Kustvägen mot Briatico via Sapri
Vi lämnar La Serra och kör söderut mot Briatico i Kalabrien, men först gör vi en liten avstickare till Sapri. Jag har läst en läst en artikel i DN om den lilla badorten Sapri och blir sugna att se mer hur det är här.
Sapri
Eftersom Sapri inte ligger så långt från motorvägen ner mot Kalabrien, ger vi oss ned från bergen på krokiga och smala vägar mot havet. Vägen till Sapri är väldigt spännande och otroligt vacker. Sapri ska enligt den artikel jag läst i DN vara som ”Italien som på 50-talet”, med storslagen natur och långt från massturism. Mycket speciellt, stod att läsa i reportaget i DN.
Vi kör av motorvägen och hamnar på en mindre väg ned mot havet och Sapri. Vi stannar till för att fota lite och konstaterade att här skulle man nog kunna stanna några dagar.
Gatan leder ner genom byn ut mot strandpromenaden, där man kunde ta sig ett dopp eller äta en glass på något litet café.
Äntligen Briatico
För två år sedan var vi i den lilla badorten Briatico som ligger strax norr om de något mer kända orterna, Tropea och Capo Vaticano. Då bodde vi i en ganska speciell semesterby Green Garden, ett ställe som inte var så kul – tyckte jag först. Men skam den som inte kan ge ett ställe en chans, så istället för att dra därifrån som jag först tänkte göra, fick jag uppleva italiensk genuin supertråkig men en charmig liten by som ligger underbart högt uppe på en klippa med havet som närmaste granne. Från semesterbyn är det en bit att gå upp till den lilla stadskärnan och där utsikten är som allra bäst ligger ett litet familjeägt hotell Costa Azzurra. Där hade vi nu i år bokat för att riktigt kunna njuta av vår tillvaro. Hotellet är väldigt enkelt, men billigt och utsikten över havet är bara helt rätt.
Kommer man norrifrån Briatico måste man köra genom den charmiga orten Pizzo, där får man verkligen trängas på de smala gatorna. Här ska både bussar, lastbilar och småbilar kunna mötas – det blir trångt!
Eftersom vi hade varit en hel vecka i Britatico tidigare hade vi tyvärr bara bokat två nätter, men man kan inte stanna för länge – det finns ju såå mycket mer att se. Dessa två dagar blev en riktig favorit i repris!
Jag gillar verkligen atmosfären och lugnet här. Det är inte heller något riktigt turistställe utan mer italienarnas eget lilla paradis. Högt uppe på klippan ligger hotell Costa Azzurra. Det är inte världens lyxigaste hotell precis, men charmigt och genuint italienskt.
Fiskebåtshamn
Kvällsmys i Briatico
När mörkret har lagts sig återstår promenaden hem till hotellet men först en liten stadsvandring över det ödsliga torget med en gelateria som bjuder på makalöst god glass.