Från kust till inland – Besök i kommunerna; Robertsfors, Vindeln och Lycksele

Utmed Norrlandskusten ligger kommunen Robertsfors och vidare västerut in i landet finns kommunen Vindeln och något nordväst in hittar vi Lycksele. Ingen av kommunerna har vi tidigare besökt, därför är det extra spännande att göra kommunbesök här.

Robertsfors kommun

Vi börjar i Sveriges bästa kommun. Ja, i alla fall tycker de det själva. Kommunen har antagit sloganen ”Sveriges bästa kommun”. Det är dock inte ett fakta­baserat påstående utan snarare en vision och kanske ett sätt att signalera ambition och framtidstro.

Robertsfors har sitt ursprung i det tidiga 1800-talet. Orten växte fram kring Robertsfors bruk, ett järnbruk som grundades år 1759 av skotten John Jennings och hans svärson Robert Finlay. Det är efter Robert som orten fått sitt namn.

Bruket spelade en central roll i samhällsutvecklingen under 1700- och 1800-talet, med produktion av järn, sågverk och andra industrigrenar. Industriepoken formade orten och bidrog till dess växande befolkning och samhällsstruktur. Även idag är brukshistorien viktig för kommunens identitet.

Vi besökte Robertsfors bruk i oväder. Då var det inte öppet, vi var ute lite för tidigt denna förmiddag. Men som det ser ut finns det en hel del bevarad historia att ta del av på museet.

Ratan i Robertsfors

För att göra kommunen lite rättvisa vill vi gärna besöka en sevärdhet och i Robertsfors nämns Ratan. Det visar sig vara en riktigt pärla med spännande historia och ett mycket vackert läge. Om nu solen ville visa sig. Trots regn och rusk är det ändå inte svårt att förstå eller se hur vacker och fint det är i Ratan.

Vi tar en liten promenad runt byn Ratan där vi ser att det finns några små butiksbodar och informativa skyltar som berättar historien om byn.

Drottning Silvia invigde den taktila kartan i Ratan den 19 augusti 2009, som en del av kungafamiljens besök i Västerbotten för att uppmärksamma två betydelsefulla 200-årsminnen. Den taktila kartan är en tredimensionellt gjuten modell av byn Ratan. Kartan har upphöjda byggnader och topografiska former, kompletterad med punktskrift. Syftet är att även synskadade ska kunna uppleva miljön, genom känseln.

Invigningen skedde i samband med minnesåret 200 år efter Sveriges och Finlands separation. Naturligtvis en historisk händelse från 1809. Samtidigt uppmärksammades också 200-årsminnet av Louis Brailles födelse, uppfinnaren av punktskriften. 

Ratan som stapelstad och utskeppningshamn

På 1700-talet var Ratan en viktig utskeppningshamn för Umeå, eftersom Umeälvens mynning ofta var svår att ta sig in i med större fartyg på grund av grund och is. Därför anlades en stapelplats i Ratan, alltså en plats som hade rätt att ta emot och skicka ut varor till och från utlandet. Det var något som annars bara städer fick. Även en tullstation upprättades här, och under en period var Ratan en blomstrande hamn- och handelsplats.

Slaget vid Ratan – det sista slaget på svensk mark (1809)

Kanske är ändå Ratan mest känd för platsen där det sista slaget under finska kriget (1808–1809) mellan Sverige och Ryssland. Den 20 augusti 1809 landsteg svenska trupper i Ratan i ett försök att göra en bakhåll mot de ryska styrkorna som dragit sig söderut efter slaget vid Sävar. Slaget vid Ratan blev ett avgörande moment i kriget, och även om det inte gav en klar militär seger, bidrog det till att Ryssland drog sig tillbaka och att fredsavtalet kunde slutas kort därefter. Freden i Fredrikshamn 1809 ledde till att Finland avträddes till Ryssland. Ett historiskt skifte för Sverige.

Lots- och fyrverksamhet

Eftersom Ratan låg vid Bottenviken och var svårtillgängligt på vintern, byggdes det tidigt ut med lotsstation och fyrsystem. Dessa var viktiga för att guida sjötrafiken längs Västerbottenskusten. Än idag finns spår av den gamla lotsstationen och andra marina lämningar.

