Tivedens nationalpark – Skog, höga höjder och djupa dalar

Under våren startar vi ett litet roligt och spännande projekt. Vi vill besöka alla Sveriges nationalparker, inte alla under samma år men så många som möjligt. Endast en enda nationalpark har vi besökt tidigare, Färnebofjärdens nationalpark och där har vi varit många gånger.

När vi väl förstod hur härligt det är att komma ut i Sveriges fantastiska nationalparker så går det av bara farten att hitta och göra en vandring i någon av de fina vandringsleder som finns i de flesta av parkerna. Under våren och sommaren blir det en hel del spännande besök i flera av nationalparkerna runt om i Sverige.

Under en längre weekendresa genom södra Sverige hann vi med hela fyra nationalparker. En av dem är Tivedens nationalpark som ligger mellan sjöarna Vättern och Vänern. Närmaste tätorter är Laxå, Karlsborg och Askersund.

Trots att vi är ute i hyfsat god tid är parkeringsplatsen fylld till sista plats. Man kan förstås parkera utmed vägen men då är en bra bit att gå innan man kommer fram till huvudentrén. Vi lyckas tränga in oss på en gräsplätt nära Tivedens huvudentré, utan att behöva gå alltför långt.

Från huvudentrén finns det flera olika vandringsleder att välja på. Eftersom vi alltid har så mycket att göra har jag redan valt led hemifrån, då slipper vi stå där och vela om vi ska gå hit eller dit. När vi är ute på en så här pass kort bilresa, en weekend, innan den “riktiga” semester, får det ju inte ta för lång tid, men såklart ändå ge oss en trevlig upplevelse. Jag har därför valt Stenkällerundan, som är en rundtur på 2,2  kilometer, som känns, lätt som en plätt. Turen ska ta cirka 1,5 timme. Vi tycker det låter som ganska lång tid för en så kort sträcka, vi tror nog att det kommer att bli en enkel promenad genom skogen och att vi snabbt kommer att vara tillbaka.

Tallskog

Ganska snart kommer vi in i den luftiga tallskogen. Det är trots många bilar på parkeringsplatsen lugnt och skönt här i skogen, inte alls så mycket folk som jag befarat. Ganska snart tar vi oss upp på lite högre höjder och och vandringen blir en aning mer utmanade. Inte direkt jobbig men det går uppför en hel del och tempot sjunker något och jag börjar förstå varför det säkert kommer att ta oss längre tid än vi trott från början.

Gammelskogen

Skogen i Tiveden är vidsträckt gammelskog och opåverkad av modernt och storskaligt skogsbruk. När skogen får sköta sig själv finns en blandning av både gamla och unga träd. Vart tredje träd är till och med dött men är ändå till nytta som bostad och matförråd för svampar, mossor, lavar och djur.

Sjöar och tjärnar

I Tiveden finns det gott om mörka skogstjärnar eller tärnar som de kallas för här. Vattnet är brunt, färgat av växtdelar från markerna runt om. Sjövattnet är naturligt surt och näringsfattigt, både växtlivet och djurlivet är sparsamt i dessa vatten.

Människan i Tiveden

Man har hittat spår av att människor redan för 2000 år sedan fanns i skogarna runt Tiveden. Förmodligen använde man skogarna och sjöarna här för att jaga, fiska och plocka bär.

Tiveden var länge ett väglöst land och fattig på folk. Under 1600 – talet kom finska nybyggare som började bruka jorden, men det var svår mark att bruka och finnarna lämnade till sist Tiveden. Skogen fick stå obebyggd men utnyttjades som vedförråd och bete.

Under samma tid kom bergsbruket till Tiveden. Masugnarna vid Igelbäcken och Granvik slukade kol. Under 200 år förädlade traktens torpare och bönder stora mängder skog till kol. Än idag finns det rester kvar efter kolmilor i form av kolbottnar här i nationalparken.

I slutet av 1800 – talet ökade efterfrågan på virke och skogsbruket växte fram. En del gallringar hanns med även här i nationalparken men någon större avverkning blev det inte i Tiveden. Som tur växte intresset för den vilda och lite vrånga naturen och området skyddades. Först i tre mindre reservat som senare blev en del av Tivedens nationalpark. Parken bildades 1983 och utvidgades 2017.

Stenkällerundan

Terrängen är minst sagt variationsrik och det går både uppför och nedför. Inget för barnvagnar, men vi ser en hel del duktiga barn som kämpar på.

På vissa ställen ligger spänger men det är en hel del uppförsbackar för att komma upp på de högre höjderna. Det blir aldrig för svår men man får ha koll på var man sätter fötterna. På några ställen finns det trappor till hjälp att ta sig upp och ner.

Uppe på en utsiktsplats har vi fin utsikt över trädtopparna. Tyvärr satt ett stort sällskap och lunchade där den bästa vyn ges, vi fick hålla till godo med vyn över en mindre sjö, Svartsjön. 

En hel del spännande upplevelser möter vi på Stenkällerundan när slingan går ned mellan klippblocken och vi kommer fram vid en liten tjärn.

Stenkällan

Efter en halvtimme kommer vi fram till vandringens höjdpunkt, Stenkällan. Vi får ta oss ner mellan två stora klippblock med hjälp av ett par rejäla benböjningar, det är inte värre än att de flesta klarar av det.

Kanske är det just Stenkällan som gjort att Tivedens skogar har fått stå kvar. Vi kan läsa i vårt informationsblad att redan på 1800 – talet fascinerades de tidiga Tivedenturisterna av klipptemplet och den blänkande vattenspegeln. När vi står på utsiktsplatsen och spanar ut mot vattnet känns den omtalade vattenspegeln mer som ett utgrävt dike. Det är ändå sevärt att ta sig ner till klippblocken och här samlas förstås en hel del andra besökare.

Sjön Trehörningen

Nationalparkens största sjö är Trehörningen. Den passar fint in i miljön och i sjön ska det finnas både gädda och abborre. Utmed stränderna växer vide, pors och olika starrar, kanske skulle man kunna ta sig ett dopp här en varm sommardag.

Precis innan vi kommer tillbaka börjar det regna. Tur för oss att vi hann med den trevliga rundturen i Tivedens nationalpark.

Vad tyckte vi om Tivedens nationalpark?

Det är en riktigt härlig och variationsrik nationalpark. På sina håll kanske lite utmanande och den vandringsled som vi valde tog betydligt längre tid att vandra än vad jag trodde när jag såg sträckan på kartan.

En lite trolsk stämning råder här i parken och trots att parken är mycket populär känns det ändå inte som vi springer hack i häl med andra besökare.

Det är även mycket välordnat med nationalparksvärdar som hjälper besökarna till rätta och det finns även möjlighet att grilla och äta medhavd matsäck.

Andra entréer

Det finns ytterligare två entréer som jag gärna skulle vilja besöka. Både entré Vitsand och entré Ösjönäs verkar vara intressanta med bland annat Vitsands grottorna som ligger vid Vitsands entrén.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

fyra × 4 =