Tre kommuner i Norrbotten – Piteå, Älvsbyn och Boden
Från kust till inland erbjuder Piteå, Älvsbyn och Boden en bredd av upplevelser som överraskar oss besökare. Här samsas kustnära sandstränder, trolska skogar, forsande älvar och historiska landmärken på relativt kort geografiskt avstånd.
Oavsett om man söker naturupplevelser, kulturhistoria eller besöker kommuner innehåller dagens kommunbesök gott om mångsidighet. Piteå har vi besökt tidigare och blev förtjusta, men Älvsbyn och Boden är nya kommuner för vår del.
Piteå kommun
För ett par år sedan i samband med vår bilresa genom Norrland besökte vi Piteå i strålande solsken, vilket gör lite skillnad jämfört med dagens besök i regn och rusk.
Vi minns dock vårt mycket trevliga besök med övernattning på Piteås häftiga hotell Kust med utsikt över vatten och staden. Vi gillade vårt mysiga rum på nionde våningen och särskilt middagen på restaurang Tages gjorde att besöket gav mersmak.
Härliga sommarvibbar i Piteå.
Fin utsikt från rummet på Kust hotell och SPA.
Ett besök på restaurang Tages gjorde besöket i Piteå komplett.
För fem år sedan tog Piteå oss med storm Inte nog med att vi bodde bra och åt gott, vi hade dessutom strålande solsken, perfekt för ett besök på kanske Piteås mest kända plats, Pite havsbad.
Pite Havsbad kallas ofta för ”Nordens Riviera”. Här finns en kilometerlång, vit sandstrand där vattnet ska vara förvånansvärt varmt för att ligga så långt norrut. Det sägs att Piteå har fler soltimmar i juli än Mallorca, vilket vi fick uppleva sommaren 2020. I år, 2025 är vädret dock ett annat, men faktiskt behövde vi bara lämna Piteå innan solen kom och det med besked.
Piteå grundades redan 1621 men flyttades till sin nuvarande plats efter en brand 1666. Det gamla rutnätsmönstret i stadskärnan är bevarat än i dag.
Konsthall och staty
Piteå stadskyrka
Piteå kyrka, är en av övre Norrlands äldsta bevarade träkyrkor och anses vara en av de främsta kulturhistoriska skatterna i Norrbotten. Kyrkan stod färdig 1686, efter det att staden flyttat från Öjebyn efter branden 1666. Piteborna behövde en egen kyrka i den nya stadsdelen. Under de stora rysshärjningarna 1721 brändes stora delar av staden ned, men kyrkan överlevde, sannolikt för att ryska trupper använde den som stall och natthärbärge.
Piteå stadskyrka, väl värd ett besök.
Piteå har en liten men charmiga stadskärna. Kring det pittoreska Rådhustorget finns rådhuset. Byggnaden är uppfört mellan åren 1837–38, i ljus träarkitektur, inspirerad av finsk-rysk empirestil. Ända till 1943 satt rådhusrätten här. Sedan 1980 huserar byggnaden, Piteå museum, där man bland annat kan kika på marmoreringsmålade väggar och anrika porträtt i den gamla sessionssalen.
Från torget utgår Storgatan, stadens huvudstråk. På en skrovlig stenplatta kan vi läsa att det är Sveriges första gågata. Det råder dock viss tvivel om detta, men Piteå kommun och lokala källor marknadsför ofta Storgatan som Sveriges första ”riktiga” gågata. Hur som helst är den kanske en av de äldsta i Sverige. Här hittar vi det mesta man kan behöva, med många butiker, några restauranger och ett par kaféer. Minst sagt, en trevlig gågata.
Piteå fick sina stadsrättigheter år 1621 av kung Gustav II Adolf. Den ursprungliga staden låg några kilometer inåt land vid Öjebyn, men år 1666 brann stora delar av staden ner. Istället för att bygga upp staden på samma plats flyttades den till sin nuvarande plats vid kusten. Det är därför man ibland kallar Öjebyn för ”gamla Piteå”.
Öjebyn kyrkstad
Under 1700- och 1800-talet växte Piteå långsamt som en handels- och hantverksstad. Det fanns också sågverk och senare andra industrier, särskilt trä- och pappersindustri, vilket blev en viktig del av den lokala ekonomin.
På 1900-talet industrialiserades staden mer, och Piteå blev ett centrum skogsindustri men även inom musik och kultur. Ett känt turistmål är Pite Havsbad, som etablerades på 1940-talet och är idag ett av Nordens största bad- och konferensanläggningar. Staden har också gjort sig känd för sin musiktradition, bl.a. genom Piteå Musikhögskola. Idag bor det cirka 42 447 invånare i Piteå kommun.
