Ragunda kommun – från katastrof till naturunder vid Döda fallet
Mitt i det jämtländska landskapet ligger Ragunda kommun, en plats som bjuder på oväntade möten mellan natur, kultur och världshistoria. Här samsas stillsamma byar med mäktiga vattenfall, och i Döda fallet påminns man om människans kamp mot naturens krafter. Helt klart en mycket fascinerande historia i Ragunda kommun.
Sent på eftermiddagen kommer vi fram till Hammarstrand, centralort i Ragunda kommun. Vi behöver ett boende för natten och jag har under eftermiddagen försökt boka in mig i Östersund men där visar sig det vara en slags fotbollscup. Det finns inte ett enda hotell till en rimlig peng. Så vad gör man? Jag söker runt och hittar faktiskt ett boende i Hammarstrand, förvisso ganska många mil från Östersund men det ger oss tid att besöka kommunens stora sevärdhet – Döda fallet.
Hammarstrand Bed & Breakfast är ett charmigt litet hotell där vi bor på övervåningen och dess ägare i en del av undervåningen. Här finns möjlighet att fixa egen mat och frukost i ett stort härligt kök. Vi väljer dock att ha med frukost i priset och vi blir inte besvikna. Det är en precis lagom stor frukost och de varma frukostfrallorna smakar väldigt gott.
Mysig miljö hos Lergodset i Hammarstrand. Här finns även lägenheter för övernattning.
Ragunda kommun
Ragunda kommun ligger i östra delen av Jämtland och omfattar en kuperad natur med dalar, skog och vattendrag, framför allt längs Indalsälven. Kommunen bildades 1974 genom sammanslagning av Fors, Ragunda och Stugun och präglas av ett rikt natur- och kulturarv.
Området har även historiska kopplingar till samisk närvaro och kolonisation under 1600‑talet. Historiskt har området varit viktigt för jord- och skogsbruk samt vattenkraft. En dramatisk händelse är tappningen av Ragundasjön 1796, som skapade det torrlagda Döda fallet, en av kommunens mest kända sevärdheter.
Hammarstrand som är centralort Ragunda kommun ligger i en dalgång där sjön Ragundasjön en gång låg. Delar av orten ligger på den tidigare sjöbottnen efter den ödesdigra tappningen 1796.
Idag lever de 5 146 invånarna främst av småföretagande, jord‑ och skogsbruk, industri samt kommunal verksamhet som vård och omsorg. Samtidigt står Ragunda inför utmaningar med en minskande befolkning, höga kostnader och många obebodda fastigheter. Men man satsar på att locka nya invånare, stärka näringslivet och utveckla turism och naturupplevelser.
Vårt besök i Ragunda kommun
När vi checkat in på Lergodset är det dags för en liten sightseeing i Hammarstrand. Vi besöker kommunhuset och tar oss med bil ett stycke och kan se både en strand och den kraftfulla Hammarforsen. Forsen har historisk betydelse eftersom tappningen av Ragundasjön förändrade vattenflödena i området, och platsen har sedan 1900-talet utnyttjats för vattenkraft. Hammarforsen ger idag både en imponerande naturupplevelse och en inblick i hur älvar i Jämtland har använts för energiutvinning.
Idag flyter Indalsälven genom området där Ragundasjön tidigare låg, alltså ingen stor insjö som tidigare, utan en älvfåra genom dalen. Marken där Hammarstrand ligger är nu torrlagd sjöbotten, strandlinjen har flyttats kraftigt, från sjöområdet till fast mark. Ganska högt upp i Hammarstrand finns en markering och skylt var strandlinjen gick innan sjön tömdes 1796.
Ragunda har en vacker och lite trolsk natur.
Det finns inte så många matställen i Hammarstrand och efter en lång dag ute på vägarna med kommunbesök är vi väldigt hungriga. Vi blir rekommenderade ortens pizzeria och får äntligen lite mat i magen.
Ragunda gamla kyrka
Vi sover enkelt men gott på Lergodset och efter frukosten tar vi vägen om kyrkan. Först passerar vi den nya kyrkan, men det är den gamla vi vill se. Jag går över kyrkogården och ser Ragunda gamla kyrka skymta mellan gravar, träd och buskar.
