På äventyr i Venedig – del 1

december 9, 2025 Christina

Venedig är en stad, där historiska kvarter, vindlande gränder och ett unikt nätverk av kanaler skapar en atmosfär som inte liknar någon annan plats i världen. Under vårt besök får vi uppleva staden både från vattnet och till fots, genom trånga gränder, över otaliga broar och längs de berömda kanalerna som ger Venedig dess särpräglade karaktär.

Drömmen om att återvända till Venedig har funnits i många år, trots att jag varit här tidigare. Då blev jag inte så förtjust att jag kände någon längtan att komma tillbaka. Men med tiden har både tanken och känslan av att återvända vuxit sig allt starkare. Och nu, till sist, är vi här igen, efter hela 21 år.

Efter att ha övernattat i badorten Caorle, en timmes bilfärd från Venedig, anländer vi till det stora parkeringshuset på parkeringsön Tronchetto (Isola del Tronchetto). Ön ligger precis utanför Venedig och är byggd uteslutande för parkering och för den färjetrafik som transporterar passagerare till och från staden.

Parkering i Tronchetto

Vi behöver inte leta länge innan vi hittar parkeringsplats, det är kanske inte det billigaste sättet att parkera. Vi betalar 29 euro per påbörjat dygn, vilket jag tycker är rimligt med tanke på att vi befinner oss i en av världens mest turisttäta städer. Dessutom känns parkeringsgaraget tryggt och fräscht. På morgonen har vi förberett oss genom att packa om från resväska till ryggsäck inför två dagar i Venedig. Känslan att lämna resväskan i bilen och i stället ta på sig ryggsäck, är lite som att bli en backpacker.

Glada över att äntligen vara på väg in mot Venedig lämnar vi bilen och beger oss ett par steg mot färjeterminalen där biljetterna till båtarna/vaporetto säljs. Vi är inte särskilt förberedda på hur båttrafiken fungerar, men får god hjälp i biljettdisken. Man behöver inte enbart förlita sig på personlig service, det finns även biljettautomater som gör det enkelt att köpa biljett på egen hand.

Båtarna kommer och går ofta. Det gäller bara att hålla koll på vilket håll man ska åka åt. Venedig är indelat i sex historiska stadsdelar, alla ska vara bra utgångspunkter beroende på vilken upplevelse man söker och vem man är.

Tidigt på morgonen har jag bokat hotell i stadsdelen, Dorsoduro, som anses vara lugnare och med en mer lokal känsla. Det ska även passa för oss som vill ha en stillsammare vistelse utanför folkmassorna men ändå med närhet till det mesta.

Vaporetto

Den kollektiva färjetrafiken i Venedig kallas vaporetto och är ett mycket smidigt sätt att ta sig fram med här. Vår första dag löser vi enbart enkelbiljett för 9,50 euro, eftersom vi bara ska till själva stadskärnan. Men om man ska åka runt mera finns det även ett dagskort för cirka 300 kornor (27 euro, hösten 2025). Det finns även 2 till sju – dagars biljetter. Biljetterna gäller även för flera av öarna utanför Venedigs stadskärna. Jag kan varmt rekommendera att använda vaporetto. Det är ett väldigt bra sätt för att transportera sig, men också för att se staden från vattnet.

Linje två, är en av de viktigaste linjerna, den går via parkeringshuset, Tronchetto och går till två olika delar av Venedig. Tar man den som går direkt mot Venedig kommer man snart till Piazzale Roma. Det är en ganska kort båttur men ger oss en vy mot stadens vattenkant och en del bostadsområden. Båten går sedan vidare mot Grand Canal där den passerar kända byggnader och palats vid kanalen när båten fortsätter mot Rialto och San Marco. Under färden ser vi ikoniska broar, kanaler, gamla palats och även en del av livet i kanalerna.

Känslan att vara i Venedig är inte alls dum. Båten är förvisso mer än full till sista plats. Vi trängs med både skolklasser och folk från världens alla hörn. Mestadels turister från Asien och yngre pensionärer. Dagen till ära är strålande vacker och givetvis ska Venedig upplevas i solsken och värme.

Fascinerande kanalsystem

Venedigs kanalsystem fungerar som ett nät av både yttre och inre vattenleder som tillsammans gör det möjligt att röra sig runt hela staden utan att använda gator. Längs stadens ytterkanter finns bredare vattenvägar där större båtar och färjor trafikerar mellan stadsdelarna och ut mot öarna.

Inne i staden löper mindre kanaler som förgrenar sig som ett eget gatunät, där vissa större leder fungerar som huvudstråk och andra smalare kanaler binder ihop kvarteren mer diskret. Tillsammans bildar de ett sammanhängande system där trafikflödet liknar ett lugnare, flytande vägnät, och där man kan ta sig både runt staden och genom den beroende på vilken väg man följer.

Station för att stiga av och på vaporetto.

Vi åker med ett par stationer och bestämmer oss snart för att hoppa av båten för att istället ta oss till fots för att uppleva lite av stadens gränder.

Venedig är dock större än vad man kan tro. Men vi har inte bråttom, klockan är inte mer än tidig förmiddag och vi kan inte checka in på hotellet förrän tidigast vid fjorton – tiden, vilket är en hel timme tidigare än brukligt.