Vårt besök i Öjebyn
Eftersom vi inte varit i Öjebyn kyrkstad tidigare känns det som ett bra val för en fin sevärdhet i Piteå. Öjebyn kyrkstad ligger dessutom på väg till vår nästa kommun, Älvsbyn så det passar utmärkt för ett besök här.
Vad är en kyrkstad?
Begreppet kyrkstad är ett område med små timrade stugor som byggdes nära en kyrka för att människor från landsbygden skulle kunna övernatta när de kom till kyrkan, ofta långväga ifrån. Eftersom kyrkoplikt gällde i Sverige under flera hundra år, (fram till mitten av 1800-talet), samlades folk regelbundet för gudstjänst, dop, bröllop och marknader.
Man kanske kan tro att kyrkstäder enbart fanns i norra Sverige, men så var det inte, men i de nordligaste delarna av landet var det ofta många mil till närmaste kyrka. Eftersom kyrkoplikten, alltså kravet på att närvara vid gudstjänst gällde fram till mitten av 1800-talet, behövde folk en plats att övernatta. I Norrland är dessutom kyrkstäderna i mycket välbevarat skick och ses som viktiga kulturhistoriska byggnader.
Öjebyn var platsen där den ursprungliga staden Piteå låg efter att den grundades 1621. Efter stadsbranden 1666 flyttades själva stadskärnan till dagens Piteå, men kyrkan och kyrkstaden blev kvar. Piteå landsförsamlings kyrka, Öjeby kyrka, är en stenkyrka från 1400-talet, troligen uppförd av byggmästare från österbottniska Finland. Den är ovanligt stor för att vara i Norrbotten, vilket vittnar om traktens historiska betydelse.
Kyrkstugorna började byggas på 1600-talet och har genom åren utökats. Idag finns över 140 bevarade kyrkstugor, vilket gör detta till en av landets största och mest levande kyrkstäder.
Öjebyn är en välbevarad och sevärd kyrkby.
Älvsbyn kommun
Vi lämnar Piteå och tar oss vidare cirka fem mil något nordväst. Här ligger Älvsbyns kommun. Älvsbyn etablerades som egen kommun 1874, efter att tidigare ha varit del av Piteå landskommun under större delen av 1800‑talet. År 2024 firade man 150 år som självständig kommun.
Under tidigt 1900-tal stärktes bygdens näringsliv genom gruvdrift i Laver, där det byggdes ett avancerat samhälle med moderna bekvämligheter som biograf och elström redan kring 1939. Den lilla gruvorten är numera nedlagd.
Även Polarbageriet har funnits i kommunen sedan lång tid tillbaka. Redan på 1920-talet utvecklades ”Tioöreskakan” av Frans Gustav Nilsson, föregångaren till dagens Polarkaka. Familjeföretaget, som trots en brand 2020 återuppbyggdes 2022, ligger i Älvsbyn.
Bygden har också präglats av transport och religiösa traditioner. Kyrkstaden ”Kyrkmalmen” har funnits i över 250 år och består av 32 historiska kyrkbudfatplaser /stugor från brukstiden.
Själva tätorten Älvsbyn är inte stor, här finns de vanliga livsmedelsbutikerna, systembolaget samt kommunhuset förstås. I Älvsbyns kommun bor det cirka 7 774 invånare.
Älvsbyn kyrkstad
En av Älvsbyns större sevärdheter är Älvsbyn kyrkstad, även kallad Kyrkmalmen, ett kulturhistoriskt område med unika kyrkstugor. Kyrkstaden här i Älvsbyn har i likhet med andra kyrkstäder runt om i Sverige haft stor betydelse för bygden utveckling. Här träffades sockenborna vid kyrkhelger umgicks och knöt kontakter mellan varandra. Kyrkstäderna gav goda förutsättningar att träffas utöver bygränserna och var också en viktig plats för äktenskapskontakter.
När folk träffades ökade även torg och marknadshandeln vilket bidrog till en ökad tillväxt. Så även här i Älvsbyn.
Ursprungligen fanns nästan 100 kyrkstugor och upp till 60 stall. I dag bevaras 32 kyrkstugor och tre stall, varav flera är korsbyggnader i två våningar med upp till åtta rum – en ovanlig konstruktion i Sverige.
Kyrkstaden anlades på 1700‑talet som en samlingsplats där långväga besökare från bygden kunde övernatta i samband med kyrkhelger och marknader. De första stugorna byggdes omkring år 1765.
Vi gör ett kort besök vid kyrkstadsområdet som utgör Älvsbyns första centrum. Det är beläget på en höjd nära Piteälven och var en gång socknens kulturella och ekonomiska mittpunkt.
Byn är inte så stor men har välbevarade, timrade röda kyrkstugor. Idag tillhör en del av stugorna privata familjer.
Älvsby kyrka
Lämpligt nog ligger Älvsby kyrka alldeles intill kyrkbyn, men Älvsby kyrka byggdes mellan 1808–1813. Den ersatte ingen tidigare byggnad på samma plats, utan var ett nytt bygge initierat av det lokala kapellaget för att undvika långväga resor till Öjebyn vid kusten.
