Två slott vid Mälardalen – Grönsöö och Skoklosterslott i höstskrud

Hösten härjar som bäst men vi längtar ut på en bilresa trots att vi egentligen borde vara hemma någon gång och ta hand om hemmet. Jag har inga stora krav alls så här en ledig lördag , men något vill jag ändå se och göra för att skingra tankarna efter veckans arbete.

Gärna något nytt, utomhus och inte för långt bort är kriterierna för dagens lilla utflykt. Något nytt missar vi, men det är länge sedan vi besökte de bägge slottsparkerna Grönsöö och Skokloster. Helst vill vi gärna besöken slotten även på insidan, men det kan man glömma när man har kommit in i en höstmånad. Allt är stängt och kommer så förbli till slutet av maj.

Att besöka slottsparker är inte fy skam trots höstrusk. Det är stillsamt och vackert när vi traskar runt slotten vid två av Mälarens stränder. Häng med på en tur i två slottsparker i höstfärger.

Ståtliga lindar, många av dem har stått här sedan 1700 – talet, framför Grönsöö slott.

Grönsöö slott

Vi behöver inte åka särskilt långt den här höstlördagen för att hitta ett slott, bara några mil sydväst om Enköping ligger Grönsöö slott.

Slottet ligger vid Mälarens strand, och även om slottet är stängt för säsongen är slottsparken öppen men om vi kommit ett par veckor tidigare hade caféet varit öppet. Nu är allt stängt och vi är helt själva här, faktiskt härligt på sitt vis, inga andra besökare att trängas med.

Lite historia

Det var Gustav II Adolfs lärare, sedermera riksrådet Johan Skytte, som fått Grönsöö som donation och lön för undervisning av den blivande kungen. Slottet byggdes mellan åren 1607 och 1611 i tysk holländsk renässansstil.

Från början var slottet en långsträckt tegelbyggnad med fyra hörntorn och branta tak. På bilder ser slottet riktigt tjusigt ut. Mellan tiden 1698 – 1726 drogs slottet in av kronan. Den första privata ägaren efter reduktionen var Erik Odelström som lät riva hörntornen, slottet genomgick under denna tid en omfattande förändring. När Carl Posse blev ägare till slottet 1754 fick Grönsöö slott det utseende det har idag. Posse lät även anlägga en trädgård med figurklippta lindar samt en dubbel allé med kastanjer. Han byggde även en bro till fastlandet.

Även familjen Falkenberg var ägare av slottet under en tid.

År 1776 togs Grönsöö över av läkaren David von Schulzenheim känd för att ha infört   smittkoppsympningen i Sverige. Under Schulzenheims tid utvecklades parken i tidens romantiska anda. Den vackra kinesiska paviljongen byggdes 1786 nere vid vattnet och blev inredd med snäckor och mineraler från Ostasien.

Idag kan man kika in genom fönstren och få en inblick i hur det såg ut för länge sedan.

Under 1700 – talet planterades både häckar och alléer, efter inspiration av barocken. Terasserna mot sjösidan samt häckarna av lind och den dubbla allén av höstkastanj är i huvudsak samma träd sedan planteringen på 1760 talet.

Kinesisk paviljong från 1786, nymålad 2021.

Från tidigt 1800 – tal blev Beata Sofia Benzelstierna ägare till slottet och så småningom kom hennes svärson hovmarskalken Reinhold Fredrik August von Ehrenheim att inleda släkten Ehrenheims tid på Grönsöö slott. Familjen har slottet än idag i sina ägor.

Snäckor och mineraler dekorerar insidan av den kinesiska paviljongen.

På lite håll ser vi stugan där det finns ett café, tyvärr är det stängt för säsongen.

Grönsöö är en av Mälardalens bäst bevarade slottsanläggningar, med ett mångskiftande byggnadsbestånd. I ett av husen ligger ett café med bästa utsikt över Mälaren.

Slottsparken

Vi tar oss tillbaka mot slottet och parken. Det är ingen stor park men lyser upp vackert denna lite mörka höstlördag. Fortfarande lever sommarblomster men det är nog bara en tidsfråga innan blommorna kommer att frysa ihjäl.

 

Det finns fortfarande en hel del äpplen att skörda.

Inredningen på Grönsöö slott

Under århundranden har inredningsstilen präglas av tidens stilideal. När slottet var nybyggt på 1600 – talet finns takmålningar som Johan Skyttes son Bengt Skyttes son utförde i bottenvåningen. David Schulzenheim ändrade övervåningens inredningar till den gustavianska tidens ljusa färger.

I matsalen finns 1800 – talet representerat än idag och som till viss del nyinreddes av Pehr von Ehrenhemiem på omkring 1865.

Mycket av det gamla finns forfarande kvar på slottet även om varje generations familjer har sin egen stil och smak.

