Vandring till Treriksröset

Treriksröset är platsen där Sverige, Norge och Finland möts, en unik punkt där tre länder delar gräns. Länge har vi tänkt att göra turen mot Treriksröset och nu till sist får vi tillfälle att besöka den så efterlängtade platsen. Vår resa börjar i den lilla byn Kilpisjärvi, omgiven av vidsträckta fjäll och sjön Kilpisjärvi, och även med mycket regn och mygg. Trots en väderprognos som lovar ösregn trotsar vi vädret när vi hoppar på båten M/S Malla för en tur med vandring mot Treriksröset.

Egentligen börjar det hela med en bilresa från Haparanda. Vi lämnar ett soligt och varmt Haparanda och tar oss via Torneå älv. Man kan välja att antingen köra på den svenska eller från den finska sidan. Vi börjar på den svenska eftersom vi har flera platser som vi vill besöka under den cirka 47 mil långa bilresan.

Resan tar hela dagen och vartefter dagen går blir vädret allt sämre. Inget regn ännu, men vi vet att det är på ingång. Det är inget alternativ att strunta i Treriksröset nu när vi är så nära. Det är ju inte dagligdags vi befinner oss i dessa trakter och vädret är ju inget att göra något åt.

Första delen av vägsträckan är trevlig att köra men när vi går in i Finland strax söder om Pajala blir vägen dock sämre. Det är ändå inte så mycket trafik, mestadels husbilar och ett fåtal personbilar.

I god tid har jag bokat boende för natten. Det är förhållandevis dyrt att bo i Kilpisjärvi och jag tackar mig själv för mitt snabba beslut att boka redan i maj månad, då jag ser att priserna har ökat kraftigt sedan min bokning gjordes. Vi vill bo nära båten som tar oss över sjön till startpunkten för vandringen mot Treriksröset, så jag bokade in oss på Kilpisjärven Retkeilykeskus Rooms, en kombinerad stugby med både hotellrum och camping. Här ingår en utmärkt frukost, och det finns även en restaurang på området. Perfekt för en smidig övernattning innan vandringen.

Rummet är ganska litet och enkel, men det fungerar gott och väl för en natt och utsikten från fönstret är fin. Dessutom är det gångavstånd ned till den lilla hamnen där båtarna som trafikerar sjön Kilpisjärvi över till Koltaluokta, där vandringsleden mot Treriksröset börjar.

Att ta sig till Treriksröset

Hur tar man sig då till Treriksröset? Ja, det mest populära alternativet är att ta båt över sjön Kilpisjärvi till platsen Koltaluokta. Härifrån är det bara är cirka 3 kilometers vandring till själva riksröset. Båten som trafikerar sträckan heter M/S Malla och om den blir fullsatt används även M/S Maria. Turen  går under sommarsäsongen, vanligtvis från slutet av juni till september. Båtturen tar cirka 30 minuter, och därefter följer man en tydlig led längs fjället fram till monumentet. Kostnaden för den korta båtturen är 60 euro per person tur och retur (2025). Minst sagt svindyrt.

För den mer vandringsintresserade finns alternativet att gå hela vägen från Kilpisjärvi, en sträcka på cirka 11 kilometer enkel väg. Leden går genom Malla naturreservat, förbi fjällsluttningar, små vattendrag och vackra vyer. Det är en kuperad men välmarkerad stig, och vandringen tur och retur tar omkring 6–9 timmar beroende på tempo och väder. Man kan förstås också välja att gå ena vägen och ta båten tillbaka, eller tvärtom.

Det går även att ta sig till Treriksröset från Norge, exempelvis via fjällområdena nära Kautokeino, men dessa rutter är mer krävande och kräver god planering och utrustning. En annan, mer äventyrlig möjlighet är att paddla kajak över sjön Kilpisjärvi, förutsatt att du har rätt utrustning och erfarenhet.

Vår båttur startar klockan tio lokal tid, alltså klockan nio svensk tid. Jag har blivit förvarnad om att det är bra att vara ute i god tid eftersom man inte kan förboka båtturen. Båten tar cirka 45 passagerare och om den blir fullsatt sätter man in båt nummer två. Men om det är färre passagerare än fem blir turen inställd.

