Västkusten, Norrland och en touch av Norge – En kombinerad vandring och bilsemester

Att sammanfatta sommarens första semesterresa känns bra för att själv få lite koll vad vi egentligen har gjort och vad som har missats. Jag hade som vanligt satt upp stora planer inför våra tre första veckors bilresa där nationalparker och landskapstoppar stod i fokus. Givetvis finns det mycket som tillkommer när man besöker de olika landskapen. Det finns en hel del andra sevärdheter som kommer med på köpet.

Jag hade faktiskt bara en enda bokning gjord innan vi reste iväg en vecka före midsommarhelgen. Det var en övernattning på Helags fjällstation som kändes nödvändig att boka eftersom vi helst inte ville dela rum med en främmande person. För att vara garanterade ett eget boende på fjällstationen var det tvunget att vara ute i god tid. Därför måste vi också anpassa resterande resa till just det datumet, eftersom det mesta var fullbokat.

Strömstad och Kosteröarna

Jag kom på den smarta idén att åka ner till Västkusten. På vägen dit hade vi tre landskapstoppar och en nationalpark och i Strömstad ligger både Bohusläns högsta topp samt Kosterhavets nationalpark. Alltså riktigt bra valuta för hyfsat få mil.

Strömstad är en riktigt trevlig sommarstad med lagom puls tidigt på säsongen. Vi hade en solig heldag ute på de vackra kosteröarna.

Fjällvandring i Dalarna

Efter ett par fina dagar i Strömstad var det dags att köra norrut. Eftersom vi inte kom in i Norge då, blev det en trist omväg som gjorde att vi inte hann besöka Värmlands topp trots att vi var så nära, ja faktiskt bara några kilometers bilväg. Tiden är som alltid en bristvara, men vi ville inte missa vår middagsreservation på Grövelsjöns fjällstation.

I Grövelsjön gjorde vi en längre fjällvandring till Dalarnas högsta topp, Storvätteshågna. En mycket fin vandring där vi testade vår delvis nya utrustning.

Helagsfjället och toppbestiging

Taggade efter två mils vandring körde vi upp till Funäsdalen. På väg dit hann vi att besöka Fulufjällets nationalpark. Den största bedriften kom ett par dagar senare när vi äntligen gjorde toppbestigningen av Helagsfjället. Både vandringen till och från Helagsfjällstation samt toppbestigningen gav oss blodad tand för vidare fjällvandring. Vi satt fart mot Arvidsjaur och tänkte att eventuellt göra en vandring i Pieljekaise nationalpark.

Mitt inlägg – Vi har bestigit Helagstoppen

Ändrade planer

Det är synd att säga att det blev för varmt, men temperaturen i norra Norrlands steg oroande mycket. Inte kul att vandra i för höga temperaturer och om vi ska bibehålla vårt nyvunna intresse för fjällvandring måste vi också välja platser som ändå känns att vi kan klara av.

Vi fortsatte därför upp mot Kiruna. Efter fjolårets katastrofväder med snöblandat regn och is på sjöarna ställdes då den vandringen in. Nu var vädret det motsatta, redan klockan åtta på morgonen steg temperaturen till strax under 25 grader. Vi tänkte att en vandring här passade bra, inte alltför tuff men ändå med vyer som ger mersmak. Det blev vandring både till Trollsjön nära Riksgränsen och fjället Njulla i den Abisko nationalpark.

Mycket är fullbokat

Värmen avtog inte utan det blev än varmare och vi som så gärna ville besöka Haparanda nationalpark tyckte det kunde passa bra att vistas ute i skärgården. Hur jag än letade var skärgårdsbåtarna fullbokade flera dagar framåt och min planering gick om intet.

Norge – Vår första utlandsresa efter coronaisolering

Då kom Norge lite som en skänk från ovan. Vi är ju fullvaccinerade sedan den 10 juni, våra covidbevis laddades hem och vi körde in i Norge. Det blev alltså Norge som blev det första land vi besökte utanför Sverige efter pandemiisoleringen. Det är aldrig fel med Norge som leverade sin allra bästa sida. Tyvärr har ju även norrmännen hemester och många av hotellen var fullbokade. Vi fick tre fantastiska dagar med vyer som gav lite tröst till vår avhuggna Norrlandsresa.

Hemresa via Östersund

Dagarna gick i ett rasande tempo och vi som startade våra dag redan halv sju på morgonen för att hinna med så mycket som möjligt började bli lite slitna.

Jag älskar att resa, jag älskar att åka bil mycket och långt, men någon måtta får det vara. Vi letade oss därför in i Sverige, körde via Östersund, ner mot Hälsingland och hann se några av de stora Hälsingegårdarna som ligger mellan Edsbyn och Alfta.

Vad var bäst med resan?

Utan tvekan är toppbestigningen det allra bästa äventyret under de här veckorna. Ett minne för livet och som även gett mig ett betydligt bättre självförtroende vad det gäller personliga utmaningar.

Vi har upplevt mycket fin och unik natur när vi ändå fick besöka hela fem nationalparker. Det blev sju och en halv landskapstopp. Ja den där halva får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Att fjällvandra har gett mig en helt ny värld. Visst har det varit varmt men att komma upp på kalfjället är storslaget och slår mycket av det jag hittills upplevt.

Vad var sämst med resan?

Det känns lite orättvist att tycka att något är sämst, till och med lite bortskämt. Det blir ju lite som det blir när tiden inte räcker till och när man inte har bokat det som måste bokas för att ha få just de dagarna som passar oss. Vi har missat två landskapstoppar trots ihärdig letande har vi faktiskt inte hitta dem. Dessutom körde vi helt sonika förbi en av de lättaste, irriterande är det minsta man kan säga.

Hela tre eller fyra nationalparker blev inte heller besökta på grund av för varmt väder. Men klart är att det kan givetvis vara en utmärkt anledning att fortsätta att besöka Norrland trots alla myggor och bromsar.

Var bär det av nu?

Efter ett par dagars vila och fix här hemma är det dags att göra en ny resa. Inget är planerat, det är sånt jag har lite svårt för, men resan bär söderut och kanske kan vi köra in i Tyskland. Spännande att ha lite tid över för nya upptäckter.