Kuranda med tåg och linbana

Ett måste är att besöka Kuranda som ligger ett par mil från Cairns eller bara två mil från vårt boende på Trinity Beach. Kuranda är en liten stad eller snarare en by som ligger en bra bit upp i bergen, man kan absolut köra bil dit men det trevligaste sättet är att ta det pittoreska tåget som startar från Cairns.

Tåget går i sakta takt genom löv- och regnskog, tunnlar och upp på imponerande höjder för att stanna till vid vattenfallet, Barrron Falls, innan det åter tuffar vidare till Kuranda. Det går bra att nå Kuranda även med bil från flera håll men det är inte riktigt samma sak som att åka det mysiga tåget för att strosa runt i Kuranda och sedan ta linbanan ned över regnskogen. Vi testar både bilresa och tåg samt linbanan.

Biljetter med bestämda avgångar

Efter att ha tagit oss upp till Kuranda med den egna hyrbilen och kört den lite krokiga men vackra Kuranda Range road med flera utsiktpunkter för att blicka ut mot både regnskog och Coralhavet bestämmer vi oss ändå för att göra en resa dit igen.

Jag tänker att den stora behållningen med Kuranda ändå måste vara resan dit med det så omtalade tåget och nedresan med linbanan kan bli en häftig upplevelse. Vi beställer biljetter i receptionen på vårt lägenhetshotell, med ett pris på cirka 900 kr per person, då ingår buss från stationen vid Skycable – center i Smithfield till tågstationen Freshwater, sittplatsbiljetter på tåget samt linbanan tillbaka ner.

Det är även vissa bestämda avgångar för tåg och linbanan, vi väljer att komma iväg med tåget som går 9.50 på morgonen och för tillbakakaresa med avgång 16.30. Denna rutt är dock flexibel, man kan hoppa på linbanan tidigare om man så önskar.

Tågresan till Kuranda

Punktligt tuffar tåget in på Freshwater station. Vi hoppar på, hittar våra platser och konstaterar att de är riktigt dåliga, längst ut mot mittgången vilket innebär att om man vill fota får man endast med en massa huvuden från medpassagerarna. Jag sitter där en stund och surar över detta men ser att man faktiskt kan stå ute mellan vagnarna på en liten avsats, förvisso är det två tjejer som liksom jag kommit på detta men jag tränger mig in mellan dem för att överhuvudtaget få en chans till en endaste bild. Nu är kanske inte själva tågresan så imponerade som jag kanske trott men lite häftigt är det att kunna stå ute medan tåget färdas uppåt på berget medan en inspelad guidning pågår från högtalaren som berättar om järnvägbyggets historia.

Om det är farligt att stå ute? Nej, men det gäller att hålla i sig lite om tåget kränger till, men det är tillåtet så det känns helt säkert.

Tågresan tar cirka en och halv timme och gör dessutom ett litet stopp på femton minuter vid vattenfallet, Barron Falls. Där stiger alla passagerare av och det fotas förstås från alla håll innan det åter är dags att åka den sista sträckan till Kuranda.

Lite historia om järnvägen och Kuranda

Järnvägen som öppnade 1891 hade stor betydelse för att koppla ihop Artherton Tablelands med Cairns. Det underlättade för invånarna att använda området för trädfällning, jordbruk och odling. 1915 fick Kuranda järnvägsstation smeknamnet “The honeymoon station” staden blev ett slags hälsocenter i norra Queensland. Från 1930 blev Kuranda en riktig populär turistdestination, varje söndag kom mängder av lediga Cairnsbor med det alltmer populära tåget. Under 1960 – talet etablerade sig många hippies i Kuranda där de kunde leva sin lite egna alternativa livsstil. Det var under denna tid som den stora marknadsplatsen skapades och där man började sälja sin konst och fick kulturen att blomstra.

Idag är Kuranda en stor turistmagnet med marknadsplatsen och alla basarer i fokus men känslan av lite hippiekultur lever definitivt kvar.

Kuranda med djungelpromenad

Kuranda känns egentligen inte mer än ett turistiskt och kommersiellt jippo med dyra besök hos koalor, fjärilar samt mängder av små souvenirbutiker som säljer typiska turistprylar som halsband, t-shirts och annat krimskrams. Det finns även mängder av restauranger, barer och caféer och olidligt mycket turister, men självklart ett måste att se.

Vi följer strömmen av turister, strosar runt bland souvenirbutikerna, äter lite lunch och funderar på vad vi egentligen ska göra i Kuranda innan vi åker tillbaka. Visst kan man gå in på något av de rekommenderade djurattraktionerna men vi är inte alls intresserade av att se djur i fångenskap och jag får inte heller med maken till fjärilshuset men däremot hittar vi en promenadstig på ett par kilometer genom djungeln. Detta passar oss utmärkt, vi behöver röra på oss och stigen genom djungeln är riktigt mysig och välkomponerad med både lättare och brantare stigar.

Doften av fukt, växter och exotiska blommor slår emot oss. Det är en fin mix av både okända och välkända gröna växter sånt som vi har som krukväxter inomhus hemma i Sverige men som alltid har en förmåga att få en för tidig död då de inte alls passar in i våra torra svenska bostäder, åtminstone under vinterhalvåret. Här i regnskogen är de i sin fulla prakt och det är riktigt härligt att ströva runt och njuta av denna underbara miljö. Det enda som egentligen fattas är att få se något litet djur, ja kanske en orm eller något annat läskigt djungeldjur, det känns onekligen lite som i djungelboken när vi promenerar genom denna mäktiga natur.

Skyrail Rainforest Cableway

När vi är klara med djungelpromenaden kommer vi åter fram till stationen vid Kuranda och vi börjar känna oss rätt nöjda med dagens utflykt. Precis intill tågstationen ligger även linbanan, vi beslutar oss för att återvända trots att klockan bara är halv tre. Det är dock inga problem att hoppa på linbanan före den utsatta tiden. Vi står i kö en liten stund, det är ganska mycket folk men det går ändå snabbt eftersom varje kabin tar cirka sex personer, vi lyckas även bli tillfrågade om vi vill följa med i en halvtom kabin och nappar på det för den första färden till station ett.

 

 

Vid station ett kan man välja om man vill fortsätta eller stiga av för att se Barron Falls. Vi stiger av och kan njuta av både det hemvändande tåget och vattenfallet.

Linbanan är uppdelad i tre sektioner och är verkligen grymt häftig. Lite läskigt är det allt att sväva ovanför trädkronorna, färden är nästan två mil lång, man får inte ha några katastroftankar just denna fina eftermiddag, ingen kabin får någonsin falla ner…men känsla den finns nog ändå där.

Vid station två måste man kliva av för att ta några trappsteg till den sista delen av resan eller få en guidad ganska kort tur av intressant information om djur och växtlivet i denna del av regnskogen. Vad jag kan höra finns det en liten, liten chans att det kan gömma sig livsfarliga ormar uppe i de små gömmorna i träden.

Den sista delen är inte så lång då man går ner mot kusten och snart är vi framme vid slutstationen.