Sveriges 290 kommunerVärmlandVästmanland

Hagfors, Filipstad och Hällefors – Kommunbesök i Värmland och Örebro län

Under en weekend i höstas hann vi besöka flera kommuner i både Värmland och Örebro län. De fyra kommunerna är alla småstadskommuner men med ganska stora variationer. Alla fyra städerna eller centralorter som det så fint heter har mycket att erbjuda besökaren. Vi som endast gör små korta stopp när det gäller kommunbesök har fullt sjå att välja ut endast ett par olika sevärdheter för att inte stanna alltför länge.

Hagfors kommun

Vi börjar i Hagfors kommun. Det är en förhållandevis ung ort, där utvecklingen skedde genom att Uddeholmsbolaget beslöt att slå ihop tio mindre järnbruk till en enda enhet vid vattenfallet i Ulvån kring 1870 – talet. Några få fabriker anlades i slutet av 1800 – talet och i början av 1900 – talet fanns cirka 500 personer anställda vid bruket.

Många av ortens byggnader har Uddeholms bolaget bekostat, till exempel den röda träkyrkan som lyser glatt i Hagfors centrum. Den stod klar 1904. År 1930 blev Hagfors ett municipalsamhälle i Norra Råda kommun och 1950 fick man stadsprivilegier, bara Säffle och Oxelösund fick det senare.

Företaget Uddeholm är upprinnelsen till Hagfors.

Hagfors kyrka – en present från Uddeholmsbolaget.

Vårt besök i Hagfors

Det är en ljuvlig höstdag när vi besöker Hagfors. Visst har vi hört talas om orten och vet till och med att självaste sångerskan Monica Zetterlund är född här. Och mycket riktigt finns både ett café och museum till hennes ära.

Vi tar oss till kommunens stadshus som ligger utmed ortens huvudgata. Det är söndag och det råder lugn och ro över orten, vi ser knappt en enda människa. Det lär dock finnas 11 589 invånare i kommunen men de verkar inte ha bråttom ut den här söndagsförmiddagen.

Hagforsgrillen håller öppet, men vi har egen matsäck med oss.

När jag letar efter någon slags historik om Hagfors får jag veta att Hagfors domineras helt av fyra höga bostadshus som kallas “Höghusa” vid ån. För oss känns de inte särskilt höga och dominanta men förmodligen var de väl det när de byggdes här. Vårt besök skedde på den östra sidan av Hagfors eftersom vi är särskilt intresserade av kommunhuset.

På den västra sidan av Hagfors ligger de fyra höghusen där det också finns ett centrum och för att ta sig dit behöver man ta sig via bron över Uvån.

Hagfors är en kommun med många fina naturupplevelser om man får tro kommunens informationssida. Man kan vandra med guide, eller följa med på spännande vildmarkssafari. Gillar man att cykla finns en led längs Klarälven, men hur man än väljer att ta sig fram lovar kommunen att Hagfors har mycket att uppleva längs vägen.

Filipstad

Vi förflyttar oss nära sex mil bilvägen till nästa kommun, Filipstad. Det är en kommun vi faktiskt kört igenom en gång tidigare och till och med varit nära att övernatta i. Men vi valde då att fortsätta till Karlstad, men det var synd eftersom Filipstad visar sig vara en riktigt trevlig stad.

Lite historia

Som stad har Filipstad funnits sedan den 6 april 1611. Då fick Filipstad sina stadsprivilegier av Karl IX, som döpte staden efter sin son Karl Filip. Detta gör Filipstad till Värmlands näst äldsta stad. Efter en brand i maj 1694, miste dock staden Filipstad sina stadsprivilegier.

På 1800-talet påbörjas en livlig byggnadsverksamhet och staden växer i snabb takt. Kommunikationerna förbättras avsevärt genom Filipstads Bergslags kanal och järnvägen.

1810–1861 går invånarantalet upp från 560 till 1798 personer. Idag bor det 10 315 invånare i Filipstads kommun.

