Gällivare och Jokkmokk – Två kommuner i Lappland
Gällivare och Jokkmokk är två kommuner i hjärtat av Norrbottens län, och i landskapet Lappland som erbjuder både storslagen natur och levande kulturmiljöer. Under vårt besök i kommunerna fick vi uppleva ett par sevärda platser. I Gällivare finns både ett centrum och fjäll och i Jokkmokk passerar vi polcirkeln som markerar övergången till den arktiska delen av Sverige.
Gällivare kommun
Vi startar norrifrån och har efter vårt besök i Kiruna kört drygt 10 mil söderut och är framme i Gällivare centrum. Det är ett ganska litet centrum men har ett par butiker och även ett par stora byggnader.
En av de mest synliga är det riktigt röda och mycket moderna Kunskapshuset. Det är förstås ett arkitektoniskt landmärke i centrala Gällivare och det går inte att missa det. Här ryms alla traktens gymnasie- och vuxenutbildningar under samma tak, vilket gör det till en samlingspunkt för både teoretisk och praktisk undervisning.
Lite historia
Gällivare har en rik historia präglad av samisk kultur, gruvindustri och fina naturupplevelser. Gällivare är också porten till flera av Sveriges nationalparker och tillhör det samiska världsarvet Laponia, vilket ger orten en särskild kulturell och geografisk betydelse.
Gällivares historia börjar under 1600-talet, då järnmalm upptäcktes i det som idag är Malmberget. Det första försöket till gruvdrift skedde redan på 1730-talet, men det var först med byggandet av Malmbanan, järnvägen som förbinder Gällivare med Narvik och Luleå, som området började blomstra industriellt. I takt med att gruvdriften expanderade, växte både Gällivare och Malmberget snabbt under slutet av 1800-talet.
I modern tid har Gällivare fortsatt vara starkt kopplat till gruvindustrin, med LKAB:s järnmalmsgruva i Malmberget och Boliden Aitiks koppargruva söder om orten, en av Europas största dagbrottsgruvor. Samtidigt har kommunen satsat stort på hållbar turism och att lyfta fram sitt speciella kultur- och naturarv i regionen.
Vad gör invånarna i Gällivare?
Gällivare är en liten men viktig kommun i norra Sverige, där många människor arbetar inom gruvindustrin, vård och omsorg samt byggsektorn. De största arbetsgivarna är Gällivare kommun, gruvbolaget LKAB, koppargruvan Boliden Aitik och Region Norrbotten.
Trots att det är en relativt liten ort finns det ett stort antal småföretag, och många är egenföretagare. Arbetslösheten är mycket låg jämfört med resten av landet. Men samtidigt som arbetsmarknaden fungerar bra har Gällivare en utmaning, många flyttar helt enkelt härifrån. Sedan 1960-talet har befolkningen minskat med ungefär en fjärdedel. Det är särskilt unga som väljer att flytta till större städer för att studera eller jobba. Gällivare har också många som flyttar inom kommunen, till exempel från mindre byar in till centralorten.
Idag bor det cirka 17 233 invånare i kommunen.
Våra besök i Gällivare
Vi har besökt Gällivare kommun vid två tillfällen. Idag när vi gör kommunbesök och sommaren 2020 när vi gjorde en resa i Lappland. Sommaren 2020 besökte vi inte Gällivare tätort utan tog oss istället till Malmberget.
Idag tar vi oss till Gällivare centrum som ligger ett par kilometer söder om Malmberget. Här finns kommunhuset som ingår i vårt besök när vi besöker Sveriges kommuner. Ett kort stopp med bild och ett litet besök på insidan av byggnaden blir det innan vi tar oss an det lilla centrum som finns intill.
Vi möts dock av renovering till delar av centrumet som är inhägnat. Vi ser att några av fastigheterna har stora väggmålningar som piffar upp den gråa betong som dominerar det lilla centrumet. Det finns ändå ett väldigt stort undantag till den gråa och det är den enormt röda byggnaden som är Gällivares kunskapshus.
Piffiga väggmålningar i Gällivare
Gällivare kyrka är en träbyggnad som invigdes i februari 1882.
Vill man övernatta i Gällivare passar säkert Grand Hotel Lappland bra för detta. Det är centralt beläget i centrum, precis mittemot tågstationen.
Malmberget 2020 och 2025
När vi besökte Malmberget sommaren 2020 höll man på att tömma hus och avveckla stora delar av orten. Idag finns Malmberget fortfarande kvar, men förändringen sker snabbt. Det gamla samhället håller på att avvecklas för att göra plats för fortsatt gruvdrift, och mycket är redan flyttat eller rivet.