Besöka slottet

Under sommarmånaderna kan man besöka slottet genom guidad visning, tiderna är ganska begränsade med en till eventuellt två visningar i grupp om tjugo personer, till en kostnad av 160 kronor per person.

Hitta hit

Från Stockholm kör vi mot Enköping via E 18 och svänger av vid avfarten Grillby där även Grönsöö slott är skyltat. Vi kör sedan ett par mil på mindre och ganska vägar tills vi kommer till ön Grönsöö. Vi kör över en liten bro från fastlandet och fortsätter knappt en kilometer tills vi är framme. Vägen är mycket väl skyltad.

Skokloster slott

Även om det är länge sedan, har jag besökt Skokloster slottet många gånger. Min mormor som är född i Skokloster sprang som barn på slottet och även mamma min, lekte på slottet och det är inte så konstigt eftersom slottet inte hade några boende här förrän på 1940 – talet. Slottet hölls ändå igång och hade personal som fanns där på plats.

Jag har varit på slottsvisning ett par gånger, men då har jag haft mina egna barn med mig och hade fullt sjå att hålla reda på dem som var i varierande åldrar. En del minns jag givetvis och att slottet är mycket sevärt råder ingen tvivel om.

Lustigt eller sjukt är att tiden bara går så himla fort, helt plötsligt är barnen vuxna och jag räknar att det är minst femton eller snarare tjugo år sedan vi besökte Skokloster sist. Det är alltså hög tid att även gå på slottsvisning men slotten i Sverige är öppet endast under sommarmånaderna och till dit är det långt. Vi får hålla till godo av fina Skokloster i utomhusmiljö.

Skokloster – Lite historia

Carl Gustaf Wrangel och Anna Margareta von Haugwitz hade gift sig i ett fältläger i Tyskland sommaren 1640. Anna Margareta var bara 18 år då de gifte sig och när det trettio åriga kriget pågick som bäst hann paret få fem barn. De fick elva barn men de flesta av barnen hann aldrig nå vuxen ålder, ett av barnen som föddes under belägringen av Leipzig 1642, Margareta Juliana levde till vuxen ålder.

1653 reste paret hem till Sverige och Skokloster där slottsbygget tog fart med hjälp av den tyske arkitekten Caspar Vogel. I januari 1654 togs det första spadtaget till slottet och fyra år senare var den östra flygeln ned mot sjön färdig  till det yttre och hela tio år senare var även västra delens murar och tak klara.

Tidvis stod bygget stilla då det saknades både pengar och arbetskraft. Arbetskraften bestod i sockenbor och soldater, tillresta dalkarlar och dalkullor.

Slottet blev en uppvisning av de främsta i Europa av konstsamlingar och inredningar. Den finaste gästrumssviten stod klar 1672 då riksänkedrottningen Hedvig Eleonora och sonen Karl XI med sitt hov kom på besök.

Carl Gustaf Wrangel avled 1676, slottet var då långt ifrån klart invändigt. Dottern Margareta Juliana fick ta över och genom hennes make Nils Brahe kom slottet i släktens ägo.

Först på 1940 – talet kom slottet att bli åretruntbostad när familjen von Essen flyttade in på bottenvåningen. Staten äger slottet sedan 1967 samt de cirka 50 000 inventarierna. Slottet blev ett statligt museum och ingår i dag i myndigheten Statens historiska museer.

Höst i Skokloster slottspark. 

 

Oavsett årstid är Skokloster värt ett besök.

Vacker trädgård på slottets baksida.

Stenhuset

Redan när ett kloster grundades här vid mitten av 1200 – talet  fanns en tegelugn just på den plats där stenhuset byggdes. Huset består av flera byggnader som byggts ut och ihop. I en av dessa byggnader bodde  några präster som kom till slottet för att hålla gudstjänst och nattvard till nunnorna.

På 1500 – talet övertog kronan klostret. Herman Wrangel och Margareta Grip fick Skokloster 1611  och gjorde stenhuset det till sin huvudgård. Sonen Carl Gustaf föddes här 1613 och fyrtio år senare startade han slottsbygget.

När slottet var färdigt omkring 1700 fick gårdsfolket använda Stenhuset som bostad. Här bodde bland annat hovmästaren, kamreren och fogden. Byggnaden fick sitt nuvarande utseende på 1740 – talet.

Vi hittar en bild hur slott och park såg ut för ganska länge sedan.

Skokloster kyrka

Till och från slottet passerar vi Skokloster kyrka. Här ligger min gammelmormor Emma och gammelmorfar Karl Otto begravda. Kyrkan uppfördes förmodligen under 1200 – talet. Efter reformationen kom kyrkan att förfalla men på 1600 – talet när fältmarskalk Herman Wrangel år 1611 fick Skokloster gård som gåva, kyrkan kom att restaureras och det Wrangelska gravkoret tillkom 1639.