Vi kliver av båten och plockar fram kartan vi fick vid informationsdisken när vi köpte biljetten, men den hjälper oss inte särskilt mycket. Till en början tycker vi att det är svårt att hitta i de trånga gränderna och samtidigt parera för alla turister. För om det finns någon plats i Italien där besökstrycket är närapå outhärdligt så är det i Venedig.

Efter en stund åker mobilerna fram och vi navigerar lättare med hjälp av google maps.

Man kan fråga sig varför vi alla ska till Venedig, och varför jag, liksom så många andra faller så handlöst för denna lite förfallna men ändå fascinerande stad. Kanske är det för att Venedig är en plats som inte liknar någon annan. Trots trängseln och virrvarret av gränder kommer det alltid att finnas något i staden som lockar. Känslan av att allt vilar på vatten, de skeva husen som speglas i kanalerna, ljudet av en båt som glider förbi, allt detta gör att Venedig vinner mitt hjärta, mer och mer.

Venedig är en märklig blandning av förfall och skönhet, en stad som får mig att vilja se mer även när folkmassorna blir för mycket. Men när vi väl lämnar de mest kända stråken öppnar sig plötsligt små stilla kanaler där vi kan andas ut för ett ögonblick. Det är just denna udda kombination av kaos och magi som får mig att förstå varför jag längtat hit igen.

På något sätt väcker Venedig både beundran och vemod. Husen reser sig direkt ur vattnet, och kanske kommer de en dag att ge vika för tiden och vattnets obevekliga krafter. Men just nu står allt kvar och vi får vara här och se det i sin skörhet.

Vi vandrar vidare med våra ryggsäckar genom gränder och över broar. Kanalerna dyker upp lite varstans. ibland går vi lite vilse men hittar tillbaka och följer åter turistströmmen.

Efter timmar i Venedigs gränder är det dags för lunch. Vi lyckas sno åt oss ett bord precis intill kanalen och kan njuta av både mat och av vyer över den livliga trafiken på kanalen utanför restaurangen.

Klockan går fort i Venedig och ganska nära restaurangen ligger vårt boende. Vi checkar in och kanske har jag bokat ett aningens sparsmakat hotell, men vill man inte betala alltför mycket och bokar samma dag man kommer till Venedig får man ta vad som erbjuds. Det finns en trevlig uteplats men rummet är inte det roligaste även om det fungerar bra för en övernattning.

Vi hinner inte misströsta särskilt länge innan vi tar oss ut i Venedigs gränder igen. Framåt eftermiddagen är det ännu mer turister än vid lunchtid och särskilt när vi tar oss mot de största sevärdheterna i staden. Sankt Marcusplatsen är förmodligen den allra största attraktionen i Venedig.

Sankt Markusplatsen

Snart är vi framme vid Sankt Markusplatsen, Venedigs mest berömda torg och ibland kallat ”Europas salong”. När vi kliver ut på torget möts vi av några av stadens mest ikoniska byggnader, den gyllene Markuskyrkan, det höga röda Markustornet och Dogepalatset där Venedigs ledare en gång styrde republiken.

På torgets tre sidor löper de långa Procuratie-byggnaderna med sina eleganta arkader, där caféer och små butiker ligger tätt, bland annat det klassiska Caffè Florian som funnits sedan 1700-talet.

Sankt Markusplatsen är förmodligen den mest populära platsen i Venedig och är en symbol för stadens historiska storhetstid, då torget fungerade som centrum för både handel, politik och festligheter. Arkitekturen är en blandning av bysantinsk prakt, gotik och renässans. Torget är en naturlig knutpunkt i staden, full av historia, arkitektur, vatten, liv och rörelse. Det är svårt att föreställa sig att Markusplatsen är Venedigs lägst belägna punkt, vilket gör att det ofta översvämmas vid ”acqua alta”, högt vatten och förvandlas till en glänsande spegelsjö.

Och visst är det något alldeles underbart att vara här, med kyrkklockorna som klämtar, musiken som strömmar från caféerna, folkvimlet runt oss och utsikten mot den blå lagunen där vaporetto, gondoler och småbåtar ständigt passerar.

För att besöka Markuskyrkan eller Markustornet krävs lite planering. Det går inte att dimpa ner samma dag utan att ha bokat biljetter, så tyvärr blir det inget av med det för vår del. Till nästa gång måste vi ha bättre framförhållning beroende på säsong.

Vi sätter oss istället en stund och njuter av ett varsitt glas prosecco och av musiken som spelas här på Florian Caffé, och visst är det galet dyrt, men ändå så värt.

På caféerna runt Markusplatsen, som Caffè Florian, Gran Caffè Quadri och Lavena spelas nästan alltid livemusik av små orkestrar som sitter utomhus under arkaderna. Repertoaren är en blandning av klassiska stycken som Vivaldi, Mozart och Strauss, blandat med lättare salongsmusik, valsmelodier och tidiga jazzinfluenser. Ibland smyger de även in välkända italienska sånger som O Sole Mio eller andra romantiska melodier som passar perfekt till torgets stämning.

Visst kan det kännas lite överreklamerat, men känslan av att sitta på Markusplatsen och njuta av musiken, atmosfären och det vackra torget är ändå något alldeles särskilt. Tiden saktar in, och för en stund kliver vi in i en annan epok, där tonerna och sorlet från all världens människor smälter samman till en stämning som bara finns här, i hjärtat av Venedig.