Saxnäs, Vilhelmina, Dorotea, forsar och sagostig – En roadtrip på Vildmarksvägen del 4 av 4

Vår sista övernattning på Vildmarksvägen blir i Saxnäs. Det passar bra både tidsmässigt och inför morgondagens sista del av Vildmarksvägen till Vilhelmina och Dorotea innan vi åter kör norrut.

Jag har bokat in oss på STF Saxnäsgården Hotell & Konferens. Det visar sig ligga precis vid stranden av Kultsjön och i bakgrunden skymtar Marsfjället och Stöken. Det ger oss en mycket fin vy från vårt hotellfönster.

Fin vy från hotellfönstret.

Vi kommer fram lagom för att äta middag. Här har samlats en hel del gäster som liksom vi har haft en trevlig bilresa på Vildmarksvägen. Vi lyckas få ett fönsterbord eftersom jag reserverade bord redan vid incheckningen, men kvällen är varm så egentligen kan man även sitta ute.

Ännu en portion röding, tack!

Vi trivs fint på Saxgården, perfekt boende för att besöka Vildmarksvägen eller kanske för fjällvandring på Marsfjället som inte ligger så långt härifrån. 

Trevligt boende på STF s Saxnäs Fjällgården om man får ett rum mot sjön.

En tur runt Saxnäs

Efter middagen vill vi se mera av orten. Vi ser att man kan ta sig lite högre upp till Ricklundsgården på en skylt. Vi promenerar uppför backen och vidare upp till en vit villa med fin utsikt över sjön och fjäll. Vid lite närmare efterforskning ser vi att detta ska vara Emma och Folke Ricklunds hem. Det ska ha varit ett populärt resmål för konstnärer och fungerar idag som museum och konstnärsresidens. Nu är det dock stängt men vi kan beundra utsikten och förstår att det måste vara ett paradis för en konstnär att hitta inspiration.

Om jag inte hade varit en sån badkruka är det läge med ett dopp här.

Godnatt från Saxnäs.

Trappstegsforsen

Bara några kilometer sydost om Saxnäs ligger Trappstegsforsen. Här är förstås också ett måste att stanna till för att beskåda forsen som ligger precis utmed vägen. Forsen är formad till en trappa där Kultsjöns vatten kastas utför i häftiga kaskader. Sedan fortsätter Kultsjöån vidare ner i Malgomajsjön för att fortsätta mot Ångermanälven och Bottenhavet.

Det finns ett café med tillhörande butik och en ganska stor parkeringsplats. Många bilar både husbilar och personbilar har samlas här. Jag passar på att köpa lovikkavantar som förmodligen kommer från byn Lovikka som ligger i Norrbotten, medan andra äter hamburgare eller bara tar en kopp kaffe. Vi står en bra stund och låter oss imponeras av de stora vattenmassorna som brer ut sig över “trapporna”.

Storslaget och kanske är det Sveriges mest fotograferade fors.

Ännu fler forsar utmed Vildmarksvägen

Vi lämnar Saxnäs och Trappstegsfallen och kör vidare jämte den livligt rinnande ån. Här och där kan man stanna till med bilen för att snabbt ta sig ut för att imponeras av naturens krafter. Många stannar till och de bästa platserna är upptagna av husbilar och husvagnar, vilket man kan förstå när det måste vara helt perfekt att stanna här för en natt. V i lyckas klämma in oss mellan några husvagnar för att få en glimt av vattenmassorna som dånar utmed Vildmarksvägen.

Stalon

Vi tittar åter på kartan innan vi kör mot Vilhelmina och ser att det ska finnas ännu en fin utsiktspunkt utmed vägen. När vi ser skylten “Utsikt” svänger vi av och kör ett par kilometer upp på berget och kommer fram till en platå. Inte mycket att se men stannar till ändå för att se landskapet från ovan.

Vilhelmina

Men hur häftigt är det inte? Bara namnet Vilhelmina är ju så vackert och nu när jag äntligen kommer hit är det så himla härligt. Vilhelmina har funnits i min tankar i många år och jag har så länge gått och funderat över att åka hit. Varför? Ja, det är väl nåt med namnet som lockar, lite svåråtkomligt på något vis. Det är ju ingen plats man direkt kör förbi liksom, men jag har alltid undrat hur det kan vara uppe och nu är vi här.

Vilhelmina ligger mellan de båda sjöarna Volgsjön och Balksjön och fram till 1804 hette Vilhelmina faktiskt Volgsjö, men efter ett besök av Drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden fick Vilhelmina sitt namn.

Nåväl, själva centrala delarna av Vilhelmina består mest av en gata genom ett mindre centrum. Det måste väl finnas något mer? Jo det finns även en kyrkstad som vi ser när vi kommer in i Vilhelmina. I kommunbeskrivningen ser vi att det även finns bowlinghall, simhall, bio, café med mera men det är nog den mäktiga naturen som äv Vilhelminas storhet. Vi kör upp till kyrkan för att få lite mer kultur serverad. Vi tankar bilen, handlar lunch på Ica och ja, mycket mer än så blir det inte. Men jag har varit här…så kul!

Vilhelmina kyrka.

Dorotea kyrka, som är ritad av Carl Milles bror, Evert Milles 

Dorotea

När vi ändå är i Vilhelmina måste vi ju även köra till Dorotea som ligger cirka 55 kilometer söder som Vilhelmina. Men vad gör 10 mil extra för att kunna lägga ännu en ort i Lappland till handlingarna. Dorotea är den sydligaste av inlandskommunerna i Västerbottens län och inkörsporten till landskapet Lappland.

Drottninglandet

Även Dorotea har fått sitt namn av drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden, som kom till Sverige från Karlsruhe i Tyskland och endast 16 år gammal gifte sig med Gustav IV Adolf. Hon var drottning i Sverige under åren 1797 – 1809. De tre Norrländska orterna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina ligger i ett område som inofficiellt kallas Drottninglandet.

Konst och vandring

Det är lite samma sak med Dorotea som Vilhelmina. Det sträcker sig en väg genom byn med Ica och Coop på huvudgatan samt ett konditori som är känt för sina goda bakelser och som vi kör förbi, inget fikabröd blir det alltså idag. Vi kör upp till kyrkan för att få en glimt av orten, med träden skymmer utsikten så man kan säga att det blir en riktigt snabbis för att vända tillbaka till Vilhelmina. Men är man intresserad av konst tipsar kommunen om “Konstvägen som är en 35 mil lång konstutställning, från kusten till Borgafjäll, I Dorotea finns fyra konstverk mellan orten och Borgafjäll”.

I och runt Dorotea finns även många vackra vandringsleder som kan vara bra att lägga på minne. Vid Borgarfjäll ska det finns flera spännande leder för alla åldrar.

Sagostig i Skansholm

Innan vi lämnar Vildmarksvägen stannar vi till vid den markerade sagostigen i Malgovik. Här hittar vi näcken och några andra roliga figurer. En liten stig  löper genom skogen och på träden finns fina tavlor med sagor nedskrivna samt en illustration till varje saga. Sagan är precis lagom lång för att hålla intresset vid liv hos både vuxna och barn. Tyvärr är det grymt mycket mygg och broms så jag får snabbläsa och fota så fort det någonsin går innan jag måste ta till flykten mot bilen.

Hej då Vildmarksvägen – vi ses nog igen

Vi lämnar Vildmarksvägen och tar väg  E45 via Storuman och Sorsele för att köra vidare mot Arjeplog och vår nästa övernattning, en bilresa på cirka 22 mil.