Storuman, Vilhelmina och Åsele – Tre kommuner i Västerbottens inland

Sommaren 2025 kör vi runt för fullt i Sveriges nordligaste breddgrader. Vi fortsätter vår resa för att besöka Sveriges 290 kommuner. Vi har endast ett fåtal kommuner kvar och i norra Sverige är det ganska många mil mellan kommunerna. Den här gången tar vi oss till hjärtat av Västerbottens inland och möter fantastisk natur i kommunerna Storuman, Vilhelmina och Åsele.

Resan går norrifrån och vi tar oss vidare söderut. En efter en betar vi av de kommuner som ligger utmed vår färdväg. Det är ganska många mil att färdas här uppe i norr men naturen gör resan till rent nöje. Då och då är det dags att stiga ur bilen och titta lite närmare på vad kommunerna har att erbjuda.

Storuman

Vi har lämnat Sorsele kommun och kör vidare genom glesa barrskogar och öppna myrmarker innan vi till slut når fram till tätorten Storuman. Tätorten Storuman ligger precis vid strandkanten av en vacker sjö med samma namn.

Storuman är porten till fjällvärlden i väster. Kommunen sträcker sig långt västerut till Hemavan och Tärnaby, två av Sveriges mest kända skidorter och fjällresmål. Från Tärnaby kommer ju flera av våra största alpina skidstjärnor, som Ingemar Stenmark och Anja Pärson.

Historiskt har området varit hemvist för samer i tusentals år. Renskötsel, jakt och fiske präglade livet långt innan svenska nybyggare kom till trakten under 1700- och 1800-talen. De första svenska bosättningarna fick ofta statligt stöd, staten ville befolka inlandet och säkra gränserna västerut. Orten som idag heter Storuman hette ursprungligen Luspen, men bytte namn 1924 i samband med att järnvägen och därmed utvecklingen nådde orten.

Storuman växte fram som ett typiskt inlandssamhälle under 1900-talet, med skogen som ryggrad i ekonomin. Skogsbruket var länge en av de största näringarna, både genom avverkning, sågverk och transporter av timmer via järnväg och älvar. Än idag är skogen en viktig resurs, men de stora arbetsplatserna har förändrats.

Under 1950- och 60-talet levde många av statliga jobb, inte minst tack vare Vattenfall och den stora utbyggnaden av vattenkraft i området. Flera stora dammar och kraftverk byggdes under den här tiden, bland annat i Umeälven, och det skapade tillfälliga arbetstillfällen och gav kommunen ekonomiskt stöd som än idag ger avkastning genom Storumans andel i olika bolag.

Men när utbyggnaden var klar, och mekaniseringen tog fart inom skogsbruket, började antalet arbetstillfällen minska. Avfolkningen, som drabbat många inlandskommuner, började också kännas av här.

Idag lever många av de cirka 5 577 invånarna i Storuman på en kombination av offentlig sektor, turism, småföretagande och fortfarande viss industri och energi. Kommunen är en stor arbetsgivare där skolor, vård och omsorg sysselsätter många. Dessutom är transport och logistik viktiga.

Orten fungerar som en knutpunkt, både för väg och järnväg. Inlandsbanan går genom kommunen, och flera företag inom transportsektorn har sina baser här. Ett spännande exempel på modern utveckling är att Storumans kommun har varit med i flera elvägsprojekt och tester av självkörande transporter i kalla klimat.

Vårt besök i Storuman

Vi börjar vårt besök i Storuman med att köra genom det lilla samhället som finns i tätorten Storuman. Här ligger kommunhuset och det blir ett besök både på framsidan, den mest pampiga entrén som dock inte är öppet. För att besöka kommunhuset går man in bakvägen. Lite synd eftersom byggnadens framsida ligger med fin utsikt över sjön.

Huvudentré på baksidan av byggnaden.

När vi besöker Storuman skiner solen och vi har en behaglig temperatur. Vi tittar runt lite bland några butiker och ser kommunens bibliotek.

Jag letar efter några av kommunens bästa sevärdheter och förstår att det förmodligen är fjälltrakterna med orterna Tärnaby och Hemavan som är kommunens stora dragplåster både sommartid och vintertid. De största aktiviteterna kommunen erbjuder finns i fjällvärlden med vandring, skidåkning, jakt och fiske. Nu hinner vi bara med ett kortare besök i kommunen och hittar ett populärt utsiktstorn, Luspholmen. Vi tar oss dit och får en fin vy över Storuman och dess sjö.

Fin vy från utsiktstornet, Luspholmen.

Jätten Stalo

Någon som inte går att passera obemärkt är Jätten, Stalo. Det är en stor röd staty med klubba på axeln och är skapad som ett landmärke här i Storuman. Den symboliserar både det samiska kulturarvet och de mystiska berättelserna från samisk mytologi. Enligt berättelserna var Stalo en ond och kraftfull varelse som jagade människor men som ofta lurades och besegrades av de listiga samerna.

