Sveriges 290 kommunerVästergötland

Hjo, Tidaholm och Falköping – Tre kommuner i Västra Götaland

Hjo, Tidaholm och Falköping är alla tre kommuner i Västra Götaland. Hjo är en av de tre trästäderna och som vi besökt vid två tillfällen medan Tidaholm är en ny bekantskap för oss. Falköping är trots två besök ännu inte helt utforskat, men som har en mysig stadskärna. Vi besöker kommunerna under olika årstider, både tidig vår och höst.

Hjo kommun

Har du en gång fått Hjosand mellan tårna dröjer du dig gärna kvar, och återkommer gång på gång.

Ja, så sägs det om den trevliga trästaden Hjo om man får tro det lokala ordspråket. Och visst är det något alldeles extra med den mysiga staden som ligger vackert vid Vätterns strand och har närhet till både grönska och natur.

Namnet Hjo och stadsplanen

Stavningen av Hjo har ändrats flera gånger sedan medeltiden, man har till exempel stavat staden; Hyo, Hio, Hiyo och Hioo. Däremot har själva stadsplanemönstret sett likadant ut sedan tidigt 1300 – tal. Den äldsta kända kartan över Hjo är från 1696 och visar att stadsplanen inte förändrats nämnvärt.

Bränder

Hjo har nästintill varit förskonad mot bränder men 1794 brann den medeltida kyrkan vid torget ner. Idag ligger den “nya” kyrkan, Hjo kyrka i vit stenputs på samma plats där den gamla medeltida kyrkan stod.

Hjo kyrka

Efter branden byggdes en ny kyrka vid Stora Torgets norra sida och som stod färdig 1799. Det är en stilren kyrka i utpräglad gustaviansk stil.  Vid en omfattande restaurering under åren 1900 till 1902 tillkom den höga och spetsiga tornspiran. Vid en ny restaurering 1938 försökte man återskapa den ursprungliga klassicismen.

Mysig stadskärna

Hjo har en mycket mysig och fin stadskärna med kullerstensgator och söta små trähus. Kanske inte lika många som i till exempel Nora och Eksjö men ändå pittoreskt och som oavsett väder drar en hel del turister. Vi har haft lite otur med vädret bägge gånger vi besökte Hjo med en hel del regn.

Tre Trästäder

Hjo ingår i nätverket “Tre Trästäder” genom att staden år 1990 fick en utmärkelse av Europa Nostra.

för det beaktansvärda bevarandet av  samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm.

De två andra städerna som också fått utmärkelsen är Nora och Eksjö. De kallas “De tre trästäderna”.

Glass

Ett av besöken gjordes i maj månad, den kanske allra vackraste månaden ute i naturen. Hjo hade öppnat sina glassbarer men det var inget glassväder alls. Nere vid hamnen finns Moster Elins Glass med många glassar att välja på.

Hjo hamn

1847 beslöt man att bygga en hamn. Mellan åren 1851-1855 anlades hamnen och ansågs på sin tid vara Vätterns bästa. Idag återstår inte mycket av den ursprungliga Hamnbebyggelsen mer än Hamnmagasinet och den lilla Hamnvaktarbostaden där en av Hjos glassbarer finns. Trots stora förändringarna så ser hamnen i stora drag ut på samma sätt som den gjorde kring 1855.

Hjo stadspark och kurort

Vi tar oss vidare ned mot hamnen och kommer snart fram till Hjo stadspark. Här ligger pampiga trävillor i gulliga trädgårdar. Parken anlades på 1870 – talet när fyra välbärgade herrar köpte en bit mark av en lantegendom som låg här. Man anlade parken här längs med Vättern och Hjo blev en populär kurort. Idag står fortfarande de vackra trävillorna kvar och minner om de svunna tider då gästerna besökte badanstalten för att kurera olika krämpor.

De pampiga villorna byggdes för ”Hjo Vattenkuranstalt” som invigdes 1876, en tid när överklassen sökte sig till Hjo som var en  populär kurort.

Vid Vätterns strand

Självklart kan man bada i Hjo, ja om vädret tillåter förstås. Vid Guldkroksbadet finns en fin sandstrand och även söta små badhytter att hyra.

Hjo kommunhus

Vi som är på kommunbesök i Hjo ska naturligtvis också titta till kommunhuset som representerar vårt besök i kommunen. Eftersom det är helgdag är inte kontoret öppet men vi kollar in kommunvapnet som består av ett segelfartyg med korsprydd mast och tvärskuren flagga.

Det är inte svårt att gilla mysiga Hjo och någon gång borde solen skina och då vill vi gärna besöka Hjo igen.

Tidaholm

Vi lämnar Hjo och kör i något sydvästlig riktning cirka 28 kilometer och hamnar i Tidaholm. Vi har lämnat Vättern och befinner oss lite mitt emellan Vänern och Vättern.