Omvandlingen sker i flera etapper och beräknas pågå fram till 2032. Totalt berörs omkring 3 200 personer och 2 000 bostäder i flytten från Malmberget till Gällivare
Naturreservatet Dundret
För att göra kommunen rättvisa vill vi gärna besöka någon av kommunens sevärdheter och här i Gällivare omnämns naturreservatet, Dundret.
Dundret är ett annorlunda naturreservat. Här ska anläggningar för vandring, tur- och utförsåkning samsas med växter och djur i landskapet på bästa sätt. Det är ett lättillgängligt fjällområde att nå, vägen går i princip ända fram till liftavslutet. Dundret är ett fjäll men ändå inte. Det hör till urberget och ingår inte det som geologerna kallar fjällkedjan. Men från toppen ska både Sarekfjällen och Kebnekajse synas bra vid klart väder. Det hade inte vi. En viss fjällnatur är det ändå och med sina 820 meter över havet når Dundret långt över skogsgränsen.
Foto taget från vandringsleden i Dundrets naturreservat.
Vi tar oss upp på Dundret och ser att det finns möjlighet att vandra upp på toppen. Det är inte långt, kanske någon kilometer från parkeringsplatsen, men trots att vi inte ska stressa under den här resan har vi bråttom och hinner bara slänga i oss lite medhavd lunch i den iskalla vinden. Vi går ett par hundra meter upp mot toppen innan vi inser att vi måste lämna Gällivare för att hinna vidare på vårt något tajta kommunschema.
Fina vyer från Dundret
Muddus nationalpark
Vi lämnar Dundret och kör söderut. Utmed vägen ned mot Jokkmokk ligger Muddus nationalpark. Entré Skájdde (Skaite), den mest besökta entrén, är belägen vid E45 mellan Jokkmokk och Porjus.
När vi ser skylten Muddus nationalpark tänker vi att det nog går att pressa in även den i vårt hårt pressade tidsschema, en mil bort, vad är det? Men vägen från E45:an är en smal grusväg och det går inte att ha för hög hastighet om man är det minsta rädd om bilen. Vi tuffar på och tar oss en väldigt kort tur i nationalparken. Jag tror knappast att det räknas att vi besökt parken, men vi återkommer gärna till Norrbotten igen och då blir det inriktning på nationalparker.
Jokkmokk kommun
Vi anländer till Jokkmokk kommun och tar oss an kommunhuset på direkten. Ett trevligt sådant, en mindre variant av Kristallen uppe i Kiruna. Jag tar mig in på kommunhuset för att hälsa på. Här finns turistinformation, souvenirer och broschyrer.
De flesta Jokkmokks cirka 4 701 invånare arbetar inom den offentliga sektorn, där kommunen själv är den största arbetsgivaren, följt av bland annat Vattenfall som driver flera vattenkraftverk i området. Energisektorn är därför en viktig näringsgren, tillsammans med traditionella yrken inom bygg, skogsbruk, jordbruk och rennäring.
Turismen spelar också en allt större roll, särskilt kring Jokkmokks vintermarknad, nationalparker och samisk kultur. Dessutom finns ett levande småföretagande inom bland annat hantverk, lokal matproduktion och samiska produkter. Arbetslösheten är låg, vilket tyder på en relativt stabil arbetsmarknad för en liten glesbygdskommun.
Lite historia
Jokkmokk är en liten ort med ett stort kulturellt och historiskt arv. Trots sin blygsamma befolkning är Jokkmokk ett centrum för samisk kultur och historia, och spelar en viktig roll som port till världsarvet Laponia och de stora fjällområdena i norra Sverige.
Jokkmokk marknad
Orten har varit en samisk mötes- och handelsplats i flera hundra år. Redan innan den svenska staten etablerade sig i området fanns här viktiga samiska handelsvägar, och platsen användes som samlingspunkt för bland annat handel. År 1605 grundades Jokkmokks vintermarknad, ett initiativ från den svenska kronan som ville få bättre kontroll över handeln i norr och samtidigt kristna samerna. Marknaden har sedan dess hållits varje år utan avbrott, och är i dag en av Sveriges äldsta kontinuerliga traditioner. Under några intensiva dagar i februari samlas tusentals besökare för att ta del av samisk kultur, mat, slöjd, renrace, jojk och festligheter – mitt i den arktiska vintern.
Även om jag inte är särskilt intresserad av att besöka marknader är nog Jokkmokks marknad ett undantag. Det skulle vara riktigt trevligt att komma hit i februari månad för att se mer av denna så omtalade marknaden.
Ett av de främsta besöksmålen i Jokkmokk är Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum, som är ett nationellt museum för samisk kultur och fjällens natur. Här får besökaren en djup inblick i den samiska livsstilen, renskötselns betydelse och fjällens ekologi. Tyvärr hann vi inte med det under vårt korta besök i kommunen.
