Dorotea och Strömsund – Två kommuner bland fjäll, skogar och sjöar

I norra Sverige ligger Dorotea och Strömsunds kommuner. Området präglas av fjäll, skogar och sjöar samt mindre samhällen med stark lokal gemenskap och företagsamhet.

Även om Dorotea och Strömsund ofta nämns i samma sammanhang i norra Sverige, ligger de i olika geografiska regioner. Strömsund hör till Jämtlands län och räknas delvis till Lappland, medan Dorotea ligger i Västerbottens län och inte formellt tillhör Lappland. Båda kommunerna delar däremot mycket av den vidsträckta naturen och det lugna inlandslivet som präglar norra Sverige.

Vårt kommunprojekt fortsätter genom Norrland. Kommun efter kommun besöks och det är framför allt naturen som imponerar när vi tar oss vidare genom de lappländska skogarna. Mil efter mil som ibland känns väldigt långa samtidigt som det är härliga att åka i dessa trakter. Vi lyssnar på sommarpratare, lite musik och så nyheter som levereras två gånger i timmen. Till sist skymtar vi skylten, Dorotea och det är dags att besöka ännu en kommun.

Dorotea kommun

Det kanske är lite otippat men faktiskt har vi besökt Dorotea ett par gånger de senaste åren. Dels när vi körde Vildmarksvägen och så har vi stannat till här för att köpa lite lunch när vi passerat i annat ärende. Det var dock innan vi startade kommunbesöken, nu är vi här för att pricka av kommun, nummer 275.

Lite historia

Dorotea kommun, ibland kallad för Lapplands sydport, har en rik historia trots sin lilla storlek. Orten fick sitt namn på 1790-talet efter drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina, samma drottning som också gav namn åt grannkommunen Vilhelmina. Drottningen var maka till kung Gustav IV Adolf.

Doroteas historia är tätt sammanflätad med nybyggartiden i Lappland. De första nybyggarna slog sig ner här under mitten av 1700-talet, lockade av möjligheten till egen jord och nya marker. Byn kallades då för Bergvattnet, efter den närliggande sjön, med samma namn. När socknen bildades 1799 fick den dock sitt nuvarande namn, Dorotea.

Under 1800-talet växte Dorotea långsamt fram som ett litet men livskraftigt samhälle. Jordbruk och skogsbruk var länge basnäringarna, och med tiden kom även sågverk och småindustrier att spela en viktig roll. Trots sin avlägsna belägenhet blev Dorotea en knutpunkt för människor som levde av och med naturen.

Under 1900-talet gick Dorotea igenom stora förändringar, precis som många andra inlandskommuner. Efter sekelskiftet växte samhället i takt med att skogsbruket expanderade. Timmer och sågverk blev navet i bygden, och Dorotea fick en allt viktigare roll som serviceort för skogsarbetare och småjordbrukare i trakten. När Inlandsbanan drogs genom kommunen på 1930-talet fick området bättre förbindelser söderut, vilket bidrog till ökad handel och tillgång till varor.

Dorotea kyrka

Den gamla kyrkan, som brann ner 1932, ersattes med den nuvarande Dorotea kyrka, en modernistisk byggnad ritad av Evert Milles och invigd 1934. Kyrkan är idag ett av ortens mest välkända landmärken och speglar tidsandan med sitt ljusa, funktionalistiska formspråk.

Efterkrigstiden präglades av optimism och tillväxt. Nya bostadsområden byggdes, skolor och service utvecklades, och befolkningen nådde sin topp under 1950- och 60-talen. Samtidigt började urbaniseringen märkas. Allt fler unga flyttade mot kusten och större städer. För att möta framtiden satsade kommunen på nya näringar, bland annat turism kring Borgafjäll. där man satsar på modern fjällkultur.

Under senare decennier har Dorotea, liksom många inlandskommuner, kämpat med avfolkning och förändrade förutsättningar. Men samtidigt har kommunen satsat på att lyfta fram sin starka identitet, den storslagna naturen, den nära gemenskapen och en växande småföretagsanda inom turism, hantverk och teknik. Idag marknadsför sig Dorotea stolt som ”Lapplands sydport”. Man vill att Dorotea ska vara en plats där tradition möter framtid och där naturen fortfarande är närvarande i människors vardag.

Under 1970-talet svepte en stor våg av kommunsammanslagningar över Sverige. Staten ville skapa större och mer effektiva kommuner, vilket ledde till att många små inlandskommuner slogs ihop med grannkommuner. År 1974 gick Dorotea samman med Åsele kommun, och Dorotea blev då en del av den nya, större Åsele kommun.

Många Doroteabor upplevde att de hamnade i skymundan och att besluten togs långt bort. Man tyckte att den lokala servicen och identiteten höll på att försvinna. Mot slutet av 1970-talet växte därför en stark lokal rörelse fram, där invånarna krävde att Dorotea skulle få tillbaka sin självständiga kommunstatus. Protester, namninsamlingar och envis opinionsbildning följde och till slut lyckades man.

År 1980 blev Dorotea åter en egen kommun, en av de få i Sverige som faktiskt lyckades bryta sig loss efter sammanslagningarna. Stenen utanför kommunhuset restes för att påminna om denna kampvilja, ett minne av hur ett litet samhälle stod upp för sin identitet och faktiskt vann.

