Riomaggiore i Cinque Terre – Charmig, pittoresk och alldeles underbar
Längst den dramatiska liguriska kusten ligger Riomaggiore – en av Cinque Terres fem pärlor och kanske den mest färgstarka av dem alla. Med sina pastellfärgade hus som klättrar uppför klipporna, smala gränder fyllda med doften av hav och citron, samt en stillsam småbåtshamn där tiden tycks stå still, bjuder Riomaggiore på en oemotståndlig blandning av italiensk charm och naturskön skönhet.
Det tog tid och många resor i Italien innan vi äntligen kom till Cinque Terre, men bättre sent än aldrig får man väl ändå lov att säga. Och det börjar faktiskt inte så bra när vi lämnar hotellet i Levanto där vi har vårt boende, då öser regnet ned. Vi har dessutom en bra bit att promenera och trots våra små paraplyer är både skor och byxor genomblöta när vi äntligen kan hoppa på tåget.
Trots att Riomaggiore ligger längst söderut blir det vårt första stopp bland de fem byarna i Cinque Terre. Vi bor ju i Levanto, norr om området, men det är ändå en perfekt utgångspunkt för att besöka samtliga byar.
Vi bestämmer oss för att sitta på tåget så länge som möjligt eftersom regnet smattrar hårt mot fönstren. Men tågresan är inte lång, det är bara ett par minuter mellan stationerna och snart är vi framme i den sydligast av de fem byarna.
Motvilligt kliver vi av tåget, väl medvetna om vilket väder som väntar. Men väl utanför stationsbyggnaden upphör regnet och vi kan skönja små blåa hål i den mörka himlen. Kanske, kanske kommer vädret att bli bättre.
Riomaggiore är den sydligaste av de fem byarna i det världsberömda området Cinque Terre, beläget i regionen Ligurien i nordvästra Italien. Byn är känd för sina färgglada hus som ser ut att ha staplas ovanpå varandra längs de branta klipporna, med smala gränder och trappor som slingrar sig mellan byggnaderna ner mot den lilla hamnen.
Det är en bit att gå mot själva stadskärnan och vi följer faktiskt bara strömmen av människor som tar sig uppför en ganska brant backe. På håll kan vi se ned mot stadskärnan. Kanske finns det även en annan väg för att ta sig till Riomaggiores lilla hamn där husen är som allra vackrast.
Riomaggiore har anor från 1200-talet och har länge varit en fiskeby, vilket fortfarande märks i dess autentiska atmosfär och det lokala köket. Färsk fisk och skaldjur har en självklar plats på ortens restauranger. Här möts traditionell italiensk landsbygdskänsla med en dramatisk kustmiljö, omgiven av vingårdar som klättrar längs sluttningarna och dess terrasser.
Byn är också en utmärkt utgångspunkt för vandringar längs de spektakulära lederna i Cinque Terre nationalpark, inklusive den kända kärleksstigen Via dell’Amore, som förbinder Riomaggiore med grannbyn Manarola. Trots sitt lilla format finns här gott om caféer, små butiker och lokala trattorior där man kan njuta av det genuina liguriska livet.
Vi nöjer oss dock med att ta tåget mellan byarna och promenera genom dem. En helt okej upplevelse det med, även om det skulle vara fint att se någon av byarna uppifrån någon av vandringslederna.
Efter ett par hundra meter i rejäl uppförsbacke går det nedför. Trots att vi är ganska tidigt ute på förmiddagen har det redan börjat bli en del folk ute på gatorna. Vi får också trängas en del med större transporter som ska leverera varor till de butiker, barer och restauranger som ligger i byn. Jag avundas inte chaufförerna som ska vända och backa med sina fordon bland de stora folkmassorna och i de trånga gränderna. Måste vara dagens lilla helvete för dem.
Riomaggiore kombinerar det bästa av italiensk småstadsidyll med närhet till natur och hav, vilket gör den lilla orten till en alldeles för populär men fortfarande charmigt destination för resenärer från hela världen.
Igenkänningen när vi tar oss ned till hamnen är stor och det känns som vi har varit här förut. Kanske är det en viss likhet med byarna på Amalfikusten eller så är det förmodligen så att jag sett alldeles för många bilder från denna så gulliga by.
Glada att regnet till sist har slutat och vi befinner oss i Riomaggiore.
Den lilla hamnen är ju inte särskilt stor och nu ligger fiskebåtarna uppdragna för dagen. Inte heller ett dopp lockar oss från klipporna utanför hamnen, men det går säkert att bada fortfarande. Det är trots allt bara september månad och fortfarande badvänlig temperatur.
Så härligt att äntligen få uppleva min första by i Cinque Terre. Att promenera genom Riomaggiores charmiga gränder gör det svårt att inte bli lite varm inombords. Det är precis så vackert och stämningsfullt som jag hade föreställt mig. Kanske är det lätt att bli extra tagen just för att det är första stoppet av de fem, men ändå, Riomaggiore har något alldeles speciellt.
Man kan undra efter besöket i Riomaggiore om någon av de andra byarna kan vara ännu vackrare? Det får vi snart veta, men först tar vi oss tillbaka till stationen och hoppar på ett nytt tåg.