Vilhelmina kommun

Från Storuman till Vilhelmina är det knappa sju mil. Vi sätter fart och anländer Vilhelmina tidig eftermiddag i ett strålande solsken. Det passar utmärkt att stanna till en stund för att se oss omkring. Och Vilhelmina är inte särskilt stort men det finns en hel del intressanta sevärdheter precis intill det lilla centrum som sträcker sig genom orten.

Namn efter drottning

Vilhelmina är en stillsam ort vid foten av fjällvärlden, men dess namn bär på en kunglig historia. Från början hette platsen Volgsjö, uppkallad efter den närliggande sjön med samma namn. Men år 1804 beslutades det att byta namn, inte på grund av något lokalt, utan för att hedra en drottning.

Det nya namnet blev Vilhelmina, till ära av Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden, dåvarande drottning av Sverige och gemål till kung Gustav IV Adolf. Det var kyrkoherden Eric Nordlund som föreslog namnbytet. Det låg helt i linje med tidens anda, att ge svenska samhällen mer kungligt klingande namn, som ett sätt att knyta landsbygden närmare centralmakten i Stockholm.

Drottning Wilhelmina var känd som en bildad och kultiverad kvinna, men levde ett olyckligt liv i ett politiskt turbulent Sverige. Efter makens avsättning 1809 skildes de, och hennes tid som svensk drottning blev relativt kort. Trots det lever hennes namn vidare här i Lapplands inland, där orten Vilhelmina blev en symbolisk länk mellan fjällens nybyggare och kungahuset.

Det är inte bara Vilhelmina som bär drottningens namn i Lapplands inland. I själva verket finns tre orter i samma region. Orterna. Fredrika, Dorotea och Vilhelmina är alla uppkallade efter drottning Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden.

På 1790- och 1800-talen var det vanligt att man ville smickra kungahuset genom att ge nya kyrk- och sockenplatser kungliga namn. Så blev det här, Fredrika fick sitt namn 1799, efter drottningens förstanamn. Dorotea, som tidigare hette Bergvattnet, döptes om samma år, efter hennes andranamn och Vilhelmina fick sitt namn 1804, när Volgsjö socken bytte namn till drottningens tredjenamn.

Lite historia

Även Vilhelmina har sina rötter i det samiska området och var länge bebodd av samer innan nybyggare började komma hit under 1700-talet. Vilhelmina växte fram som ett nybyggarsamhälle med starka band till både samisk och svensk kultur, vilket än idag speglas i ortens identitet.

Nybyggarna erbjöds skattelättnader och mark för att slå sig ner i inlandet, ofta i svåra förhållanden. I takt med detta växte samhället Volgsjö fram, som 1804 fick namnet Vilhelmina. Kyrkan blev central, både som maktsymbol och samlingsplats, vilket förklarar varför Vilhelmina kyrkstad spelade en så viktig roll.

Under 1800-talet etablerades fler gårdar och små byar runt om i kommunen. Skogsbruket växte fram som en viktig näring i takt med att sågverksindustrin i kustområdena expanderade. Många män arbetade säsongsvis som skogsarbetare eller flottare. Under 1900-talet skedde en fortsatt modernisering med bättre vägar, skolor och infrastruktur.

På 1950- och 60-talen industrialiserades delar av samhället, men Vilhelmina förblev i stor utsträckning beroende av naturbaserade näringar som skogsbruk, jordbruk, renskötsel och fiske. Samtidigt började utflyttningen från glesbygden ta fart, något som har påverkat Vilhelmina ända in i vår tid.

Besöka Vilhelmina kyrkstad

En av de bästa sevärdheterna i Vilhelmina är kyrkstaden. Här finns ett fyrtiotal små kyrkstugor, som användes av långväga kyrkobesökare från fjällen och byarna under 1800- och 1900-talet. Dessa stugor är byggda i trä och ser ut som små timmerhus. Under högtider som jul, påsk och midsommar samlades människor här för gudstjänst, dop, bröllop och socialt liv.

Några av stugorna är öppna att besöka och vi får en intressant och god inblick i hur det var att övernatta i en kyrkstad.

Mysigt samhälle med stor fjällvärld

Runt kyrkstaden finns också ett par kaféer, ateljé och ett museum som ligger lättillgängligt att besöka. Det är en hel del turister som har letat sig hit och kanske beror det på att Vildmarksvägen inte ligger så långt härifrån. Vilhelmina är ju en del av den natursköna vägen.

Läs mer om Vilhelmina och Vildmarksvägen

Även Vilhelmina har fjällvärlden inpå knuten och erbjuder några av Lapplands vackraste landskap. Marsfjället, ett dramatiskt fjällmassiv i söder, är ett populärt mål för vandrare och naturälskare. I området finns också Borgafjäll, med både fjällhotell, vandringsleder och skidåkning på vintern.

Museum

För den som är intresserad av lokal kultur finns Vilhelmina museum, som ligger i det gamla tingshuset. Här berättas om nybyggarlivet, samisk kultur, skogsbruk och det hårda livet i inlandet genom århundradena.