Men långt tidigare blomstrade trakterna runt Filipstad tack vare järn- och gruvhanteringen. Traditionen inom järn- och gruvhantering går tillbaka till 1300-talet. Det var denna hantering som gjorde att östra Värmland befolkades

Runt ortens stora naturrikedomar växte hyttor och bruksanläggningar upp. Under 1700 – talet fick gruvbrytningen ett uppsving när effektiv sprängteknik blev tillgänglig och vattenkraften fick sitt genombrott.  Vid 1800 – talets mitt var orten en av Värmlands främsta tackjärnsproducenter. 1932 säljs 1500 ton tackjärn till japanska flottan. Hyttan renoverades 1983 och är idag Värmlands enda bevarade hytta i närheten av ett större gruvfält. Här finns hela 350 olika mineralarter och anses vara världens mest mineralrikaste plats.

Vill man veta mer om gruvornas tid i Filipstad finns Nordmarks museum där man berättar om 700 års utveckling med smedjor, backstugor och gruvdrift.

Vårt besök i Filipstad

När vi besöker Filipstad startar vi vid kommunhuset. Ett ganska vanligt kommunhus inhyst i ett bostadshus. Här parkerar vi bilen och gör ett litet men trevligt besök i stadens centrum.

Vi tar en liten promenad runt Stora torget och Skillerälven. Här hittar vi bland annat Monitorholmen. År 1873 sammanbyggdes tre små öar här i Skillerälven och bildade Monitorholmen. Det hela handlar om  John Ericsson som föddes 1803 i Långbanshyttan utanför Filipstad. Ericsson var verksam i Sverige till 1826, i England mellan åren 1826 – 1839 och i USA mellan åren 1839 – 1889, då han avled.

John Ericsson var officer, lantmätare och inte minst en världsberömd uppfinnare. De mest kända uppfinningarna är varmluftsmaskinen, propellern och pansarfartyget Monitor. Han blev utnämnd till kapten 1827 av kung Karl XIV Johan . Han blev amerikansk medborgare 1848 och hedersdoktor vid Lunds universitet 1868.

John Ericsson sensationella skapelse var pansarbåten Monitor som var med i det amerikanska inbördeskriget och besegrade sydstaternas “Merrimac” i sjöslaget på Hamptons Roads 1862. Pansarbåten förliste dock i en häftig storm på nyårsafton samma år. Över hundra år senare, 1973 återfanns den utanför Cape Hatteras på nordamerikanska atlantkusten.

En annan berömdhet är poeten Nils Ferlin. Även han bodde under sin uppväxt i Filipstad. Sedan 1975 står han staty intill Skillerälven vid Stora torget och självklart vill vi bägge vara med på bild.

Berättelsen om Nils Ferlin

Nils Ferlin blev tidigt en av våra mest folkkära poeter och hans melodiska verser lockar än idag tonsättare att skapa musikaliska tonsättningar.

Nils Ferlin föddes i Karlstad 1898 men tillbringade från 1908 sina ungdomsår i Filipstad. Efter realexamen hade han många yrken men arbetade främst som skådespelare. Han satte upp lokala revyer under 1920 – talet och dessutom utgav han tillfällighetstidningar där han bland annat skrev om sina uppväxtår i staden. Hans första bok “Döddansarens visor” kom ut 1930.

Han flyttade till Stockholm och höll till i Klarakvarterens bohemkretsar där han var den självklara centralgestalten. 1945 gifte han sig och flyttade till Roslagen. Det som kännetecknar hans poesi är grubbel, pessimism, samt trots mot borglighet och polismakt. Han skrev på ett lättillgängligt sätt och använde ett personligt språk.

Nils Ferlin ligger begravd på Bromma kyrkogård i Stockholm.

Filipstads kyrka

Filipstad har en liten men mysig stadskärna.

Storbrohyttan

Vi brukar även vilja se någon liten sevärdhet när vi besöker en kommun och vi bestämmer oss för att ta oss till Storbrohyttan som ligger alldeles intill de centrala delarna av Filipstad.

