Vi vandrar till Trollsjön i Abisko

Det är en nästan overkligt vacker och varm morgon när vi lämnar Kiruna bakom oss och kör västerut. Vi är på väg mot Abisko och vidare mot Trollsjön knappa 3 mil därifrån. Det är en stillsam morgon som sakta övergår till förmiddag. Vi vet att vi måste vara ute i god tid för att kunna parkera någorlunda säkert på någon av de bägge parkeringsplatserna som finns där leden mot Trollsjön startar.

Populär vandring

Det är ett par bilar som redan står parkerade när vi kommer fram men vi får också plats och det finns fortfarande ett par platser kvar när vi börjar vandringen mot Trollsjön. På en stor skylt kan vi läsa att nya och säkrare parkeringsplatser kommer att byggas inom kort. Det kan nog behövas eftersom det brukar vara svårt för passerande bilar att ta sig fram på riksväg 10 under högsäsong. Att vandra till Trollsjön har blivit oerhört populärt de senaste åren.

Själva visste vi inte mycket om olika vandringsleder när vi startade vår nya hobby förra året och det är klart att man som nybörjare vill vandra på säkra kort. Jag har givetvis läst på och blivit allt mer intresserad av olika vandringsleder, en del av lederna känns lite osäkra eftersom det är svårt att utläsa vilken vana som behövs. För oss är det viktigt att svårighetsgraden känns bekväm och när jag läst spaltvis och sett underbara bilder från Trollsjön eller (Rissájávri på samiska) är det förstås dit vi vill även om vi inte är ensamma om det.

Värmebölja

Vandringen till Trollsjön är 5 kilometer en perfekt längd för oss. Redan förra året var vi här uppe ungefär samma tid och spanade. Vi ville gärna göra vandringen då, men ett riktigt oväder med endast ett par plusgrader och snöblandat regn satte stopp för det.

Idag är vädret det motsatta. Redan klockan nio på morgonen är det 25 grader varmt och strålande sol. Kanske något för varmt för vandring men sträckan är inte så lång och tar vi det hyfsat lugnt blir det nog så bra som en vandring kan bli.

Låktatjåkka och järnvägen

Det är en mycket riktigt en fin vandring och när vi kommer förbi Låktatjåkka station måste vi förstås ta lite bilder. Någon gång under dagen stannar säkert ett tåg här för passagerare men annars passerar ett flertal tåg med sina malmvagnar. Otroligt ändå att man byggt en järnväg här uppe bland fjällen. Malmbanan mellan Narvik och Kiruna byggdes mellan 1898 och 1902. Här finns även Rallarvägen som var en materialväg för att få fram byggmaterial och förnödenheter vid bygget av järnvägen.

Idag är det möjligt att vandra Rallarvägen som är en 55 km lång vandringsled från Abisko Östra till Rombaksbotn i Norge. Leden följer den materialväg som användes vid järnvägsbygget. Man kan även gå kortare delsträckor av Rallarleden. Från Björkliden till Abisko kan man gå den 8 km långa leden längs med berget Njullá.

I början av leden går det uppför och man får snabbt en fin vy över E 10 och landskapet.

Vi fortsätter uppåt och går genom dalgången Kärkevagge. Det är ett häftigt landskap med klippblock som påminner om ett månlandskap. Stigen är bred och lätt att vandra. Här och där stannar vi förstås och vilar. Vi dricker vatten ur fjällbäckarna och fascineras av den sagolika naturen.

Trollsjön

Ganska varma kommer vi fram till den glimrande lilla sjön och även om vi trott att all is ska vara borta ligger det en del kvar fortfarande. Under de timmar vi stannar kan vi följa hur isen smälter allt mer, men vi är nog några dagar för tidigt för få se hela sjön i den klarblå färg som vi önskat.

En stor del av sjön kan vi ändå se och den är så läcker. Det ska vara Sveriges renaste och klaraste sjö som ligger 815 m.ö.h och helt förståeligt att den drar till sig många vandrare.

Matsäcken smakar så gott här vid Trollsjön. Ett dopp i den iskalla sjön för de modiga, men inget för mig även om temperaturen stiger mot de 30 graderna när vi kommer fram. Vi sitter länge och tar det lugnt i solen, tittar på dem som vågar doppar sig och gratulerar oss själva att vi hittat en ny livsstil – vandring.

Fin vandring

Vi är mycket nöjda över vår heldag fram och tillbaka Trollsjön. Det är en härlig vandring och jag är glad att så många skrivit om den. För mig ger den mersmak att våga prova andra vandringsleder som ännu inte hunnit bli så populära.

Som nybörjare i kategorin vandring känns det både tryggt och lärorikt att vandra den här typen av leder. Nu när självförtroendet så sakta börjar bli allt bättre när det gäller fjällvandring kommer också nyfikenheten för lite mer okända leder.

När kommer tåget?

Det är ännu inte högsäsong men ganska många bilar står parkerad utmed E 10:an när vi återkommer framåt eftermiddagen.