Saxnäs, Vilhelmina, Dorotea, forsar och sagostig – En roadtrip på Vildmarksvägen del 4 av 4
Den fjärde och sista delen av vår roadtrip på Vildmarksvägen tar oss genom Saxnäs, Vilhelmina och Dorotea. Vi utforskar mäktiga forsar, charmiga byar och sagostigar, och upplever den vilda naturen som gör denna väg unik.
Vår sista övernattning på Vildmarksvägen blir i Saxnäs. Det passar bra både tidsmässigt och inför morgondagens sista del av Vildmarksvägen till Vilhelmina och Dorotea innan vi åter kör norrut.
Jag har bokat in oss på STF Saxnäsgården Hotell & Konferens. Det visar sig ligga precis vid stranden av Kultsjön och i bakgrunden skymtar Marsfjället och Stöken. Det ger oss en mycket fin vy från vårt hotellfönster.
Fin vy från hotellfönstret.
Vi kommer fram lagom för att äta middag. Här har samlats en hel del gäster som liksom vi har haft en trevlig bilresa på Vildmarksvägen. Vi lyckas få ett fönsterbord eftersom jag reserverade bord redan vid incheckningen, men kvällen är varm så egentligen kan man även sitta ute.
Ännu en portion röding, tack!
Vi trivs fint på Saxgården, perfekt boende för att besöka Vildmarksvägen eller kanske för fjällvandring på Marsfjället som inte ligger så långt härifrån.
Trevligt boende på STF s Saxnäs Fjällgården om man får ett rum mot sjön.
En tur runt Saxnäs
Efter middagen vill vi utforska orten lite mer. En skylt visar vägen upp mot Ricklundsgården, och vi promenerar uppför backen tills vi når en vit villa med fantastisk utsikt över sjön och fjällen. Vid närmare efterforskning visar det sig att huset är Emma och Folke Ricklunds hem. Det har varit ett populärt resmål för konstnärer och fungerar idag som både museum och konstnärsresidens. Nu är det dock stängt, men vi kan fortfarande njuta av utsikten och förstå varför platsen måste vara ett paradis för en konstnär på jakt efter inspiration.
Om jag inte hade varit en sån badkruka är det läge med ett dopp här.
Godnatt från Saxnäs.
Trappstegsforsen
Bara några kilometer sydost om Saxnäs ligger Trappstegsforsen, ett självklart stopp längs vägen. Forsen är formad som en trappa, där Kultsjöns vatten kastas ner i kraftfulla kaskader innan Kultsjöån fortsätter mot Malgomajsjön, vidare mot Ångermanälven och Bottenhavet.
Här finns ett café med butik och en rymlig parkeringsplats. Många husbilar och personbilar har samlats, och stämningen är livlig men ändå lugn. Jag passar på att köpa ett par lovikkavantar, troligen från byn Lovikka i Norrbotten, medan andra njuter av hamburgare eller en kopp kaffe. Vi står länge vid forsen, fascinerade av de mäktiga vattenmassorna som böljar ner över de naturliga “trappstegen”.
Storslaget och kanske är det Sveriges mest fotograferade fors.
Fler forsar utmed Vildmarksvägen
Vi lämnar Saxnäs och Trappstegsforsen och fortsätter längs den livligt strömmande ån. Här och där kan man stanna med bilen för att snabbt kliva ut och imponeras av naturens krafter. Många tar paus, och de bästa platserna är redan upptagna av husbilar och husvagnar – vilket inte är svårt att förstå när det måste vara helt perfekt att övernatta här. Vi lyckas till slut klämma in oss mellan några husvagnar för att få en glimt av de mäktiga vattenmassorna som dånar utmed Vildmarksvägen.
Stalon
Vi tittar åter på kartan innan vi kör mot Vilhelmina och ser att det ska finnas ännu en fin utsiktspunkt utmed vägen. När vi ser skylten ”Utsikt” svänger vi av och kör ett par kilometer upp på berget och kommer fram till en platå. Inte mycket att se men stannar till ändå för att se landskapet från ovan.
