Gustav III gärna vistades på Drottningholms slott under somrarna var hans stora intresse Hagaparken och dess byggnader, speciellt projektet med det ofullbordade Stora Haga slott.
På 1850 – talade skapade Oscar I och Josephina slottets ovanliga samtidsgallerier. Rikssalen fick målningar av samtidens regenter och Drottningrummet porträtt av deras makar. Sedan 1981 disponerar Kung Carl XVI och Drottning Silvia slottet. De har sitt hem i en del och använder vid behov övriga delar för representation.
Drottningholm ett världsarv
Drottningholm blev Sveriges allra första bidrag till världsarvslistan. Drottningholms sammanhållna slottsområde har bevarats intakt sedan 1700-talet och är därför en utmärkt representant för en autentisk slottsmiljö från 1600- och 1700-talen. Detta anses unikt och är anledningen till att UNESCO, 1991 utsåg Drottningholm till ett världsarv. Det innebär att det ur ett internationellt kulturhistoriskt perspektiv anses omistligt och för all framtid ska bevaras.
Restaurering pågår av barockträdgården.
Drottningholms slottsteater
Slottsteatern är en av världens bäst bevarade teaterbyggnader från andra hälften av 1700 – talet. Här finns ett scenmaskineri i original och världens största samling av 1700 – talskulisser. I teatern finns också Sveriges största bestånd av papperstapeter från 1700 – talet. Redan innan dagens teater byggdes fanns en äldre teater som byggdes 1754 men som brann ner åtta år senare. Den nya teatern, som då kallades Operahuset, uppfördes mellan 1764 och 1766 av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz.
Teatern är ett statligt byggnadsminne och är en viktigt del i världsarvet Drottningholm.
Slottskyrkan
Drottningholms slottskyrka är belägen i slottets norra rundbyggnad. Tessin den yngre slutförde byggnationen i början av 1700-talet, efter faderns (Tessin den äldre) ritningar. Inredningsarbetet utfördes under ledning av Carl Hårleman och 1730 stod kyrkan färdig att tas i bruk.
Hedvig Eleonoras grind
Drottningholm slottspark
I Drottningholms slottspark förflyttar man sig mellan en strikt formträdgård planerad i slutet av 1600-talet, en friare engelsk park påbörjad ungefär 100 år senare och intimare boskékvarter från 1760-talet vid Kina slott.
Redan under Johan III:s tid vid 1500-talets slut fanns en trädgård vid Drottningholm, belägen vid den nuvarande tennisplanen strax öster om teatern. Barockträdgården tillkom på slutet av 1600-talet på drottning Hedvig Eleonoras initiativ, under ledning av slottsarkitekterna Nicodemus Tessin den äldre och Nicodemus Tessin den yngre. Trädgården ligger i anslutning till slottet, omgärdad av fyrradiga lindalléer. Arkitekterna inspirerades av nyanlagda slottsträdgårdar i Frankrike där idealet var strikt, tuktat och symmetriskt.
Den engelska parken består av två dammar med kanaler, öar och vackra broar, stora gräsmattor samt träd i alléer och dungar. Runt hela parken slingrar sig promenadvägar och genom den sträcker sig siktgator, som ger utblickar och vyer över landskapet.
Vid mitten av 1700-talet anlades trädgården runt Kina slott. Vid denna tid började man överge det strikta trädgårdsidealet för en mer naturlig park. Drottning Lovisa Ulrika tog intryck av de nya idéerna och lät Kina slotts arkitekt, Carl Fredrik Adelcrantz, plantera kastanjealléerna runt Kina slott.
När Gustav III övertog Drottningholm år 1777 ville han införliva det nya parkidealet från England, den naturliga landskapsparken, i slottsparken. Fredrik Magnus Piper, som studerat det engelska trädgårdsidealet på plats, fick 1780 i uppdrag att skapa en sådan anläggning norr om barockträdgården.
