Upptäcktsfärd i Haparanda Skärgård Nationalpark
Haparanda Skärgårds Nationalpark är belägen längst ut i Bottenviken, och är en av Sveriges mest orörda och unika naturområden. Nationalparken består av ett pärlband av öar och skär, där sandstränder, klippor och frodig skog möts i en sällsynt nordlig skärgårdsmiljö.
Vårt mål är Sandskär, den största ön i nationalparken, känd för sina långa sandstränder, rika fågelliv och historiska spår från fiske- och lotsverksamhet. För att ta sig till Sandskär är det båt som gäller. Med vetskap om att vi ska besöka Haparanda strax efter midsommar när vi gör våra kommunbesök är det såklart ett måste för oss nationalparkssamlare att vara på alerten och även boka in rätt dag för båtturen till Sandskär.
Redan för ett par år sedan försökte jag boka plats på den båttur som går till nationalparken, men då var jag alldeles försent ute och alla platser var redan fullbokade. För att våra kommunresor i Norrland ska fungera krävs därför en ganska exakt planering, med fasta datum att förhålla sig till. Jag lyckades få ihop ett något stressigt men ändå fungerande upplägg, där även nationalparken kunde ingå. Tidigt i maj var jag på hugget och lyckades boka två biljetter till en tur i slutet av juni.
Men det kändes vanskligt. Hur skulle vädret vara? Det var ju en iskall inledning på sommaren och våra första dagar på Norrlandsresan var allt annat än munter, vad det gäller vädret. Vi följde väderprognoserna och som på beställning sken solen från en klarblå himmel samma dag som båtturen ska ske.
Båten till nationalparken går från hamnen i Nikkala. För att hitta hit kör man E4:an västerut från Haparanda centrum. Det är cirka 11 kilometer. Stora skyltar visar var man svänger av, och till hamnen är det ytterligare 6 km.
Vi bor passande nog på Haparanda Stadshotell och ska ta oss till båten som går klockan nio på morgonen vid hamnen i Nikkala. Det finns en liten parkeringsplats precis intill hamnen där vi parkerar bilen gratis.
Ett gäng på drygt tio person kliver punktligt ombord på den lilla båten och vi tuffar ut i maklig takt. Det är inte särskilt kallt men efter en stund blåser det upp ordentligt och vi sätter oss inne i hytten tillsammans med den trevliga kapten. Han har många spännande berättelser att delge oss och vi lyssnar intresserat av allt som händer och har hänt här i skärgården.
Haparanda skärgårds nationalpark består av ett av ett flertal öar, sandstränder, klapperstensfält och glesa skogar. Sandskär är den största och mest besökta ön, men har man egen båt kan man säkert besöka andra öar som förmodligen är helt befriade från nationalparksgäster.
Efter en timmes båtfärd är vi framme och hoppar i land på ön. Vi har nu att välja på att stanna kvar och softa i hamnen med omnejd, eller ta den markerade naturstigen på cirka 5 kilometer, som sträcker sig från fiskeläget Kumpula i söder där vi befinner oss till Nordudden i norr.
Något måste vi förstås göra eftersom vi har ett par timmar på oss innan båten tar oss tillbaka. Vi kan välja på att ta båten klockan 14.30 från fiskeläget i Kumpula eller bli upphämtade vid Nordudden klockan 15.00
Det är sagolikt vackert när vi anländer den lilla fiskebyn, Kumpula, klockan tio på förmiddagen.
Om nationalparken
Haparanda skärgårds nationalpark bildades 1995. Det är en förhållandevis ung nationalpark och tack vare den fortsatta landhöjningen formas ständigt nya stränder och dyner, och tillsammans med den rika floran och faunan skapar det ett levande naturarv.
Sandskär har en rik natur men även kulturhistoriska inslag. Besöket ute på Sanskär präglas av enkelhet när alla bekvämligheter som el, vatten och avlopp inte existerar. Det finns heller ingen butik för livsmedel, men närheten till naturen är lyx nog.
Vi väljer den fem kilometer långa naturstigen men först tar vi oss till Sandskärs kapell som ligger en bit bort från fiskebyn. Det är mycket lätt att ta sig på den breda tillgänglighetsanpassade rampen upp till kyrkan.
Sandskär kapell
Mitt på ön Sandskär, i ett vidsträckt och kargt hedlandskap, står Sandskärs kapell. Vi startar vårt besök med en liten kort promenad från fiskeläget för ett besök i det söta kapellet.
