Hildesheim – Världsarv med charmig småstadskänsla

Jag hade aldrig hört talas om Hildesheim innan jag kom hit, men Hildesheim överraskade oss helt. Den charmiga staden visade sig ha en blandning av historiska kyrkor, färgglada korsvirkeshus och en livlig stadskärna i norra Tyskland strax söder om Hannover.

Det är en ganska kulen höstdag när vi färdas genom Tyskland. Vi behöver ett stopp på vägen innan vi kan ta oss vidare norrut mot Sverige. Det är tidig eftermiddag och regnet hänger i luften. Jag har ännu inte hittat något boende för natten, men mycket pekar åt storstaden Hannover. Att övernatta snabbt i en storstad brukar sällan bli lyckat, så jag blickar i stället utanför Hannover och fastnar för Hildesheim, som ligger knappt fyra mil söderut.

Vi svänger av autobahn en stund senare för att se om Hildesheim kan vara något för oss. Snart konstaterar vi att det blir perfekt med en övernattning här, och vi hittar ett passande hotell nära stadskärnan. Vi checkar in, lämnar bilen på parkeringen och ger oss sedan ut till fots för lite sightseeing.

Lite historia

Hildesheim ligger i den tyska delstaten Niedersachsen, strax söder om Hannover. Staden grundades omkring år 815 som biskopssäte och blev tidigt ett viktigt religiöst och kulturellt centrum. Staden växte under medeltiden tack vare handel och hantverk, och byggnader som Mariendom och St. Michael’s Church gjorde Hildesheim känt långt utanför regionen. Under 1300- och 1500-talen fortsatte ekonomin att blomstra, delvis genom stadens deltagande i Hansaförbundet, även om krig och konflikter då och då påverkade befolkning och handel.

Hildesheim industrialiserades på 1800-talet, men under andra världskriget förstördes stora delar av stadens historiska centrum av bombningar 1945, inklusive många korsvirkeshus vid Marktplatz. Efter kriget återuppbyggdes vissa byggnader snabbt, men många historiska hus låg i ruiner under flera decennier.

St. Andreaskyrkan

Den stora återuppbyggnaden av de mest berömda korsvirkeshusen ägde rum först mellan 1987 och 1989. Anledningen till den sena rekonstruktionen var bland annat att man ville samla tillräckligt med historiskt material, dokumentation och resurser för att kunna bygga upp husen så exakt som möjligt. Detta har gjort Hildesheim till ett modernt centrum som samtidigt bevarar sin medeltida charm och kulturarv, med byggnader listade som världsarv av UNESCO.

Efter att ha letat reda på vad Hildesheim har att erbjuda för ett kortare besök är det framför allt stadskärnan som nämns vara sevärd. Vi bor nära det mer moderna centrum som känns livligt så här en gråmulen eftermiddag i början av november. Det finns många butiker och vi har att göra en stund innan vi når den historiska stadskärnan med de imponerande korsvirkeshusen.

Korsvirkeshus

Korsvirkeshusen i Hildesheim finns i två huvudområden. Det första är Marktplatz, den historiska marknadsplatsen i stadens centrum, där flera rekonstruerade korsvirkeshus bildar en pittoresk miljö. Många av byggnaderna på torget förstördes vid bombningen i mars 1945, men som nu är återuppbyggda med stor noggrannhet för att återge stadens gamla karaktär.

Det andra området ligger söder om innerstaden, i kvarter som Brühlviertel, Gelber Stern och Hinterer Brühl. Där finns flera äldre originalhus som i högre grad undkom krigets förstörelse. Vi hann dock inte med det området under vårt korta besök, men jag tror att det kan vara trevligt att besöka detta under sommaren, då blommor och värme kan förgylla kvarteren ännu mer.

Markplatz 

Vi satsar istället på Markplatz denna lite ruggiga eftermiddag. Här är hela torget fyllt med vackra korsvirkeshus. Under andra världskriget förstördes stora delar av stadens gamla centrum, inklusive många av de historiska husen. Vid rekonstruktionen byggdes de upp igen med stor noggrannhet efter originalritningarna, och det visar inte bara hantverksskicklighet och stadsbyggnad från 1500-talet utan också att återuppbyggnaden är ett fint exempel på hur försvunna miljöer kan väckas till liv igen. Det är faktiskt svårt att förstå att byggnaderna är så pass nya.

Knochenhaueramtshaus

Det största och vackraste av korsvirkeshusen är Knochenhaueramtshaus, eller Slaktarkråets hus. Det uppfördes ursprungligen år 1529 som byggnaden för stadens slaktargille. Med sina cirka 26 meter i höjd räknas den som ett av de högsta och mest imponerande korsvirkeshusen i hela Tyskland. Huset förstördes under slutfasen av andra världskriget 1945, men har återuppförts i originalstil mellan 1987 och 1989, med noggrann omsorg om de historiska detaljerna. I dag rymmer byggnaden både en restaurang och stadens museum. Vi äter själva middag här senare på kvällen.