Vilhelmina kyrka

Högt upp ligger på en kulle ligger Vilhelmina kyrka. Den nuvarande kyrkan byggdes 1842–1847, men platsen hade en kyrka redan från 1793, då nybyggarna och staten började organisera den kristna verksamheten i området. Den äldre kyrkan revs när den nya byggdes, men delar av det gamla materialet återanvändes.

Kyrkan är byggd i trä, vilket är typiskt för norra Sverige, och den är målad i en varm, vit färg med ett klassiskt torn. Invändigt är kyrkan ljus, luftig och enkel i sin stil, men ändå stämningsfull. Vid vårt besök stannar vi dock i farstun då en mindre gudstjänst hölls i kyrkan.

Självklart besöker vi även kommunhuset som känns ovanligt stort för kommunens cirka 6 229 invånare.

Åsele kommun

När jag planerade resan för de norrländska kommunerna var det en kommun jag hade svårt att få till. Skulle vi ta Åsele när vi körde norrut eller på tillbakavägen söderut? Hur jag än planerade var det tidsmässigt inte alls bra. Men alla kommuner måste besökas och det kändes ändå bäst att ta den på vår färd söderut. Det blev en rejäl avstickare men Åsele är en kommun som överraskade oss positivt och där vi stannar lite längre än planerat.

Kommun lite vid sidan av

Åsele kommun ligger även den i Västerbottens län i norra Sverige, i landskapet Lappland. Det är en glesbefolkad kommun som präglas av stora skogar, många sjöar och en närhet till fjällnatur. Centralorten heter Åsele, och kommunen ligger inåt landet, en bit från kusten. Den gränsar till flera andra kommuner, bland annat Vilhelmina i norr, Dorotea i väster, Sollefteå i söder (i Västernorrlands län) samt Lycksele i öster. Närmaste större städer är bland andra Örnsköldsvik och Umeå. Inte konstigt att Åsele kom lite på sniskan i min planering.

Åsele är en glesbefolkad kommun som präglas av vild och vacker natur med stora skogar, sjöar och vattendrag. Det finns gott om möjligheter för jakt, fiske, vandring och skoteråkning.

Lite historia

Åsele har en lång historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Området har varit bebott av samer i tusentals år, och det är en del av det traditionella samiska området Sápmi. Det svenska nybyggandet tog fart under 1600-talet när staten aktivt uppmuntrade kolonisation av inlandet. År 1674 grundades Åsele lappmark, som blev ett viktigt centrum för både svenska nybyggare och samer.

Under 1800-talet växte Åsele som kyrkplats och handelscentrum. Orten hade en kyrka redan från 1600-talet, men Åsele kyrka som står idag byggdes på 1800-talet och är fortfarande ett landmärke.

Åsele kommuhus

Mitt i ortens lilla centrum ligger kommunhuset. Kommunen tjänar cirka 2 694 invånare. Ibland har jag faktiskt svårt att förstå varför man inte slår ihop de minsta kommunerna med andra lite mindre kommuner. Svaret är kanske inte så enkelt då det finns många aspekter att tillgodose. I de mindre kommunerna vill man säkert bevara den lokala demokratin och man kanske är rädd att ortens lokala intressen inte kommer att vara så viktiga om det blir för många samhällen att värna om. Men 290 kommuner,  är i mitt tyckande väl många.

Åsele hembygdsmuseum

Mitt i Åseles lilla samhälle ligger ett av Norrlands största friluftsmuseer med över 20 byggnader. Här kan man besöka bland annat skolhus, handelsbod, sameviste och gamla bostadshus. Vi tar oss tid och spanar vi in hur livet i Åsele var förr.

Vi hinner dock inte att besöka hela museet, men ett par av husen tar vi oss en titt i. Under sommaren har museet olika aktiviteter som hantverksdemonstrationer, guidningar och evenemang som visar hur man levde och arbetade förr. Här får man uppleva historien på nära håll och se hur det var att bo och leva i Åselebygden förr i tiden.

På Hembygdsmuseet finns många gamla och intressanta prylar att titta på.

Konstvägen Sju Älvar

Innan vi lämnar Åsele ser vi en skylt vi sett på flera platser under vår bilfärd genom vissa delar i Västerbotten. Konstvägen Sju Älvar är en konst- och turistväg som sträcker sig cirka 350 km från Umeå vid kusten till Dorotea i inlandet, längs väg 92 och delar av väg 45. Längs vägen finns 13 permanenta konstverk placerade i naturen, skapade av olika konstnärer. Vägen passerar över sju älvar därav namnet. I Åsele kan man bland annat se konstverket ”Poem Imaginaire” av artistduon Bård Breivik och Per Barclay, som ligger vid Stamsjön, strax utanför Åsele tätort.

Resan genom kommunerna Storuman, Vilhelmina och Åsele har tagit oss genom delar av Lapplands inland i Västerbottens län. Området präglas av skog, sjöar och älvar, med små tätorter, rik kulturhistoria och närhet till naturen. Varje kommun har sina egna kännetecken, men har också många gemensamma förutsättningar och och utmaningar som präglar livet i inlandet.

Läs mer om våra kommunbesök på sidan:

“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 271 – 273 / 290