Kustvägen mot Briatico via Sapri
Vi lämnade La Serra och körde söderut mot Briatico i Kalabrien, fast först gjorde vi en liten avstickare till Sapri. Efter att ha läst en artikel i DN om den lilla badorten Sapri blev vi sugna att se hur det var där.
Sapri
Eftersom det inte ligger så långt från motorvägen ner mot Kalabrien, gav vi oss ner från bergen på krokiga och smala vägar ner mot havet. Vägen till Sapri är väldigt spännande och otroligt vacker. Sapri skulle vara som “Italien som på 50-talet”, med storslagen natur och långt från massturism, det skulle vara lite speciellt, stod att läsa i reportaget i DN. Vi körde av motorvägen och hamnade på en mindre väg ned mot havet och Sapri. Vi stannade för att fota lite och konstaterade att här skulle man nog kunna stanna några dagar.
Gatan leder ner genom byn ut mot strandpromenaden, där man kunde ta sig ett dopp eller äta en glass på något litet café.
Äntligen Briatico
För två år sedan var vi i den lilla badorten Briatico som ligger strax norr om de något mer kända Tropea och Capo Vaticano. Då bodde vi i en ganska speciell semesterby Green Garden, ett ställe som inte var så kul – tyckte jag först. Men skam den som inte kan ge ett ställe en chans, så istället för att dra därifrån som jag först tänkte göra, fick jag uppleva italiensk genuin supertråkig men en charmig liten by som ligger underbart högt uppe på en klippa med havet som närmaste granne. Från semesterbyn är det en bit att gå upp till den lilla stadskärnan och där utsikten är som allra bäst ligger ett litet familjägt hotell Costa Azzurra. Där hade vi nu i år bokat för att riktigt kunna njuta av vår tillvaro. Hotellet är väldigt enkelt, men billigt och utsikten över havet är bara helt rätt.
Kommer man norrifrån Briatico måste man köra genom den charmiga orten Pizzo, där får man verkligen trängas på de smala gatorna. Här ska både bussar, lastbilar och småbilar kunna mötas – det blir trångt!
Eftersom vi hade varit en hel vecka i Britatico tidigare hade vi tyvärr bara bokat två nätter, men man kan inte stanna för länge – det finns ju såå mycket mer att se. Dessa två dagar blev en riktig favorit i repris!
Jag gillar verkligen atmosfären och lugnet här. Det är inte heller något riktigt turistställe utan mer italienarnas eget lilla paradis. Högt uppe på klippan ligger hotell Costa Azzurra, inte världens lyxigaste hotell, men charmigt och genuint italienskt.
Fiskebåtshamn.
Kvällsmys i Briatico
När mörkret har lagts sig återstår promenaden hem till hotellet men först en liten stadsvandring över det ödsliga torget med en gelateria som bjuder på makalöst god glass.