Vi är såklart på plats i god tid. Det ösregnar. Vandringskängorna sätts på och med både regnjacka och regnbyxor är vi kanske ett gäng på 20 personer. Alltså vi kan slappna av, båten kommer att gå och den är långt ifrån fullsatt. Och tacka sjutton för det, 60 euro för en båttur på 2 x 30 minuter är ocker. Men värst är det ändå med vädret.

Man betalar sin resa på båten och det fungerar med både euro och svenska kronor i kontanter men även med kort. Vi ser knappt handen framför oss när vi tuffar ut på sjön. Verkligen trist när fjällvärlden här annars är så vacker. Regnet smattrar mot fönstren och vi förbereder oss på en blöt vandring. Men så syns en liten lucka på himlen, den öppnar sig allt mer och precis när vi stiger av båten slutar det att regna.

Vi skyndar på. Vi har precis två timmar på oss för att vandra de dryga 6 kilometerna tur och retur samt förstås att stanna till och kolla in dyrgripen, Treriksröset.

Några luttrade vandrade har rejält bråttom. De säger till varandra att de ska vara först. Såklart får man de bästa bilderna vid monumentet om det inte är några andra vandrare där. Vi går också ut hårt men har inte en chans att hänga på. Jag blir varm av alla kläder som jag har på mig och det är minst sagt klafsigt i terrängen efter allt regn.

Efter en stund blir vi dessutom omkörda av ett annat par men som god trea är vi i mål. Så löjligt, att tävla men det har förstås sina fördelar att gå snabbt fram till monumentet och ta det lite lugnare på tillbakavägen.

Bred och fin stig till en början. 

Stigen smalnar av och lite här och där finns spänger för att slippa den värsta leran.

Framme vid Treriksröset

Vandringen tar faktiskt lite längre tid än vad man kan tro. Jag tänker max 25 minuter men det är lite längre än 3 kilometer, åtminstone på min klocka. Men drygt 30 minuter har vi att göra och till sist ser vi det efterlängtade monumentet, Treriksröset. Det som vi redan under mellanstadiet fick läsa om i skolan. Markeringen i Skolatlasen, ett läxförhör i skolan om viktiga platser och nu över 50 år senare är vi på plats.

Varm men lycklig!

Vad är Treriksröset

Själva Treriksröset består av ett gulmålat betongmonument som står i vattnet, precis där de tre länderna möts. En liten gångbro gör det möjligt att gå ända fram till platsen där gränserna korsas. Treriksröset markerar alltså den punkt där Sverige, Norge och Finland möts. Det nuvarande riksröset, som står i vattnet och är målat i gult, restes år 1926 och är världens nordligaste.

Men gränsdragningen i området går betydligt längre tillbaka i tiden. Den första formella markeringen av gränspunkten mellan Sverige och Norge som då inkluderade Finland, eftersom Finland tillhörde Sverige skedde redan år 1751. När Finland senare blev en del av Ryssland år 1809, behövde gränsen ritas om, och efter flera förhandlingar sattes ett nytt riksröse upp år 1897.

Det gamla röset från 1897, som är gjort av sten, finns fortfarande kvar – bara några meter från det nuvarande monumentet i betong.

Ett par varv runt Norge, Sverige och Finland blir det på den lilla bryggan som går runt monumentet. 

Vi blir kvar en stund runt monumentet men någon vidare sikt har vi inte mot fjälltopparna som ligger precis bakom Treriksröset. Det är dock inte lång tid vi kan stanna kvar här ute. Vi måste ju gå tillbaka till båten som stannar max två timmar. Några i vårt gäng väljer att vandra tillbaka de 11 kilometerna till Kilpisjärvi men vädret är alldeles för trist för det och för att inte tala om myggen. Bara att gå snabbt.

Tillbaka i klafs, klafs…

Vi går nästan lika snabbt tillbaka och har en cirka 15 minuter till godo. Vi hinner äta lite mellanmål innan turen går tillbaka till Kilpisjärvi. Där öppnar sig åter himlen och det ösregnar i hela vägen till Kiruna och ja faktiskt hela kvällen där också.