Idag räknas Dorotea 2394 invånare och räknas som Sveriges näst minsta kommun vad det gäller invånarantalet. Den minsta kommunen är för närvarande Bjurholm i Västerbottens län, med runt 2 400 invånare, ibland något fler eller färre än Dorotea, beroende på år.

Dorotea centrum är inte särskilt stort. Det mesta av det som finns i Dorotea ligger på huvudgatan. Här kan man ta en fika på något av de lokala kaféerna, besöka den vackra kyrkan ritad av Evert Milles eller göra ett stopp vid det unika Husvagnsmuseet. Eller ta en promenad runt Bergvattensjön som bjuder på fin utsikt och stillhet

Vi har parkerat på Doroteas största parkering och kan se att kommunen har ett stort bibliotek. Strax intill ligger kommunhuset med två intressanta stenar. Den ena är minnesstenen över att invånarna vann striden och fick tillbaka sin kommun och den andra handlar om Dorotea sången.

När vi lämnar Dorotea drar stora svarta moln in över Bergavattensjön. 

Strömsunds kommun

Vi hinner lämna Dorotea innan ovädret drar in och kör vidare mot Strömsund. Där har det värsta redan passerat, och regnet håller på att ge sig.

Under bilresans gång har vi förflyttat oss  drygt sju mil söderut till Jämtlands län. Strömsund är känd för sina vidsträckta skogar, sjöar och fjällområden. Jag vill även minnas att det var härifrån vi startade vår resa runt Vildmarksvägen.

Området har en lång historia av bosättning, med spår som går tillbaka till stenåldern, då människor levde av jakt, fiske och samlande i det rika inlandet. Under medeltiden blev Strömsundsbygden en del av Jämtlands lokala förvaltning, och kyrkan spelade en central roll i bygdernas sociala liv. Namnet “Strömsund” kommer från Ströms vattendrag som rinner genom området och historiskt varit viktigt för transport, fiske och flottning av timmer.

På 1800-talet utvecklades jordbruk och skogsbruk mer organiserat, och små byar växte fram längs älvar och sjöar. Den industriella utvecklingen på 1900-talet, med sågverk och pappersindustri, skapade nya arbetstillfällen och bidrog till lokalt företagande.

1965 bildades den moderna Strömsunds kommun genom en sammanläggning av flera mindre kommuner, inklusive Frostviken, Hotagen och Anjan. Detta skapade en av Sveriges största kommuner till ytan, med stora avstånd mellan tätorter men med en stark känsla av lokal gemenskap i de olika byarna.

Idag präglas Strömsund av kombinationen av storslagen natur, små samhällen och entreprenörsanda. Kommunen satsar på både turism, företagande och hållbar utveckling. Den historiska kopplingen till naturresurser och lokalt samarbete lever kvar i det moderna kommunlivet.

Strömsund och Vildmarksvägen

Längst upp i nordvästra delen av Strömsunds kommun ligger Gäddede, ett samhälle omgivet av fjäll, sjöar och vidsträckta skogar. Gäddede är också en viktig knutpunkt längs Vildmarksvägen. Själva gjorde vi en övernattning i den natursköna lilla orten.

Ströms kyrka

Mitt i tätorten ligger Ströms kyrka. Kyrkan har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden. En äldre kyrka fanns på platsen redan på 1300-talet, men den revs i slutet av 1800-talet. Den nuvarande kyrkan invigdes år 1847 och ersatte då den tidigare träkyrkan.

Ströms hembygsgård

Mitt i regnovädret är det dags att stiga ur bilen för att ta en titt på Ströms hembygdsgård ett friluftsområde med museum. Det är både ett mysigt kulturarvsområde samtidigt som det ligger fint till vid Vattudalen.

Området består av cirka trettio byggnader, både större och mindre. Här visar man hur livet i bygden kunde se ut förr i tiden. Det finns också olika utställningar om livet i Strömsund och blir man fikasugen finns Kafé Tomten.

 

 

Jätten Jorm

Vi stannar bara en kort stund då vi inte har vädret på vår sida, men något som väcker min uppmärksamhet i parken är den enorma jätten Jorm. Det är en riktigt imponerande staty och den föreställer figuren Jätten Jorm från barnfilmen Dunderklumpen (1974), skapad av Beppe Wolgers och Per Åhlin, den har blivit en ikonisk symbol för både filmen och Strömsunds kommun. De flesta live action-scenerna spelades in i och runt Strömsund, där Beppe Wolgers bodde under många år.

Statyn är cirka sex meter hög, väger omkring 65 ton och är tillverkad i cement och betong av ett lokalt företag. Den avtäcktes den 26 september 1974, samma dag som filmens premiär i Strömsund, och har sedan dess varit ett populärt utflyktsmål för både barn och vuxna.

Nöjda med vårt besök är det är dags att lämna ett fint men ganska regnigt Strömsund. Kanske har vi vägarna förbi om vi tar oss till Vildmarksvägen igen eller kör Inlandsvägen för att ta oss norröver.

Läs mer om våra kommunbesök på sidan:

“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 275 -276 / 290