Hospices de Beaune – historia, vin och tradition i Bourgogne, Frankrike
Mitt i Bourgogne hittar vi Hospices de Beaune, en plats där historia möter kultur. Med sitt färgglada tak och välbevarade salar berättar platsen om medeltidens omsorg, konst och vintradition, samtidigt bjuds besökaren på en unik inblick i en svunnen tid.
Under några dagar i höstas besöker vi Bourgogne i Frankrike. Vi är egentligen ute efter att se vingårdar, men både vädret och flera stängda gårdar gör att vi istället hamnar i Beaune, där vi besöker stadens historiska museum, Hospices de Beaune, mitt i stadens centrum.
En liten kö ringlar utmed gatan när vi anländer men vi behöver inte vänta särskilt länge innan vi blir insläppta. Vi betalar för biljetten och får en broschyr tillsammans med en audioguide för att få ut bästa möjliga av besöket.
Hospices de Beaune, eller Hôtel-Dieu som det också kallas, grundades år 1443 av Nicolas Rolin, rikskansler i Burgund, tillsammans med hans hustru Guigone de Salins. Syftet var att skapa ett sjukhus för stadens fattiga och sjuka, i en tid då sjukvården i stort sett saknade organiserad struktur. Byggnaden blev snabbt ett av de mest ambitiösa sociala projekten i regionen och kombinerade praktisk sjukvård med konstnärlig och arkitektonisk ambition.
Byggnaden som är fantastiskt vacker är också känd för att vara ett arkitektoniskt mästerverk. Det mest iögonfallande är taket, som är täckt av de karakteristiska tegelpannorna i geometriska mönster som blivit symbolen för Bourgogne. De färgstarka taken är inte bara dekorativa, de visar stil, rikedom och hantverksskicklighet, vilka var ovanliga för sin tid.
På 1400-talet när Nicolas Rolin och hans hustru öppnade sjukhuset var staden Beaune hårt drabbat av krig, fattigdom och epidemier. Det fanns ett stort behov av ett sjukhus för de sårade och sjuka.
Under den här perioden var det vanligt att hospitalet tog emot krigsskadade soldater eller människor som drabbats av plundringar och andra sjukdomar. Skador efter strider, svåra blåmärken, brutna ben eller infekterade sår var därför inte ovanliga bland patienterna. Samtidigt ökade epidemier och undernäring bland civila, vilket gjorde Hospices de Beaune ännu viktigare. Men trots att man fick tillgång till ett sjukhus var det ändå många som inte överlevde när de väl kom hit.
Under vårt besök på Hospices de Beaune får vi uppleva en fascinerande blandning av historia, konst och arkitektur. Turen i museet går genom de stora salarna, där de sjuka en gång vårdades i de karakteristiska rödbäddade sängarna. Man ser även kök, matplatser och apotek med gamla redskap och krukor som ger en känsla för hur livet och vården såg ut på 1400‑talet.
Vi börjar vårt besök på innergården, där vi imponeras av det färgglada, glaserade tegeltaket, vilket är ett vackert exempel på Bourgognes arkitektoniska stil.
Utöver byggnaderna kan vi också ta del av museumets konstskatter, där höjdpunkten är Rogier van der Weydens altarskåp The Last Judgment, som har varit en del av hospices historia i århundraden. Målningar, möbler, tapeter och andra föremål berättar både om det dagliga livet på sjukhuset och om institutionens roll i samhället. Genom utställningarna får man också en inblick i hur medicinsk vård och välgörenhet fungerade förr, hur man tog hand om de fattiga och sjuka.
En av de största salarna är, ”De fattigas sal” vilken vi nog tycker är den mest imponerande av salarna med sängar som är placerade utmed väggarna. Vi fortsätter till bland annat köket och kan även se den medicinska utrustning som fanns till hands under sjukhusets historia.
På sin tid hade Hospices de Beaune plats för ungefär 50–60 patienter i de stora salarna. När det byggdes på 1400-talet var varje sal lång och öppen, med rader av sängar placerade längs väggarna, och det fanns ofta fler patienter under epidemier eller krigstider.