Framför slottet anlades i slutet av 1600 – talet en broderiparterr med slingor av boxbom, i mönster av växter och drakar mot en ljus botten av sand. Broderierna omslöts av långa rabatter med en stor mångfald av blommor och klippta buskar. Broderimönstret förenklades efter hand och försvann helt under 1800 – talet. På 1950 – talet gjordes en omfattande restaurering av hela barockträdgården.
Broderiparterren fick tillbaka sina yttre former men slingorna av buxbom återskapades inte. Utformningen blev en kombination av den ursprungliga anläggningens strama geometriska ram och 1950 – talets modernism som förespråkade en mer anspråkslös enkelhet. Sedan dess har många boxbom dött och nu jobbar man återigen med att göra en upprustning av anläggningen. All ny buxbom som planteras är sticklingar i parken. De har stått på tillväxt i tre år på en plantskola på Ekerö. Totalt kommer cirka 38 000 buxbom planteras i borderiparterren.
Det Götiska tornet i bakgrunden av bilden ovanför var ett av de inslag Gustav III projekterade för den nya engelska parken. Det är en medeltidsromantisk gotisk byggnad som skulle påminna om landets gamla historia. Tornet ritades av den franske arkitekten Louis Jean Desprez.
Herkulesfontänen
Vattenkaskaderna
Drottningholms kaskader är ett vattenspel inom slottets barockträdgård, ritad av Nicodemus Tessin den yngre. De består av sju mindre vattenfall på vardera sida om mittgången mellan Vattenparterren och Boskékvarteren och började byggas 1685, men fungerade inte och revs 1820.
När barockträdgården restaurerades under Gustaf VI Adolfs tid föddes tanken att även kaskaderna skulle rekonstrueras. Anläggning stod klar i juni 1961.
Fontänraden på Vattenparterren.
Ett av barockträdgårdens boskékvarter. Historiskt var de tänkta som ett slags aktivitetsrum
Slottscafé och restaurang med presentbutik.
På slottsvisning
Även om jag har varit på slottet tidigare för länge sedan genom skolan är det spännande att återse slottet i vuxen ålder. Vi har bara en timme till godo innan man stänger för kvällen, det är heller inte många besökare denna sena eftermiddag. Det är bra eftersom vi utan att behöva trängas kan läsa om slottet på de informationsskyltar som finns i varje rum och även få en pratstund med guiderna som gärna svarar på frågor och berättar.
Imponerande trapphus
Vi stiger in i ett mindre trapphus men redan en trappa upp ser vi det omtalade och mycket imponerande trapphuset som under Hedvig Eleonoras tid uppfattades som ett mästerstycke. Drottningen lät utsmycka det med skulpturer och målningar.
Huvudtrapphuset på Drottningholms slott skapades mellan 1665 och 1687 av arkitekten Nicodemus Tessin den äldre med hjälp av de italienska stuckatörerna Giovanni Carove och Carlo Carove (troligen bröder) samt skulptören Nicolaes Millich.
Trapphuset blev mycket beundrat av många besökare från Europa.
Salar och rum
Vi betalar 140 kronor per person och startar på första våningen i den nedra norra drabantsalen. Det finns fyra drabantsalar på slottet och dessa finns i direkt anslutning till vestibulerna på varje våningsplan. Drabantsalen var ett slags vaktrum som skulle skydda från att obehöriga kom in till de intilliggande rummen.
Gröna salongen inleder huvudvåningens svit av paradrum och utgör förmak till de följande representationsrummen. En porträttbyst föreställande drottning Hedvig Eleonora utförd av den holländska skulptören Nicholae Millich.
Hedvig Eleonoras paradsängkammare
Ett av de tjusigaste rummen är paradsängkammaren. Under 1600 – talet fungerade paradsängkammaren som ett officiellt audiensrum där de mest betydande gästerna tog emot. Drottning Hedvig Eleonoras privata sovrum låg i bostadsvåningen i slottets södra del. Inredningsarbetena i rummet påbörjades 1668 under ledning av arkitekt Nicodemus Tessin den äldre.
