Atlanthavsvägen i Norge – En av världens vackraste bilvägar
Atlanthavsvägen, eller Atlanterhavsveien som den heter på norska, är en spektakulär vägsträcka på Norges västkust som binder samman små öar och holmar mellan Kristiansund och Molde. Vägen är drygt 8 kilometer lång och slingrar sig över åtta broar, där landskapets dramatiska möte mellan hav, himmel och klippor gör varje kilometer till en oförglömlig upplevelse. Atlanthavsvägen är utsedd till en av världens vackraste bilvägar och lockar både turister, fotografer och naturälskare året om.
Efter en övernattning i den mysiga kuststaden Kristiansund är det dags att påbörja vår så hett efterlängtade bilfärd för att få uppleva Atlanthavsvägen. Givetvis är vi uppe med tuppen för att kunna utnyttja dagen maximalt. Frukosten serveras som tur är tidigt och redan klockan åtta är vi iväg.
Vi lämnar Kristiansund och tar oss via den dryga fem kilometer långa Atlanthavstunneln mellan Kristiansund och Averøy. Tunneln går under havet, vilket gör det möjligt att resa till Atlanthavsvägen från Kristiansund utan färja.
Eftersom själva huvudattraktionen endast är 8,5 kilometer lång vill vi gärna kolla in lite flera rekommenderade sevärdheter utmed färdvägen. Jag har gjort en liten färdplan som inkluderar vad jag tror ska ge oss en bra bild av de bästa sevärdheterna.
Start i Kristiansund
En bra utgångspunkt när man reser Atlanthavsvägen är att starta i Kristiansund. Staden är liten men har en hel del att erbjuda om man har tid över. Vi gjorde en övernattning här för att vara pigga inför dagens stora upplevelse, men kanske kan hela två nätter vara ett sätt att se mer av omgivningarna och kanske också köra Atlanthavsvägen under olika tider på dygnet. Vad jag hört ska upplevelsen vid huvudattraktionen bron vara som bäst kvällstid och då gärna vid solnedgång.
Kvernes stavskyrka
När vi närmar oss Averøya ser vi en skylt, Kvernes stavkyrka, enligt den rekommendationen jag följt skulle det endast vara en avstickare på 10 minuter. Visserligen är det inte mer än en mil att köra men vägen är ganska smal och det tar betydligt längre tid att köra än vad vi tänkt.
Själva kyrkan är visserligen vacker och ska vara Norges äldsta stavkyrka och tros vara byggd omkring år 1300. Den är en av de 28 stavkyrkor som finns kvar i Norge i dag. Den är förstås restaurerad i omgångar och med tillägg från 1600- och 1700-talen. Kyrkan användes som sockenkyrka fram till början av 1900-talet, då en ny kyrka byggdes i närheten. I dag är Kvernes stavkyrka ett museum och en populär turistattraktion.
Tyvärr är vi alldeles för tidigt ute. Kyrkan är stängd så vi får istället njuta av vyerna och ta oss vidare mot Atlanthavsvägen. Nu blir det ytterligare en omväg eftersom GPS:n visar oss en genväg, tror vi. Nja, den slutar med en gräsbevuxen grusväg som går över berget. Den är inte att rekommendera, vi väljer att avbryta och köra tillbaka samma väg som vi kom. Den lilla 10-minutersturen blir nästan en timme extra.
Snart når vi ändå starten eller slutet av Atlanthavsvägen beroende från vilket håll man kommer. Vägen slingrar sig fram över små öar, holmar och skär som är sammanbundna av åtta broar. Den mest ikoniska är Storseisundbrua, med sin karakteristiska böjda form som nästan ger illusionen av att vägen kastar sig rakt ut i havet.
Eldhusøya
Ganska snart når vi Eldhusøja, en liten ö som är den mest populära stopplatsen på hela sträckan. Den ligger precis vid foten av den berömda bron, Storseisundbrua. Den lilla ön har en mycket trevlig gångbro i stål som slingrar sig som en stig runt ön. Lämpligt nog finns det en ganska stor parkeringsplats i anslutning till gångbron. Vi är tidigt ute och jag kan tänka mig att under dagen är det betydligt fler bilister som vill parkera här för att göra det obligatoriska stoppet. Redan när vi kommer fram står två stora turistbussar och några husbilar parkerade. Kön till toaletterna som finns här vid servicecentret ringlar lång.
Vi parkerar bilen och tar en tur runt den spektakulära utsiktsrundan. Vi möter en hel del andra resenärer men de verkar ha klarat av sin tur runt och tagit sina bilder ut mot Storseisundbrua. Vi blir nära nog själva och kan njuta av promenaden utan att störas av andra besökare.
Vi har tur med vädret det börjar precis spricka upp efter en dimmig och disig morgon. Vi promenerar runt den häftiga gångbron och får panoramavyer över havet och den vackra kustlinjen.