Det var på ön i ån Tidan vid vattenfallen allt började när gården Tidaholm fick järnbruksrättigheter år 1799 och Tidaholms bruk skapades. Under 1800-talets senare del tillkom Vulcans tändsticksfabrik som med sin storlek lade grunden till staden Tidaholm.

På 1800 – talet började man tillverka jordbruksredskap, bland annat plogbillar, hästskor, yxor och spadar. Under 1880-talet ökade behovet av spik och på Tidaholm tillverkades en hel serie från två till tolv tum. Man kom även att tillverka olika snickerier i form av möbler och så småningom åkdon. Det fanns ett fyrtiotal olika modeller av slädar och vagnar till försäljning. Störst succé gjorde Tidaholmskärran som man kunde ställa in efter dragdjurets mankhöjd och passagerarnas vikt. Tidaholmskärran kom att göra Tidaholms bruk välkänt i hela Sverige. När efterfrågan minskade för den hästdragna vagnen blev det istället bilen som kom att dominera brukets tillverkning. 1903 startade man biltillverkning.

Tändsticksfabriken

Hans Henrik von Essen och affärsmannen Charles Bratt startade tändsticksfabrik i stångjärnssmedjan här i Tidaholm på 1860 – talet Det hela började dock inte så bra när hela fabriken startåret 1868 brann ner och 1873 inträffade ännu en mycket tragisk brand då 46 tändsticksarbetare omkom i lågorna. Katastrofen lamslog hela bygden men redan tre månader senare var verksamheten i gång igen.

Det gick bra och tjugo år senare producerades dagligen 1,2 miljoner askar tändstickor. Fortfarande är tillverkningen av tändstickor en av stadens basnäringar och idag ägs fabriken av Swedish Match.

Tidaholmsanstalten

Även om Tidaholm är en industristad förknippas den ofta också av en helt annan verksamhet, Tidaholmsanstalten. Det är en av Kriminalvårdens slutna anstalter och är den tredje största efter Kumla och Hall. Den invigdes 1959 och tar emot dömda från hela Sverige.

Tidaholms stadshotell

Det är alltid trevligt när det finns ett stadshotell i den stad man besöker. Tidaholm stadshotell ligger i centrala Tidaholm, vid ån Tidan. På hotellet beskriver man sig  som ett genuint och gammaldags hotell som ägs av en privat familj.

Tidaholms kyrka

Givetvis finns en kyrka här i Tidaholm. Kyrkan uppfördes 1838-1841 efter ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt Fredrik Blom. Den ersatte då Agnetorps medeltida kyrka som låg strax sydost om dagens kyrka.  Agnetorps kyrka låg alltså närmare Tidans norra strand än vad dagens kyrka gör. Den nya kyrkan blev samtidigt gemensam kyrka för Agnetorps och Baltaks socknar. Den nya gemensamma kyrkan byggdes på initiativ av baronerna Rudbeck och von Essen.

Falköpings kommun

Vi förflyttar oss cirka tre mil väster ut och hamnar i Falköpings kommun. En kommun som vi faktiskt har varit tvungna att göra en rejäl omväg för att ta del av. Inte för så länge sedan var vi faktiskt i Falköping men då hade vi ännu inte hunnit börjat att räkna kommuner. Så för att det ska bli rätt är det bara att ta om det hela. Att besöka Falköping två gånger är trots allt ganska trevligt, måste ändå tilläggas, det finns flera intressanta platser i kommunen och jag är säker på att vi förmodligen tar oss hit igen, så småningom.

Falköping är en stad med djupa historiska rötter. Staden nämndes redan i Västgötalagen och har en historia som sträcker sig tillbaka till stenåldern.

Det finns en hel del forntida lämningar utspridda över kommunens område. Falköping är unikt i Europa med sitt stora antal megalitgravar. Dessa fornlämningar från stenåldern, bronsåldern och järnåldern gör staden till en mycket intressant plats för historieintresserade. Om man är intresserad av Falköpings äldre tid finns det flera museer i staden som ger en inblick i regionens historia och kultur.

Lite historia

Falköping ligger vid en plats där flera landsvägar möts. Från medeltiden fram till modern tid var det en handelsplats för främst kreatur. När industrialiseringen kom igång var det tillverkningsindustrin av textilier som kom att dominera. Stadens utsatta läge gjorde att den ofta plundrades och brändes av danska trupper, särskilt under 1500 – talet. Falköping fick till och med återuppbyggas efter att ha bränts ner av danskarna under det nordiska sjuårskriget.

Falköping var länge en av Västergötlands minsta städer men ett kraftigt uppsving i mitten av 1800 – talet när järnvägar drog förbi orten gjorde att den blev en viktig järnvägsknut. Jordbruket har dock alltid varit viktigt för Falköping och i tätorten finns Falköpings Mejeri.

