Burano – Den färgglada ön i Venedig

När vi besökte Venedig tidigt hösten 2025 var det självklart att göra en avstickare till Burano. Den lilla ön charmade oss direkt med sina pastellfärgade hus och det lugn som bryter av från Venedigs turistmyller. För oss blev Burano snabbt en av resans absoluta höjdpunkter, en plats vi gärna hade stannat längre på, för att strosat runt och njutit mer av den speciella stämningen som finns här.

Hur hittar man till Burano?

Burano ligger relativt nära Venedig men man måste använda någon slags båtförbindelse för att nå ön. Enklaste färdsättet för oss är att använda oss av vaporetto, linje 12 från hållplatsen Fondamente Nove på den norra sidan av Venedig och som också är den huvudsakliga avgångsplatsen för båtar mot öarna i den norra lagunen, till exempel Burano, Murano och Torcello. Kommer man till bil i Venedig kan man parkera bilen i parkeringsgaraget Tronchetto och därifrån ta linje 2 till Fondamente Nove.

Resan från Fondamente Nove till Burano tar cirka 50 minuter beroende på hur många passagerare som ska av och på. Vi stannade även till en liten stund på ön Murano.

Vattenbuss eller sightseeingtur?

Det finns förstås fler sätt att ta sig till Burano än att resa med vaporetto. Flera olika sightseeingbåtar lägger också till i hamnen. Dessa turer är dock betydligt dyrare än att använda stadens vattenbussar.

Vi valde att köpa ett dagskort som gällde för all vaporetto-trafik. Hösten 2025 kostade ett sådant kort 25 euro per person, jämfört med 9,50 euro för en enkelresa. Alltså ett mycket prisvärt alternativ om man planerar att göra flera stopp under dagen.

Lång högsäsong

Vi befinner oss i Venedig i mitten av september månad. Jag hade trott att det skulle vara betydligt färre turister så här i mitten av höstens första månad men dessvärre känns det som om det är fler turister nu än i juni månad. Båten är fylld till bredden av folk och många får inte sittplats. Men eftersom vaporetton som går ut till Burano bara går två gånger i timmen blir det förstås en hel del människor. Till sist når vi Burano och redan när vi kliver av båten möts vi av en härlig färgpalett av intensivt målade hus i rosa, turkos, grönt, gult och blått som speglar sig i de smala kanalerna. Det är minst sagt väldigt färgglatt.

Lite historia

Burano började befolkas redan under tidig medeltid, när invånare från fastlandet sökte skydd i lagunen undan invasioner. Husen byggdes tätt längs kanalerna, på träpålar nedslagna i den mjuka lerbottnen, precis som i Venedig. De klara färgerna tros från början ha haft en praktisk funktion när fiskarna behövde kunna känna igen sina hem på långt håll, särskilt i tät dimma som är ganska vanligt här i lagunen eller efter långa perioder till havs.

Med tiden utvecklades dock färgsättningen till en del av öns identitet och lokala stolthet. Under 1500- och 1600-talen, när Burano blomstrade tack vare sin berömda spetsproduktion, blev husens utseende också ett sätt att visa omsorg om hemmet och familjens status. Färgerna var inte slumpmässiga. Idag finns det fortfarande regler för hur man får måla sitt hus. I dag måste husägare ansöka hos kommunen om tillstånd för att byta färg, och de får välja ur en fastställd färgpalett för att bevara det traditionella uttrycket.

Spetsknyppling

Burano är känd för sin spetsknyppling. Under flera århundraden var spets från ön eftertraktad över hela Europa. På Museo del Merletto kan man följa hantverkets utveckling och se exempel på det detaljrika arbetet. Även om produktionen i dag är betydligt mindre än förr lever traditionen kvar och är en viktig del av öns kulturella arv.

Bofasta och turism

Burano är egentligen en ganska liten ö med endast omkring 2 700–2 800 permanent boende invånare. Befolkningen har minskat något över tid, vilket är en utveckling som delas av flera öar i lagunen, där många yngre flyttar till fastlandet.