Mareograf – lång mätserie av havsvattenstånd

Ratan ligger i ett område med en av landets högsta landhöjnings­takter (≈ 1 cm/år under ca 5 000 år tidigare). Att följa nivåändringar är därför extra viktigt här. I Ratan finns en av Sveriges äldsta mareograf som besår av två stationer. Det är en av landets mest långlivade stationer för havsvattenstånd, vilket ger unik data för både klimatforskning och driftprognoser.

Den gamla mareografen uppfördes 1891 och började registrera havsvattenstånd den 24 oktober samma år. Den ersattes 1964–65, men är fortfarande välbevarad. Den nya mareografen, etablerad 1964–65, drivs av SMHI och mäter kontinuerligt vattenståndet fram till idag. Fram till 2024 har SMHI registrerat data där i över 100 år, vilket belönades med WMO:s Centennial Award, ett erkännande av nationell och internationell betydelse.

Mareografen är en del av en kulturhistoriskt värdefull miljö, tillsammans med fyrar, lots och hamnanläggningar. I klipporna kan man se de gamla nivåmärkena och jämföra med dagens nivå.

Vindelns kommun

Vi lämnar kusten och Robertsfors och kör vidare mot inlandet på ändlösa vägsträckor utan att knappt se en enda bil. Efter nästan sju mil kommer vi fram till dagens andra kommun. Vindeln ligger vackert vid Vindelälven, en av Sveriges orörda nationalälvar. Orten hette tidigare Degerfors, men bytte namn till Vindeln 1969 för att undvika förväxling med Degerfors i Värmland. Platsen har länge varit bebodd tack vare sina rika naturresurser. Här har jordbruk, skogsbruk och småindustri format samhället.

Vindelälven var förstås en viktig flottled för timmer, och älven präglade mycket av den ekonomiska och kulturella utvecklingen.

Vi besöker som vanligt kommunhuset och idag får jag för mig att gå in för att fråga vad de rekommenderar oss för sevärdheter i kommunen. Det ska vara några närliggandes eftersom vi endast är på genomresa. Den trevliga receptionisten på Vindelns kommun föreslår, stadsparken, kyrkan och ett kafé vid Vindelälven.

Det känns väldigt lugnt och stillsamt i tätorten Vindeln en regnig dag som denna mitt i veckan. Några av ortens invånare är på väg in på Ica eller Coop, annars känns det lite ödsligt i sådana här små kommuner. Kanske är det vädret som också styr, men det är onekligen glest med folk. Kommunens cirka 5400 invånare har dock en förhållandevis stor yta att röra sig på med stora naturområden.

Stadsparken

Vindelns stora sevärdhet måste ändå vara Vindelälven. Älven rinner rakt genom Vindelns tätort, där den också passerar flera forsar och natursköna områden. Vid fint väder är det förmodligen ett paradis för naturälskare. Här kan man vandra längs älven, fiska, paddla eller bara njuta av det forsande vattnet.

 Till skillnad från många andra älvar i Sverige har Vindelälven en oreglerad älv, alltså den har inte byggts ut för vattenkraft, vilket bevarat dess naturliga flöde, fiskvandring och forsar.

Sommaren 2020 besökte vi Mårdselforsen, en imponerande fors och ett naturreservat där vi kunde uppleva forsen på hängbroar och små öar. Absolut en stor sevärdhet i kommunen.

Läs mera: Mårdseleforsen vid Vindelälveln och ett kort besök i Umeå – Bilresa genom Norrland

Vindelälven är också en del av Vindelälven-Juhtatdahka, ett UNESCO biosfärområde sedan 2019. Det innebär att området skyddas och främjas för hållbar utveckling och biologisk mångfald.

Själva stannar vi till en stund för att beskåda den fantastiska älven. Tyvärr hinner vi inte stanna till vid det kafé som vi blivit rekommenderade att fika på. Istället tar vi oss en liten titt på Vindelns enastående vackra kyrka.

Det är inget snack om saken, Vindelns kyrka är oemotståndlig. Vi ser den på långt håll och den är både pampig och vacker. Kyrkan invigdes på Luciadagen 1903 under namnet Degerfors kyrka, alltså kommunens äldre namn, och 2003 firade kyrkan 100‑årsjubileum. 