Vilhelmina
Men hur häftigt är det inte att äntligen vara här! Namnet Vilhelmina har funnits i mina tankar i många år, och jag har länge funderat på att åka hit. Det känns lite svåråtkomligt, inte direkt en plats man bara kör förbi, och kanske är det just det som lockar. Nu står vi här och är riktigt nyfikna att äntligen få uppleva platsen på riktigt.
Vilhelmina ligger mellan sjöarna Volgsjön och Balksjön, och fram till 1804 hette orten faktiskt Volgsjö. Namnet ändrades först efter ett besök av Drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden.
Själva centrum består mest av en gata genom det lilla samhället, men det finns faktiskt mer än så. När vi kör in ser vi kyrkstaden som ligger precis norr om centrum. Enligt kommunbeskrivningen finns här också bowlinghall, simhall, bio, caféer och lite annat, men det är nog ändå den storslagna naturen som gör Vilhelmina riktigt speciellt. Vi kör upp till kyrkan för en dos kultur, tankar bilen, handlar lunch på ICA – och ja, mer än så hinner vi inte med den här gången. Men jag har varit här, och det är ju ändå det som räknas!
Vilhelmina kyrka.
Dorotea kyrka, som är ritad av Carl Milles bror, Evert Milles
Dorotea
När vi ändå är i Vilhelmina måste vi ju även köra till Dorotea som ligger cirka 55 kilometer söder som Vilhelmina. Men vad gör 10 mil extra för att kunna lägga ännu en ort i Lappland till handlingarna. Dorotea är den sydligaste av inlandskommunerna i Västerbottens län och inkörsporten till landskapet Lappland.
Drottninglandet
Även Dorotea har fått sitt namn av drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden, som kom till Sverige från Karlsruhe i Tyskland och endast 16 år gammal gifte sig med Gustav IV Adolf. Hon var drottning i Sverige under åren 1797 – 1809. De tre Norrländska orterna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina ligger i ett område som inofficiellt kallas Drottninglandet.
Konst och vandring
Det är lite samma sak med Dorotea som med Vilhelmina – byn sträcker sig längs en huvudväg, med både Ica och Coop på huvudgatan. Vi kör förbi ett konditori som är känt för sina goda bakelser, men något fikabröd blir det alltså inte idag. Vi tar en sväng upp till kyrkan för en snabb glimt av orten, men träden skymmer utsikten, så det blir verkligen en blixtvisit innan vi vänder tillbaka mot Vilhelmina.
För den som är intresserad av konst finns dock mer att upptäcka – kommunen tipsar om Konstvägen, en 35 mil lång konstutställning från kusten till Borgafjäll. I Dorotea finns fyra konstverk längs vägen mellan orten och Borgafjäll, som kan vara värda ett stopp.
I och runt Dorotea finns också många vackra vandringsleder, och vid Borgafjäll ska det finnas flera spännande leder som passar alla åldrar, definitivt något att ha i åtanke för framtida äventyr.
Sagostig i Skansholm
Innan vi lämnar Vildmarksvägen stannar vi till vid den markerade sagostigen i Malgovik. Här hittar vi näcken och några andra roliga figurer. En liten stig löper genom skogen och på träden finns fina tavlor med sagor nedskrivna samt en illustration till varje saga. Sagan är precis lagom lång för att hålla intresset vid liv hos både vuxna och barn. Tyvärr är det grymt mycket mygg och broms så jag får snabbläsa och fota så fort det någonsin går innan jag måste ta till flykten mot bilen.
Hej då Vildmarksvägen – vi ses nog igen
Vi lämnar Vildmarksvägen och tar väg E45 via Storuman och Sorsele för att köra vidare mot Arjeplog och vår nästa övernattning, en bilresa på cirka 22 mil.
