Det är söndag och stadsvandring i Stockholm

Vi bor bara ett par mil från Stockholms innerstad. Det är dock sällan som vi tar oss in till stan för att bara flanera runt, men ibland händer det och vi brukar aldrig bli besvikna, oavsett om vi bara gör en promenad eller kanske stannar för ett restaurangbesök.

Nu är vi inte de som lämnar bilen hemma så gärna, även om det bästa är att slippa ha bil i innerstan. Tyvärr när man bor lite på vischan som vi gör i Vallentuna är det lite besvärligt att åka kollektivt med bland annat Roslagsbanan kombinerad med buss eller tunnelbana. I ärlighetens namn har jag inte tålamod för att stå och vänta på varken tåg eller buss.

Trots att det bara är lite då och då som vi tar oss in till stan med bil så har vi skaffat oss en trevlig liten “slinga” som passar för både för oss och bilen. Och vi gör gärna vår lilla rundvandring en söndagseftermiddag när de flesta parkeringsplatserna är gratis.

Stadshuset

Vi brukar köra av från E4:an mot Hornsberg och vidare mot Norr Mälarstrand. Alldeles vid Rålambshovsparken är det ganska svårt att hitta parkeringsplats men fortsätter man fram mot Stadshuset finns flera sidogator mellan Norr Mälarstrand och Hantverkargatan där det brukar finnas gott om gratisparkeringar.

Ofta tar vi oss ut på promenad- och cykelvägen som går parallellt med vattnet. Ganska snart når vi Stockholms Stadshus, som jag tycker är en av Stockholms vackraste byggnader. Även utsikten över fjärden är underbar.

Byggnaden av Stadshuset startade 1911 och blev klart först tolv år senare. Det invigdes midsommarafton 1923 och fyller snart 100 år. Stadshuset inrymmer många aktiviteter där Stockholms kommunalråd och 300 personer inom förvaltningen har sina kontor. Det är kanske mer till fest som allmänheten får insyn i Stadshuset. I Blåhallen och Gyllene salen upplåts företag, universitet och organisationer att hålla banketter, fester och ceremonier. Alla känner förstås till att den stora Nobelfesten som äger rum här varje år, den 10 december, sedan 1930.

Arkitekturen i Stadshuset går i många stilar men de som brukar nämnas är renässans och nationalromantik.

Yttre borggården.

 ‘

Vi lämnar Stadshuset och går vidare över Stadshusbron och Rosenbad. Vi når fram till Riksdagshuset och stannar till i solen och tittar ut över Lilla Värtan och kanalen som går upp mot riksdagshuset.

Gustav II Adolfs staty

Vi kommer fram till Sverige första ryttarstaty av kung Gustav II Adolf (1595 -1632). Den beställdes redan 1757, och det var den franske inflyttade skulpturen Pierre Hubert L´Archevêque (1721 – 1778) som fick äran att göra den. Hans första förslag underkändes av beställaren och L’Archevêque fick utarbeta ett nytt. Efter några misslyckanden med att gjuta skulpturen blev den färdig först 1796  och då med flera förbättringsarbeten av andra konstnärer.

Statyn står lägligt nog på Gustav Adolfs torg. Torget fick sitt nuvarande namn 1805 och hade tidigare hetat bland annat Malmtorget och Norrmalmstorget.

Kungliga Operan

Bara tvärs över gatan ligger Operan. Byggnaden uppfördes mellan 1892 – 98 på samma tomt som den gamla operan, Gustav III Opera som revs 1891. Arkitekten Axel Anderberg stod för ritningarna till den nya Operan.

Sankt Jakobs kyrka

Vi lämnar Gustav II Adolfs torg, passera Operan och ser den färggranna Sankt Jakobs kyrka. Den ligger emellan Operan och Kungsträdgården och sticker ut med sina starka färger jämfört med den mer dova färgsättningen bland bebyggelsen runt om.

Från tidigt 1300 – tal finns handlingar som nämner ett nyuppfört kapell på Norrmalm. Under 1400 – talet ersattes kapellet av en tegelkyrka, men kyrkan revs för att bland annat teglet behövdes till kung Gustav I förstärkningsarbete av Stockholms stad. Mellan 1588 – 1592 började man att återuppbygga Jakobs kyrka men det tog tid att färdigställa kyrkan. Flera kungar hann passera tills kyrkan invigdes 1643 av Drottning Kristina. Ända fram till 1937 förändrades kyrkan, den renoverades och byggdes ut. Därefter har kyrkan varit i ungefär samma tillstånd.

Ett av alla caféer i Kungsan.

Kungsträdgården

På 1400 – talet låg här slottets kålgård och köksträdgård. I slutet av 1500 – talet anställde Erik XIV en fransk trädgårdsmästare som skapade en trädgård enligt renässansens strama ideal, importerade träd, växter och lät bygga en orangeri. Trädgården förvandlades till en avskild park innanför röda plank. Till trädgården hade bara medlemmar av hovet och aristokratin tillträde. Under 1700 – talet fick även beställt folk från borgarklassen vistas i parken, först 1797 öppnades parken för allmänheten.

På 1800 – talet förvandlades Kungsträdgården till en sandöken, då Karl XIII lät röja parken för att skapa en exercisplats nära slottet åt sin adoptivson, Karl Johan Bernadotte.

