Ett besök i Königssee & Kehlsteinhaus

Under vår genomresa i Österrike gör vi en liten avstickare in till Tyskland. Vi kör av motorvägen i Österrike och kör in i Tyskland här har vi bokat övernattning i den  Någon mil in i Tyskland har vi bokat övernattning i den vackra alpbyn Königsee. Vi har siktet inställt att få se Hitlers Örnnäste.

Jag har blivit rekommenderad sedan länge av min pappa att besöka Kehlsteinhaus, Hitlers Örnnäste. Min pappa berättade att det förutom att det var en 50-års present till Hitler, så är det en helt fantastisk utsikt över stora delar av alperna.

Boende i Königssee

Jag har bokat hotellet hemifrån eftersom vi vill vara garanterade att bo så nära utflyktsmålet som möjligt. Vi är egentligen på genomresa för hemfärd mot Sverige men har länge tänkt besöka framför allt Kehlsteinhaus. 

Oväder

När vi lämnar Florens på morgonen är det strålande sol och en bit över 30 plusgrader. Ju närmare vi kommer Österrike blir vädret allt sämre. Stundtals ösregnar det och åskan går häftigt med kraftiga blixtrar mitt på ljusa dagen. Det blev ett riktigt oväder och när GPS:s fick ett infall att visa oss den ”snabbaste” vägen. Vi hamnar återigen på mycket smala och slingriga vägar vilket kännes lite olustigt. Trodde vi gjort vårt på krokvägarna, men både Österrike och Tyskland bjuder på krokiga och smala vägar. 

I det fruktansvärda ovädret är vi helt i händerna på vår GPS:s och det enda vi kan göra är att hoppas att vi snart ska vara framme. Jodå till sist kommer vi fram och dagen efter visar det sig att det går en bred och jättefin väg strax norr om krokvägen. Typiskt irriterande att vår bilkarta inte heller är uppdaterad.

Mysigt hotell i alpstil

Ganska sent på eftermiddagen kommer vi till sist fram. Tyvärr gör det usla vädret att vi inte kan göra mer än sätta oss i restaurangen för en efterlängtad middag. Området i Königssee är fantastiskt vackert med alperna runt knuten. Vi får ändå en mysig afton på hotell Köppeleck, som ligger i Tyskland, men för att ta sig dit måste man åka in i Österrike för att nå den lilla orten i Tyskland.

Lätt att hitta

När vi vaknar nästa morgon hänger molnen långt ner i dalen. Det ser inte ut som om solen ska komma fram. Vi checkar ut från hotellet och körde ett par kilometer till orten Obersalzberg. Vi har egentligen inte helt koll på hur vi ska ta oss till Kehlstein, men efter att ha fått lite information från hotellet är det ganska lätt att hitta.

Kommer man med bil finns det två stora parkeringsplatser som är helt tomma när vi redan är här så tidigt som vid 9-tiden på morgonen. Däremot på eftermiddagen är dessa parkeringar helt fyllda, med bilar och turistbussar. Jag kan verkligen rekommendera att vara tidigt ute på alla turistattraktioner i Europa. 

Väl framme köper vi biljett, 15 euro per person (2009). Vi stiger på den specialbyggda bussen och åker uppåt, det är rejält brant.

Mot hissen upp till Kehlsteinhaus.

Resa upp till Örnnästet

Bussresan uppför är cirka 6,5 km lång och tar 25 minuter. Vägen är bara 4 meter bred och det är inte möjligt att ta med sin egen bil. Man tar antingen bussen eller promenerar på vandringsleder uppför. Väl uppe på dryga 1700 meter vilket är så långt bussarna kan köra, slussas vi vidare in i en klippa, där en 3 meter hög och 127 meter lång tunnel för vidare färd till en hiss. Hissen tar 40 sekunder och vi kom upp ytterligare 124 meter direkt in i Örnnästet.

En riktigt wow-upplevelse. Fantastisk vy i ett magiskt landskap.

Byggnation och lite historia

Kehlsteinhaus – Örnnästet är byggt i granit och marmor. Själva byggnaden är inte alls så stor utan består av en stor sal med en rejäl öppen spis och det nu finns även restaurang, inkluderat kök, toaletter och vaktrum.

Uppfarten till Örnnästet byggdes på tretton månader mellan 1937/38 från maj till oktober. Ibland måste arbetet ställas in på grund av väderförhållandena, cirka 3000 man hade jobbat i tre skift under dessa månader. Det var riktigt tuffa villkor för att hinna klart till Hitlers 50 – årsdag den 20 april. Allt stod naturligtvis klart till födelsedagen till en kostnad av ca 30 miljoner riksmark, därefter tjänade Örnnästet som representation.

Efter andra världskriget användes inte Örnnästet alls, men från och med 1952 öppnades det för allmänheten.

Från huset kan man promenera vidare uppåt för att njuta av  fantastisk panoramavy.

Några av alptopparna har snö. Det finns vandringsleder man kan följa härifrån, både lite enklare till mer avancerade leder.

I huset finns ett galleri med en liten fotoutställning.

Kehlsteinhaus

Efter en fantastisk förmiddag i vacker natur med sol kommer det regn – ösregn i massor. Vi kastar oss in i restaurangen och äter en glass. Lite besvikna  över vädret är vi men inget att göra något åt.

Vi tittar istället in i huset – Kehlsteinhaus. Här finns bland annat en souvenirbutik med bokshop. Vi hittar bra litteratur på olika språk om platsen och man kan titta på en film om hur bygget kom till.

Örnnästet klarade sig från olika bombangrepp, men beslagtogs av den amerikanska ockupationsmakterna fram till 1952 då den Bajerska statsregeringen tog över och arrenderade ut Kehlsteinhaus till den tyska alpföreningen Berchtesgaden. Efter krigsslutet ville man spränga sönder allt men efter en hel del övervägande beslöt man att ändå spara stället för turister.

Nedresa

Drygt två timmar tillbringar vi här uppe och för att åka tillbaka med bussarna är man tvungen att boka tid. Det är ju alltid svårt att veta hur lång tid ett besök tar, men då vädret var ombytligt känns det ganska lagom med två till tre timmar. Istället för att ta hissen till bussarnas parkeringsplats, tog vi den lilla vandringsleden nedför på en ganska smal men mycket promenadvänlig stig.

  Är det nån som spökar?