Chioggia – Venedigs charmiga kusin
I Chioggia, strax söder om Venedig, möts vi av kanaler, färgglada hus och ett lugnare tempo än hos kusinen i norr. I Chioggia samsas fiskebåtar med små caféer, och vardagslivet flyter på långt från turiststråken, som en mer jordnära version av sin berömda granne.
Efter två ganska intensiva dagar i Venedig återvänder vi mot kvällningen till parkeringshuset i Tronchetto. Vi är lite matta efter dagens alla intryck med båtturer på kanalerna och utflykter till öarna Burano och Murano. Smått överväldigande av allt vi upplevt under dagen försöker vi nu hitta ett nytt boende, inte alltför långt bort men ändå en bit söderut.
Vi hamnar mitt i den täta kvällstrafiken i utkanten av Venedig, vilket ger mig tid att leta efter en bra plats för övernattning, gärna någonstans där vi också kan få till lite bad och kanske en trevlig stadskärna. Jag bläddrar igenom ett par skärmdumpar jag sparat på mobilen och hittar Chioggia, som jag tydligen vill besöka. Det ligger bara sju mil från Venedig, vilket känns perfekt. Dessutom lyckas jag hitta ett passande hotell vid stranden, bara någon kilometer utanför stadskärnan. Sagt och gjort så kör vi i långsam fart dit.
Vi kommer fram till Chioggia och märker att staden har en lite ovanlig form. Den ligger längst ner i den venetianska lagunen och breder ut sig både över fastlandet och ut mot en ö. Det är ute på ön som Chioggias stadskärna ligger och där kanalerna slingrar sig fram mellan husen, förbundna av små broar, och ger en känsla som påminner lite om Venedig.
Passande nog ligger den stora sandstranden alldeles intill och beroende på var man befinner sig på stranden är det någonstans mellan tre och en kilometer ut till ön och stadskärnan.
Vi är dock ganska sena när vi anländer till Chioggia, och trots att vi bor mot den stora stranden känns det inte aktuellt för ett dopp utan mer för en middag. Snart mörknar det också och trötta efter vår intensiva dag i Venedig bestämmer vi oss för att fortsätta vår promenad mot stadskärnan Chioggia morgonen därpå.
Det är en dryg kilometer att promenera till själva stadskärnan vilket är en lagom tur att gå i morgonsol. Snart når vi den bro som tar oss vidare mot stan. Efter ytterligare en kort promenad kliver vi in i en vacker värld av kanaler, broar och hus. Kanske är det inte så likt Venedig som jag ville tro men väldigt charmigt ändå.
Chioggia är mycket mer än bara en “lillasyster” eller som jag säger en ”kusin” till Venedig, det är en av lagunens äldsta och mest levande städer, med en egen tydlig identitet.
Chioggia har rötter långt tillbaka i antiken, och området var bebott redan under romartiden. Under medeltiden växte staden i betydelse som handels- och fiskecentrum.
Ett avgörande ögonblick i stadens historia var Chioggiakriget, då Venedig och Genua kämpade om kontrollen över handeln i området. Striderna utspelade sig till stor del här, och Venedigs seger befäste dess makt i regionen.
Under flera hundra år var Chioggia en del av den venetianska republiken, och fisket har sedan dess varit stadens ekonomiska ryggrad. Än idag har Chioggia en av Italiens största fiskeflottor, och stadens fiskmarknad är en central del av vardagslivet.
Till skillnad från Venedig är Chioggia mer vardaglig och mindre polerad. Här bor och arbetar människor året runt, vilket ger en mer genuin atmosfär. Kanalerna, broarna och de smala gatorna finns där, men utan samma trängsel.
En av de största attraktionerna ska vara fiskmarknaden, Mercato Ittico di Chioggia. Tidigt på morgonen säljs dagens fångst direkt från havet, ett perfekt sätt att uppleva stadens själ, men endast för den morgonpigga. Vi nöjer oss att titta på försäljningen av fisken när den når konsumenten.
Husen i Chioggia är målade i varma pastellfärger och står tätt längs kanalerna, vilket ger staden en mjuk och levande karaktär. Många av byggnaderna har enkla, funktionella detaljer som speglar stadens rötter som fiskestad snarare än en överdådig handelsmetropol som Venedig.
Kanske är det blandningen av historiska kyrkor, vardaglig arkitektur och närheten till vattnet som gör att Chioggia känns mer genuin än storslagen. Det är en stad där arkitekturen inte bara är till för att imponera, utan där det också märks att staden fortfarande används och levs i, vilket ger platsen en äkthet som är svår att hitta på många andra håll i den venetianska lagunen.
Corso del Popolo är stadens pulsåder, det är en bred gata fylld med caféer, småbutiker och liv. Bilar och folk trängs bland frukt- och matstånden, här råder ett litet smått kaos under förmiddagstimmarna precis så som det lokala vardagslivet ter sig i det ”vanliga” Italien.
När man rör sig genom Chioggia märker man att stadens historia inte bara finns i kanalerna och gränderna, utan också i dess kyrkor och byggnader. Mitt i stadskärnan ligger Chioggia Cathedral, en pampig domkyrka från 1600-talet som vittnar om stadens betydelse under den venetianska republiken.
Läs mer om Venedig – se mina inlägg om Venedig här.
Utmed kanalerna finns det trånga gränder där husen ser ut att behöva en hel del renovering men charmen är oslagbar.
Givetvis finns flera kyrkor i området men idag tar vi oss inte in i någon av dem alls utan nöjer oss att se alla tornen nerifrån marken, vilket är nog så imponerande.
Chioggia har flera vackra kanaler. Mest känd är Canal Vena, som kantas av färgglada hus och korsas av små broar, lite som en miniatyrversion av Venedigs Canal Grande, men nästan helt utan turister, åtminstone så här under morgontimmarna.
Att vandra utmed kanalerna en stilla förmiddag är en fröjd men trots allt slår det inte Venedig ändå. Men det är absolut en fin upplevelse att ta sig över broarna och också få lära känna en annan del av regionen.
Stannar man mer än en enda natt skulle jag gärna fortsatt bo ute på stranden vid Sottomarina där vi gör vår övernattning. Orten är känd för sina långa sandstränder, där kan man bada, promenera längs strandpromenaden eller bara koppla av efter stadsvandringen. Här ligger även många hotell och ett flertal restauranger. Alltså helt perfekt om man vill kombinera, Venedig, sol och bad tillsammans med Chioggia.