Kyrkan är en av de mest betydelsefulla historiska byggnaderna i kommunen och en stark symbol för bygden. Kyrkan ligger vackert belägen strax utanför centrala Hammarstrand, på sluttningen ovanför Indalsälvens dalgång. På den plats som en gång utgjorde strandkanten till den nu försvunna Ragundasjön.
Kyrkan uppfördes troligen i slutet av 1400-talet, vilket gör den till en av de äldsta bevarade stenkyrkorna i Jämtland. Den byggdes i Ragundagranit, en lokalt bruten stenart som gett kyrkan dess karaktäristiska utseende och robusta struktur. Kyrkan har under århundradena byggts om och till i mindre omfattning, men den medeltida grundplanen och murverket finns kvar.
Döda fallet
Vi lämnar Hammarstrand och kör vidare cirka 13 kilometer mot kommunens största sevärdhet, Döda fallet. Vägskyltar visar till entrén och det finns en stor parkeringsplats samt en mindre precis ovanför ingången där även ett kafé ligger. Idag är vi helt själva här, inte en enda bil eller person så lång ögat når.
En träspång eller snarare breda ramper leder genom den gamla älvfåran där man kan se hur vattnet en gång rann. Rampen går i olika riktningar så att man kan följa forsens framfart, det finns också ett par utsiktsplatser för att se ut över fallet. Här och var finns också intressanta faktaskyltar utplacerade, dels med förklaringar på vad det är vi ser och hela historien om den tappade sjön.
Berättelsen om Döda fallet
Döda fallets historia är en av Sveriges mest dramatiska naturkatastrofer. Före år 1796 såg området helt annorlunda ut. Här forsade Storforsen, en av Europas största och mest imponerande forsar, som var en del av Indalsälven. Strax ovanför fallet låg Ragundasjön, en långsträckt sjö som dämts upp naturligt av morän och sandjord efter istiden. Sjöns utlopp gick genom Storforsen, som med sitt dånande vattenfall var både mäktig och farlig.
Under 1700-talet ville man hitta ett sätt att underlätta timmerflottning på älven. Att få virket förbi Storforsen var mycket svårt och farligt, och det kostade både tid och pengar. En driftig men kanske övermodig man från bygden, Magnus Huss även kallad Vildhussen, fick idén att gräva en avtappningskanal förbi forsen, så att vattnet och timret kunde ledas genom en ny, lugnare fåra.
Arbetet påbörjades 1793, men jorden i området bestod mest av sand och lera, och konstruktionen var inte stabil. Trots varningar från lokalbefolkningen fortsatte Vildhussen sitt projekt. I juni 1796, efter en period av mycket regn, brast den provisoriska dammen vid kanalens mynning. På bara några timmar började hela Ragundasjön tömmas, ett enormt jordskred slet bort fördämningen och älven fick ett helt nytt lopp.
Floden störtade ned genom den nybildade fåran, skar sig djupt genom sanden och tog med sig träd, sten, hus och jordmassor. Vattnet forsade vidare ner mot Indalsälvens dalgång och orsakade stora översvämningar ända bort mot Sundsvall. På morgonen efter katastrofen var Storforsen helt torrlagd, det dånande vattenfallet hade tystnat för alltid. Där det en gång brusade vatten fanns nu en torr, sönderskuren ravin, Döda fallet.
Katastrofen förändrade landskapet för all framtid. Den tidigare Ragundasjön var borta, och kvar blev den flacka och bördiga Ragundadalen, som än idag utgör en av Jämtlands viktigaste jordbruksbygder. Händelsen satte också djupa spår i folksjälen.
Vad hände med Vildhussen?
Av någon anledning förhördes inte Magnus Huss vid den första rättegången. Sedan var det försent, Vildhussen drunknade ironiskt nog i Indalsälven vid midsommar 1797. Han blev 42 år gammal. Det finns dock många rykten och myter om hans död, men kroppen hittades sent samma sommar. Han begravdes på Lindens kyrkogård den 10 september 1797.
Ragunda kommun gav oss en rejäl dos med intressant historia men framför allt ett vackert landskap att ta del av. Att besöka Döda fallet är en spektakulär upplevelse och är en av de mest fascinerande platserna vi stött på under våra kommunbesök i norra Sverige.
Läs mer om våra kommunbesök på sidan:
“Vi besöker Sveriges 290 kommuner”
Antal kommuner: 277 / 290
