Vandring och toppbestigning av fjället Nuolja / Njullá i Abisko

Jag vaknar tidigt i Björkliden på hotell Fjället. Det är ingen idé att försöka somna om, åtminstone inte för mig som har svårt att sova om det är för varmt eller för ljust. Och i Abisko är det ljust dygnet runt i juni månad.

Jag har bokat boende på hotell Fjället samma dag vi anländer och vi får ett hyfsat rum, eller ett rum på nedre botten men ändå mot Lapporten. Jag har bett om ett rum på övre plan dels för utsikten skull men även för att kunna öppna fönstret utan att vara rädd för eventuella objudna gäster.

Tyvärr är allt fullbokat, det som står till buds är ett rum på bottenplan. Jag avskyr att bo på bottenplan och brukar ange i “meddelanderutan”  när jag bokar ett boende att de hör av sig om det inte finns rum på ett högre våningsplan.

På hotell Fjället är det så varmt, temperaturen stiger sakta men säkert och en värmebölja drar in över norra Norrland. Vi måste kunna öppna fönstret, luftkonditionering är det inte tal om. Ja vem kan ens tro att det skulle behövas här uppe i Sveriges nordligaste delar. Jag får ändå ett val, bottenvåning mot Lapporten eller våningsplan två med parkeringsutsikt. Självklart väljer jag utsikt mot Lapporten. Vi kör med fönster helt öppet och struntar i om någon utomstående kan ta sig in, även om jag tycker att man ska vara försiktig oavsett plats i världen.

Det är förstås värt den lilla oförsiktighet vi nu tar. Jag har svårt att få nog av den underbara vyn mot Lapporten. Jag kan knappt lämna det vidöppna fönstret, alltså Lapporten är något av det vackrast jag någonsin sett.

Det är förstås inte första gången jag ser Lapporten, jag har ju sett åtskilliga bilder, men det är först i verkligheten som jag förstår hur storslagen den är. När morgonen till sist gryr är jag fortfarande trött men masar mig upp för att få mer av vyn.

Mot Abisko nationalpark

Nu är vi ju inte i Abisko enbart för att stirra ihjäl oss på Lapporten även om det är svårt att vända blicken ifrån den. Vi vill givetvis se mer av de fina fjällområdena runt om och tar oss till naturum vid Abisko nationalparks huvudentré.

Vi är tidiga som vanligt och får rå den trevliga värden för nationalparken på tu man hand. Hon ger oss en hel del tips för vår dag i Abisko. Hon rekommenderar oss att ta skyliften Aurora upp till fjället Nuolja / Njullá.

Eftersom vi bor i Björkliden är vi bilburna och kör upp till liften. Den har ännu inte öppnat och vi har tur, det finns fortfarande någon enstaka parkeringsplats kvar så vi kan parkera bilen precis utanför stationen. Annars finns det en stor parkering ett par hundra meter bort, men vem vill gå i onödan när vi ska upp på fjället.

.Abisko nationalpark – naturum.

Praktiskt med lift för att komma upp i fjällvärlden.

Aurora skylift

Vi behöver inte vänta länge innan liften öppnar och vi är bland de första som tar oss uppåt. Det är en ganska dyr färd men väl värd varenda öre. Färden upp på fjället tar cirka 20 minuter och vi hinner få fina vyer runt stora delar av Abiskos vackra landskap.

Praktiskt att ryggsäckarna får egen liftkorg, dock inte våra ryggsäckar.

Framme vid Aurora skystation

Det är alltid skönt att liften går som den ska och att vi kommer upp helskinnade. Det finns flera olika vandringsleder att välja på och det optimala hade varit att ta oss upp på Njullá och därefter gå mot Björkliden där vi har vårt boende. Nu har vi ju bilen nere på parkeringen så vi stryker det alternativet. Vi blev även tipsade om en längre vandring på hela 15 km men det är tokvarmt i dag så vi stryker även det alternativet.

Vi tänker att toppen på Njullá kanske kan räcka idag. Det är bara 2 km från liftstationen att gå men det går uppför och i värmen tar det en hel del på krafterna. Ganska snart når vi toppen och här uppe är vyerna storslagna.

Mot toppen av Nuolja.

Vi tar det lugnt upp mot toppen. Ofta vänder vi oss om och ser Torneträsk, Lapporten och den storslagna fjällvärden .

Nuolja 1169 m.ö.h

Vi når toppen och var vi än vänder våra blickar är vyerna storslagna. Alltså Abisko i strålande sol är enastående och ger absolut mersmak att komma tillbaka.

Vi äter vår matsäck och fler vandrare kommer upp mot toppen. Det är alltid bra att vara ute i god tid. Att få några ögonblick helt själva här uppe är en mäktiga känsla. Små, små människor mellan fjäll och himmel, är overkligt men samtidigt etsar sig vyn kvar för alltid i våra minnen.

Vi går tillbaka till liften och gör ett litet besök på stationens café. Vi unnar oss en godsak till vårt vatten innan vi tar liften ned igen. Nedresan är nästan bättre än uppresan, vyerna ned mot Abisko, Torneträsk och Lapporten är svåra att få nog av.

Det finns fortfarande lite snö kvar i slutet av juni, men den lär snart smälta bort i värmeböljan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

åtta + 19 =