Den 700 meter långa gångstigen är byggd i rostfritt stål. Tanken är att den ska svepa över terrängen med minimal påverkan på naturen. Gångbanan är anpassad till topografin med varierande radie och höjd. Det är väldigt behagligt att gå runt här och njuta av de vackra landskapet.
När man byggde gångstigen var syftet att skydda det omgivande landskapet. Genom att svepa gångstigen ovan mark och använda olika tekniker undveks onödiga ingrepp i den känsliga kustnaturen En viktig del av designfilosofin har varit att platsen ska kännas som en ”utvidgning av naturen och inte en invasion”. Gångstigen frägdigställdes 2014.
På vissa ställen kan man sätta sig en stund utmed de sittplatser som finns tillgängliga.
Storseisundbrua.
Från Eldhusøja har vi en mycket fin utsikt mot bron, Storseisundbrua. Och visst är den häftigt, då det ser ut som att den nästan bara tar slut uppe på toppen när man närmar sig från norr. Det är ingen slump att bron ofta kallas “bron till ingenstans”. Smeknamnet passar utmärkt till brons mycket speciella form. Nästan lite overkligt känsla att se hur bilarna försvinner i stupet.
När vi kommer norrifrån kan vi se den kraftiga krökningen, så ser det onekligen ut som att vägen bara slutar i luften. Detta ska vara en optisk illusion skapad av brokonstruktionens lutning och böjning.
Vron har förekommit i allt från bilreklamer till reseprogram och är en av de mest fotograferade vägsnuttarna i hela Norge. Under lugna dagar får man en nästan meditativ upplevelse när man kör över bron med utsikt över fjorden, men när vinden viner och vågorna slår högt över vägbanan blir det ett äventyr i sig. Och visst känner vi igen den från otaliga foton, det verkar vara ett favoritmotiv för fotografer världen över. Och, det var genom dessa foton vi själva blev nyfikna och absolut måste åka hit.
.
Storseisundbrua är den längsta av de åtta broarna längs Atlanthavsvägen, som binder samman små öar och holmar mellan fastlandet och Averøya i Møre og Romsdal. Bron mäter cirka 260 meter i längd, och har en segelfri höjd på 23 meter, vilket ska vara tillräckligt för att båtar ska kunna passera under.
Storseisundbrua stod klar 1989 efter sex års byggarbete, en period som präglades av tuffa förhållanden. Totalt drabbades bygget av över tolv stormar, vilket gjorde byggprocessen både utmanande och dyr. Men resultatet blev en extremt hållbar konstruktion, skapad för att stå emot Norska havets alla väder.
Bron är byggd i armerad betong, med en elegant bågform som både tjänar ett praktiskt syfte och smälter in i det dramatiska landskapet.
Tips inför besöket
Bästa fotopunkten: Rastplatsen vid Eldhusøya, precis norr om bron, erbjuder perfekta vinklar för att fånga den optiska illusionen.
Säkerhet: Kör försiktig, särskilt vid dåligt väder. Vinden kan vara kraftig och sikten snabbt förändras.
Tidpunkt: Tidig morgon eller sen kväll ger ofta det bästa ljuset, och minst trafik.
Andra sevärdheter utmed vägen
Längre västerut ligger Askevågen, ett utsiktsområde byggt i betong och glas som skyddar mot vinden samtidigt som det ger panoramautsikt över det öppna havet.
För den fiskeintresserade finns särskilda plattformar vid Myrbærholmbrua, där tidvattenströmmarna ofta lockar till sig torsk och makrill. Vill man utforska mer till havs, är ett besök på Håholmen ett bra alternativ. Det är en gammal fiskeby som nås med båt från Geitøya. Här kan man vandra bland historiska byggnader, äta lokal mat och övernatta.
En annan naturnära sevärdhet är Farstadsanden, en lång, bred sandstrand i närheten av Hustadvika, med fina möjligheter till bad, surf och vandring. Härifrån kan man även nå Nordneset fyr, en kort promenad bort längs kusten.
Ingen av dessa platser hann vi besöka men de fanns med på min lista för olika sevärdheter. Tyvärr är jag en riktigt tidsoptimist när det gäller resor. Vi valde dock en av alla sevärdheter som rekommenderas utmed vägen och det är den lilla söta fiskebyn, Bud.
Bud, är en charmig kustby. Här ligger också Ergan kustfort, ett museum och välbevarat tyskt kustområde från andra världskriget. För oss blev det en rejäl omväg men ändå värt de extra milen.
Vad tyckte vi om Atlanthavsvägen?
Kanske blev det väl många mil extra när vi körde från Sverige endast för att kolla in den spektakulära vägen. Om vi varit på en bilresa utmed den norska kusten skulle vägen förmodligen passat bra in.
Den häftiga bron och gångstigen var de bästa höjdpunkterna utmed vägen. Lite snopet att det kanske just bara var dessa bägge som var själva grejen. Men i Norge behöver man nästan aldrig vänta på natursköna platser, de dyker upp lite var som helst och Atlanthavsvägen hör till att ha besökt om man ändå är i närheten.