Jokkmokk kyrka
Jokkmokks kyrka är en vacker träkyrka som ligger centralt i samhället, strax intill Luleälven. Den nuvarande kyrkan invigdes år 1888, men Jokkmokk har haft kyrkobyggnader långt tidigare än så, redan på 1600-talet, då den svenska staten började befästa sin närvaro i Sápmi.
Den första kyrkan byggdes i samband med att Jokkmokks marknad etablerades 1605. Detta var en del av statens och kyrkans försök att kristna samerna och samtidigt få kontroll över handeln i området. Jokkmokk blev snabbt en viktig missionsort, där samer från stora delar av norra Sverige tvingades delta i kyrkliga sammankomster. Tidigare låg kyrkan närmare marknadsplatsen, men den har sedan dess flyttats och byggts om flera gånger.
Den nuvarande träkyrkan är uppförd i nygotisk stil, med ett högt torn och ett vackert ljusinsläpp från de stora fönstren. Interiören är varm och enkel med trädetaljer, vilket skapar en lugn och andlig atmosfär. Kyrkan har plats för omkring 400 personer och används fortfarande aktivt för gudstjänster, dop, bröllop och konserter.
Harsprångsfallet
Sist vi besökte Jokkmokk svängde vi av E45:an och för att titta närmare på Harsprångsfallet, vid Luleälven, strax söder om Porjus i Jokkmokks kommun. Det var en gång i tiden ett av Sveriges mest imponerande vattenfall, med ett totalt fall på över 75 meter.
Namnet ”Harsprånget” kommer enligt sägnen från en episod där en hare ska ha sprungit över det branta stupet, ett bildligt uttryck för hur brant och farligt det var. På samiska kallas platsen för Ráhpa, och området kring Harsprånget har använts av samer under lång tid, både som färdväg och som fiskeplats.
Redan i början av 1900-talet började man undersöka möjligheten att bygga vattenkraftverk längs Luleälven. Harsprångsfallet identifierades tidigt som ett av de mest lovande fallen tack vare sitt stora fallhöjd och vattenflöde. Det första, mindre kraftverket byggdes i Porjus var färdigt 1915, men det var först på 1940-talet som bygget av ett stort kraftverk vid Harsprånget påbörjades.
Harsprångets kraftverk stod färdigt 1951 och är än i dag Sveriges största vattenkraftverk sett till installerad effekt. Utbyggnaden av Harsprånget var en del av Sveriges stora elektrifieringssatsning efter andra världskriget, och bidrog till landets industrialisering.
Som en följd av kraftverksbygget försvann det naturliga vattenfallet. Idag leds vattnet i rör genom turbinerna, och det gamla fallet är torrlagt. Men platsen är fortfarande imponerande att besöka.
Att besöka Harsprånget
Vi parkerar bilen och fortsätter mot den utsiktsplats som finns vid Harsprångsfallet. Härifrån kan man se den mäktiga dalgången och delar av kraftverksanläggningen. Skyltar berättar om områdets historia och tekniska betydelse. Även om själva vattenfallet inte längre syns, är platsen ändå dramatisk med sina höga bergväggar.
Polcirkeln
Jokkmokk ligger också precis norr om polcirkeln, vilket gör platsen särskilt intressant ur ett geografiskt perspektiv. Att korsa polcirkeln är något av en symbolisk upplevelse, och under våra resor här upp i norr har vi sett att det finns flera markerade platser där detta kan göras.
En annan av Jokkmokks stora tillgångar är dess närhet till det storslagna världsarvsområdet Laponia, som omfattar nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och delar av Muddus. Det är ett av världens största skyddade områden med traditionell naturvård och är både ett natur- och kulturarv enligt UNESCO:s kriterier. I detta område har samer levt och bedrivit renskötsel i tusentals år, och landskapet är format av både naturens krafter och mänsklig närvaro i balans med miljön. Dessa nationalparker ligger på vår nästa lista för Norrlandsbesök så småningom.
För bara ett par år sedan tyckte jag att Norrland och landskapen här var tämligen ointressanta, men oj, vad jag har ändrat uppfattning. Naturen i Sveriges nordligaste delar är storslagen, med oändliga vyer och miljöer som nästan känns orörda. Trots de långa avstånden är det en fröjd att färdas med bil. Det är sparsamt med trafik och många sevärdheter, som vi ofta får uppleva helt för oss själva. Jag är så glad att vi gör resan i vårt projekt ”Besöka Sveriges alla 290 kommuner”. Det har inte bara gett oss oförglömliga upplevelser, utan också väckt en nyfikenhet att fortsätta upptäcka det vi ännu inte hunnit se. Eller ens visste fanns.
Läs mer om våra kommunbesök på sidan:
“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”
Antal kommuner: 265 – 266 / 290