Samtidigt är ön ett av de mest besökta utflyktsmålen i området. De pastellfärgade husen, de smala kanalerna lockar stora mängder dagsbesökare året runt. Även om det inte finns någon exakt officiell statistik enbart för ön, uppskattas antalet besökare till flera hundratusen per år – och i vissa sammanhang nämns siffror upp mot omkring en miljon turister årligen. De allra flesta kommer över dagen från Venedig, vilket gör att befolkningen på ön under högsäsong kan mångdubblas jämfört med antalet fastboende.

Att besöka Burano

Det är lätt att bli smått förälskad i Burano, även om allt kanske känns lite väl tillrättalagt, vilket egentligen inte gör så mycket. Det är mysigt och färgsprakande att strosa runt här.

Trots att vi är många turister denna soliga septemberdag känns det inte lika trångt som inne i Venedigs smala gränder. På vissa platser är det förstås en hel del folk som vill fotografera och bli fotograferade, särskilt vid broarna som sträcker sig över kanalerna som löper genom ön.

Atmosfären här i Burano är betydligt lugnare och mer småskalig än i centrala Venedig. Här och där hänger tvättlinor som sträcker sig mellan husen, och blomkrukor pryder fönsterbrädorna.

Däremot syns få av de lokala invånarna till, men många av dem arbetar förmodligen i någon av öns alla butiker, restauranger och kaféer.

Inte bara turism

Även om Burano är ett populärt turistmål finns det faktiskt en hel del helt tomma gränder som alla på något sätt har kontakt med någon av kanalerna. Vi går i flera av dem och ser inte en enda människa på en bra stund.

Restauranger och mat

Längs huvudgatan Via Galuppi ligger restauranger som serverar färsk fisk och skaldjur, men det finns även de klassiska italienska rätterna med lasagne, spaghetti och risotto. Själva stannar vi till vid en av dem och äter en bit lunch. Ett besök här handlar inte bara om färger utan också om smaker. Fisk och skaldjur dominerar menyerna, ofta fångade i närområdet.

Mitt i Burano ligger Piazza Baldassarre Galuppi, öns lilla men charmiga samlingspunkt. Här samlas folk på kaféer och små restauranger, och det är ofta här man stannar till för en paus mellan de färgsprakande husen. Torget är uppkallat efter Baldassare Galuppi, en kompositör som föddes på ön.

Mitt på ön ligger det karaktäristiska klocktornet vid Chiesa di San Martino, det är känt för att det lutar lite lätt, något som ger Burano ytterligare charm. Just nu är tyvärr kyrktornet under restaurering och täckt av byggnadsställningar och plast, vilket gör att vi inte riktigt kan föreställa oss den i sin helhet.

På vissa platser är det ganska mycket turister men inte långt från stadskärnan hittar vi lite lugnare områden dit nästan inga turister orkar gå.

En bit utanför stadskärnan är bostäderna lite mer moderna men likväl är de målade glada och starka färger. Det känns fräscht och passar förmodligen den bofasta befolkningen bättre.

När jag planerade och sökte information om Burano verkade det som att ön är perfekt för en dagsutflykt från Venedig. Men jag skulle gärna stanna längre, gärna över natten, för att strosa bland de färgglada fasaderna och verkligen ta in miljön. När dagsturismen försvinner blir kvällarna och morgnarna nästan magiska, något vi märkte när vi övernattade i Venedig.

Att besöka Burano är något jag varmt kan rekommendera vid ett besök i Venedig. Även om parkeringen i Tronchettos parkeringsgaraget är relativt dyr, är det värt att stanna längre och gärna övernatta. Det finns flera öar att utforska i Venedigs lagun, och om det är någon plats vi gärna återvänder till är det just Venedig, för att fortsätta vår båttur med vaporetto-båtarna mellan öarna.

Läs mer om Italien – Besök gärna min sida om Italien