Grossglockners alpväg – Bilresa bland alptoppar och hisnande vyer

En av Europas i särklass häftigaste vägar är alpvägen Grossglockner-Hochalpenstrasse. Här färdas man i en sagovärld med vackra landskap och alptoppar på över 3000 meter. Vi körde vägen under en genomresa med övernattning i Österrike och blev mäkta imponerade.

 En av Europas högst belägna vägar är den högalpina passvägen som startar mellan orterna Bruck an der Glocknerstrasse  och Heiligenblut. Vägen är 47,8 km lång och går i 25 kilometer på över 2000 meters höjd. Till exempel ligger passet Hochtor på 2504 meters höjd. Utmed vägen finns ett flertal välordnade utsiktsplatser där magiska vyer utspelar sig som i en fantasivärld.

Färden tar oss genom ett landskap av snötäckta toppar, glaciärer och serpentinvägar. Det är en storslagen väg och som anses vara en av de allra vackraste panoramavägarna i världen. Hur det än är med den saken är det en fantastisk väg att färdas med bil.

Entré och avgift

Vi startar efter en övernattning i Fusch strax innan entrén i Ferleiten. Vi är tidigt ute, klockan är inte mer än nio på morgonen och vädret ser lovande ut, solen skiner med aningens dis. Några bilar står redo att bege sig ut i biljettluckan när vi anländer, men det går snabbt i den lilla kö som bildats.

Avgiften är 43 euro för att köra alpvägen sommaren 2024.

Första delen

Den första delen av vägen går genom ett grönt och skogigt alplandskap. Ganska snart tar vi oss upp på högre höjder och vi ser hur husen nedanför blir allt mindre. Rädda för att inte missa någon vy stannar vi till redan vid någon av de allra första utsiktsplatserna. Här får det plats med endast ett par bilar men så här tidigt på förmiddagen är vi inte så många bilister ännu.

Vi klättrar snabbt uppför i snäva serpentinkurvor men även om jag brukar hicka till i sådana känns dessa kurvor ändå relativt säkra. Det är inte de allra värsta kurvorna heller inte den smalaste vägen. Här möts gott och väl två bilar.

Vägen över Hochtor

Vägen vi kör var en förhistorisk förbindelse som användes redan under Hallstattiden, under övergången av den europeiska brons- och järnåldern. Den byggdes ut under romersk tid och fram till 1600 – talet var vägen med en delvis annan sträckning en mycket viktigt övergång över östalperna.

Redan 1924 fick ingenjören Franz Wallack i uppdrag att projektera en tre meter bred väg över Hochtor mellan Heliigenblur och Ferleiten. Det dröjde dock till hösten 1929 innan man bestämde att projektet skulle genomföras. Sommaren 1930 startade vägbygget och den 3 augusti 1935 invigdes Grossglockners alpväg. Då hade över 3200 arbetare varit sysselsatta med att bygga vägen under fem år.

Vi tar oss sakta men säkert uppåt och under färden varierar landskapet. Från tät granskog upp mot ett alplandskap med snöklädda toppar. Det ligger fortfarande kvar en hel del snö som här och var töar till vatten och rinner ut på vägen.

Grossglockner

Den mäktigaste av alla alptoppar är självaste Grossglockner med sina 3798 meter. Vi kan ana den spetsiga toppen men den döljer sig något bakom de andra alptopparna. Vi spanar och spanar tills vi tror oss se den i diset, men att få till den med kameran är lite svårare. Men lång bortom alptoppen “Sonnenwelleck” på 3261 meter, tror vi att vi till sist fångat den på bild.

Edelweiss – Spitze

På håll ser vi en mycket smal avtagsväg för att nå ännu en utsiktsplats. Självklart måste vi ta oss dit. Här är jag ändå lite glad att vi inte får möte. Vägen upp är mycket smal, särskilt i kurvorna där bilarna får vänta in varandra för att istället mötas på den något bredare raksträckan. Men det är klart värt några minuter av skräck, för här uppe har vi magiska vyer över alpvärlden.

Det är ganska kallt också, här uppe behövs både byxor och jacka. Jag byter snabbt om från shorts till långbrallor och min lätt dunjacka kommer väl till pass.

Inte många bilar står på parkeringen denna tidiga förmiddag.

Andra delen

Efter ett ordentligt stopp i både souvenirbutiken och den lilla utställningen som finns på toppen av Edelweiss-Spitze kör vi vidare. Nu består landskapet av ganska mycket snö. Det råder ändå god framkomlighet, endast en aning med smältvatten på vägarna.

Efter att ha kört uppåt vid den första delen går det nu nedför till största del. Vi ser ett par sjöar och även en linbana som inte är igång. Ett hotell som jag tänkte boka under gårdagen ligger också utmed vägen. Måste vara riktigt häftigt att göra en övernattning i detta alplandskap.

En hel del snö ligger intill vägkanten.

Kaiser – Franz – Josefs-Höhe

När vi närmar oss slutet av Grossglockner alpväg kan man också göra en avstickare till Kaiser-Franz-Josefs-Höhe. Man fortsätter då en bit och vägen går åter uppför. Nu börjar det även bli betydligt mer bilar och motorcyklister på vägen.

Kanske är Kaiser-Franz-Josefs-Höhe den mest turistiska delen av området, vilket inte är så konstigt då den stora Pasterze – glaciären ligger här. Det finns också restaurang, butik- och souvenirshop och en linbana som tar besökaren ned till glaciären. Det finns även flera vandringsleder som utgår härifrån.

Lite speciellt känns det att ställa bilen i ett stort parkeringsgarage för att ta sig en titt runt det mäktiga landskapet som ligger på 2369 meter över havet.

En grön och vacker alpsjö ligger nedanför de branta bergen. 

Framme i Heiligenblut

Vi lämnar till sist Grossglockner alpväg och vid utfarten ligger den gulliga orten Heiligenblut med sin söta kyrka. Vi handlar på oss lite lunchmat i byn och jag kan inte låta bli att ta en liten titt i den lilla vallfartskyrkan med sitt spetsiga torn som dominerar i hela byn

Det är en söt liten gotisk vallfartskyrka som byggdes på 1300- och 1400-talet. Kyrkan har ett sakramentshus i sten från 1496 och ett sengotiskt flygelaltare från 1520.

Vad tyckte vi om bilresan på Grossglockners alpväg?

Det är en mycket sevärd och spännande bilresa. Även om vägen till stor del är snirklig är det ändå inte de värsta kurvorna. Allt är välordnat utmed vägen och det är välskyltat. Det finns många utsiktsplatser att stanna till vid och på några av de större finns det även toaletter. Förvisso är 43 euro cirka 500 kronor beroende på kursen ganska dyrt, men då kan man utnyttja biljetten hela dagen och åka in och ut från området hur mycket man vill under den dag då biljetten gäller.

Tips: Det är bra att ta med lite varmare kläder. På vissa ställen är det ganska kallt, särskilt på de högre höjderna, medan det är betydligt varmare på andra ställen. Alltså kläder efter temperatur och väder.

Bra att ha koll på vädret. Vi hade rejäl tur när vi körde vägen i mitten av juni. Det ska förstås vara så soligt som möjligt för att man ska ha behållning av den underbara naturen.