Söderåsens nationalpark i höstfärger

Söderåsens nationalpark bjuder på en av Skånes mest imponerande naturupplevelser under hösten. I oktober skiftar bokskogarna i starka nyanser av gult, orange och rött, och då blir parkens dramatiska raviner och utsiktsplatser särskilt vackra i höstljuset. Hösten är nog den bästa tiden att njuta av den skånska naturen, när färgerna är som allra vackrast.

Söderåsen är nog en av de nationalparker som vi gillar allra bäst av dem som vi hittills besökt. Vi har besökt parken ett par gånger tidigare men inte lyckats pricka in de sprakande höstfärgerna. Under vårt senaste besök nu i mitten av oktober är vi ute i god tid och lyckas pricka helt rätt när det gäller ett besök i när landskapet glöder i sina mest färgstarka nyanser.

Under vår senaste besök i Skåne har vi fokus på naturen. Vi vill vara ute så mycket som möjligt och hade förstås hoppas på strålande solsken som väderprognosen utlovat. Nu blir det ju inte alltid som prognoser utlovar, vi har minst sagt ett mulet och ganska trist väder när vi framåt senare delen av förmiddagen kommer fram till Söderåsens nationalpark.

Söderåsens nationalpark ligger i nordvästra Skåne, nära Ljungbyhed. Det tar ungefär 40 minuter med bil från Helsingborg. Parken sträcker sig över delar av Söderåsen och omfattar dramatiska dalgångar, bokskogsklädda höjder och vackra utsiktsplatser. Man hittar entréer till parken vid Skäralid och Röstånga, båda lättillgängliga med bil via väg 13.

Själva tar vi oss till huvudentrén i Skäralid där det finns en stor parkeringsplats. Idag är det trots en dag mitt i veckan förhållandevis många bilar på parkeringsplatsen. Det duggar lite lätt när vi kliver ur vår varma bil, men vädret är ändå milt och snart upphör regnet helt.

Jag vet precis vart vi ska gå för att uppleva det bästa av parken, den fyra kilometer långa Kopparhattrundan, som både är den mest klassiska och populära leden. Den går upp till Kopparhatten, en av Söderåsens högsta punkter med storslagen utsikt över Skäralidsdalen. På hösten är vyerna här extra spektakulära med gyllene trädtoppar så långt ögat når.

Det finns flera andra slingor som rekommenderas bland annat Liakroksrundan cirka 7,5 km lång. Slingan tar vandraren genom både lövskog och längs kanten av ravinen. Perfekt om man vill ha en längre men ändå hanterbar dagstur. Vill man ha en kortare promenad rekommenderas  Odensjön, nära Röstånga, en mystisk, nästan cirkelformad insjö omgiven av branta skogsklädda väggar. Sedan går delar av den längre vandringsleden, Skåneleden också genom parken, så vill man vandra längre finns goda möjligheter att kombinera olika sträckor.

De flesta startar sin vandring vid Skäralid, där man också hittar Naturum Söderåsen, besökscentrum med information om parkens natur, geologi och djurliv. Härifrån utgår flera av de vandringsleder med olika längd och svårighetsgrad.

Även vi startar vår vandring här och den tänkta 4 kilometer långa Kopparhattrundan. Men i år går det inte som planerat. Den mycket branta men smidiga trappan som leder upp till leden är plötsligt borttagen. En skylt bekräftar detta vid starten. Vi kan läsa att sträckan nu blir ett par kilometer längre och går även ett bra stycke på asfaltsväg. Typiskt irriterande.

Här kan man läsa den senaste informationen om händelser i Söderåsens nationalpark 

Vi väljer att gå leden medsols istället för motsols, och jag minns att den sträckningen innebär betydligt mer uppförsbacke. I efterhand känns det ändå som rätt beslut att starta vid sjön, särskilt med tanke på att en del av leden går på asfalt. Det var skönt att ha den delen mot slutet, istället för att börja med den.

En del av leden går på välbyggda spänger som är tillgänglighetsanpassade, men ganska snart blir spängerna mer rangliga och marken övergår till att vara lite stenig men framförallt lerig. På vissa håll känns spängerna dessutom i lite dåligt skick, inte alls vad man förväntar sig av en nationalpark. Nåväl, det är inte värre än att leden ändå klassas som lätt om än ganska tungt när det börjar stiga uppför.

Sprickdalen som leder fram till Kopparhatten i Söderåsens nationalpark är en av södra Sveriges mest imponerande naturformationer. När man vandrar genom dalgången, som kallas Skäralidsdalen omges man av höga, branta klippväggar och en tät, grönskande lövskog som bildar ett nästan trolskt landskap.

Längs dalens botten rinner den stillsamma Skärån, som slingrar sig fram mellan stenar, rötter och mossa. Jag är glad att jag satte på mig vandringskängorna eftersom marken är ganska fuktig. Trots att vi både blir omsprungna och möter en hel del andra vandrare är det en stillsam tur genom lövskogen.

Ravinen finns tack vare geologiska krafter som sträcker sig miljontals år tillbaka i tiden. Söderåsen är en så kallad horst,  ett område som har pressats upp ur jordskorpan. Sprickdalen är ett resultat av att berget sedan har spruckit och sjunkit ner mellan två förkastningslinjer.

Det är alltså inte en dal som formats av glaciärer, som många andra svenska dalgångar, utan en så kallad sprickdal eller ”fossil kanjon”, skapad av rörelser i jordskorpan under den geologiska urtiden. Under årmiljonerna har sedan erosion och rinnande vatten hjälpt till att forma och fördjupa landskapet ytterligare.

Den fuktiga, skuggiga miljön nere i ravinen skapar gynnsamma förhållanden för många arter som är beroende av hög luftfuktighet och svalka. Här växer rikligt med mossor, ormbunkar och skuggälskande växter som ofta är ovanliga på andra håll i södra Sverige. Gamla, döende och döda träd får ligga kvar, vilket gynnar svampar, insekter och andra organismer som lever av förmultnande ved.

Fågellivet ska vara rikt i parken, men kanske är våren en bättre tid för att höra fågelkvitter. Vi kan läsa på informationsskyltarna att både spillkråka och forsärlan trivs här vid vattnet. En annan informationsskylt berättar att i skymningen sveper fladdermöss in mellan träden i jakt på insekter.

Efter någon kilometer börjar det gå uppför och det är ganska brant på sina ställen. Stigen är dock ganska bred, här och var stannar vi till för att pusta ut lite och för att njuta av vyerna som blir alltmer dramatiska. Landskapet nedanför öppnar sig gradvis.

Snart når vi vandringens höjdpunkt, Kopparhatten. Här möts vi av en av Skånes mest storslagna utsikter. Landskapet öppnar sig i en dramatisk vy över Skäralidsdalen långt nedanför. Nu under hösten kan vi se ut över de branta ravinväggarna, klädda i flammande höstfärger Det ser nästan ut som att träden stupar lodrätt ner mot den smala dalgången där Skärån slingrar sig genom landskapet. Storslaget!

Längs nedstigningen norrut från Kopparhatten finns flera utsiktsplatser där man kan stanna till och blicka ner över dalen. Även om vyerna kan likna varandra, är det ändå fascinerande att följa skiftningarna i landskapet, särskilt den färgprakt som vi upplever under hösten.

Sakta men säkert tar vi oss nedför och åter mot Skäralid och Naturum där bilen står parkerad. Trots den sista kilometern på asfalt är vi riktigt nöjda med vår lilla vandring.

Läs mer: Söderåsens nationalpark i vårvindar

Ny led har dragits sedan trappan från Naturum togs bort.