Bäckeramtshaus ”Bagergilleshuset

Intill Knochenhaueramtshaus står Bäckeramtshaus. Det är en elegant men något enklare byggnad med symmetrisk fasad och klassicistiska inslag. Tillsammans med Knochenhaueramtshaus bildar de en helhet som ger en levande bild av Hildesheims gamla hantverksgillen. Huset är från 1825 men återuppbyggdes även det 1989.

Tempelhaus

Det äldsta huset vid Markplatz är Tempelhaus, Det är byggt redan 1350 men ombyggd flera gånger. Huset är ett av de få som är byggda i sten(på medeltiden) och ser lite annorlunda ut med sina två torn. I byggnaden hittar vi stadens turistbyrå.

Wedekindhaus

Alldeles intill Tempelhaus ligger Wedekindhaus vars fasad anses vara ett mästerverk och många besökare rankar huset som torgets vackraste byggnad. Det byggdes 1598 och har fått sitt namn av dess ursprungliga ägare köpmannen Hans Wedekind. Under slutfasen av andra världskriget totalförstördes huset men byggdes upp efter kriget och var färdigt först 1989. Huset är ett av de mest utsmyckade renässanshusen i Hildesheim med vackra träsniderier, inskriptioner och figurer längs fasaden.

Marktbrunnen eller Rolandbrunnen

Mitt på Hildesheims Marktplatz finns den lilla fontänen Marktbrunnen, ibland kallas den också för Rolandbrunnen. Fontänen uppfördes omkring år 1542 och är dekorerad med stadens vapensköld och olika reliefbilder. Fontänen är ett historiskt monument som speglar stadens status under 1500 – talet.

Hildesheimer Rathaus / Stadshus

En av stadens äldsta och mest betydelsefulla byggnader är Rathaus. Det uppfördes ursprungligen under 1200-talet och har sedan dess varit centrum för stadens styre och administration. Byggnaden har genom århundradena byggts om och utvidgats, bland annat i gotisk stil på 1400-talet, vilket gav den dess karakteristiska fasad med spetsbågar och stora fönster.

Under andra världskriget skadades även rådhuset svårt i bombningarna 1945, men har restaurerades noggrant under efterkrigstiden. I dag fungerar det både som stadshus och som en symbol för Hildesheims långa tradition av självstyre. Interiören rymmer historiska salar och konstverk.

Marktplatz i Hildesheim är stadens hjärta, och förutom de vackra korsvirkeshusen fungerar torget som en naturlig samlingspunkt för både invånare och besökare. Här finns flera kaféer, restauranger och små butiker, och torget är ofta platsen för olika evenemang och marknader året runt. Under julen förvandlas det till en traditionell julmarknad där ljus, dofter och musik. Jag kan föreställa mig att det måste vara en nästan sagolik upplevelse att besöka Hildesheim i december.

Mariendom 

Från Markplatz tar vi oss vidare till Hildesheims domkyrka eller Mariendom, vilken är en av Tysklands äldsta och mest betydelsefulla kyrkor. Den grundades redan på 800-talet, kort efter att staden blivit biskopssäte, och har sedan dess varit centrum för det kyrkliga livet i Hildesheim. Katedralen är tillägnad Jungfru Maria, stadens skyddshelgon, och har genom seklerna byggts om och ut i olika stilar, från tidig romansk till gotisk och senare barock.

Mariendom förstördes nästan helt under bombningarna 1945, men återuppbyggdes efter originalritningarna. En omfattande restaurering genomfördes även mellan 2010 och 2014, då man tog fram kyrkans ursprungliga, enkla romanska formspråk. Sedan 1985 står Mariendom, tillsammans med St. Michael’s Church, på UNESCO:s världsarvslista, som ett enastående exempel på romansk arkitektur och kristen kulturhistoria i Europa.

Inne i Hildesheims Mariendom finns många konstskatter och symboliskt laddade föremål. Kyrkorummet är stilmässigt enkelt men rymmer verk med stor historisk och teologisk betydelse. Bland de mest kända föremålen finns Bernwardsdörrarna och Bernwardspelaren, båda från 1000-talet, samt gravar över flera biskopar och vackra altarskulpturer.

Heziloleuchter – Hezilos ljuskrona

Det första vi ser när vi kommer in i den mäktiga katedralens mittskepp är den så vackra, Hezilos (Heziloleuchter) ljuskrona, en av Mariendomens mest imponerande konstskatter. Den tillkom under biskop Hezilos tid på 1000-talet och är tillverkad i förgylld brons med en diameter på omkring sex meter. Ljuskronan är ringformad och kallas ibland Himmelkrone ”himlens krona”, eftersom den symboliserar det himmelska Jerusalem. Ringen är dekorerad med små städer, portar och torn som representerar den himmelska staden.

När Hildesheim bombades 1945, förstördes nästan hela stadskärnan, inklusive stora delar av Mariendom. Taket och valven störtade in, och kyrkan stod som en ruin. Men Hezilos ljuskrona klarade sig, mot alla odds. Redan 1942 beslutade man att evakuera domens ovärderliga konstverk på grund av de allt tätare bombningarna i Tyskland.