Även om Älvsbyn kanske inte har så mycket att erbjuda i den centrala delen av orten ser vi att det faktiskt finns ett hotell. Det kan vara bra att veta ifall man vill besöka kommunens kanske största stolthet, Storforsen.
Storforsen
För ett par år sedan besökte vi Storforsen. Det är Europas största oreglerade fors. Vi blev mäkta imponerade av denna dramatiska naturupplevelse med ett fall på totalt 82 meter, över 5 kilometer, varav 35 meter är ett enda stup. Varje år besöks Storforsen av cirka 150 000 besökare.
Då minns jag att vi promenerade längs forssträckan på välbyggda spångar och broar nära vattnet. Det finns fina utsiktsplatser och en del av leden var även anpassat för rörelsehindrade och barnvagnar.
Bodens kommun
Vi lämnar Älvsbyn och tar oss vidare något nordost och hittar fram till Boden. Innan vi kommer fram till själva centralorten besöker vi Bodens fästning som jag skrivit om i reportaget nedan.
Det är alltid kul att börja med den stora sevärdheten i kommunen vilket i vårt fall blir Rödbergfortet. Vi får en utmärkt guidning innan vi tar oss an centralorten, Boden.
Läs mera: Bodens fästning – en resa genom Sveriges försvarshistoria
Boden är känd för sin militära historia, sitt strategiska läge, samt sin närhet till både natur och Luleå. Men spår av människor i trakten har funnits sedan över tusen år tillbaka. Man har funnit stenåldersboplatser och lämningar, främst vid sjöar och älvar som Luleälven. Det var framför allt samiska folk som rörde sig i området, och senare även svenska och finska nybyggare som bosatte sig i inlandet.
Boden var länge en liten by i Överluleå socken. Det stora lyftet kom i slutet av 1800-talet, när Malmbanan byggdes, järnvägen mellan Luleå och Narvik. År 1894 öppnades järnvägen genom Boden, vilket snabbt förvandlade orten till en viktig knutpunkt för transport av malm från gruvorna i Kiruna och Gällivare.
Bodens strategiska läge vid gränsen till Finland och Ryssland gjorde att man under sekelskiftet 1800-1900 började bygga ett stort försvarsverk, Bodens fästning. Den bestod av fem stora bergfort runt staden Den började byggas 1901 och stod klar några år senare. Tanken var att Boden skulle vara Sveriges sista försvarspunkt om landet invaderades från öst, man talade om ”lås i norr”.
Under 1900-talet blev Boden en av Sveriges mest militärt präglade orter. Tusentals soldater utbildades varje år, och flera regementen hade sin bas i staden, bland annat vid I 19, Norrbottens regemente, A8 artilleriregementet, och S3 signaltrupperna. Staden växte snabbt och hade under långa perioder stor militär närvaro, vilket också påverkade kulturlivet handeln och befolkningstillväxten.
Efter kalla krigets slut och Sveriges nya försvarspolitik började nedskärningar ske inom försvaret. Många regementen lades ned eller bantades. Även Boden påverkades, men Norrbottens regemente, I 19 finns fortfarande kvar och har fått ökad betydelse på senare år, särskilt i samband med den nya säkerhetspolitiska situationen i Europa.
Samtidigt har Boden försökt bredda sin ekonomi och identitet. Idag har turism, utbildning, digital utveckling med datacenter och gröna industrisatsningar också blivit viktigt för kommunen.
Boden har idag cirka 28 049 invånare.
Bodens kommunhus
Bodentravet
När vi lämnar Boden och kör mot Luleå ser vi en intressant plats, Bodentravet. Inte för vi är intresserade av trav, men entrén ser välkomnande ut och vi vill veta mer.
Boden var under 1900-talet en renodlad garnisonsstad, där en stor del av befolkningen var militärt anställda eller familjer till militärer. Hästar spelade en viktig roll i det svenska försvaret långt in på 1900-talet, särskilt i norr där terrängen är svår. Boden hade därför militära stallar och kunnande kring hästhållning, vilket lade grunden för ett intresse för hästsport även utanför det militära.
Försvaret ville erbjuda rekreation och fritidsaktiviteter till soldater och civila. Bodentravet invigdes den 11 juni 1944, mitt under andra världskriget. Travsporten var och är en populär sysselsättning i Norrbotten.
Boden visar sig vara en intressant stad med ett levande centrum och känns mycket större än vad vi trott. Här kan man säkert tillbringa mer tid än ett kort kommunbesök. Vi har dock bokat övernattning i Luleå cirka tre mil sydost om Boden.
Läs mer om våra kommunbesök på sidan:
“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”
Antal kommuner: 255 – 257 / 290