Tyvärr är den inte öppen när vi gör vårt besök här i Vindeln.

Efter ett kort men trevligt besök i Vindelns kommun är det dags att hoppa in i bilen igen och köra vidare. Vi har 75 kilometer att köra och utmed vägen hinner vi med en liten medhavd lunch och lyssna på P1:s Sommar. Idag är det det svenska författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Dagens sommarprat är både underhållande och intressant. Det passar utmärkt att lyssna på medan regnet smattrar vidare på vindrutan.

Lycksele kommun

Snart kommer vi fram till Lycksele. En tätort vi aldrig tidigare besökt och hade det inte varit för kommunbesöken tror jag inte vi skulle tagit oss hit.

Lycksele kallas ofta ”Lapplands första stad” och är en av de äldsta bosättningarna i norra inlandet. Redan på 1600-talet blev platsen centrum för samisk mission och undervisning. År 1946 blev Lycksele den första tätorten i Lappland att få stadsprivilegier.

Historiskt har Lycksele varit präglat av samisk kultur, kyrkans närvaro, samt senare av skogsbruk och gruvindustri. Idag är det ett centrum för inlandsturism och tradition.

Lycksele profilerar sig som ett centralt nav i södra Lappland. Kommunen satsar på hållbar tillväxt, attraktiv boendemiljö, mångfald av näringsliv och unika upplevelser som djurpark, skogsmuseum och den årliga ispålen. Ispålen ska vara ett konstgjord istorn som byggs upp genom att vatten sprutas upp i luften under kalla vinterdagar. När vattnet fryser bildas en hög pelare av is, ofta över 40 meter hög. Den kallas ibland också för ”Ispelaren” eller ”Lyckseles isfontän”. Den byggs i anslutning till Umeälven, i eller nära centrum av Lycksele, där vattentillgången är lätt att använda. Det är en lokal tradition och fungerar som ett vinterligt landmärke.

Lyckseles kommunvapen ska symbolisera; en handelsplats (besman/ krok), en älvstad (vågskura), en plats mitt i vildmarken (varghunden) och ett stadsvapen (murkronan).

I Lycksele kommun bor det 12 118 invånare.

Budhas Kafferosteri

När jag letar efter sevärdheter hittar jag kafferosteriet. Kanske inte direkt en sevärdhet, men det visar sig vara mer än så. Budhas Kafferosteri i Lycksele är inte bara ett kafé. Det är Sveriges bästa kaffebar 2017 enligt White Guide, och såklart en utpräglad favorit för lokalborna.

Gammplatsen i Lycksele är en historisk och naturskön plats vid Umeälven.

Gammplatsen

En annan sevärd plats är Gammplatsen. Ett friluftsområde som passar perfekt för oss att ta en titt på. Vi behöver röra oss lite efter många timmar i bilen, dessutom har det sluta att regna.

Gammplatsen var en gång en central mötesplats för samer, nybyggare och handelsmän. Här hölls marknader, ting och kyrkhelger, vilket gjorde det till en kulturell knutpunkt i regionen.

Idag ligger bland annat Skogs- och samemuseet, Lycksele Hembygdsgille och Lycksele Sameförening. Vi tittar själva in i de olika husen där vi möter en blandning av museum, butiker och lite annat smått och gott. 

Vi får ett par givande timmar i Lycksele innan vi far vidare mot nästa kommun. Vägen går utmed Vindelälven och plötsligt måste vi stanna till igen.

Vi ser en virvlande fors och givetvis vill vi se mer av forsens kraftfulla vatten, om bara för en stund.

Vomforsen

Tyvärr hinner vi inte stanna vid själva vattenfallet men Vomforsen är ett naturreservat längs Vindelälven och är känt för att ha en av älvens brantaste forsar. På en sträcka av cirka 500 m faller vattnet totalt nio meter. Det ska också finnas möjligheter till promenadstigar vid forsen för att uppleva forsen vid olika utsiktspunkter. 

Läs mer om vår kommunbesök på sidan:

“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 249 – 251 / 290