Senare, under 1500- och 1600-talen, utökades kapaciteten något, men det handlade fortfarande om ett relativt litet sjukhus jämfört med moderna mått. Fokus låg på omsorg, värdighet och organisering snarare än på antalet patienter.
Efter att ha fungerat som sjukhus för stadens fattiga och sjuka under flera hundra år, började dess roll förändras under 1800-talet. Medicinsk kunskap och vårdmetoder utvecklades, och nya sjukhus byggdes i staden som bättre kunde möta samtidens behov. År 1971 stängdes Hospices de Beaune som sjukhus och patienterna flyttades till modernare anläggningar.
Efter det att sjukhuset stängdes levde ändå den vackra byggnaden vidare. Den har bevarats som historiskt monument och är idag ett museum som visar medeltida vård, konst och arkitektur. Hospices de Beaune är också fortfarande känd för sina vingårdar och den årliga vinauktionen, som startades på 1800-talet och är en av världens mest berömda välgörenhetsauktioner för vin.
Idag kombineras kultur, historia och tradition, sjukhuset har alltså blivit mer av en kulturell och turistisk institution än ett vårdcenter.
Om sjukhusets salar var uppdelade med strikt funktionalitet, där varje patient hade sin egen säng i någon av de stora salarna, var hospitalets kök, kapell och förvaringsutrymmen planerade för att både sjukvård och det dagliga livet skulle fungera smidigt.
Det är nog tur att vi lever på 2000-talet och inte på 1400-talet eller ens tidigt 1900-tal, med tanke på vilken vårdutrustning som fanns då.
Förutom att Hospice de Beaune idag är ett museum finns även den kända konstskatten, altartavlan, ”The Last Judgment” eller ”Domedagen” av Rogier van der Weyden, skapad runt 1445–1450. Verket är uppdelat på flera paneler som tillsammans berättar den dramatiska berättelsen om domedagen.
Altartavlan är inte bara ett religiöst konstverk, den fungerar också som ett historiskt dokument. Den visar tidens syn på moral, synd och frälsning och speglar samtidigt den medeltida estetiken och Rolin‑familjens vilja att visa både makt och välgörenhet genom konst. Tavlan är också ett exempel på hur konst användes i sjukhusmiljöer. Den placerades vid kapellets altare så att patienter och personal kunde reflektera över livet, döden och hoppet om frälsning.
Idag visas altartavlan i en särskild, nedtonad utställningssal för att bevara pigmenten och ge besökaren möjlighet att verkligen ta in de rika detaljerna. Ljuset är dämpat, vilket gör att de färgstarka kläderna, de dramatiska ansiktena och de geometriska mönstren i bakgrunden framträder extra tydligt.
Förutom den stora altartavlan finns också andra historiska föremål och konstverk i museet, med olika reliefer och glasfönster från 1500‑ och 1600‑talen, samt möbler och medicinsk utrustning som berättar om sjukvården under olika epoker.
Hospices de Beaune är idag ett av Bourgognes mest ikoniska museer, men bakom de färgstarka taken döljer sig också en levande vintradition. Institutionen grundades redan 1443 som ett sjukhus för fattiga, och genom århundradena har den fått donationer i form av vingårdar, vilket lade grunden till deras egen vinproduktion.
Varje år i november står museet i centrum för den berömda vinauktionen, Hospices de Beaune Wine Auction. Här säljs vin från de egna vingårdarna, ofta i form av hela fat, och intäkterna går fortfarande till sjukvård och välgörenhet. Auktionen är en del av vinhelgen Les Trois Glorieuses, då hela staden Beaune fylls av besökare, provningar och festligheter.
Vi avslutar vårt fascinerande besök i den storslagna byggnaden med ännu en tur runt den vackra innergården. Ett besök här på Hospices de Beaune är mer än bara en resa genom historien. Här samspelar arkitektur, sjukvård och vinodling från århundraden fram till idag. Det är en plats som lämnar starka intryck och som vi bär med oss vidare på vår resa genom Frankrike.