Det är en mycket vacker plats med gamla anor. Storbrohyttan ligger vid Lersjöns utlopp i Skillerälven. Hyttan var i drift från 1589 till 1920 och var under denna tid Filipstads största arbetsplats. I början av 1900 – talet gick hyttan i dubbla skift om 12 timmar och sysselsatte ett tiotal arbetare på varje skift. Det producerade tackjärnet sändes sjövägen via Kristinehamn till olika stångjärnshammare i Värmland och Dalsland där det smiddes ut.

Idag är Storbrohyttan ett byggnadsminne och ägs av Filipstads Bergslags Hembygdsförening.

Dagen till ära skiner solen och vi tar en härlig promenad runt bruket innan vi far vidare till nästa kommun.

Naturskön bruksmiljö.

Hällefors kommun

Vi förflyttar oss knappa halvtimmen och cirka tre mil österut och hamnar i Hällefors kommun.  Vi tar oss till centralorten som är Hällefors och hittar till centrum där även kommunhuset finns.

Ingen vet med säkerhet när den del av Sverige som idag är Hällefors kommun startade. Man har hittat fynd av stenåldersföremål men det är inte fastställt om dessa härrör från människor med boplats i området. Det kan mycket väl ha varit från kringvandrande jägare och fiskare.

Ännu på 1500 – talet var trakten kring Helleforsen ödemark och svårtillgänglig urskog, men i slutet av samma århundrade började det komma nybyggare från bland annat Finland som då ingick i Sverige. Den förste kände nybyggaren var Simon vid sjön Sången där han hade ett torp och fyra söner. En av dem hittade silver i det som idag är Silvergruvan i norra delen av kommunen. 1639 kunde Hellefors silververk starta i statens regi. Silverbrytningen lades ned i mitten av 1700 – talet och ersattes av järnhantering som från 1860 – talet varit helt dominerande i bergsbruket.

Hällefors var och är kyrkby i Hällefors socken där Hällefors landskommun inrättades vid kommunreformen 1862. Landskommunen ombildades 1950 till Hällefors köping. 1971 uppgick köpingen i Hällefors kommun med Hällefors som centralort.

Invånarantalet var som högst på 1960-talet med närmare 13 000 personer. Idag bor det bara 6 656 invånare i kommunen.

Vårt besök i Hällefors

Det går förstås ganska snabbt att “göra” Hällefors centrum och bocka av kommunhuset. Även Hällefors centrum är litet och vi tar till och med två bilturer runt för att inte missa något.

Millespark i Hällefors

Vi beslutar oss för att ta oss till en sevärdhet och jag hittar Millesparken. Den ligger i ett bostadsområde och är kanske inte den typ av park man som turist strosar runt i. Även om det är en barockpark i fransk och engelsk stil och flera av Carl Milles skulpturer finns samlade här är det inklämt mellan radhus och tomter. Vi tittar snabbt och bestämmer oss för att fortsätta till Måltidens hus i Grythyttan som också är en del av kommunen.

Måltidens hus

Även om den häftiga byggnaden Måltiden hus har hela 50 000 besökare per år och är ett av Bergslagens främsta besöksmål ser vi inte en enda människa här nu i slutet av september månad. Kanske håller man inte öppet söndagar men vi äter dock vår egen matsäck här. Något jag lärt mig under våra kommunbesök är att alltid ha med ett litet mål mat eftersom våra besök aldrig riktigt inträffar under den tid man vill ha lunch eller att vi hittar något som är öppet, särskilt vid lågsäsong.

Måltidens hus är ett universitet och drivs av Örebro universitet som har grundutbildning och forskning i ämnet måltidskunskap och värdskap. Här finns också en lunchrestaurang och butik samt museum. Det finns även olika företagsaktiviteter i huset.

Under världsutställningen i Sevilla 1992 stod Måltidens hus som representant för Sverige i Spanien. Paviljongen som har ett alldeles unikt innertak är smyckat med norrsken av konstnären Gösta Wessel. Formationen av taket är tänkt som formen av ett medelhavspalats, som möter den svenska ladan. Inför invigningen av huset 1994 hade det flyttats från Spanien till Bergslagen där det sen återuppfördes på Campus Grythyttan.

Fantastiskt vackert tak.

Även Grythyttan är mysigt att strosa runt i.

Följ oss på:  “Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 190 -192/290

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

11 + 15 =