Resa i Biarritz och norra Spanien

Efter att ha tillbringat ett par dagar I både Normandie och Bretange gör vi en längre biltur till Frankrikes sydvästra hörn, Biarritz. Här har vi varit för en massa år sedan och vi minns att vi gillade Biarritz och ville gärna återkomma hit någon gång.

Efter en rejäl bilresa tar dagens tur oss till Biarritz. Jag lyxar till det lite och bokar rum med balkong och havsutsikt med parkeringsplats i hotellets garaget.

Tyvärr visar det sig vara ett dåligt val. Trafiken utanför är hemsk men havutsiken är det inget fel på.

Vy från balkongen, men ingen hade sagt något om den starkt traffikerade vägen precis nedanför rummet. 

Vi bor mitt i stadskärnan och Biarritz är en trevlig men kanske något sliten stad. Det känns som man lever kvar på 1970 -talet. Många av byggnaderna har varit fina men behöver snarast renoveras.

Biarritz har en spännande blandning av olika arkitekturstilar. Det är en liten tidsresa att besöka Biarritz. En gång I tiden lär kejsarinnan Eugène ha haft sitt sommarnöje här.

Havet är ständigt närvarande och Biarritz är kanske mest känd som ett surfparadis.

Mitt i stan finns det möjlighet att bada eller åtminstone solbada på stranden. Den stora stranden Le Grand Plage är välbesökt, det finns även en lite mindre sandstrand alldeles i närheten av vårt hotell som passar oss bättre.  Vi plockar fram våra medhavda solstolar, helt utan att skämmas, ja vi är de enda som har solstolar med. Här ligger man på handduk i sanden, men som maken alltid säger; Vem minns oss imorgon?

Trots lite mulet och disigt väder är det ändå skönt. Kanske är det inte riktigt min badtemperatur men det är ändå vilsamt att sitta på stranden en stund på eftermiddagen.

I Biarritz finns många restauranger och det är svårt att veta var vi ska äta. Lunch intas inne i stan. Middag äter vi på ett omåttligt populärt ställe, vi får snällt stå i kö, alltså hänga på låset för att få ett bord. Vi väntar i nära 20 minuter tills man öppnar.

Trots att det säkert är ett hundratal gäster är det snabb service, prisvärt och god mat och dryck.

Hortensia i mängder klättrar utmed sluttningarna och det är svårt att se sig mätt på den fantastiska färgpaletten.

Efter två dagars vila är det dags att plocka fram bilen från garaget. Bara några mil från Biarritz når vi spanska gränsen.

Vi har ingen direkt koll på vad som kan vara trevligt att stanna till vid. Vi kör förbi både de större städerna San Sebastian och Bilbao. Utmed den spanska nordkusten finns många mindre orter och vi kör av motorvägen.

Lite på måfå letar vi efter en trevlig badort för ännu någon stund i solstolen. Och när man som minst anar dyker den mest charmerande stranden upp. Och som en välsignelse även ett hotell. Ska vi gå in och fråga ifall det finns ett rum med balkong utmed havet?

Självklart gör vi det och visst finns det ett rum med balkong som är tillgängligt redan före klockan fjorton. Och visst serveras middag här också, nästan för bra för att vara sant. Vi får en härlig eftermiddag och kväll i den vackra orten Baro vid playa de Baro.

Morgonen därpå öser regnet ned och vi fortsätter färden lite planlöst i sydvästlig riktning. Efter liten fundering börjar vi längta efter lite kultur och stadsliv. Vi ser att den omtalade staden Santiago de Compostela ligger inom rimlig körsträcka.

Jag lyckas även hitta hotell hyfsat nära stadskärnan men är lite osäker om det finns parkeringsplats. Hotellet har ett mindre garage men väl litet för en större bil. Ännu en välsignelse uppenbarar sig när maken istället lyckas fickparkera på hotellets enda parkeringsplats precis utanför hotellet, med minsta möjliga marginal. Det där att ha stor bil i storstäder utomlands är ingen höjdare.

Santiago de Compostela visar sig vara en härlig stad med många fina attraktioner. Vi går vilse bland gamla stans alla slingrande gränder men tar sikte på den enorma katedralens torn och hittar tillbaka.

Den vackra staden Santiago de Compostela är ett Unesco världsarv. Här finns många historiska sevärdheter. Det råder pilgrimsanda. Vi ser många vandrare som går i “mål”, här i stan.

Trots sommar har vi en ganska skön temperatur. Kanske en tjugofem plusgrader vilket gör att vi orkar röra på oss en hel del.

Efter en första tur med en mycket sen lunch, har vi bekantar oss lite med staden.  Vi besöker den fantastiska katedralen och går gata upp och ned.

Efter en kort vila på hotellet är vi på igen. Nu har staden förvandlas till en romantisk kväll och vi springer på en blås- och stråkorkester, kanske stadens egen.

När man som minst anar händer något helt magiskt. Vackraste musiken spelas upp och i den mäktiga miljön berör den alla känslor. Både jag och maken har svårt att hålla tårarna borta.

Storstad i all ära men vi vill ha lite mer av den spännande kusten och kör ut mot den västra sidan av Spanien. Vi fortsätter utmed Galiciens kust strax norr om den större staden Vigo.

Här finns ett pärlband av små tysta orter, dessa ser inte så märkvärdiga ut, men med sina många långa, vita och folktomma sandstränder är det förstås ett måste att stanna till här.

Vi spenderar nästan en hel dag på flera olika stränder. På ett ställe tar vi oss ut på en liten vandringsled där vi kan motionera lite på välbyggda bryggor som mynnar ut i havet.

Vi får en riktigt skön dag. Boende bokas på ganska okänd ort ett par mil utanför staden Vigo, inte ens vår Gps kan visa rätt väg. Men som alltid ordnar det sig med Google maps på mobilen.

Även om orten Oia strax intill den portugisiska gränsen är i lugnaste laget somnar vi skönt till havets brus.