Rummet är tillägnat minnet av äktenskapet mellan Riksänkedrottningen Hedvig Eleonora och hennes bortgångna make Karl X Gustav.
I Ehrenstrahlsalongen mottog drottning Hedvig Eleonora ofta gäster och uppvaktning. Salongens namn kommer efter hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl vars allegoriska målningar från 1692 -95 än idag pryder rummets väggar.
Biblioteket
På uppdrag av Lovisa Ulrika tillkom detta rum efter en stor ombyggnad år 1747. De tidigare låga flyglarna byggdes på med en våning som skapade flera nya rum. Till en början användes den här sidan av slottet som ett galleri för Lovisa Ulrikas samlingar av konst, böcker och naturhistoriska föremål. Omkring 1760 inleddes arbetet med att omforma galleriet till det nuvarande biblioteket.
Bibliotekets boksamling var omfattande, år 1797 fanns 2530 verk i 7418 band. Dessa böcker förvaltas numera av Sveriges nationalbibliotek, Kungliga biblioteket.
Vid slottsvisningen har vi möjlighet att se två våningar och får förflytta oss upp en våning genom det pampiga trapphuset. På övre plan finns ännu fler vackert inredda rum. Vi får bland annat se Oscarssalen som Oscar II lät nyinreda till sitt 25 – års jubileum som kung. Han inspirerades av barockstilen.
Det är inte svårt att låta sig imponeras av de vackra takmålningarna, tapeterna och de tjusiga utsmyckningarna som finns i många av de olika salarna.
Generalsalen
Drottningholm slott kan uppvisa flera salar och gallerier som utformas som minnesrum över olika kungar och deras framgångar. Generalsalen är ett minnesrum som hyllar kung Karl XII, hans mest framstående generaler och minnesvärda bataljer.
Karl XI:s galleri
Även Karl XI: galleri är inrett som ett minnesrum över alla krigiska bedrifter. Här finns bland annat Johann Philip Lemkes bataljmålningar från 1690 – talet som skildrar fältslag ur kung Karl XI:s krig mot Danmark.
Rikssalen
Slottets stora fest- och ceremonisal är rikssalen. Kvar i rummets ursprungliga inredning är den vackra takmålningen från 1699. Under 1700 – talet användes salen bland annat till teater. En av de större händelserna var vigseln mellan kronprins Adolf Fredrik och den preussiska prinsessan Lovisa Ulrika 1744.
Rikssalen är nog min favoritsal. Salen ligger i vackert ljus och takmålningen föreställande Pandoras födelse är fantastisk.
Porslinsrummet
När vi lämnar slottet hittar vi ännu ett litet rum som skiner upp med sin mycket intensiva blå färg. Det är porslinsrummet som Oskar II lät inreda 1897. Det var ett utställningsrum för hans samling av svenska 1700 – talsfajanser från Marieberg och Rörstrand. Rummet var en gåva till kungen inför hans 25 – års regeringsjubileum. Den relativt enkla inredningen med väggar av blått och vitt dekorerades med mönster inspirerade av porslinet.
Vårt Drottningholm
Drottningarnas slott och ett världsarv. Kanske ett av Europas vackraste slott. Att ha möjlighet att besöka så pass stor del av slottet är en fin förmån. De fantastiska skatterna som finns bakom de gyllengula väggarna för oss nära historien. Jag kan nästan känna drottning Hedvig Eleonoras närvaro när hon ser på oss från sin himmel. Hoppas att hon är nöjd över hur hennes Drottningholm har bevarats och förvaltats under de 360 år som slottet funnits. Nu är det vi som kan utnyttja den fantastiska parken, och även strosa runt i många av de salar och rum som allmänheten inte hade en chans att besöka när Hedvig Eleonora fick bestämma.
