Det är söndag och stadsvandring i Stockholm

Det är något särskilt med söndagar i Stockholm. Tempot är lite lugnare, gatorna lite tystare och staden känns nästan som gjord för att upptäckas till fots. Den här söndagen gav jag mig ut på en enkel stadsvandring genom kvarter, parker och vattennära stråk, en stillsam promenad genom huvudstaden.

Vi bor bara ett par mil från Stockholms innerstad. Det är dock sällan som vi tar oss in till stan för att bara flanera runt, men ibland händer det och vi brukar aldrig bli besvikna, oavsett om vi bara gör en promenad eller kanske stannar för ett restaurangbesök.

Nu är vi inte de som lämnar bilen hemma så gärna, även om det bästa är att slippa ha bil i innerstan. Tyvärr när man bor lite på vischan som vi gör i Vallentuna är det lite besvärligt att åka kollektivt med bland annat Roslagsbanan kombinerad med buss eller tunnelbana. I ärlighetens namn har jag inte tålamod för att stå och vänta på varken tåg eller buss.

Trots att det bara är lite då och då som vi tar oss in till stan med bil så har vi skaffat oss en trevlig liten ”slinga” som passar för både för oss och bilen. Och vi gör gärna vår lilla rundvandring en söndagseftermiddag när de flesta parkeringsplatserna är gratis och förstås är det lite lugnare ute på stan också.

Arkitekturen i Stadshuset går i många stilar men de som brukar nämnas är renässans och nationalromantik.

Stadshuset

Vi brukar köra av från E4:an mot Hornsberg och vidare mot Norr Mälarstrand. Alldeles vid Rålambshovsparken är det ganska svårt att hitta parkeringsplats men fortsätter man fram mot Stadshuset finns flera sidogator mellan Norr Mälarstrand och Hantverkargatan där det brukar finnas gott om gratisparkeringar.

Ofta tar vi oss ut på promenad- och cykelvägen som går parallellt med vattnet. Ganska snart når vi Stockholms Stadshus, som jag tycker är en av Stockholms vackraste byggnader. Även utsikten över fjärden är underbar.

Yttre borggården.

Byggnaden av Stadshuset startade 1911 och blev klart först tolv år senare. Det invigdes midsommarafton 1923 och fyller snart 100 år. Stadshuset inrymmer många aktiviteter där Stockholms kommunalråd och 300 personer inom förvaltningen har sina kontor. Det är kanske mer till fest som allmänheten får insyn i Stadshuset. I Blåhallen och Gyllene salen upplåts företag, universitet och organisationer att hålla banketter, fester och ceremonier. Alla känner förstås till att den stora Nobelfesten som äger rum här varje år, den 10 december, sedan 1930

 ’

Vi lämnar Stadshuset och går vidare över Stadshusbron och Rosenbad. Vi når fram till Riksdagshuset och stannar till i solen och tittar ut över Lilla Värtan och kanalen som går upp mot riksdagshuset.

Gustav II Adolfs staty

Vi kommer fram till Sverige första ryttarstaty av kung Gustav II Adolf (1595-1632). Den beställdes redan 1757, och det var den franske inflyttade skulpturen Pierre Hubert L´Archevêque (1721-1778) som fick äran att göra den. Hans första förslag underkändes av beställaren och L’Archevêque fick utarbeta ett nytt. Efter några misslyckanden med att gjuta skulpturen blev den färdig först 1796  och då med flera förbättringsarbeten av andra konstnärer.

Statyn står lägligt nog på Gustav Adolfs torg. Torget fick sitt nuvarande namn 1805 och hade tidigare hetat bland annat Malmtorget och Norrmalmstorget.

Kungliga Operan

Bara tvärs över gatan ligger Operan. Byggnaden uppfördes mellan 1892 och 1898 på samma tomt som den gamla operan, Gustav III Opera som revs 1891. Arkitekten Axel Anderberg stod för ritningarna till den nya Operan.

Sankt Jakobs kyrka

Vi lämnar Gustav II Adolfs torg, passera Operan och ser den färggranna Sankt Jakobs kyrka. Den ligger emellan Operan och Kungsträdgården och sticker ut med sina starka färger jämfört med den mer dova färgsättningen bland bebyggelsen runt om.

Från tidigt 1300-tal finns handlingar som nämner ett nyuppfört kapell på Norrmalm. Under 1400-talet ersattes kapellet av en tegelkyrka, men kyrkan revs för att bland annat teglet behövdes till kung Gustav I förstärkningsarbete av Stockholms stad. Mellan 1588-1592 började man att återuppbygga Jakobs kyrka men det tog tid att färdigställa kyrkan. Flera kungar hann passera tills kyrkan invigdes 1643 av Drottning Kristina. Ända fram till 1937 förändrades kyrkan, den renoverades och byggdes ut. Därefter har kyrkan varit i ungefär samma tillstånd.

Kungsträdgården

På 1400-talet låg här slottets kålgård och köksträdgård. I slutet av 1500-talet anställde Erik XIV en fransk trädgårdsmästare som anlade en trädgård enligt renässansens strama ideal. Träd och växter importerades och ett orangeri uppfördes. Trädgården utvecklades till en avskild park innanför röda plank, dit endast hovets medlemmar och aristokratin hade tillträde. Under 1700-talet fick även välbeställt borgerskap vistas i parken, men först 1797 öppnades den för allmänheten.