Under 1930-talet och framåt började staden utvecklas alltmer och blev en villastad och i mitten av 1940 – talet började det byggas flerbostadshus. I kvarteren kring Stora torget byggdes varuhus som EPA och Domus. Allteftersom bilarna tog plats omvandlades stadens torg till parkeringsplatser, men 1984 ansåg man att förfulningen hade gått för långt och i kommunfullmäktige antogs en “Bevarandeplan” vilket innebär att byggnader och miljöer skulle bevaras för framtiden. Bilparkering togs bort från Stora torget och den moderna belysningen ersattes med mysigare lampor av äldre typ och en gågata skapades.

Falköping och Vikingatiden

När nya ledningar för vatten och avlopp skulle dras fram för ett par år sedan här i Falköping, stötte grävskopan på något som inte bara var lera och grus. Skelett av två halshuggna män med huvuden mellan sina knän, grävdes fram. Det skulle visa sig att männen hade levt under slutet av 900 – talet eller i början av 1000 – talet, det vill säga under vikingatiden.

Kvarlevorna hade tillhört två storvuxna män som blivit avrättade troligtvis med yxa. Frågan är förstås vad som hänt? Var de dömda till döden och begravda utanför kyrkan för att straffas extra hårt för brott de begått eller var de tillfångatagna fiender? Eller kanske hade de blivit dödade av ett rövarband? Ja, frågorna var många då de grävdes fram år 2016 i samband med att de nya ledningar skulle dras mitt på torget. Vad hade hänt här på torget för över 1000 år sedan?

Det kan inte ges några rätta svar på alla frågor som finns kring upptäckten, men i Falköping har man slagit upp stort kring händelsen med stora informationstavlor om hur det skulle kunna att vara att ha levt här för 1000 år sedan.

Sankt Olof kyrkan från 1100 – talet

Centralorten Falköping

Centralort i kommunen är Falköping vars centrum består av både lite äldre bebyggelse men även nyare och då lite tristare. Jag tycker det är synd att man har rivit gamla hus och byggt in fastigheter som inte alls passar in i stadskärnan. Ofta byggdes den nyare delen i slutet av 1960 – och 1970 – talen. Det gamla revs för att ge plats åt nya tider, inte alltid helt genomtänkta projekt.

Många av de mindre centralorterna vi besökt har nästan alltid ett ganska trist utseende med en ogenomtänkt bebyggelse från den tid då den gamla bebyggelsen behövde förnyas. Ofta skedde det kring 1960 – talet och en bit in på 1980 – talet och till en början kanske var den nya stadsbebyggelsen funktionell, men helt fel i förhållande till den gamla stadsbilden. En del städer har gått in för att bevara både de äldre trähusen och pampiga 1800 – tals villor och när det byggts nytt har man gjort det i samma stil för att behålla stadens eller ortens charm.

I Falköping finns ett par fina och äldre trähus inklämda mellan en nyare del med kanske mer funktionella än vackra hus. När vi besöker Falköping är det Stora torget under restaurering och kanske får det tillbaka en del av sin gamla charm.

Stora torget

Stadens centrum låg ursprungligen kring Stora torget och Köttorget, där byns enda brunn låg. Här på Stora torgets finns en del hus kvar från slutet av 1800-talet, men även nya och mer moderna byggnader från 1960- och 1970-talet.

Mitt på torget står sedan 1931 en fontän med smeknamnet Malta-Johanna. Söder om Stora torget ligger Gamla stan, ett kvarter med mindre hus från 1800-talet.

På Stora torget hålls olika marknader. Förhoppningsvis är man klar med sina restaureringsarbeten igen. 

Falköping stadshus

I Falköping har man ett rejält stadshus för kommunens cirka 33 252 invånare.

Vårt besök i Falköping

När vi besöker en kommun är det alltid kommunhuset vi tar oss till. Det är en bra symbol för vårt besök i en kommun. Ofta hittar vi fler intressanta sevärdheter både i centralorten men även utanför den. Efter att ha både kört runt och strosat runt i Falköping är det också kul att besöka någon sevärdhet i kommunen och det har vi gjort tidigare. Då utan vetskap om att det även blev en del i vårt kommande projekt att besöka Sveriges alla kommuner.

Falköpings kommunhus är öppet och då blir det alltid ett besök även där. 

Hornborgasjön

När vi besökte Falköpings kommun för ett par år sedan var vi egentligen bara på genomresa men när vi såg en skylt till Hornborgasjön blev vi väldigt intresserade och eftersom det var kring mitten av april tänkte vi att tranorna kanske skulle befinna sig i trakten. Men nej, det blev tyvärr inga tranor den gången, men i efterhand fick vi veta att trandansen brukar vara koncentrerad vid den södra delen av sjön. Vid vårt besök tog vi oss an naturum som ligger i Falköpings kommun.

Pilgrimsled

Något som vi spar inför framtiden är att vandra i dessa vackra trakter. Att vandra på pilgrimsleden mellan Falköping, Hornborgasjön och Varnhem är något som verkar vara en fantastisk upplevelse, särskilt en fin vårdag.

Följ oss på:  “Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 204 – 206/290

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

elva − 2 =