Ljuskronan demonterades noggrant och förvarades i säkra bergsförråd i närheten av Hildesheim. Där låg den skyddad under resten av kriget. Efter krigsslutet togs delarna fram igen, restaurerades varsamt och sattes åter upp i samband med återuppbyggnaden av katedralen. När Mariendom återinvigdes 1960 hängde Heziloleuchter åter över koret, i princip oskadd.

Christussäule – Kristussäulen (Bernwardsäule)

Ett annat intressant konstverk är  Kristussäulen eller Bernwardsäule och är ett av de mest unika konstverken från tidig medeltid i Europa. Den skapades omkring år 1020 på uppdrag av biskop Bernward von Hildesheim och är gjuten i brons. Kolonnen är cirka 3,8 meter hög och består av en spiralformad relief som slingrar sig uppåt längs hela pelaren.

Kristussäulen berättar om  Jesu liv  i 24 scener, från dopet i Jordan, till intåget i Jerusalem. Genom att följa berättelsen i spiralform ”läser” man kolonnen som ett bildmanus, där varje avsnitt flyter in i nästa. Figurerna är livfulla och uttrycksfulla, med en berättarglädje som är ovanlig för sin tid.

Bernwardstüren – Bernwardsdörrarna

En av de mest kända konstskatterna från tidig medeltid är Bernwardsdörrarna (Bernwardstüren). Dörrarna beställdes omkring år 1015 av biskop Bernward von Hildesheim, som ville skapa något som kunde mäta sig med de stora kyrkdörrarna i Rom. De består av två enorma bronsplattor och väger tillsammans över 1,8 ton. Varje dörr har åtta reliefscener som berättar bibliska historier.

Den vänstra dörren skildrar scener ur Gamla testamentet, från Adams och Evas skapelse till Kains mord på Abel. Den högra dörren visar scener ur Jesu liv, parallellt med de gamla testamentets berättelser. Dörrarnas figurer är ovanligt uttrycksfulla för sin tid, ansiktsuttryck, kroppsrörelser och känslouttryck är detaljerade och levande. Det är en visuell predikan i brons. Mäkta imponerande!

Mariendom i Hildesheim har många andra konstskatter utöver ljuskronan, dörrarna och kolonnen. I glasmontrar i sidoskepp och krypta finns förgyllda föremål som kalkar, monstranser, relikskrin och liturgiska kläder, dekorerade med ädelstenar och emalj. Objekten visar Hildesheims rika konstnärliga tradition och kyrkans makt under medeltiden.

Katedralgården

Vi lämnar Mariendom och tar oss ut via en sidodörr till katedralgården eller Domhof. Här står det lilla Michaeliskapellet som är en del av katedralens historiska miljö och används ibland för mindre andakter eller minnesstunder.

I mitten av Domhof finns också några mindre gravar. Dessa är gravplatser för tidigare biskopar eller viktiga personer kopplade till Mariendom. Det är inga stora gravmonument utan mer diskreta markeringar, men de visar hur Domhof historiskt har fungerat som en helig och begravningsplats intill katedralen.

Der Tausendjährige Rosenstock – Den tusenåriga rosenbusken

Kanske är det den tusenåriga rosenbusken (Der Tausendjährige Rosenstock) som platsen är mest känd för. Vildrosen av arten Rosa canina. Enligt legenden tappade kejsare Ludvig den fromme en relik av Jungfru Maria på just denna plats, och när han fann den igen hade en ros växt upp på marken, ett tecken på att kyrkan skulle byggas här.

Rosenbusken har en dramatisk historia. Under bombningen av Hildesheim 1945 förstördes nästan hela plantan, men skotten överlevde nere vid rötterna och rosen har sedan dess återigen börjat växa. Rosenbusken är inte bara ett botaniskt underverk utan också ett symboliskt monument över mer än 1000 års historia. Tyvärr har alla rosor försvunnit nu i november månad och det enda vi kan se är gulnande blad.

Avslutning i kvällsmörker

Vi avslutar vår kväll med ett återbesök vid Markplatz och det vackra korsvirkeshuset, Knochenhaueramtshaus, för en middag på restaurangen som ligger i huset. Här serveras klassisk tysk mat och som alltid innan vi lämnar Tyskland är det schnitzel som gäller, gärna med en god sås och ett glas rött vin. Helst ska det vara öl men inte på hösten.

När vi lämnar Hildesheim morgonen därpå är vi riktigt nöjda med vårt spontana besök i denna trevliga stad. Tyskland har så mycket att erbjuda, och bara genom att svänga av autobahn hamnar man ofta i en helt annan miljö, ibland till och med i en annan tid. Nästa gång vi letar boende, och det är sommar, måste vi återvända för att upptäcka ännu mer.

Hur hittar man till Hildesheim?

Hildesheim ligger cirka 13 mil norr om Kassel och 32 mil söder om Puttgarden. Det är lätt att nå staden med bil från autobahn och passar utmärkt för ett stopp vid genomresa i Tyskland. Från Puttgarden går det färjor till Rødby i Danmark och till Malmö är det ytterligare cirka 19 mil, alltså en lagom dagsetapp.

Läs mer om Tyskland – titta in på min sida om Tyskland.