I slutet av 1800 – talet var Kungsträdgården ett centrum för nöjeslivet. De nuvarande lindarna i alléerna planterades under 1860 – talet. I samband med Stockholms 700 – års jubileum 1953 fick parken en scen, friluftsserveringar och kiosker. På 1960 – talet anlades en fontändamm i norr och en konstfrusen isbana. Mellan 1997 – 98 genomfördes en omdaning av Kungsträdgården med bland annat en ny fontändamm som också kan användas som scen med sittplatser för publiken. Runt bassängen står de japanska körsbärsträden som varje år i april och maj månader besöks av mängder av turister och stockholmare .

Underbara nyanser av min favoritfärg – rosa.

Stockholms slott och Logården

Vi tar oss runt Kungsträdgården och de underbara blommande körsbärsträden. Vi fortsätter sedan mot Stockholms slott, och kommer förbi Logården där det ska renoveras. Sedan anläggande på 1930 – talet har många trädgårdselement försvunnit och nu vill man försöka återskapa Logården så som den anlades för nittio år sedan.

Nationalmuseum ligger på andra sidan av Stockholms Ström.

Vaktavlösning vid Stockholm slott.

Gamla stan

Vi passerar slottet, men det hade varit roligt att göra en guidad tur här någon gång. Nu är det förstås stängt på grund av pandemin, så trist. Vi tar oss istället ett stenkast bort och kommer fram till Gamla stan. Ingen stadsvandring utan Gamla stan och givetvis kan man lägga mycket tid här för att vandra runt i alla spännande gränder. Gamla stan vill man inte stressa sig igenom men på vår eftermiddagsvandring tar vi oss endast in i några av alla gränder innan vi tar oss över Riddarholmsbron och mysiga Riddarholmen.

Utsikt från Riddarholmsbron.

Riddarholmsbron

Redan på medeltiden fanns det en bro till Riddarholmen, Munkbron eftersom Riddarholmen då kallades för Gråmunkeholmen. Så småningom byggdes en valvbro, när järnvägen drogs fram ersattes bron 1867 av en gjutjärnsbro. Den nuvarande betongbron byggdes 1958.

Riddarholmen

När vi kommer fram till Riddarholmen är vi nästan själva här när alla turister har uteblivit. Det är en riktigt lugn och trevlig oas med fin vy över Riddarfjärden. De finns flera vackra byggnader och i det allra finaste ligger Svea Hovrätt. Här ligger även den vackra Riddarholmskyrkan som trots att det är söndag håller stängt.

Riddarholmskyrkan

Det är en ståtlig kyrka som ligger på Riddarholmen. Den gamla Gråbrödrarkyrkan som Riddarholmskyrkan hette från början. Den invigdes cirka år 1300, som en katolsk klosterkyrka Gråbrödrarskapet grundat år 1270 .

I Riddarholmskyrkan finns många kungar begravda, här vilar bland annat de medeltida kungarna Magnus Ladulås och Karl Knutsson Bonde.

Evert Taubes terass och skulptur

Vi lämnar torget på Riddarholmen och går ned mot vattnet och ser den trevliga terassen med möjlighet för ett bad. Här står även den fina statyn av Evert Taube, som stått här sedan 1990 och är skulpterad av Willy Gordon.

Normalhöjdpunkten

En ganska oansenlig skylt visar en intressant sevärdhet, nämligen normalhöjdpunkten för Sverige 1900. Runsten är graverad i en lodrät silverstav som är fäst vid klippan i bergsäkert förvar bakom den låsta järnluckan.

I slutet av 1800-talet pågick en mängd undersökningar som syftade till att faställa plasters exakta läge på jorden. Förutom longitud och latitud var även höjden över havet av vikt. Den första precisionsavvägningen i Sverige genomfördes 1886 – 1905, cirka 2500 fixpunkter inmättes och som nollnivå valdes medelvattenytan i Stockholm år 1900. Nollnivån representerades av en punkt på fastlandet – normalpunkthöjden – som fastställdes till 11.800 meter över medelvattenytan. Numera använder hela Europa en gemensam nollnivå. Normaal Amsterdam Peil, NAP, som ligger i Amsterdam.

Att normalpunkthöjden hamnade just här i Stockholm berodde på att Generalstaben inrymdes i den här byggnaden, Schering Rosenhanes palats, som uppfördes mellan åren 1652 – 1656.

Normalt sätt brukar vi fortsätta Riddarholmen runt och traska över Centralbron, det finns en gång- och cykelväg för att åter komma tillbaka mot Stadshuset. Vid vår senaste söndagspromenad är den dock under renovering så vi får snällt gå tillbaka över Riddarholmsbron och över Vasabron istället, lite längre, men inget att göra något åt.

Väl tillbaka vid Stadshuset fortsätter vi över gatan och passerar det gamla Serafimer lasarettet. Vi tar Hantverkargatan tillbaka även om den gatan inte bjuder på några vackra vyer, förutom Kungsholms kyrkan från 1688 som tronar uppe på höjden.

Vår lilla stadsvandring är slut och nästa gång är det nog dags att ta sig an Djurgården. Där är dock lite svårare med parkeringsplatser som är gratis, men kanske får vi ta och ställa bilen på någon intilliggande gata vid Gärdet.