Redan under medeltiden etablerades fiskelägen på ön, och med kyrkoplikten från 1700-talet blev det nödvändigt att ha ett kapell på plats, så att fiskarna slapp avbryta sina fiskeperioder för långa kyrkobesök på fastlandet.
Kapellet är egentligen ett gammalt magasin som hörde till Björkö kyrka i Torneå. Runt sekelskiftet 1700/1800 flyttades det till Sandskär och återuppfördes där.
Kapellet är öppet för besök och vi stiger direkt in genom den enkla kyrkporten till ett nära nog kvadratiskt kyrkorum. Inredningen är mycket enkel med plankgolv, omålade timmerväggar och öppen takkonstruktion. Bänkarna består av täljda stockar på stöd vilket är praktiskt för att kunna flyttas vid behov, till exempel när kapellet vintertid användes som magasin för skötbåtar.
I närheten av kapellet finns lämningar efter äldre tider, gamla fiskelägen, husgrunder, stigar av sten och ett litet begravningsområde med fyra gravar. En av dessa tillhör en ung man från Öland som miste livet 1886 i samband med förlisningen av briggen Elvine.
Sandskärs kapell är ett annorlunda men charmigt, avskalat kapell.
Naturstigen
Efter besöket i kyrkan tar vi den markerade leden. Stigen är delvis spångad vilket gör det lättare att ta sig fram över våtare partier samtidigt som spängerna skyddar den känsliga marken. Det är en variationsrik och naturskön vandring med hedar, låg tallskog, strandängar och vidsträckta stränder. Längs vägen passerar vi även björkskog och inslag av urskog. En del blommor ser vi också utmed stigen.
I vårt informationshäfte över nationalparken finns det 20 informationspunkter utplacerade längs vägen. Till varje punkt finns förklaringar och intressanta fakta om växtlivet, djuren, öns geologi och kulturhistoria. Punkterna är markerade utefter stigen vilket gör att vi som besökare får lite information om växtlighet, djurlivet och miljön i landskapet. Sandskär är även ett viktigt fågelområde, över 250 fågelarter har observerats här.
Det är en lätt vandring. Den är platt, knappt en enda liten backe, men tar förstås en liten stund att promenera då vi vill ta del av informationen om floran och gärna stanna till och supa in vyerna. Tyvärr är det grymt mycket mygg, vilket gör att vi nära nog springer den sista delen fram till Norrudden.
Här tänker vi inta vår matsäck, men myggen attackerar oss var vi än försöker sätta oss. Till sist tar vi oss ut på den lilla brygga där båten ska hämta upp oss ifrån. Men inte ens då kan vi sitta ifred. Men som ett litet under, vänder vinden och det blåser upp något från havet och vips är alla myggor som bortblåsta.
När matsäcken är uppäten är tanken att vi ska gå tillbaka de fem kilometerna, men vetskapen om de jobbiga myggen gör att vi bara dunstar ned i sanden. Vi har hela två och en halvtimmes väntan innan båten kommer för att hämta upp oss, och jag som kan lida av att inget ha att göra tror att vi kommer att få det riktigt långtråkigt.
Men nej, det blir en helt fantastiskt skön eftermiddag på sandstranden. Vi träffar på den stackars renen som blivit kvar på ön efter issmältningen och som vandrar obekymrat förbi vårt lilla läger. Att gå barfota i den varma sanden känns skönt efter den svettiga promenaden genom nationalparken.
Runt 15 – tiden kommer båten för att hämta upp oss. Några av morgonens passagerare har valt att stanna kvar över natten. Det ska gå bra att hyra stuga vid hamnen och fiskebyn där det ligger några mindre enkla stugor.
Vi andra hoppar ombord och får en trevlig hemresa där vi möter likasinnade nationalparkssamlare. Ett par berättar att de nu bara har en enda nationalpark kvar att besöka och vi gratulerar förstås. Själva har vi minst sexton kvar att besöka.
Tips inför resan
Boka båtresan i god tid, hos Innala Tours. Det är ett begränsat antal platser. Kostnaden för en tur och returresa är 300 kronor per person(2025). Båtresan är subventionerad av Länsstyrelsen. Avgången sker från Haparanda hamn, Nikkala och tar cirka en timme.
Ta med matsäck och vatten. Det finns ingenting att köpa ute på Sandskär. Kläder efter väder, vädret kan slå om snabbt ute i Skärgården. Vi hade vandringskängor på fötterna, men lättare typ gympaskor går också bra.