På 1800-talet förvandlades Kungsträdgården till en öppen exercisplats när Karl XIII lät röja parken för att skapa ett övningsfält nära slottet åt sin adoptivson Karl Johan Bernadotte.

I slutet av 1800-talet blev Kungsträdgården ett centrum för nöjeslivet i Stockholm. De nuvarande lindarna i alléerna planterades under 1860-talet. I samband med Stockholms 700-årsjubileum 1953 fick parken en scen, friluftsserveringar och kiosker. På 1960-talet anlades en fontändamm i den norra delen av parken samt en konstfrusen isbana.

Mellan 1997 och 1998 genomfördes en omfattande omdaning av Kungsträdgården. Då anlades bland annat den nuvarande fontändammen, som också kan användas som scen med sittplatser för publiken. Runt bassängen står de japanska körsbärsträden som varje år i april och maj lockar mängder av stockholmare och turister.

Underbara nyanser av min favoritfärg – rosa.

Stockholms slott och Logården

Vi tar oss runt Kungsträdgården och de underbara blommande körsbärsträden. Vi fortsätter sedan mot Stockholms slott, och kommer förbi Logården där det ska renoveras. Sedan anläggande på 1930-talet har många trädgårdselement försvunnit och nu vill man försöka återskapa Logården så som den anlades för nittio år sedan.

Nationalmuseum ligger på andra sidan av Stockholms Ström.

Vaktavlösning vid Stockholm slott.

Gamla stan

Vi passerar slottet, men det hade varit roligt att göra en guidad tur här någon gång. Nu är det förstås stängt på grund av pandemin, så trist. Vi tar oss istället ett stenkast bort och kommer fram till Gamla stan. Ingen stadsvandring utan Gamla stan och givetvis kan man lägga mycket tid här för att vandra runt i alla spännande gränder. Gamla stan vill man inte stressa sig igenom men på dagens lilla vandring tar vi oss endast in i några av alla gränder, innan vi fortsätter över Riddarholmsbron till mysiga Riddarholmen.

Utsikt från Riddarholmsbron.

Riddarholmsbron

Redan på medeltiden fanns det en bro till Riddarholmen, Munkbron eftersom Riddarholmen då kallades för Gråmunkeholmen. Så småningom byggdes en valvbro, när järnvägen drogs fram ersattes bron 1867 av en gjutjärnsbro. Den nuvarande betongbron byggdes 1958.

Riddarholmen

När vi kommer fram till Riddarholmen är vi nästan själva här när alla turister har uteblivit. Det är en riktigt lugn och trevlig oas med fin vy över Riddarfjärden. De finns flera vackra byggnader och i det allra finaste ligger Svea Hovrätt. Här ligger även den vackra Riddarholmskyrkan som trots att det är söndag håller stängt.

Riddarholmskyrkan

På Riddarholmen ligger den ståtliga Riddarholmskyrkan. Kyrkan hette ursprungligen Gråbrödrakyrkan och invigdes omkring år 1300 som klosterkyrka för franciskanermunkarna, som hade etablerat sig här redan 1270.

Kyrkan är i dag mest känd som Sveriges kungliga gravkyrka. Här vilar bland annat de medeltida kungarna Magnus Ladulås och Karl Knutsson Bonde, och byggnaden bär på århundraden av svensk historia, mitt i hjärtat av huvudstaden.

Evert Taubes terrass och skulptur

Vi lämnar torget på Riddarholmen och går ned mot vattnet och ser den trevliga terrassen med möjlighet för ett bad. Här står även den fina statyn av Evert Taube, som stått här sedan 1990 och är skulpterad av Willy Gordon.

Sveriges normalhöjdpunkt 1900

En ganska oansenlig skylt visar en ovanlig sevärdhet: Sveriges normalhöjdpunkt år 1900. Punkten markeras av en runstensliknande gravering i en lodrät silverstav, fastsatt vid klippan bakom en låst järnlucka.

I slutet av 1800-talet pågick omfattande mätningar för att bestämma platsernas exakta läge på jorden. Förutom longitud och latitud var även höjden över havet viktig. Den första precisionsavvägningen i Sverige gjordes mellan 1886 och 1905, då cirka 2 500 fixpunkter inmättes. Som nollnivå valdes medelvattenytan i Stockholm år 1900, och normalpunkthöjden sattes till 11,800 meter över denna nivå. Numera använder hela Europa en gemensam nollnivå – Normaal Amsterdam Peil (NAP) i Amsterdam.

Att just den här platsen i Stockholm fick normalpunkten berodde på att Generalstaben höll till i byggnaden här, Schering Rosenhanes palats, som byggdes mellan 1652 och 1656.

Normalt sätt brukar vi fortsätta Riddarholmen runt och traska över Centralbron, det finns en gång- och cykelväg för att åter komma tillbaka mot Stadshuset. Vid vår senaste söndagspromenad är den dock under renovering så vi får snällt gå tillbaka över Riddarholmsbron och över Vasabron istället, lite längre, men inget att göra något åt.

Väl tillbaka vid Stadshuset fortsätter vi över gatan och passerar det gamla Serafimer lasarettet. Vi tar Hantverkargatan tillbaka även om den gatan inte bjuder på några vackra vyer, förutom Kungsholms kyrkan från 1688 som tronar uppe på höjden.

Vår lilla stadsvandring är slut och nästa gång är det nog dags att ta sig an Djurgården. Där är dock lite svårare med parkeringsplatser som är gratis, men kanske får vi ta och ställa bilen på någon intilliggande gata vid Gärdet.