Söderåsens Nationalpark i vårvindar

Att besöka våra svenska nationalparker har blivit omåttligt populärt under pandemiåret. De har blivit så pass populärt att i vissa nationalparker har man varit tvungen att använda sig av vakter för att skydda parken av alltför vårdslösa gäster som inte respekterar de regler som finns. Även vi har ryckts med i den nya folkrörelsen och blivit intresserade av Sveriges nationalparker och visst är det ett bra tillfälle att lära känna den svenska naturens variationsrikedomar genom att besöka dem.

Under en vårresa i april passar vi på att besöka Söderåsens Nationalpark. Det är inte en helt optimal dag vädermässigt för vårt besök på Söderåsen. På Söderåsens nationalparks webbsida beskrivs parkens landskap bestå av lummiga lövskogar där växtligheten domineras av bokskog.

I dag känns det långt till lummiga bokskogar när mörka moln med både kraftiga snö- och hagelbyar möter oss när vi kör från Örenäs slott strax utanför Helsingborg. Typiskt, när vi äntligen fått upp ögonen för Sveriges nationalparker, men vädret i april kan snabbt förändras, hoppfulla parkerar vi bilen och tar på oss våra varmaste kläder.

De röda byggnaderna är Naturum med restaurang och café.

Vandring på Söderåsen

Bredvid parkeringsplatsen ligger Naturum här finns det information över nationalparken. Vid Naturum finns även café och restaurang som ännu inte hunnit öppna för säsongen. Jag tittar istället in på nationalparkens webbsida och hittar ett flertal vandringsleder som kan vara passande för några timmars vandring.

Den kortaste slingan är Skärdammen runt med en längd på 900 meter,som tar cirka 20 minuter. De längre vandringslederna är Liakroksrundan på 7,2 kilometer och Hjortsprångsrundan på 7,7 kilometer, dessa bägge beräknas ta två respektive tre timmar. Ett par kilometer kortare är Kopparhattrundan på 4 kilometer med en beräknad tid på 90 minuter. Det finns andra även kombinationer efter tycke och smak.

Kopparhattrundan

Vi fastnar för vandringen som kallas Kopparhattrundan. Det ska vara en relativt lättgången vandringsled på 4 kilometer som även tar oss ner i dalgången vid Skäralid som jag har läst ska vara vacker att vandra i. Maken och jag träter lite om vilket håll vi ska starta, jag tycker vi ska ta höjden direkt, bäst att ta det jobbiga först men maken tycker tvärtom. Jag vinner och vi startar moturs med trapporna mot lite högre höjder, men inte nog att det går uppför, det kommer även en snöby med rejäl motvind.

Jag gissar att det måste vara ett strå vassare att vandra här om någon månad när parken står i skir grönska. Bokskogen är trots avsaknaden av blad ändå vacker med sina ståtliga träd vars grenar gnider sig mot varandra och som ger ett knakande eko nedför ravinens branter.

Kopparhattens utsiktsplats

Vi kommer snart upp på högre höjder och får fin utsikt över dalen och skogen. Precis som på beställning skingrar sig molnen och solen kommer fram, och idag känns det nästan som om solens strålar värmer oss eller så är det den lilla ansträngningen av uppförsbacken som gör oss varma. Vi kommer snart fram till Kopparhattens utsiktsplats där vi har en magnifik vy över dalen.

Här är det 150 meter överhavet, 90 meter ned till dalbotten och rakt över till andra sidan 300 meter. Namnet Kopparhatten är från 1800 -talet, Koppar kommer förmodligen av att gnejsgraniten i klippan är rödaktig och hatt som betyder höjd. Eller så kan det vara en systernamn till “Järnhatten”, en höjd i närheten? Ingen vet riktigt säkert.

Kanske stämmer sägnen om vallflickan som överfölls här av en svensk soldat när Skåne fortfarande var danskt. I tumultet lyckades hon knuffa ut mannen för stupet. Kvar på klippan låg hans kopparglänsande hjälm.

Uppe vid Kopparhatten har vi en fin utsikt över dalen.

Nedför

Vi går utmed ravinens kant och trots att vi är tidigt ute för säsongen möter vi flera familjer som vandrar från andra hållet och har en betydligt jobbigare och mycket längre uppförsbacke än vi har haft. För oss går det ganska brant nedför mot dalen och Skäralid. Och väl nere i dalen fortsätter det sedan lite lätt nedför, alltså är det nog bättre att gå moturs, om man inte gillar backar.

Det bekräftar också en vandrande herre som bor i ett av husen vid Söderåsens nationalparks entré, han har gått här sedan barnsben. Han berättar även att det kan vara riktigt vackert här när det är vinter om man har snö i parken. Isen och snön i dalen gör att hela landskapet lyser upp i ett vitt och glittrande täcke.

Här och där ligger spänger för bättre framkomlighet.

När vi kommer ner på botten av dalen går vi parallellt med ån. Det går spänger och små broar för att man på ett smidigt sätt ska kunna ta sig fram genom dalen.

Rårödpågens källa

Rent källvatten tränger upp ur berggrunden och ut i Skärån. Att vattnet är rent beror också på avsaknaden av enskilda avlopp, industrier och jordbruk.Tillförseln av gödning och kemikalier är minimal. Under alla tider har man kunna dricka det rena vattnet här på Söderåsen.

Den tragiska sägnen säger att källan sprang fram när en vallpojke “påg” från byn Råröd hittades här efter att ha fallit ned från klippan ovanför.

Stenmurarna

Den mossbelagda stenmurarna är riktigt gamla. De äldsta kan vara över 1000 år gamla, de anlade för att hålla betesdjuren borta från de hö – givande ängarna som tidigare bredde ut sig på dalens botten. Skogen i branterna och uppe på platån nyttjades som betesmark, här vallades fåren av vallflickor och vallpojkar. Det finns även stenmurar uppe i branten som bara är 150 år gamla och som anger ägogränser.

 

Dalen bildas

En kollision mellan Afrika och Europa gjorde att sprickdalar bildades. Sprickorna skär sig djup ner genom urberget och det är i en av dem som vi vandrar när vi går genom dalen. Från början fanns bara lodräta bergväggar längs sprickdalarnas sidor. Men så kom istiderna och under årtusendena sipprade vatten in i bergväggarnas småsprickor och hål. Vattnet frös till is, utvidgades och sprängde loss stenblock. Idag finns här stora rasbranter med block och sten. Klipporna syns fortfarande högst upp.

Till sist når vi fram till Skäraliddammen och vår vandring är slut för den här gången. Nu väntar en mumsig matsäck som intas vid ett av alla rastbord som finns vid Naturum.

Vad tyckte vi om Söderåsens nationalpark?

Vi är så förtjusta i Söderåsens nationalpark, dagens vandringen gav definitivt mersmak. Hit vill jag absolut återvända, gärna i skir vårgrönska eller i höstfägring. Vi blev tipsade om flera vandringsleder av en boende strax utanför parken och jag önskar verkligen att jag bott kvar i Skåne för då hade vi haft möjlighet att komma hit ofta.Det sista vi ser av parken är ännu en liten park i den stora som förmodligen Hertig av Skåne gett sitt namn till “Prins Oscars Naturlek”.

Hitta hit

Söderåsens nationalpark ligger cirka 5 mil öster om Helsingborg i Skåne. Nationalparken är en del av Söderåsen, en ås som sträcker sig från Åstorp i nordväst till Röstånga i sydost.